Selen, fisk och kvicksilver: Viktig fakta

Fisk borde vara en viktig del av vår kost. Professor Nick Ralston vid universitetet i Nord Dakota har uppmärksammat oss på webbsidorna Fish, Mercury, and Nutrition: The Net Effects. Webbadressen är http://net-effects.und.edu/factsheets.aspx

The Cover of the Fish, Mercury, and Nutrition brochure
Nätsajten, Fish, Mercury and Nutrition innehåller fakta, en dokumentärfilm, videoklipp och länkar till andra informativa webbplatser.

På dessa webbsidor förklarar professor Ralston och hans kollegor varför fördelarna med att regelbundet äta fisk, särskilt havsfisk, ofta förbises. Alltför många av oss har minskat sin fiskkonsumtion på grund av oron för det giftiga kvicksilvret som finns i fiskar.

Vi har dock inte fått tillräcklig information om fördelarna eller riskerna med att äta havsfisk. Om vi undviker att äta fisk kan det i vissa fall få negativa konsekvenser på hälsan. Läs mer

Selen och kvicksilvertoxicitet

A plate of salmon.
Att äta fisk ger gravida kvinnor och barn selen och andra näringsämnen som främjar barnens tillväxt och utveckling. Att äta fisk kan även främja vuxnas hjärthälsa. Viss havsfisk innehåller dock mer kvicksilver än selen och bör därför undvikas. Följaktligen avråder det amerikanska livsmedels- och läkemedelsverket (FDA) att äta måltider innehållande tandvalar, hajar, svärdfisk, kungsmakrill, spjutfiskar, atlantisk soldatfisk, tilefish (malacanthidae) och storögd tonfisk. De flesta andra havsfiskar har mer selen än kvicksilver i sina vävnader och bör vara säkra, till och med tillrådliga, att äta.

Selenet i våra celler är det molekylära ”målet” för giftigt kvicksilver. Hämning av den normala biologiska aktiviteten hos seleno-enzymer är den mekanism genom vilken kvicksilver skadar våra celler, särskilt våra hjärn- och nervceller [Ralston & Raymond 2018].

Att tänka på selen som ”mål” för kvicksilver leder till en bättre förståelse av kvicksilvertoxicitet än den äldre teorin om selen som en ”tonic” som binder giftigt kvicksilver i en form som inte längre är skadlig [Ralston & Raymond 2018].

Professor Nicholas Ralston och konsult Lisa Raymond har granskat forskningslitteratur om egenskaperna hos kvicksilvertoxicitet för att identifiera de selenberoende aspekterna av kvicksilvers biokemiska mekanismer och effekter. De kom fram till följande: [Ralston & Raymond 2018]: Läs mer

Selenintag och selennivå relaterade till hälsa

Mängden selen i livsmedel kan vara otillräcklig i många delar av världen. Selennivån i Europa, Storbritannien och Mellanöstern (Stoffaneller & Morse) ligger lite under den optimala nivån. Även kustregioner i USA tenderar att ha selenfattiga jordar. Stora regioner i Kina, Korea, Sibirien, Tibet och Nya Zeeland är också regioner med lägre selenhalter i jorden. Låga selenhalter är förknippade med ökad risk för cancer, hjärt-kärlsjukdomar och sköldkörtelstörningar (Tolonen).

Hittills har forskning visat att det finns ett U-format samband mellan selenintag och hälsa. Läkaren och professorn, Margaret P. Rayman, vid universitetet i Surrey, Storbritannien har länge forskat på selen. Hon har i en färsk rapport kunnat visa att både selenbrist och selenöverskott associerats med ogynnsamma hälsoeffekter.

Symtom som indikerar behov av selentillskott

Professor Rayman listar ett antal tillstånd som har förknippats med selenbrist inom forskningslitteraturen:

  • Keshan sjukdom (hjärtmuskelsjukdom orsakad av selenbrist tillsammans med en stam av coxsackievirus)
  • Kashin-Becks sjukdom (en bensjukdom där selenbrist är en faktor)
  • Ökad viral virulens
  • Ökad dödlighet
  • Dålig immunfunktion
  • Problematisk fertilitet / reproduktion
  • Autoimmun sjukdom i sköldkörteln
  • Kognitiv försämring / demens
  • Diabetes typ-2
  • Risk för prostatacancer
  • Risk för kolorektalcancer hos kvinnor
  • Ökad risk för tuberkulos hos HIV-patienter

Professor Rayman specificerar inte serumselennivån vid selenbrist. Men hon nämner en amerikansk hälsoundersökning där serumnivåerna mättes hos 13 887 vuxna personer som följdes under 18 år var syfte var att undersöka eventuell dödlighet. Dödligheten i studien visade kopplingen mellan serumselen och antalet dödsfall efter en U-formad modell. När serumselenet låg på 135 mikrogram per liter, det vill säga i botten på U:et (Rayman 2019) var dödstalet som lägst. Läs mer

Kvicksilver – ett nervgift som stör selenets biokemi

Hjärnan är särskilt känslig för oxidativa skador om mängden selenprotein, som är en antioxidant, är för låg. Anledningarna är flera: hjärnan har inte tillräckligt många signalvägar för antioxiderande enzymer, den innehåller mycket järn, och den innehåller många långkedjiga fleromättade fettsyror som är känsliga för lipidoxidation. Oxidativa skador på hjärnan leder till strukturella och funktionella skador på hjärnans celler och vävnader. Tillskott av selenberikad jäst har visat sig minska mängden biomarkörer som tyder på lipidoxidation och oxidativa skador på cellernas DNA. Tillskott av enbart selenmetionin hade ingen effekt [Richie 2014].
De seleninnehållande antioxiderande selenproteinerna är viktiga för att förhindra och reparera oxidativa skador i hjärnan.  Deras betydelse har ofta underskattats i studier av kvicksilvers och metylkvicksilvers toxicitet.  Den allmänna uppfattningen har varit att selen bidrar till att förhindra toxiska verkningar av kvicksilver genom att bindas till det senare och därmed göra det inaktivt.

Denna kemiska bindning till och inaktivering av kvicksilvret sker faktiskt.  Kvicksilver binds gärna till selen med en bindning som är uppskattningsvis en miljon gånger starkare än till svavel.  När selen binds till kvicksilver i vävnaderna förhindrar det faktiskt att kvicksilvret ställer till oreda i hjärnan och ryggmärgen, i det perifera nervsystemet och i det endokrina (hormonella) systemet. Läs mer

Om selen och kvicksilver och fisk till middagen

Havsfisk – lax, sill, makrill och sardiner – är bra källor till omega-3-fettsyrorna EPA och DHA, vilka förknippas med sund fosterutveckling, god kardiovaskulär funktion och bibehållen hälsa på äldre dar. Oavsett vilken form av kvicksilver som finns i dessa fiskar så är det bundet till selenet i fisken. Denna kemiska bindning har gjort kvicksilvret mindre farligt, men det har också utarmat mängden av selen tillgängligt för absorption.

Alltför många av oss går miste om hälsofördelarna med omega-3-fettsyrorna, som vore tillgängliga för oss genom att äta vissa typer av fisk ett par gånger i veckan. Varför undviker vi fisk? Kanske för att vi är rädda för kvicksilvret i fisken.

Det finns forskning som visar på att detta är en missuppfattning. Professor Nick Ralston och hans kollegor vid University of North Dakota’s Energy and Environmental Research Center har uppmätt och utvärderat molförhållandena för selen i fisk relaterade till kvicksilver i fisk [Ralston 2007, 2016].

Deras studier visar att mycket av den ätbara havsfisken har ett överflöd av selen i förhållande till kvicksilver. Så vi missar inte bara fördelarna med omega-3-fettsyror, vi missar också en bra källa till kostselen [Berry 2008]. Läs mer

Selen: skyddar mot ansamling av kvicksilver i kroppen

Även en relativt liten exponering för kvicksilver under graviditeten kan påverka utvecklingen av babyns hjärna och nervsystem. Lyckligtvis har ett tillskott av ett selenberikat jästpreparat visat sig signifikant kunna minska ansamlingen av kvicksilver i kroppens vävnader.

Kvicksilver.  I form av metylkvicksilver är det ett mycket farligt biologiskt toxin.  Det är skadligt för våra hjärnor och nervsystem, för levern och njurarna.  För hög exponering för metylkvicksilver kan sannolikt orsaka hjärn- och nervskador.

Som tur är kan selentillskott hjälpa.  Och det gör de faktiskt.  Förhållandet mellan kvicksilver och selen är en historia med ironisk knorr.  Lika mycket selen som binds till kvicksilver i kroppen och oskadliggör kvicksilvret – vilket är mycket bra för oss – lika mycket selen kunde i stället ha använts för produktion av nyttiga selenproteiner med andra viktiga biologiska funktioner.

När selen används för att skydda oss mot giftigt kvicksilver får vi alltså färre selenproteiner som verkar som antioxidanter och neutraliserar skadliga fria radikaler, färre selenproteiner som stärker immunförsvaret och sköldkörtelns funktion, och färre selenproteiner som bidrar till att minska risken för cancer. Läs mer