Selenoproteiner-arkiv - Selenbrist.se

Regionala skillnader, ålders- och könsskillnader i selenstatus i serum

Selencystein är den 21:a aminosyran. Spårelementet selen har en viktig biologisk roll i kroppen som komponent i selencystein. Selencystein finns i minst 25 selenproteiner, bland annat selenprotein P och olika glutationperoxidaser, tioredoxireduktaser och jodtyronindejodinaser.

Resultat från kliniska studier har gett oss ett ungefärligt värde för vad som är en optimal selenkoncentration i serum eller plasma.

I plasma anses en selenkoncentration på under 100 mikrogram per liter – eller uttryckt som 100 nanogram per milliliter – i allmänhet som en suboptimal koncentration [Hurst 2010].
En selenkoncentration i plasma på minst 110–118 mikrogram per liter anses nödvändigt för optimalt uttryck av selenprotein P [Hurst 2010].
Letsiou et al [2014] fastställde den nedre gränsen för optimal selen P-aktivitet till minst 120 mikrogram per liter.
En selenkoncentration i plasma på 120–170 mikrogram per liter anses nödvändigt för att minska risken för prostatacancer [Hurst 2012].
Studier visar att det finns köns- och åldersrelaterade skillnader i upptag och spridning av selen i kroppen från kosten och från kosttillskott [Letsiou 2014, Galan 2005].

Observera: Mayo Medical Laboratories använder serumkoncentrationer på 70–150 mikrogram per liter som referensintervall för vuxna invånare i USA. Den genomsnittliga serumkoncentrationen i populationen är 98 mikrogram per liter [Mayo], men kom ihåg att detta medelvärde troligen inte är av så stor nytta beroende på dataintervall och standardavvikelse. Det viktiga när det gäller USA är att det finns regionala variationer i selenintag och selenstatus. Se nedan.

Selenintag och selenstatus

Selen får vi främst i oss via kosten och kosttillskott. Människans kropp kan inte själv framställa selen. Det är svårt att beräkna exakt hur mycket selen en person får i sig via kosten. Det kan också vara svårt att ta reda på exakt hur mycket selen en person tar upp från ett kosttillskott på grund av de olika typer och beredningar av selentillskott som finns på marknaden. Läs mer

Selen, statiner och selenproteiner

För att ge cellerna ett gott antioxidativt skydd är det viktigt att kroppen kan producera tillräckliga mängder av flera olika selenproteiner, däribland glutationperoxidaser, tioredoxinreduktaser och selenprotein P. Professor Urban Alehagen och en svensk forskargrupp observerade signifikant färre dödsfall i hjärtsjukdom i en 10-årig uppföljningsstudie av friska äldre försökspersoner som under 4 års tid fick ett tillskott av selenberikad jäst i kombination med coenzym Q10.

I en nyligen publicerad artikel på q10facts.com, har jag gjort en sammanfattning av en artikel där forskare diskuterar på vilka olika sätt statinläkemedel kan öka risken för ateroskleros (”åderförkalkning”) och hjärtsvikt. Ja, säger de japanska och amerikanska forskarna – statiner har faktiskt en kolesterolsänkande effekt [Okuyama].

Men, riktlinjerna för hur man ska använda statiner måste ses över. Enligt forskarna har antalet fall av hjärtsvikt ökat markant under samma tid som man använt statinläkemedel [Okuyama].

Dessutom finns det kända mekanismer som gör att statiner skulle kunna öka antalet fall av ateroskleros och hjärtsvikt.

Statiner hämmar produktionen av coenzym Q10.
Statiner hämmar selenets inbyggnad i de antioxiderande selenproteinerna.
Statiner kan kopplas till lägre nivåer enzymatiska antioxidanter.
Statiner hämmar vitamin K-syntesen.

Statiner och hämmad utveckling av selenproteiner

I en artikel i tidskriften Lancet säger de tyska forskarna dr Moosmann och dr Behr att statinläkemedel kan ge vissa ovanliga biverkningar som kan få allvarliga konsekvenser. Läs mer

Selentillskott i Su.Vi.Max.-studien

Översta bilden (A): apoptos vid normal celldelning med en skadad cell (2) och programmerad celldöd (1). Understa bilden (B): Cancercellsdelning med oinhiberad cellproduktion och alltmer farliga cellmutationer. Selentillskott kan hjälpa normala friska vuxna som har låg selenstatus med cancerförmåner, förmåner för sköldkörtelfunktion och förmåner med kognitiv funktion.

Su.Vi.Max.-studien — SUpplementation en VItamines et Minéraux AntioXydants — var en stor randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie som utfördes med typisk fransk effektivitet. Jag har visserligen skrivit studiens namn på franska men det finns så många likheter mellan språken så jag är säker på att du kan läsa ut studiens fullständiga namn.

Syftet med studien var att testa hälsofördelarna med ett dagligt näringstillskott av flera olika vitaminer och mineraler (ungefär en till tre gånger det dagliga rekommenderade intaget via kosten) (Hercberg 1998):

selen, 100 mikrogram
vitamin C, 120 mg
vitamin E, 30 mg
betakaroten, 6 mg
zink, 20 mg

Forskarna i Frankrike ville särskilt undersöka om ett dagligt tillskott under längre tid, ungefär 7,5 år, från 1994 till 2002, hade någon förebyggande effekt på cancer och hjärt-kärlsjukdom, som båda har kopplats till oxidativ stress och oxidativa skador och därför skulle kunna påverkas av intag av antioxidanter. Läs mer

Hur mycket selen behöver vi varje dag?

**God hälsa beror på goda gener, det är sant. Men även bra kost, motion, sömn och tillräckligt med essentiella biologiska näringsämnen som selen och coenzym Q10 har betydelse.**

Vad är en lämplig dygnsdos selen för en normal person? Normal person? Hur många av oss är normala, på ett ungefär? 68 procent kanske? Ja, på många sätt är vi människor mer lika varandra än vi är olika, men det finns viktiga biokemiska skillnader mellan oss. Därför är det svårt att säga vem som är genomsnittlig och normal och vad som är en idealisk daglig selendos.

Vilka mängder har man kommit fram till i studier av selen?
Låt oss titta på en del forskningsdata och se vad vi kan få fram för siffror. Kom ihåg att vi människor behöver ha tillräckligt med selen i blodet för att ha ett optimalt antioxidant-skydd samt för bästa skydd mot virus och cancer [Schrauzer 2009]. Läs mer

Dagligt intag av selen

Det dagliga intaget av selen varierar betydligt från person till person och från region till region. Selentillskott är nödvändigt för att höja selenstatusen tillräckligt för att förhindra oxidativ skada på cellerna, förbättra immunförsvaret och minska risken för cancer och hjärtsjukdomar.

Hur mycket selen från mat och kosttillskott behöver vi per dag? Vilka biologiska markörer på optimal selen status verkar vara de mest användbara för att få svar på dessa frågor? Dr. Rachel Hurst och Dr. Susan J. Fairweather-Tait, Norwich Medical School, Storbritannien, med kolleger beslöt sig för att hitta svaren. Utformningen av deras studie är mycket intressant.

De registrerade 119 friska brittiska män och kvinnor i åldern 50-64 år för en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie som varade i 12 veckor [Hurst]. De uteslöt följande personer från studien:

rökare
överviktiga personer
personer med redan hög plasma-selenstatus
personer med långvariga sjukdomar
människor på olika läkemedel
människor ovilliga att upphöra med vitaminer/naturläkemedel minst en månad före studien

De 119 studiedeltagarna fick antingen placebo eller en av följande behandlingar:

selenberikade jästtabletter innehållande 50, 100 eller 200 mikrogram patenterat, organiskt selen (SelenoPrecise® från Pharma Nord, Danmark)
selenberikade lökmåltider motsvarande 50 mikrogram selen per dag
icke-berikade lökmåltider motsvarande mindre än 4 mikrogram selen per dag

Mätningar av selen
Kom ihåg: Selen är ett spårämne. Vi mäter intaget i mikrogram per dag, inte milligram.
Vi mäter selenstatus i plasma, serum, tånaglar eller hår i termer av mikrogram per liter (eller ekvivalent i nanogram per milliliter). Läs mer

En grundläggande selenguide

Selen är en biprodukt från brytning och raffinering av koppar. Det finns inga platser i världen för utvinning av enbart selen. Med tanke på dess relativa brist och dess många användningsområden – industriell, agrikulturell och nutritionell – kommer selen som kosttillskott säkert att bli dyrare i framtiden, och det kan mycket väl uppstå brist. Följaktligen är det viktigt för oss att använda selen klokt och bevara det.

Selen är ett viktigt mikronäringsämne. Det är livsviktigt för både människor och djur. Kroppen kan inte syntetisera selen och är beroende av selenet som den kan få från mat. I många delar av världen finns det för lite selen i marken och maten. Tillskott är därför nödvändigt för en optimal hälsa.

Regioner med selenfattig jord
I många delar av världen är selenhalten i marken ganska låg. Stora delar av Asien, framför allt Kina, och stora delar av Europa och Mellanöstern uppvisar låga nivåer.

Växter ackumulerar oorganiskt selen från jorden och omvandlar det till organiskt selen. På så sätt kommer selen in i näringskedjan. Till exempel äter kor gräs innehållande selen, och en del av selenet kommer in i kött och mjölk från korna. Människor äter kött och dricker mjölk. För lite selen i marken innebär för lite selen i livsmedlen. Läs mer

Våra kroppar kan inte tillverka selen

**Grundforskningen om selentillskott visar på behovet av ett lämpligt dagligt selenintag och tillräcklig selenstatus. Formulan och doseringen av selentillskottet är mycket viktiga faktorer.**

Dagligt selenintag? Vi måste få detta viktiga spårämne – selen – genom vår kost och våra kosttillskott, eftersom våra kroppar inte kan framställa det åt oss. Forskning utförd av Gerhard N. Schrauzer, Dr. Raymond J. Shamberger och Dr. Douglas V. Frost har visat att det finns ett omvänt förhållande mellan vår selenstatus och risken för dödlighet i cancer. Djurstudier visar ett inverterat samband mellan selenstatus och förekomsten av cancer. Observationsstudier visar lägre risk för olika typer av cancer vid högre selenstatus.

Interventionsstudier av selentillskott och cancer

Kliniska studier i Kina
Stora interventionsstudier i Kina, en region i världen med selenfattiga jordar och livsmedel, har visat att selentillskott skyddar mot hepatit B-virus och primär levercancer [Yu] och att tillskott med en kombination av selen och andra antioxidanter minskar cancerincidens och dödlighet i en region som kännetecknas av hög cancerdödlighet [Blot]. Läs mer

Dr. Gerhard N. Schrauzer – känd selenforskare

Dr. Gerhard N. Schrauzer var selenvetenskapens ”grand old man”. Egentligen var han ”the grand old man” inom spårämnesforskningen i USA under mer än 30 år. Han var en av pionjärerna och ett av de stora namnen inom selenforskningen. Låt oss ta en titt på de värdefulla bidrag till kunskapsbasen om selentillskott som Dr. Schrauzer gett.

För det första: vem var Dr. Schrauzer och hans selenforskning?
Dr. Schrauzer gjorde sin forskarutbildning i kemi vid universitetet i München, Tyskland. Han fick sin Ph.D. summa cum laude. Från 1966 till 1994 var han professor i kemi och biokemi vid University of California i San Diego (UCSD). Efter att han pensionerats var han professor emeritus vid UCSD. Läs mer

Funktionerna av selentillskott

Selen är en viktig komponent i cellernas antioxidativa försvar. Det bidrar till att skydda mot oxidativ skada, både på cellerna och dess DNA. Selen har även visats ha en skyddande effekt mot skador på hudceller som orsakas av ultraviolett strålning.

Varför intresset för fakta om selen? Så här i början av selenmangel.se vill vi gå igenom vad vi vet selentillskott och dess funktioner. Vi är särskilt intresserade av selen som antioxidant samt dess antiinflammatoriska effekter i människokroppen.

Selen är ett essentiellt spårämne i den mänskliga kosten och i många delar av världen är det ett absolut nödvändigt kosttillskott. Det har många och olika funktioner i människokroppen.

En av de intressanta sakerna med selen är att det inte är verksamt i kroppen som ett grundämne eller en jon. Istället ingår selen som en komponent i mer komplexa föreningar. Framför allt är det en viktig del av selenocystein – den 21a aminosyran. Läs mer

Måttlig selenbrist kan öka risken för kroniska sjukdomar

Måttlig selenbrist är förenad med ökad risk för kroniska sjukdomar: cancer, hjärtsjukdomar, sköldkörtelsjukdom. Omvänt kan ett selentillskott innehållande hundra (100) mikrogram selen dagligen minska risken för allvarliga, åldersrelaterade sjukdomar hos personer med måttlig selenbrist, detta enligt den kända forskaren Bruce Ames så kallade ”triage-teori”.

Forskarna Joyce McCann och Bruce Ames vid barnsjukhuset Oakland Research Institute (CHORI) har analyserat data från hundratals vetenskapliga artiklar. De drar slutsatsen att vissa selenberoende proteiner, som anses vara av avgörande betydelse för kroppens överlevnad under perioden fram tills människor når reproduktiv ålder, är mycket mer resistenta mot selenbrist än andra icke-essentiella selenoproteiner. Läs mer