Selentillskott och insulinresistens: en klinisk studie

Den senaste kliniska forskningen visar att ett selentillskott på 200 mikrogram selenberikad jäst till äldre vuxna i upp till tre år inte har några negativa effekter på betacellernas funktion i bukspottkörteln eller på insulinkänsligheten.

Resultat från en klinisk prövning där man jämförde ett tillskott av 200 mikrogram selen med placebo visar att selentillskottet inte påverkar insulinutsöndring eller insulinets verkan [Jacobs].

Resultaten kan ses som viktiga belägg för att selentillskott i upp till tre år till äldre individer inte orsakar diabetes hos människa [Jacobs].

Forskarna som utförde studien om selen och insulinresistens drog slutsatsen att studieresultaten inte visar på något orsakssamband mellan selen och utveckling av insulinresistens eller typ 2-diabetes [Jacobs].

Utformningen av studien om selen och insulinresistens

Bakgrund: År 2016 rapporterade forskare vid Arizona Cancer Center i Tucson sina resultat av selenstudien [Thompson].

Till den studien rekryterades män och kvinnor i åldern 40 till 80 år från endoskopikliniker i Arizona, Colorado, New York och Texas. Man testade om ett selentillskott i form av selenberikad jäst kunde förebygga kolorektala adenom och om det fanns någon risk att utveckla typ 2-diabetes [Thompson].

Till den aktuella studien, studien om ifall ett tillskott av selen kan påverka risken att få diabetes, valde forskarna ut 400 deltagare från den större selenstudien, 400 deltagare fick slumpmässigt antingen ett selentillskott (n = 205) eller placebo (n = 195).

Av de 400 deltagarna var cirka 1/3 kvinnor och 2/3 män.

Genomsnittsåldern var 63 år plus/minus 8,9 år.

Analys av resultatet i studien om selen och insulinresistens

Forskarna undersökte två primära utfall:

  • Funktion i betacellerna med hjälp av HOMA2-%β-modellen
  • Insulinkänslighet med hjälp av HOMA2-%S-modellen

HOMA2-analyserna visade följande:

  • Inga statistiskt signifikanta skillnader mellan selengruppen och placebogruppen för något av mätvärdena (funktion i betacellerna eller insulinkänslighet) efter 2,9 år med tillskott [Jacobs]
  • Inga statistiskt signifikanta skillnader mellan selengruppen och placebogruppen indelat efter åldersgrupper eller kön [Jacobs]

Sekundär analys i studien om selen och insulinresistens

För att ytterligare testa om det skulle kunna finnas något samband mellan selentillskott och risken för typ 2-diabetes gjorde forskarna ett s.k. bekvämlighetsurval av 175 deltagare – 96 i placebogruppen och 79 i gruppen som fick selentillskott.

Dessa deltagare testades med modifierat oralt glukostoleranstest (mOGTT).

Det orala glukostoleranstestet (OGTT) mäter hur kroppen svarar på socker.

OGTT-testet kan därmed användas som screeningtest för typ 2-diabetes. Den modifierade versionen av OGTT används ofta för att diagnostisera graviditetsdiabetes.

Resultatet av det orala glukostoleranstestet

Både selengruppen och placebogruppen hade genomsnittliga fasteglukosvärden som låg inom normalvärdena (= mindre än 100 mg/dl).

  • Selengruppen: 92,3 mg/dl (plus/minus 12 mg/dl)
  • Placebogruppen: 96,6 mg/dl (plus/minus 14,6 mg/dl)

Selentillskott och risk för prostatacancer

Denna studie är uppmuntrande då den inte visar på någon diabetesframkallande effekt av selentillskott. Det verkar inte heller finnas någon åldersrelaterad effekt av selentillskott på insulinkänsligheten (Jacobs, figur 4).

Detta är särskilt betydelsefullt eftersom tidigare studier har tytt på att man får det bästa skyddet mot prostatacancer när man har en selenkoncentration i serum på mellan 120 mikrogram per liter och 170 mikrogram per liter [Hurst].

Resultat från en metaanalys utförd 2018 och en systematisk granskning visar att selen ”med stor sannolikhet har en skyddande effekt mot utveckling av prostatacancer och sjukdomens progression till allvarligare stadier.” Författarna drar därmed slutsatsen att ”tillskott av selen kan föreslås för prevention av prostatacancer” [Sayehmiri].

 

Källor

Hurst, R., Hooper, L., Norat, T., Lau, R., Aune, D., Greenwood, D. C., & Fairweather-Tait, S. J. (2012). Selenium and prostate cancer: systematic review and meta-analysis. The American Journal of Clinical Nutrition, 96(1), 111-122.

Jacobs, E. T., Lance, P., Mandarino, L. J., Ellis, N. A., Sherry Chow, H-H, … & Thompson, P. A. (2019). Selenium supplementation and insulin resistance in a randomized, clinical trial. BMJ Open Diabetes Research & Care, 7 e000613, doi: 10.1136/bmjdrc-2018-000613

Sayehmiri, K., Azami, M., Mohammadi, Y., Soleymani, A. & Tardeh, Z. (2018). The association between selenium and prostate cancer: a systematic review and meta-analysis. Asian Pac J Cancer Prev, 19 (6), 1431-1437.

Thompson, P. A., Ashbeck, E. L., Roe, D. J., Fales, L., Buckmeier, J., Wang, F., & Lance, P. (2016). Selenium Supplementation for Prevention of Colorectal Adenomas and Risk of Associated Type 2 Diabetes. Journal of The National Cancer Institute, 108(12). https://doi-org.db14.linccweb.org/10.1093/jnci/djw152

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *