Högre koncentration av selen och selenoprotein P i blodet har ett signifikant samband med minskad risk för högmalign prostatacancer [Outzen].
Forskarna definierade ”avancerad” prostatacancer som cancer i stadium ≥T3 eller med Gleason-summa ≥7. ”Högmalign prostatacancer” definierades som cancer med Gleason-summa 8 eller högre.
I överlevnadsanalyser är dessutom höga nivåer av selen i plasma före diagnosen signifikant kopplade till lägre dödlighet av alla orsaker hos patienter med prostatacancer [Outzen].
Selen och prostatacancer i ”Kost, cancer och hälsa”-kohorten
Följande slutsatser drogs i en analys av den danska ”Kost, cancer och hälsa”-kohorten. Denna kohort består av 27 179 män boende i och runt storstadsområdena kring Köpenhamn och Århus som rekryterades till denna studie. Männen var i åldern 50‑64 år och vid tidpunkten för rekryteringen hade de inte haft cancer [Outzen].
Under åren som följde fick 784 män i denna kohort prostatacancer. Av dessa 784 män fick 525 män diagnosen avancerad prostatacancer (Gleason-summa ≥7). Av de 525 männen som hade avancerad prostatacancer hade 170 män högmalign avancerad prostatacancer (Gleason-summa >8) [Outzen].
Selenkoncentration i tånaglarna och i blodet
I senaste artikeln beskrevs det omvända sambandet mellan selenkoncentrationen i tånaglarna och risken för avancerad prostatacancer som observerats i den nederländska kohortstudien [Geybels]. Här sammanfattas resultatet av en studie om sambandet mellan selenkoncentrationen i blodet och risken för prostatacancer.
Selenkoncentrationen i tånaglarna är viktig eftersom den återspeglar långtidsexponeringen för selen, sex månader till ett år, medan selenkoncentrationen i serum och plasma visar den kortsiktiga exponeringen under några veckor. Studier av selenkoncentrationen i tånaglarna visar på ett omvänt samband mellan selenkoncentration och risk för prostatacancer [Outzen].
Selenkoncentrationen i blodet och prostatacancer
Den danska populationen har ett relativt lågt intag av selen, vilket är typiskt för Skandinavien med undantag av Finland, där man har berikat jorden genom tillsats av selen i gödningsmedel och på det sättet ökat selenintaget [Stoffaneller & Morse].
Den genomsnittliga selenkoncentrationen i blodet hos Europas invånare ligger mellan 70 och 80 mikrogram per liter. Den genomsnittliga selenkoncentrationen i blodet hos den danska befolkningen förmodas ligga mellan 90 och 100 mikrogram per liter. Som jämförelse ligger medianvärdet för selenkoncentrationen i blodet i USA mellan 105 och 140 mikrogram per liter [Outzen].
En metaanalys av studier där man undersökt sambandet mellan selenkoncentration i serum/plasma och risken för prostatacancer har funnit en gradvis minskande risk med ökande selennivåer i intervallet 60 till 170 mikrogram per liter. Inom detta intervall var sambandet med risken för avancerad prostatacancer ännu starkare [Hurst 2012].
I en studie som avsåg att fastställa det optimala selenintaget visades att ett dagligt intag på cirka 55 mikrogram selen via kosten och 50 mikrogram selen via kosttillskott under 10 veckor kan öka plasmakoncentrationen av selen https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20181815 på följande sätt [Hurst 2010]:
- Från ett utgångsvärde på 95,7 mikrogram per liter plus/minus 11,5 mikrogram per liter till 118,3 plus/minus 13,1 mikrogram per liter hos deltagare som tog 50 mikrogram selen dagligen.
- Från ett utgångsvärde på 95,7 mikrogram per liter plus/minus 11,5 mikrogram per liter till 152,0 plus/minus 24,3 mikrogram per liter hos deltagare som tog 100 mikrogram selen dagligen.
Betydelsen av selenoprotein P i studier av selen och prostatacancer
Selen är ett essentiellt mikronäringsämne. Vi behöver inte mycket av det, men det vi behöver är viktigt.
Selen förekommer sällan obundet i kroppen. Oftast ingår det som en komponent i selenmetionin och selencystein.
Som komponent i selencystein ingår selen i cirka 25 kända selenoproteiner, varav vissa har antioxiderande egenskaper, till exempel glutationperoxidaser och tioredoxinreduktaser [Steinbrenner].
Selenoprotein P är det vanligaste selenoproteinet i blodet. Dess funktion är att transportera selen till vävnaderna. Det anses därför vara en optimal markör för funktionellt selen i kroppen. Den högsta koncentrationen av selenoprotein P antas finnas vid selennivåer i plasma på mellan 90 och 125 mikrogram per liter [Outzen].
Slutsats: selentillskott och prostatacancer
Hittills tillgängliga resultat tyder på att selentillskott har betydelse för att skjuta upp progressionen av prostatacancer.
En genomgång av 17 observationsstudier av sambandet mellan selen och risken för prostatacancer visade på en signifikant lägre risk för prostatacancer [Vinceti 2014].
Bland interventionsstudierna är resultatet varierande på grund av bristen på signifikanta resultat i SELECT-studien. Två faktorer kan förklara att denna studie inte visade något positivt resultat:
- studiedeltagarna var män med ganska hög selenkoncentration i blodet i utgångsläget (135 mikrogram per liter)
- studiedeltagarna fick ett tillskott av syntetiskt selenmetionin [Lippman].
I studien Nutritional Prevention of Cancer fick däremot män med betydligt lägre selenkoncentration i blodet (113 mikrogram per liter) en naturligt organisk selenjäst som innehöll många olika typer av selen, bland annat selenmetionin.
Ett dagligt tillskott av 200 mikrogram selenberikad jäst hade samband med 52 % färre fall av prostatacancer [Clark].
Förutom dess betydelse för cancerprevention har selen antioxidativa, antiinflammatoriska och antivirala egenskaper via aktiviteten hos olika selenoproteiner där selenet är inkorporerat.
Exempel: ett dagligt tillskott till äldre personer av en kombination av 200 mikrogram selenberikad jäst och 200 milligram patenterat ubiqinon coenzym Q10 har haft samband med signifikant lägre risk att avlida i hjärtkärlsjukdom, samt med förbättrad hjärtfunktion och bättre livskvalitet.
I denna studie, KiSel-10-studien, sågs ett samband mellan kombinationstillskottet och signifikant lägre koncentration av biomarkörer för oxidativ stress och inflammation [Alehagen].
Källor
Alehagen, U., Aaseth, J., & Johansson, P. (2015). Reduced Cardiovascular Mortality 10 Years after Supplementation with Selenium and Coenzyme Q10 for Four Years: Follow-Up Results of a Prospective Randomized Double-Blind Placebo-Controlled Trial in Elderly Citizens. Plos One, 10(12), e0141641.
Clark, L.C., Combs, G.F., Jr., Turnbull, B.W., et al. (1996). Effects of selenium supplementation for cancer prevention in patients with carcinoma of the skin. A randomized controlled trial. Nutritional Prevention of Cancer Study Group. JAMA, 276(24):1957-1963.
Geybels, M. S., Verhage, B. J., van Schooten, F. J., Goldbohm, R. A., & van den Brandt, P. A. (2013). Advanced prostate cancer risk in relation to toenail selenium levels. Journal of The National Cancer Institute, 105(18), 1394-1401.
Hurst, R., Hooper, L., Norat, T., Lau, R., Aune, D., Greenwood, D. C., & Fairweather-Tait, S. J. (2012). Selenium and prostate cancer: systematic review and meta-analysis. The American Journal of Clinical Nutrition, 96(1), 111-122.
Hurst, R., Armah, C.N., Dainty J.R., Hart, D.J., Teucher, B., Goldson, A.J., Broadley, M.R., Motley, A.K., Fairweather-Tait, S.J. (2010). Establishing optimal selenium status: results of a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. Am J Clin Nutr, 91(4):923-31.
Lippman, S.M., Klein, E.A., Goodman, P.J., et al. (2009). Effect of selenium and vitamin E on risk of prostate cancer and other cancers: the Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT). JAMA, 301(1):39-51.
Steinbrenner, H., Speckmann, B. & Klotz, L.O. (2016). Selenoproteins: Antioxidant selenoenzymes and beyond. Arch Biochem Biophys, 1;595:113-9.
Vinceti, M., Dennert, G., Crespi, C.M., et al. (2014). Selenium for preventing cancer. Cochrane Database of Systematic Reviews, Issue 3. Art. No.: CD005195.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte användas som sådan.