Covid-19-arkiv - Selenbrist.se

Selen är ett naturligt spårämne som har en viktig roll i immunsystemets funktion.

SARS-CoV-2 är ett enkelsträngat RNA-virus som orsakar covid-19-infektioner. Covid-19-infektioner har en komplex metabolism som är jämförbar med RNA-virusinfektioner som coxsackievirus, influensavirus, hantavirus och HIV-virusinfektioner.

Corona virus — Individer med låga selenkoncentrationer i serum, till exempel under 70 mcg/L, har större risk att få covid-19 och en större risk för ett allvarligare förlopp. Selentillskott kan ge terapeutiska fördelar.

Selenbrist är förknippad med en högre känslighet för RNA-virusinfektioner och med allvarligare sjukdomsresultat (Hiffler 2020).
Selenbrist är associerat med ökningar av mutationer, replikering och virulens av RNA-virus (Hiffler 2020).
Det kan finnas en skyddande effekt av selentillskott mot känsligheten för, och svårighetsgraden av covid-19-infektioner hos individer med selenbrist (Hiffler 2020).

Selenbrist främjar mutationer, replikering och ökad virulens hos RNA-virus

Selenbrist – ofta definierad som serumselenstatus under 70 mcg/L – ger ökad risk för infektion med RNA-virus:

Coxsackievirus:

Beck och Levander har visat att ett milt Coxsackievirus kan bli mycket virulent hos möss med brist på selen. På liknande sätt visade en normalt mild stam av influensavirus – influensa A – också ökad virulens när den gavs till möss med selenbrist. Den ökade virulensen följdes av flera förändringar i virusgenomet i ett segment som tidigare ansågs vara relativt stabilt (Beck 2003). Läs mer

Milstolpar i den tidiga selenforskningen

1817 Den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius upptäcker selen

1957 Biokemisten Klaus Schwarz visar att selen i mikroskopiska mängder har en avgörande betydelse för däggdjurs hälsa

1969 Professor J.T. Rotruck upptäcker att selen har en biokemisk roll som en komponent i antioxidant-enzymet glutationperoxidas

1969 Professorer R.J. Shamberger och D.V. Frost rapporterar en möjlig skyddande effekt av selen mot cancer hos människa

1973 Professor J.T. Rotruck identifierar enzymet glutationperoxidas som ett selenberoende protein

1977 Professor G.N. Schrauzer publicerar korrelationsstudier kring cancerdödlighet som visar ett omvänt samband mellan intaget av selen och dödlighet i cancer i 27 länder

1988 Professor G.Q Yang sammanfattar lärdomar om selenrelaterade folksjukdomar, Keshans sjukdom och Kashin-Becks sjukdom samt vikten av lämpligt dagligt selenintag

1989 Professor G.G. Duthie publicerar bevis för selens roll i förebyggandet av hjärt-kärlsjukdomar

1993 Forskaren W.J. Blot publicerar resultaten av Nutrition Intervention Trials i Linxian, Kina, som visar att tillskott med en kombination av selen och andra antioxidanter minskar risken för cancer

1994 Professor G.N. Schrauzer publicerar bevis för att selen är viktigt i underhåll och behandling av HIV-infekterade patienter

1996 Professor Larry Clark publicerar resultaten av en randomiserad, kontrollerad studie - Nutritional Prevention of Cancer - som visar selens cancerskyddande effekter på tjocktarmscancer, lungcancer och prostatacancer

1997 Professor G.F. Combs sammanfattar bevisen för de skyddande effekterna av selen mot cancer

1999 Professor J.E. Oldfield publicerar sin Selen World Atlas, en kartläggning över områden med selenbrist runt om i världen

2000 Forskaren O.A. Levander publicerar bevis kring en antiviral effekt av selen

2002 Forskaren R. Gärtner visar att tillskott med selen minskar inflammation hos patienter med autoimmun tyreoidit

2002 Forskaren Margaret Rayman presenterar argument för att öka selenintaget i avsikt att förverkliga selens antioxidant-, anti-virala- och anti-inflammatoriska effekter, liksom att förstärka immunförsvar och reproduktion.

Category: Covid-19

Selenbrist och covid-19-infektion