Analysen av data från den nederländska kohortstudien visar att högre selenkoncentration i tånaglarna kan kopplas till betydligt lägre risk för avancerad prostatacancer. Männen i den kvintil som hade mest selen i tånaglarna hade en statistiskt signifikant (p=0,001) 63 % lägre risk för avancerad prostatacancer (stadium III-IV) än männen i den kvintil som hade minst selen i tånaglarna [Geybels].
Männen i kvintilen med mest selen i tånaglarna hade en selenmängd i tånaglarna som låg över 0,617 mikrogram selen per gram tånagel. Männen i kvintilen med minst selen i tånaglarna hade en selenmängd i tånaglarna som låg under 0,469 mikrogram selen per gram tånagel [Geybels].
Medianvärdet för selen i tånaglarna i dessa kvintiler låg mellan 0,43 (lägst) och 0,67 (högst) mikrogram selen per gram tånagel.
Dessa selenkoncentrationer i tånaglarna motsvarar plasmakoncentrationer på 64 till 100 mikrogram selen per liter plasma [Geybels].
Selennivå som minskar cancerrisken
De holländska forskarna drog slutsatsen att de selenkoncentrationer som uppmättes i studien ligger inom det intervall där ett tillskott av selen kan ge positiva effekter [Geybels].
Tre tidigare högkvalitativa studier av selen i tånaglarna och cancerrisk har redan visat på en signifikant lägre risk för prostatacancer (beräknad RR: 0,29; 95 % CI: 0,14; 0,61) vid en selenkoncentration i tånaglarna som ligger mellan 0,85 och 0,94 mikrogram selen per gram tånagel [Hurst 2010].
Ålder vid diagnosen prostatacancer och rökare/icke-rökare
De holländska forskarna såg att sambandet mellan mängden selen i tånaglarna och risken för avancerad prostatacancer var något mer uttalat i två undergrupper:
- hos män vars prostatacancer diagnostiserats i högre ålder
- hos män som var eller hade varit rökare, när man jämförde med icke-rökare.
Selenets skydd mot cancer hos rökare är rimligt eftersom cigarettrökning är kopplat till högre oxidativ stress och selen är en komponent i viktiga antioxidativa selenproteiner [Geybels].
Utformningen av den nederländska kohortstudien och analysen av selen i tånaglar
I den nederländska kohortstudien deltog 58 279 män som vid studiestarten var 55 till 69 år gamla. Omkring 79 % av männen i studien lämnade in klipp från tånaglarna för analys. Under 17,3 års uppföljning kunde de holländska forskarna jämföra selenhalten i tånaglarna hos 898 män med avancerad prostatacancer med selenhalten i tånaglarna hos 1 176 män i en undergrupp [Geybels].
Den genomsnittliga selenkoncentrationen i tånaglarna i kontrollgruppen var 0,55 mikrogram selen per gram tånagel.
Jämfört med männen i kontrollgruppen hade männen med avancerad prostatacancer två andra intressanta egenskaper [Geybels]:
- Sannolikheten var högre för att de hade en förstagradssläkting med prostatacancer.
- Sannolikheten var mindre för att de hade diabetes.
Fördelarna med att använda selenvärde i tånaglarna i cancerstudier
Selenkoncentrationen i tånaglarna anses vara ett mer exakt värde på individens exponering för selen under en längre period, t.ex. sex månader till ett år. Selenkoncentrationen i serum eller plasma verkar i stället visa den senare tidens exponering t.ex. de senaste veckorna [Geybels].
Slutsats: selenexponering och prostatacancer
- Selen är ett essentiellt mikronäringsämne [Geybels].
- I människokroppen ingår selen in i aminosyran selencystein och därmed också i olika antioxidativa selenproteiner [Geybels].
- Intaget av selen varierar betydligt beroende på hur mycket selen det finns i jorden och i maten i en viss region [Geybels].
- Selenkoncentrationen är generellt lägre i Europa och Mellanöstern än i USA, men det finns även områden i USA där det är vanligt med låga selenvärden [Stoffaneller & Morse; Park].
- Flera studier och metaanalyser har visat på ett omvänt samband mellan selenkoncentration och risk för prostatacancer, särskilt avancerad prostatacancer [Hurst; Etminan]
- En metaanalys från 2018 visar att selen med stor sannolikhet har en skyddande effekt mot utveckling av prostatacancer och sjukdomens progression till allvarligare stadier [Sayehmiri].
Källor
Cui, Z., Liu, D., Liu, C., & Liu, G. (2017). Serum selenium levels and prostate cancer risk: A MOOSE-compliant meta-analysis. Medicine, 96(5), e5944.
Etminan, M., FitzGerald, J. M., Gleave, M., & Chambers, K. (2005). Intake of selenium in the prevention of prostate cancer: a systematic review and meta-analysis. Cancer Causes & Control: CCC, 16(9), 1125–1131.
Geybels, M. S., Verhage, B. J., van Schooten, F. J., Goldbohm, R. A., & van den Brandt, P. A. (2013). Advanced prostate cancer risk in relation to toenail selenium levels. Journal of The National Cancer Institute, 105(18), 1394-1401.
Hurst, R., Hooper, L., Norat, T., Lau, R., Aune, D., Greenwood, D. C., & Fairweather-Tait, S. J. (2012). Selenium and prostate cancer: systematic review and meta-analysis. The American Journal of Clinical Nutrition, 96(1), 111-122.
Hurst, R., Armah, C.N., Dainty J.R., Hart, D.J., Teucher, B., Goldson, A.J., Broadley, M.R., Motley, A.K., Fairweather-Tait, S.J. (2010). Establishing optimal selenium status: results of a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. Am J Clin Nutr, 91(4):923-31.
Park, K., Rimm, E., Siscovick, D., Spiegelman, D., Morris, J. S., & Mozaffarian, D. (2011). Demographic and lifestyle factors and selenium levels in men and women in the U.S. Nutrition Research and Practice, 5(4), 357–364.
Sayehmiri, K., Azami, M., Mohammadi, Y., Soleymani, A., & Tardeh, Z. (2018). The association between Selenium and Prostate Cancer: a Systematic Review and Meta-Analysis. Asian Pacific Journal of Cancer Prevention: APJCP, 19(6), 1431–1437.
Stoffaneller, R., & Morse, N. L. (2015). A review of dietary selenium intake and selenium status in Europe and the Middle East. Nutrients, 7(3), 1494–1537.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte användas som sådan.