Selenstatus och dödlighet och typ 2-diabetes

Högre serumselenkoncentrationer är associerade med 31 procent lägre dödlighet av alla orsaker. Resultaten är statistiskt säkerställda. Dödligheten i hjärtsjukdom hos individer med typ-2-diabetes var 34 procent lägre, och statiskt säkerställda (Qiu 2021).

Den slutsatsen drog forskare som gjort en relativt stor kohortstudie med lång uppföljningstid av patienter med diabetes. Forskarna analyserade data från 3199 vuxna amerikaner med typ-2-diabetes; den genomsnittliga uppföljningstiden var 12,6 år (Qiu 2021).

Under den uppföljningsperioden dokumenterades 1693 dödsfall, inklusive 425 dödsfall i hjärtsjukdomar (Qiu 2021).

Högsta kvartilen av serumselen jämfört med lägsta kvartilen

Individer i den högsta kvartilen av serumselenkoncentration hade signifikant lägre dödlighet av alla orsaker och signifikant lägre dödlighet i hjärtsjukdomar jämfört med individer i den lägsta kvartilen av serumselenkoncentration (Qiu 2021).

Dos-responssamband mellan serumselen och dödlighet

Dessutom observerade forskarna en linjär dos-respons-relation mellan serumselen (intervall: 89–182 mikrogram/L) och dödlighet (Qiu 2021).

Det övre intervallet för serumselenkoncentration, upp till 182 mikrogram/L, anses vara en relativt hög selenkoncentration, men är fortfarande inom normal fysiologisk räckvidd (Qiu 2021).

Professor Lutz Schomburg i Berlin förklarar att högre selenstatus kan hittas hos diabetespatienter eftersom diabetes verkar orsaka en ökning av biosyntesen av selenoprotein P (SELENOP) i levern och verkar höja nivån av cirkulerande SELENOP och selen (Schomburg 2020).

Han förklarar att insulin under normala förhållanden minskar SELENOPs biosyntes och sekretion. I fall av insulinresistens avtar dock denna hämning, vilket orsakar ökade SELENOP-nivåer och högre cirkulerande selenkoncentrationer (Schomburg 2020).

Kontroll av potentiella störande variabler i diabetesstudien

I Qiu-studien observerades de signifikant minskade riskerna för dödsfall av alla orsaker och död i hjärtsjukdomar när forskarna klassificerade data och justerade för potentiella förvirrande variabler (Qiu 2021):

  • Ålder
  • BMI
  • Varaktighet av diabetes
  • HbA1c-koncentrationer
  • Fysisk aktivitet
  • Etnicitet
  • Kön
  • Rökning
Oxidativ stress och inflammation vid typ 2-diabetes

Diabetes kan frammana oxidativ stress och inflammatorisk aktivering (Qiu 2021).

Både oxidativ stress och inflammation förstärks vid kronisk hjärtsvikt (Aimo 2020).

Antioxidanter och/eller antiinflammatoriska medel, inklusive antioxidanten selenenzym, såsom glutationperoxidaser och tioredoxinreduktaser, kan vara användbara tilläggsterapier för individer med hög risk för eller med hjärtsvikt (Alehagen 2015).

I kohortstudien BioStat-CHF hade hjärtsviktspatienter med serumselen mindre än 70 mikrogram/L värre symtom, sämre träningskapacitet, sämre livskvalitet och en signifikant högre risk för dödlighet av alla orsaker. Patienter med hjärtsvikt med serumselen mindre än 100 mikrogram/L hade nästan lika dåliga symtom och livskvalitet (Bomer 2020).

I en kohortstudie från Kina fann forskare att plasmaselenkoncentrationer vid baslinjen var omvänt associerade med risk för hjärt-kärlsjukdom hos 3897 patienter med diabetes under en genomsnittlig uppföljningsperiod på 6,2 år (Long 2019).

Slutsats

Högre selenkoncentrationer i serum har associerats med lägre dödlighet av alla orsaker och lägre dödlighet i hjärtsjukdomar bland individer med typ 2-diabetes.

Källor

Aimo A, Castiglione V, Borrelli C, Saccaro LF, Franzini M, Masi
S, Emdin M, Giannoni A. Oxidative stress and inflammation in
the evolution of heart failure: from pathophysiology to therapeutic
strategies. Eur J Prev Cardiol. 2020;27(5):494–510.

Alehagen U, Aaseth J, Johansson P. Less increase of copeptin and MR-proADM due to intervention with selenium and coenzyme Q10 combined: Results from a 4-year prospective randomized double-blind placebo-controlled trial among elderly Swedish citizens. Biofactors. 2015 Nov-Dec;41(6):443-52.

Alehagen U, Lindahl TL, Aaseth J, Svensson E, Johansson P. Levels of sP-selectin and hs-CRP Decrease with Dietary Intervention with Selenium and Coenzyme Q10 Combined: A Secondary Analysis of a Randomized Clinical Trial. PLoS One. 2015 Sep 16;10(9):e0137680.

Bomer N, Grote Beverborg N, Hoes MF, Streng KW, Vermeer M,
Dokter MM, J IJ, Anker SD, Cleland JGF, Hillege HL, et al. Selenium
and outcome in heart failure. Eur J Heart Fail. 2020;22(8):1415–23.

Long T, Wang R, Wang J, Wang F, Xu Y, Wei Y, Zhou L, Zhang X, Yuan
J, Yao P. Plasma metals and cardiovascular disease in patients with
type 2 diabetes. Environ Int. 2019;129:497–506.

Mueller AS, Mueller K,Wolf NM, Pallauf J. Selenium and diabetes: an
enigma? Free Radic Res. 2009;43(11):1029–59.

Qiu Z, Geng T, Wan Z, Lu Q, Guo J, Liu L, Pan A, Liu G. Serum selenium concentrations and risk of all-cause and heart disease mortality among individuals with type 2 diabetes. The American Journal of Clinical Nutrition. 2021;nqab241.

Schomburg L. The other view: the trace element selenium as a micronutrient in thyroid disease, diabetes, and beyond. Hormones (Athens). 2020 Mar;19(1):15-24.

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *