Selen och sköldkörtelsjukdomar

Jod är en viktig komponent i sköldkörtelhormoner.  Näst efter jod är selen det mikronäringsämne som är viktigast för sköldkörteln. Proportionellt sett finns det mer selen i sköldkörteln än i något annat organ i kroppen. Det finns goda skäl till att det finns selen i sköldkörteln.  Såväl jod som selen behövs för sköldkörtelhormonernas produktion och funktion.

Kroppen kan inte själv tillverka selen utan vi måste få det selen vi behöver från mat och kosttillskott. Det selen vi tar upp i kroppen finns inbyggt i aminosyran selencystein. Selencystein är en nödvändig komponent i de cirka 25 selenproteiner som behövs för olika biologiska funktioner.

Selenproteiner och sköldkörtelfunktion
Några av de selenproteiner som är viktiga för sköldkörtelns funktion är följande:

• Jodtyronindejodinaser (förkortas DIO) – detta är enzymer som medverkar i omvandlingen av det biologiskt passiva sköldkörtelhormonet T4 till biologiskt aktivt T3, som är viktigt för att upprätthålla en normal ämnesomsättning i cellerna.
• Glutationperoxidas (förkortas GPx) – antioxiderande enzymer som skyddar sköldkörteln mot oxidativa skador (skador orsakade av fria radikaler).
• Tioredoxinreduktaser (förkortas TRx) – enzymer som främjar frisk celltillväxt och celluppbyggnad.

Varför sköldkörteln är viktig
Sköldkörteln är det lilla fjärilsformade organet som sitter längst ner på halsens framsida. Det frisätter hormoner som styr kroppens ämnesomsättning (metabolism). Sköldkörtelhormonerna, T3 och T4, frisätts direkt till blodet och förs sedan vidare till nästan alla kroppens celler.

Sköldkörtelhormonerna reglerar flera biokemiska processer i cellerna:

• Kroppstemperatur
• Viktökning och viktminskning
• Andningsfrekvens
• Kolesterolhalt
• Matsmältning
• Hjärtfrekvens
• Menstruationscykler
• Nervsystem

Selentillskott och sköldkörtelsjukdomar
De studier som utförts på selenets hälsoeffekter på sköldkörteln kan delas in i tre olika typer:

• Hypotyreos (underaktiv sköldkörtel) i allmänhet och Hashimotos sjukdom i synnerhet
• Sköldkörtelknutor (knölar i halsen)
• Hypertyreos (överaktiv sköldkörtel) i allmänhet och Graves sjukdom (giftstruma) i synnerhet

Selen och den underaktiva sköldkörteln
En underaktiv sköldkörtel är ofta orsakad av den autoimmuna sjukdomen Hashimotos tyreoidit.  Den behandlas ofta med levotyroxin, en syntetisk form av sköldkörtelhormonet tyroxin (T4).  Flera studier har utförts för att se om levotyroxin i kombination med selentillskott ger bättre effekt än enbart levotyroxin [Ventura].

I stort sett visar resultaten hittills att ett selentillskott till patienter med underaktiv sköldkörtel, särskilt till patienter med låga selenkoncentrationer, kan vara gynnsamt även om patienterna tar levotyroxin [Ventura]. Evidensen anses dock ännu inte tillräckligt starka för ett definitivt kliniskt beslut [van Zuuren].

Observera: Studierna har utförts med en oorganisk form av selen – natriumselenit – eller med en syntetisk form av selen – selenmetionin.  De dagliga doserna har legat mellan 60 och 200 mikrogram [Ventura].  Studierna har alltså inte utförts med de nyare och effektivare selenberikade jästtillskotten.

Selentillskott i CATALYST-studien
Vi väntar för närvarande på resultaten från CATALYST-studien (Chronic Autoimmune Thyroiditis Quality of Life Selenium Trial), som förväntas bli klara 2019. CATALYST-studien är en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie med 472 deltagare. Följande ska mätas i studien:

• Primärt utfall: Sköldkörtelrelaterad livskvalitet
• Sekundärt utfall: Koncentrationen av antikroppar mot tyroidperoxidas
• Sekundärt utfall: Dosen av levotyroxin (LT4)

Studiedeltagarna i behandlingsgruppen får 200 mikrogram selenberikat jästpreparat i form av två tabletter en gång dagligen under 12 månader, förutom sin vanliga medicinering.  Studiedeltagarna i kontrollgruppen får två placebotabletter med samma utseende, smak och doft, en gång dagligen under 12 månader, förutom sin vanliga medicinering.

Forskarna i CATALYST kommer att följa upp studiedeltagarna i ytterligare 6 månader efter behandlingsperioden.  Det danska företaget Pharma Nord Aps levererar det selenberikade jästpreparatet SelenoPrecise® och även placebotillskottet [Winther].

Selentillskott och sköldkörtelknutor
Ett fåtal, mindre studier har utförts där man analyserat sambandet mellan låga selenkoncentrationer och sköldkörtelns volym. Allmänt sett visar studierna att det finns ett omvänt samband mellan selenkoncentrationen i plasma och sköldkörtelns volym, uppmätt med ultraljud [Ventura].  Det behövs mer forskning kring detta.

En stor kinesisk studie (6 152 patienter) tyder på att alla former av sköldkörtelsjukdomar (underfunktion, autoimmun sköldkörtelinflammation, förstorad sköldkörtel) i Kina oftare förekommer i områden där selenhalten är låg än i områden där selenhalten är tillräcklig [Wu].

Selentillskott och den överaktiva sköldkörteln
Graves sjukdom (s.k. giftstruma) är en autoimmun sköldkörtelsjukdom som gör att sköldkörteln växer och producerar mer hormoner än kroppen behöver.  Graves oftalmopati kallas det ögonproblem som hör samman med Graves sjukdom.

Resultat från tre mindre studier tyder på att selentillskott plus behandling med metimazol är effektivare en enbart metimazol vad gäller att återställa normal sköldkörtelfunktion hos patienter med Graves sjukdom [Ventura].

En randomiserad kontrollerad prövning har visat att tillskott av 200 mikrogram selen dagligen hade samband med bättre livskvalitet, färre ögonproblem och fördröjd sjukdomsutveckling hos patienter med Graves orbitopati [Marcocci].

Selentillskott i GRASS-studien
Liksom CATALYST-studien som beskrivs ovan pågår för närvarande GRASS-studien (GRAves disease Selenium Supplemention).  Forskarna undersöker om samtidig behandling med selentillskott och standardbehandling till patienter med Graves sjukdom ger färre misslyckade behandlingar och snabbare återställning än placebotillskott samtidigt med standardbehandling [Watt].

Den dagliga dosen i GRASS-studien är 100 mikrogram selenberikat jästpreparat två gånger dagligen. Behandlingen pågår i mellan 24 och 30 månader.

Forskarna i GRASS-studien kommer att samla in och analysera data för att bestämma hur stor andel av patienterna i respektive grupp, selengruppen och placebogruppen, som får ett misslyckat behandlingsresultat  Följande händelser räknas som misslyckade behandlingsresultat:

• Patienten får behandling mot överaktiv sköldkörtel på någon nivå under de sista 12 månaderna (± 1 månad) av studieperioden.
• Patienten har en överaktiv sköldkörtel (TSH <0,1) under de sista 12 månaderna (± 1 månad) av studieperioden.
• Patienten måste remitteras för behandling (med radioaktivt jod eller operation av sköldkörteln) vid någon tidpunkt under studien.

Förhoppningen är att den grupp som får selentillskott kommer att ha betydligt färre misslyckade behandlingsresultat.

Sammanfattning: Selen och sköldkörtelsjukdomar
Fler studier och mer data behövs om selentillskott och sköldkörtelsjukdomar. Studierna har hittills dock allmänt sett varit uppmuntrande [Toulis; Fan].
Vi behöver resultat från studier där man behandlat med selenberikade jästpreparat.
Källor

Fan, Y., Xu, S., Zhang, H., Cao, W., Wang, K., Chen, G., & … Liu, C. (2014). Selenium supplementation for autoimmune thyroiditis: a systematic review and meta-analysis. International Journal of Endocrinology, 2014904573. doi:10.1155/2014/904573.

Marcocci, C., Kahaly, G. J., Krassas, G. E., Bartalena, L., Prummel, M., Stahl, M., & Wiersinga, W. (2011). Selenium and the course of mild Graves’ orbitopathy. The New England Journal Of Medicine, 364(20), 1920-1931.

Toulis, K. A., Anastasilakis, A. D., Tzellos, T. G., Goulis, D. G., & Kouvelas, D. (2010). Selenium supplementation in the treatment of Hashimoto’s thyroiditis: a systematic review and a meta-analysis. Thyroid: Official Journal of The American Thyroid Association, 20(10), 1163-1173.

van Zuuren, E. J., Albusta, A. Y., Fedorowicz, Z., Carter, B., & Pijl, H. (2014). Selenium Supplementation for Hashimoto’s Thyroiditis: Summary of a Cochrane Systematic Review. European Thyroid Journal, 3(1), 25-31.

Ventura, M., Melo, M. & Carrilho, F. (2017). Selenium and thyroid disease: from pathophysiology to treatment. International Journal of Endocrinology. doi: 10.1155/2017/1297658.

Watt, T., Cramon, P., Bjorner, J. B., Bonnema, S. J., Feldt-Rasmussen, U., Gluud, C., & Rasmussen, A. K. (2013). Selenium supplementation for patients with Graves’ hyperthyroidism (the GRASS trial): study protocol for a randomized controlled trial. Trials, 14119. doi:10.1186/1745-6215-14-119

Winther, K. H., Watt, T., Bjørner, J. B., Cramon, P., Feldt-Rasmussen, U., Gluud, C., & Bonnema, S. J. (2014). The chronic autoimmune thyroiditis quality of life selenium trial (CATALYST): study protocol for a randomized controlled trial. Trials, 15115. doi:10.1186/1745-6215-15-115.

Wu, Q., Rayman, M. P., Lv, H., Schomburg, L., Cui, B., Gao, C., & … Shi, B. (2015). Low Population Selenium Status Is Associated with Increased Prevalence of Thyroid Disease. The Journal of Clinical Endocrinology And Metabolism, 100(11), 4037-4047.

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte användas som sådan.