Category: Hjärt-kärlsjukdom

Hjärtsvikt är hjärtmuskelns oförmåga att pumpa ut en tillräcklig mängd blod till kroppen. Det är en försvagande sjukdom som resulterar i andfåddhet, trängsel i lungorna och ansamling av blod i de nedre extremiteterna. Hjärtsvikt är likvärdigt med försämrad livskvalitet.

Prognosen för hjärtsvikt är dålig och tillgängliga medicinska behandlingar för patienter med hjärtsvikt är otillräckliga. Nya behandlingsstrategier behövs (Mortensen 2015).

Yin et al har analyserat data från 39 757 vuxna i en tvärsnittsstudie från 2005–2018 – US National Health and Nutrition Examination Survey. Resultaten tyder på att höga nivåer av kombinerade antioxidantmikronäringsämnen i kosten är associerade med minskad förekomst av olika former av hjärt-kärlsjukdomar och att selen är det bästa bidraget (Yin 2022). Läs mer

Den svenske kardiologen och överläkaren Urban Alehagen har skrivit övertygande om att det finns ett speciellt samband mellan selen och coenzym Q10 för att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar.

Professor Alehagen och den norske professorn Jan Aaseth poängterar att ett lågt selenintag och selenstatus kan begränsa cellernas förmåga att få optimala koncentrationer av coenzym Q10 och att cellerna behöver tillräckligt med coenzym Q10 för att tillåta optimal funktion av selen (Alehagen & Aaseth 2015a).

I den kliniska interventions-studien, KiSel-10, där svenska pensionärer med en medelålder 78 år, fick selen och Q10 dagligen under fyra år, visade resultaten att det kombinerade tillskottet av selen och Q10, jämfört med placebobehandling, kan vara fördelaktigt i befolkningar som har låg selenstatus: Läs mer

Låg plasmaselenstatus är signifikant associerad med risk för hjärtsjukdom och med förhöjda blodbiomarkörer för kronisk inflammation. En tvärsnittsstudie från 2021 av äldre individer i centrala Italien har visat att individer med en plasmaselenstatus lägre än 60 mikrogram per liter löper särskilt risk för hjärtsjukdom (Giacconi 2021).

Dessutom, i mononukleära celler i perifert blod hos äldre individer som diagnostiserats med hjärtsjukdom, fann forskarna att låg plasmaselenstatus var signifikant associerad med förbättrat genuttryck av inflammatoriska cytokiner och kemokiner, och med en nedreglering av sirtuinerna SIRT-1, SIRT-5, SIRT-6 och SIRT-7 (Giacconi 2021).

Notera: Mononukleära celler från perifert blod är lymfocyter (till exempel T-celler, B-celler, NK-celler) och monocyter till skillnad från sådana blodkroppar som erytrocyter, granulocyter och blodplättar. Läs mer

Högre serumselenkoncentrationer är associerade med 31 procent lägre dödlighet av alla orsaker. Resultaten är statistiskt säkerställda. Dödligheten i hjärtsjukdom hos individer med typ-2-diabetes var 34 procent lägre, och statiskt säkerställda (Qiu 2021).

Den slutsatsen drog forskare som gjort en relativt stor kohortstudie med lång uppföljningstid av patienter med diabetes. Forskarna analyserade data från 3199 vuxna amerikaner med typ-2-diabetes; den genomsnittliga uppföljningstiden var 12,6 år (Qiu 2021).

Under den uppföljningsperioden dokumenterades 1693 dödsfall, inklusive 425 dödsfall i hjärtsjukdomar (Qiu 2021).

Högsta kvartilen av serumselen jämfört med lägsta kvartilen

Individer i den högsta kvartilen av serumselenkoncentration hade signifikant lägre dödlighet av alla orsaker och signifikant lägre dödlighet i hjärtsjukdomar jämfört med individer i den lägsta kvartilen av serumselenkoncentration (Qiu 2021). Läs mer

Forskningsslutsats: ”De 20 procent med det lägsta SELENOP-koncentrationerna i en nordeuropeisk befolkning utan historia av hjärt-kärlsjukdom har en markant ökad risk för kardiovaskulär sjuklighet och dödlighet” (Schomburg 2019).

Det är slutsatsen av en befolkningsbaserad prospektiv kohortstudie gjord av Malmö Förebyggande Medicin, som undersökte sambandet mellan plasmaselenoprotein P-status och 1) risk för dödlighet av alla orsaker, 2) risk för kardiovaskulär dödlighet och 3) risk för en första kardiovaskulär händelse hos 4366 studiedeltagare.

Observera att detta var en studie gjord med studiedeltagare som inte hade någon historia av kardiovaskulär sjukdom. Det var verkligen en studie av sambandet mellan selenstatus och risken för hjärtsjukdomar. Läs mer

Kardiologer vid universitetet i Groningen i Nederländerna har publicerat en omfattande genomgång av den samlade kunskapen om selenbrist och selenoproteinets roll hos hjärtsviktspatienter (Al-Mubarak 2021).

Nyckelpunkterna i deras granskning är följande:

• Selen är ett viktigt mikronäringsämne. Det ingår i 25 olika selenoproteiner som har många biologiska funktioner i kroppen.
• Suboptimalt (otillräckligt) selenintag och selenstatus leder till försämrad cellulär syntes av selenoproteiner och till nedsatt funktion av selenoproteinerna, vilket kan förvärra oxidativ stress och inflammation. Dessa tillstånd är förknippade med svårare hjärtsvikt.
• 70 procent av patienterna som diagnostiserats med hjärtsvikt har suboptimala selennivåer i serum (under 100 mikrogram per liter).
• Hjärtsviktspatienter med suboptimala serumkoncentrationer av selen har lägre träningskapacitet, lägre livskvalitet och en sämre prognos än hjärtsviktpatienter med serumkoncentrationer över 100 mikrogram per liter.
• Effekten av selentillskott, i kliniska prövningar av patienter med hjärtsvikt, har visat förbättrade kliniska symtom: Förbättringar i New York Heart Associations funktionsklass, i vänster ventrikulär ejektionsfraktion (nedsatt pumpförmåga) och i lipidprofilen.

Selenbrist och hjärtsvikt

• Selenbrist har länge förknippats med ökad förekomst av Keshans sjukdom, en form av kardiomyopati (sjukdom eller störning i hjärtmuskeln). I Kina har intaget av ett oralt selentillskott nästan helt eliminerat Keshans sjukdom i områden där det en gång var begränsat till vissa platser (Zhou 2018).
• Viktiga selenoproteiner som glutationperoxidaser och selenoprotein P kräver ett tillräckligt högt selenintag för att nå platånivå, i allmänhet serumselennivåer från 90 till 125 mikrogram per liter (Hurst 2010).
• I en väldokumenterad kohortstudie på hjärtsvikt har serumselennivåer under 100 mikrogram per liter associerats med minskad träningskapacitet, sämre livskvalitet och en sämre prognos (Bomer 2020).
• Holländska kardiologer föreslår att patienter med serumselennivåer under 100 mikrogram per liter bör anses ha suboptimala koncentrationer (Bomer 2020).

Observationsstudier av selenkoncentration och hjärtsvikt

Tre metaanalyser har visat att det finns ett samband mellan selenstatus och risken för hjärtsjukdom:

• I poolade prospektiva kohortstudier visade Flores-Mateo (2006) att högre selenkoncentrationer är förknippade med 15 procent minskad risk för akut kranskärlssjukdom. Poolade fall-kontrollstudier visade en minskad risk på 57 procent.
• Zhang (2016) visade att patienter med den högsta nivån av selenstatus (ett medelvärde på 101,5 mikrogram per liter) hade en 13 procent lägre risk att utveckla hjärtsjukdom jämfört med den lägsta kategorin (ett medelvärde på 53,7 mikrogram per liter).
• Kuria (2020) visade att högre selenstatus minskar dödligheten i hjärtsjukdom med 25 procent och förekomsten av hjärtsjukdom med 20 procent, jämfört med låg selenstatus.

Studier av selentillskott – KiSel-10-studien

Den mest intressanta kliniska studien är KiSel-10-studien där äldre personer, med en medelålder på 78 år, som hade låg selenstatus (genomsnittlig baslinjestatus: 67,1 mikrogram per liter), behandlades dagligen i fyra år med en kombination av 200 mikrogram av en organisk högselenjästberedning och 200 mikrogram coenzym Q10.

• Data från studien visade att det kombinerade tillskottet var signifikant associerat med en minskning av dödsfall i hjärtsjukdomar, en minskning av NT-proBNP-blodnivåerna (en känd biomarkör för hjärtsvikt) och med bättre hjärtfunktionspoäng på ekokardiografi (Alehagen 2013).
• En delanalys av data från studien visade att andelen dödsfall i hjärtsjukdom var signifikant högre i undergruppen med de lägre serum-koncentrationerna under 65 mikrogram per liter, jämfört med undergruppen med en selenkoncentration på 85 mikrogram per liter eller högre (Alehagen 2016).
• Delanalysen visade att selentillskott skyddade hjärtat hos försökspersonerna med ett lågt serumselen vid baslinjen – att de hade 85 mikrogram per liter eller lägre (Alehagen 2016).

Studier av selentillskott och hjärtsvikt

Två randomiserade kontrollerade studier utförda med små prover från hjärtsviktspatienter är av intresse: Läs mer

Resultaten från en italiensk studie har tillfört bevis för att tillräcklig selenstatus är nödvändig för att förhindra hjärtsjukdomar, särskilt hos äldre personer.

De italienska studieresultaten visade att försökspersoner med plasmakoncentrationer av selen under 60 mikrogram per liter var 1,9 gånger mer benägna att drabbas av hjärt-kärlsjukdom jämfört med deltagare som hade högre selenstatus (Giacconi 2021).

Minskad selenstatus i plasma associerades med förhöjda nivåer av biomarkörer för inflammation, ökat uttryck av cytokiner och nedreglering av sirtuiner i perifera mononukleära blodceller (Giacconi 2021).

Selenstatus och risk för kardiovaskulär sjukdom

Resultaten från KiSel-10-studien

I en klinisk studie på äldre försökspersoner, där medelålder var 78 år, hade dessa en låg selenstatus (medelvärde: 67,1 mikrogram per liter). Pensionärerna gavs ett kombinerat selen- och Q10-tillskott i 48 månader. I en uppföljning efter tio år, och en annan efter tolv år, fann forskarna en minskad kardiovaskulär dödlighet (Alehagen 2018, 2015). Läs mer

Kanadensiska forskare har kommit fram till att ett selentillskott bör övervägas som antioxidant om blandningarna av antioxidanter ska förknippas med minskad risk för hjärtsjukdomar och dödlighet på grund av alla orsaker (Jenkins 2020).

Hur kom de fram till denna slutsats? Först gjordes det en preliminär analys av den tillgängliga forskningslitteraturen och där fann man att tillskott av antioxidanter verkade minska förekomsten av alla dödsfall när tillskotten inkluderade selen (Jenkins 2020).

Systematisk granskning av kosttillskott med och utan selen

Därefter gjordes en systematisk granskning och en metaanalys av randomiserade kontrollerade studier för att utvärdera effekten av enbart selentillskott, samt effekten av antioxidantblandningar med eller utan selen och risken att få hjärtsjukdomar samt alla andra orsakar som ledde till dödsfall (Jenkins 2020). Läs mer

Selen är en viktig antioxidant och ett viktigt spårämne som är nödvändigt för nyckelaktiviteter i vår metabolism (Djalalinia 2019). Metaanalyser av randomiserade, kontrollerade studier av selentillskott avslöjar att selentillskott är kostnadseffektivt och en lättanvänd metod som kan spela en viktig roll i att förebygga riskfaktorer för hjärtsjukdomar (Hasani 2018; Hasani 2019; Mahdavi 2019; Tabrizi 2017).

Metaanalyser av randomiserade, kontrollerade studier bekräftar resultaten i Bomers multinationella observationskohortstudie. I den studien hade hjärtsviktpatienter med serumkoncentrationer av selen under 70 mikrogram per liter sannolikhet större risk att ha följande kännetecken [Bomer 2019]: Läs mer

Risken att dö i hjärt-kärlsjukdom minskade signifikant – med 54 procent (p = 0,02) – efter att ha tagit ett dagligt tillskott med 200 mikrogram av en patenterad selenjäst samt 200 milligram Q10 (i uppdelade doser: 2 x 100 milligram) under fyra års tid (Alehagen 2013).

Deltagarna i studien var pensionärer i åldern 70-88 år (medelåldern var 78) som fortfarande kunde bo hemma.

I den dubbelblinda kliniska studien som gavs namnet KiSel-10-studien (Alehagen 2013) delades pensionärerna slumpmässigt in i två grupper där den ena gruppen fick den aktiva behandlingen (selen plus koenzym Q10) och den andra gruppen fick motsvarande placebo. Studien leddes av professor Urban Alehagen, och ett forskarteam vid Linköpings universitet. Läs mer