Selenbrist.se – Page 13

Selen i kroppens vävnader och fysiologiska processer

Professor Gerhard N. Schrauzer var direktör för Biological Trace Element Research Institute i San Diego i Kalifornien. Han var ledande inom studiet av selens biologiska funktioner, i synnerhet ämnets cancerskyddande egenskaper.

Selens biologi hos människan är komplex. Man vet att selen finns i många vävnader och ingår i många fysiologiska processer [Wrobel].

Det är särskilt intressant att selennivån bevaras i hjärnan även när selenlagren är tömda i andra organ, såsom lever och njurar [Wrobel].

Vilka funktioner har selen i kroppen?

Dr. Wrobel vid institutionen för biokemi och molekylärbiologi vid University of Miami räknar upp följande funktioner för selen och selenoproteiner i kroppen:

Kroppen behöver tillräckligt med selen för att reglera sköldkörtelns funktion.
Selen är viktigt för både mäns och kvinnors fruktsamhet.
Selenbrist är förknippat med sjukdomar i hjärt- och skelettmuskler, med förändringar av muskelfibrerna som leder till muskelatrofi och försämrad muskelkontraktion.
Låga nivåer av selen är förknippat med nedsatt kognitiv funktion och neurologiska sjukdomar.
Det finns ett omvänt förhållande mellan selenkoncentrationerna i kroppen och risken för sjukdom i hjärtats kranskärl och risken för vissa typer av cancer.
Låga selenhalter är förknippade med hög HIV-dödlighet.
Selentillskott minskade antalet sjukhusinläggningar för HIV-patienter.

Selen och cancerprevention

Epidemiologiska studier visar generellt att högre exponering för selen för förknippat med minskad risk för de flesta cancerformer. Exempelvis har människor som lever i regioner med selenrik jord ofta lägre incidens av cancer [Wrobel].

Resultaten från interventionsstudier har inte varit enhetliga. Dagligt tillskott av 200 mikrogram selenberikad jäst i 4,5 år i studien Nutritional Prevention of Cancer (NPC) var förknippat med signifikant minskad incidens av flera cancerformer, bland annat prostatacancer, samt med lägre total cancermortalitet [Wrobel]. Läs mer

Selen och hjärnans funktion

Hjärnceller är särskilt känsliga för oxidativ stress, något som skulle kunna vara en faktor som har betydelse vid utveckling vid neurodegenerativa sjukdomar. Oxidativ skada, som orsakas av fria radikaler (reaktiva syreföreningar), innebär stor fara eftersom 1) nervcellerna använder stora mängder syre, 2) hjärnan innehåller mycket järn, 3) mitokondrierna i nervceller producerar stora mängder väteperoxid och 4) nervcellernas membran innehåller rikligt med fleromättade fettsyror, som är känsliga för oxidativ stress [Shichiri, 2014]. Tillräcklig tillförsel av selen och syntes av antioxidativa selenoproteiner krävs för att motverka de skadliga effekterna av oxidativ stress.

En genomgång av den vetenskapliga litteraturen om betydelsen av selen och selenoprotein vid hjärnsjukdom visar att selenbrist är förknippad med nedsatt kognitiv funktion och motorisk funktion [Pillai].

Ett intressant faktum är att selenkoncentrationen upprätthålls i hjärnan även när det är brist på selen i blodet, levern och skelettet [Pillai].

Selentillskott kan bidra till att bromsa sjukdomsutvecklingen vid neurodegenerativa sjukdomar: Alzheimers, Huntingtons och Parkinsons sjukdom [Pillai].

Selen och selenoproteiner

Vad vet vi om spårämnet selen och dess närvaro i selenoproteiner?
Seleninnehållet i livsmedel varierar kraftigt mellan olika regioner. Seleninnehållet i livsmedel beror på det regionala seleninnehållet i jorden [Pillai].
Selenintaget via livsmedel är vanligen mycket lägre i Europa och Mellanöstern än i stora delar av USA [Stoffaneller & Morse].
Selenintaget i USA varierar beroende på seleninnehållet i jorden.
Onormalt låga selenhalter i kroppen kan leda till neurologiska problem, hjärt-kärlproblem, cancer och nedsatt immunsystemfunktion [Pillai].
Selen som intas via kosten omvandlas till selenocystein, den tjugoförsta aminosyran [Pillai].
Selenocystein är en essentiell komponent i omkring 25 kända selenoproteiner. Det finns tre välstuderade underfamiljer av selenoproteiner: glutationperoxidaser, tioredoxinreduktaser och jodtyronindejodinaser [Pillai].

I Nordamerika kännetecknas följande regioner av lågt seleninnehåll i jorden och därmed lågt seleninnehåll i växter och djurfoder [National Research Council]:

Nordvästra stillahavskusten i USA
Södra atlantkusten i USA
Nordöstra USA
Arizona och New Mexico
Kanadas atlantkust
British Columbias inland
Västra och centrala delarna av delstaten Alberta i Kanada
Norra Ontario
De östra kommunerna och längs nedre delen av Saint Lawrence-floden i Quebec

Selenoproteiner och hjärnans funktion

Glutationperoxidaser (förkortas GPx)

GPx1 och GPx4 är de vanligaste formerna av glutationperoxidas i hjärnan. GPx1 fångar in antioxidanter i form av fria radikaler både i nervceller och astrocyter. GPx4 skyddar mot antioxidanter i nervcellernas cytosol, mitokondrier och cellkärna [Pillai]. Läs mer

Selen, coenzym Q10 och äldre

Professor Urban Alehagen vid Linköpings universitet var en av huvudforskarna i den kliniska prövningen Q-Symbio och är ansvarig forskare i KiSel-10-studien. Han har visat att selen i kombination med coenzym Q10 som kosttillskott till äldre personer med låg selenstatus minskar risken att avlida i hjärtkärlsjukdom och förbättrar hjärtfunktionen.

I den svenska KiSel-10-studien, en randomiserad och kontrollerad studie, kunde man visa att ett dagligt tillskott av organisk selenberikad jäst i kombination med ett medicinskt coenzym Q10-preparat kan minska dödligheten i hjärtkärlsjukdomar, förbättra hjärtats funktion och öka den hälsorelaterade livskvaliteten hos äldre [Alehagen 2013].

Låg selenkoncentration i blodet och högre risk för hjärtsjukdom

Professor Urban Alehagen och ett forskarteam vid Linköpings universitet studerade selenkoncentrationen i blodet hos 688 äldre svenskar. Den genomsnittliga selenkoncentrationen var 67,1 mikrogram per liter, vilket är ganska lågt men inte förvånande med tanke på att selenhalten i jorden i Sverige är låg och därmed även i livsmedel [Alehagen 2016]. Läs mer

Selenkoncentration i blodet och högmalign prostatacancer

En metaanalys och systematisk granskning utförd 2012 har visat på ett omvänt samband mellan selenkoncentrationen i plasma/serum och prostatacancer – i synnerhet avancerad prostatacancer. I Danmark är selenkoncentrationerna i jorden låga och befolkningen som helhet har ett lågt intag av selen och suboptimala selenkoncentrationer i blodet. Danska forskare har därför undersökt sambandet mellan selennivåerna före diagnosen och risken för total, avancerad och högmalign prostatacancer. Här avbildas den danska flaggan, Dannebrogen.

Högre koncentration av selen och selenoprotein P i blodet har ett signifikant samband med minskad risk för högmalign prostatacancer [Outzen].

Forskarna definierade ”avancerad” prostatacancer som cancer i stadium ≥T3 eller med Gleason-summa ≥7. ”Högmalign prostatacancer” definierades som cancer med Gleason-summa 8 eller högre.

I överlevnadsanalyser är dessutom höga nivåer av selen i plasma före diagnosen signifikant kopplade till lägre dödlighet av alla orsaker hos patienter med prostatacancer [Outzen].

Selen och prostatacancer i ”Kost, cancer och hälsa”-kohorten

Följande slutsatser drogs i en analys av den danska ”Kost, cancer och hälsa”-kohorten. Denna kohort består av 27 179 män boende i och runt storstadsområdena kring Köpenhamn och Århus som rekryterades till denna studie. Männen var i åldern 50‑64 år och vid tidpunkten för rekryteringen hade de inte haft cancer [Outzen]. Läs mer

Selen och prostatacancer: beviset finns i tånaglarna

Metaanalyser har visat på ett omvänt samband mellan selenkoncentrationen i plasma/serum och risken för prostatacancer. Samma omvända samband har också setts i tre högkvalitativa studier av selenkoncentrationen i tånaglarna och risken för prostatacancer. Data från en kohortstudie utförd i Nederländerna visar tydligt att högre selenkoncentration i tånaglarna är kopplat till signifikant lägre risk för prostatacancer.

Analysen av data från den nederländska kohortstudien visar att högre selenkoncentration i tånaglarna kan kopplas till betydligt lägre risk för avancerad prostatacancer. Männen i den kvintil som hade mest selen i tånaglarna hade en statistiskt signifikant (p=0,001) 63 % lägre risk för avancerad prostatacancer (stadium III-IV) än männen i den kvintil som hade minst selen i tånaglarna [Geybels].

Männen i kvintilen med mest selen i tånaglarna hade en selenmängd i tånaglarna som låg över 0,617 mikrogram selen per gram tånagel. Männen i kvintilen med minst selen i tånaglarna hade en selenmängd i tånaglarna som låg under 0,469 mikrogram selen per gram tånagel [Geybels]. Läs mer

Selentillskott och insulinresistens: en klinisk studie

Den senaste kliniska forskningen visar att ett selentillskott på 200 mikrogram selenberikad jäst till äldre vuxna i upp till tre år inte har några negativa effekter på betacellernas funktion i bukspottkörteln eller på insulinkänsligheten.

Resultat från en klinisk prövning där man jämförde ett tillskott av 200 mikrogram selen med placebo visar att selentillskottet inte påverkar insulinutsöndring eller insulinets verkan [Jacobs].

Resultaten kan ses som viktiga belägg för att selentillskott i upp till tre år till äldre individer inte orsakar diabetes hos människa [Jacobs].

Forskarna som utförde studien om selen och insulinresistens drog slutsatsen att studieresultaten inte visar på något orsakssamband mellan selen och utveckling av insulinresistens eller typ 2-diabetes [Jacobs].

Utformningen av studien om selen och insulinresistens

Bakgrund: År 2016 rapporterade forskare vid Arizona Cancer Center i Tucson sina resultat av selenstudien [Thompson].

Till den studien rekryterades män och kvinnor i åldern 40 till 80 år från endoskopikliniker i Arizona, Colorado, New York och Texas. Man testade om ett selentillskott i form av selenberikad jäst kunde förebygga kolorektala adenom och om det fanns någon risk att utveckla typ 2-diabetes [Thompson]. Läs mer

Selen och prevention av prostatacancer: en metaanalys

Det finns många riskfaktorer för att utveckla prostatacancer: ålder, familjehistorik, geografiskt område, insulinliknande tillväxtfaktor, nationalitet och etnicitet. En riskfaktor som behöver utredas är sambandet mellan selenkoncentrationen i blodet och risken för prostatacancer.

Citat: ”Selen är med största sannolikhet en faktor som kan skydda mot prostatacancer och mot sjukdomens fortsatta utveckling till avancerade stadier. Tillskott av selen kan därför rekommenderas för prevention av prostatacancer.”

Orden är hämtade från slutsatserna av en systematisk granskning och metaanalys av studier av sambandet mellan selen och prostatacancer, utförd 218 [Sayehmiri].

Metaanalysen baseras på data i 38 artiklar i medicinska tidskrifter, omfattande 36 419 fall av prostatacancer och 105 293 friska kontrollpersoner. I metaanalysen ingick 22 fallkontroll-studier, 6 kohortstudier och 10 randomiserade kontrollerade prövningar [Sayehmiri].

Samband mellan selenkoncentration och risk för prostatacancer

Den totala risken i de 38 studierna av sambandet mellan selenkoncentration och prostatacancerrisk visade en statistiskt signifikant riskminskning med 14% vid högre halt selen i blodet eller tånaglarna.
Av de 38 studierna undersökte 10 sambandet mellan framskriden prostatacancer och selen. Data från dessa 10 studier visade en statistiskt signifikant riskminskning med 33%. Läs mer

Selenkoncentrationen i blodet och Alzheimers sjukdom

Hjärnans vävnader producerar många fria radikaler (reaktiva syreföreningar). Oxidativ stress orsakat av en obalans mellan potentiellt skadliga fria radikaler och antioxidanter som ska neutralisera dessa är kopplat till åldrande och Alzheimers sjukdom. Lägre nivåer av det selenberoende antioxiderande enzymet glutationperoxidas har ett starkt samband med försämrad kognitiv förmåga och risk för Alzheimers sjukdom.

Selenkoncentrationen i blodet är betydligt lägre hos patienter med Alzheimers sjukdom än hos friska kontrollpersoner. Den lägre selenkoncentrationen står i direkt samband med de observerade nivåerna av det viktiga antioxiderande selenproteinet, glutationperoxidas, hos patienter med Alzheimers sjukdom.

Dessa slutsatser drogs 2017 i en metaanalys av 12 fallkontrollstudier där man studerat selenkoncentrationen hos patienter med Alzheimers respektive friska kontrollpersoner. De 12 fallkontrollstudierna omfattade 594 patienter med Alzheimers sjukdom och 472 friska kontrollpersoner [Reddy].

Metaanalys av sambandet mellan selen och Alzheimers sjukdom

Resultaten av den systematiska granskningen och metaanalysen visade på följande samband:

Signifikant lägre selenkoncentrationer i blodet hos patienter med Alzheimers jämfört med hos friska kontrollpersoner.
Lägre selenkoncentrationer sågs även i röda blodkroppar och cerebrospinalvätska (ryggmärgsvätska) hos patienter med Alzheimers jämfört med hos friska kontrollpersoner. Skillnaden i koncentration uppnådde dock inte statistisk signifikans.
När man matchade åldersgrupperna och jämförde patienter med Alzheimers med friska kontrollpersoner sågs lägre selennivåer oavsett patienternas ålder. Detta är intressant eftersom hög ålder anses vara en riskfaktor för Alzheimers sjukdom.
Även efter justering för socioekonomiska, geografiska och miljömässiga skillnader sågs lägre selennivåer hos Alzheimers-patienterna än hos de friska kontrollpersonerna.
Låga selennivåer och mängden glutationperoxidas stod i direkt samband med varandra hos patienter med Alzheimers sjukdom.

Vad är glutationperoxidas och varför är det viktigt?

Glutationperoxidaserna (förkortat GPx) är en grupp antioxiderande enzymer (selenproteiner) som minskar mängden potentiellt skadliga radikaler, t.ex. väteperoxid och lipidperoxider, och därmed neutraliserar dessa. GPx-enzymerna minskar därmed skador orsakade av oxidativ stress. Läs mer

Selendosen är viktig

På vårt klot finns det endast begränsade mängder med selen för tillverkning av selentillskott till dem som bor och lever i områden där seleninnehållet i jorden och maten är lågt. Selen kan inte återvinnas. Den totala årliga produktionen av selen går främst till industrin och används t.ex. i metaller, glas, elektriska komponenter, färgämnen, batterier och gödningsmedel. Det som finns kvar räcker knappt till näringstillskott, trots att det är ett essentiellt spårämne som den mänskliga kroppen inte kan producera själv. Från: CC BY-SA 2.0 uk, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=717159.

Häromdagen läste jag en intressant fråga: hur kan vi göra detta tråkiga spårämne mer intressant?

Det handlade om selen, grundämnet med atomnummer 34 i det periodiska systemet. Selen är en av komponenterna i de selenberoende selenproteinerna och har därför många biologiska funktioner i kroppen:

Antioxidant protection of the cells against harmful free radical damage
Counteraction of DNA mutation
Inhibition of chronic low-grade inflammation
Optimal production of thyroid hormones
Proper reproduction of cells
Protection of lymph channels and blood vessel walls
Reduced risk of certain types of cancer
Reduced risk of cardiovascular disease
Regeneration of the antioxidant forms of vitamin C, vitamin E, and Coenzyme Q10

Ändå är det nästan ingen som känner till att selen är ett viktigt biologiskt näringsämne. Ingen tar blodprover för att kontrollera sina selennivåer. Det är konstigt.

Selentillskott med rätt dos

Liksom så mycket annat är form och dos av största vikt.

Det finns flera faktorer man måste ta hänsyn till för att hitta rätt selendos.

Selenintaget varierar betydligt mellan olika regioner, olika kulturer, och särskilt mellan olika typer av kost. Det är svårt att uppskatta hur mycket selen man får i sig via maten.
Mängden selen i maten beror på jorden där livsmedlet har växt. Rent allmänt får amerikaner som bor på ostkusten och nordvästra stillahavskusten i sig mindre selen via kosten än de som bor i inlandet. Men även det beror på hur varje persons måltider är sammansatta.
Selen är ett essentiellt näringsämne i små doser, men om man får i sig mycket stora mängder kan det vara skadligt i det långa loppet.
Den mänskliga kroppen kan inte själv tillverka selen. Utan tillräckligt med selen i kosten och från näringstillskott, finns det inte tillräckligt mycket selen som kan byggas in i aminosyran selencystein. Selencystein är en nödvändig komponent för att de 25 kända selenproteinerna ska kunna tillverkas i kroppen.

Selenproteinernas funktioner

I nuläget känner vi till 25 gener som kodar för syntesen (bildandet) av selenproteiner i kroppen. Läs mer

Låga selennivåer i serum och ökad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar

I en nyligen genomförd studie fann man en relativt hög dödlighetsrisk hos äldre svenska försökspersoner med lågt selenstatus. Tillskott av selenberikad jäst och coenzym Q10 under fyra år ledde till en signifikant lägre risk att dö i hjärtsjukdom, bättre bevarad hjärtfunktion och bättre livskvalitet för äldre personer. De positiva effekterna av tillskottet kvarstod vid 12-årsuppföljningen.

Låga selenkoncentrationer i plasma/serum är kopplat till ökad risk att dö i hjärtsjukdom och generellt ökad dödsrisk, oavsett orsak. Professor Urban Alehagen och ett forskarteam vid Linköpings universitet har undersökt sambandet mellan låga selenvärden och risken för hjärtsjukdom.

Selentillskott rekommenderas till äldre med mycket låga selennivåer

Den svenska studien visar att vuxna med en selenkoncentration under 57 mikrogram per liter löper signifikant högre risk att avlida av någon orsak (43 % högre risk) och att avlida specifikt av hjärtsjukdom (56 % högre risk) [Alehagen 2016].
57 mikrogram selen per liter selen är verkligen ett mycket lågt värde.

Sambanden kvarstod även efter att forskarna hade korrigerat de faktorer som kunde tänkas påverka resultatet: Läs mer