Selen och selenoproteiner spelar en roll i skyddet mot virusinfektioner (Méplan & Hughes 2020].
Virus och virusinfektioner är i sig själva tillräckligt läskiga. Efter att ha bevittnat effekterna av den nuvarande coronapandemin och covid-19.
Ännu mer skrämmande är det när kroppen försöker bekämpa en virusinfektion samtidigt som den har näringsbrister, exempelvis selenbrist.
Selenbrist associerad med ökad virulens hos virus
Låg selenstatus, som beskrivs vara under 70 och ibland under 85 mikrogram per liter, är associerad med följande skadliga effekter vid en virusinfektion (Méplan & Hughes 2020):
- Sjukdomsalstrande virus framkallar oxidativ stress genom att generera mer skadliga fria radikaler. Resultatet blir oxidativ skada på celler, proteiner och DNA.
- Sjukdomsalstrande virus minskar cellernas antioxidantförsvar. De minskar aktiviteten hos de antioxidativa selenenzymerna, till exempel glutationperoxidaser och tioredoxinreduktaser.
- Sjukdomsalstrande virus ökar oxidativ stress i den utsträckningen att de kan framkalla mutationer i det angripande virusets arvsmassa. Det muterade viruset blir kraftigare än vad det ursprungliga viruset var. Det starkare viruset har setts i både coxsackie-virus och influensavirus. Konsekvensen blir att det muterade viruset är farligt även för personer med tillräckliga selennivåer.
- Sjukdomsalstrande virus minskar immunförsvarets förmåga att reagera på virus. Ett svagare immunsystem har också setts hos personer med selenbrist mot HIV-virus, hepatit B- eller C-virus.
Åter om selenbrist: Bomer et al rapporterade allvarligare tecken och symtom på hjärtsvikt, sämre träningskapacitet och sämre livskvalitet hos hjärtsviktpatienter med serumkoncentrationer under 70 mikrogram per liter. Rayman rapporterade att serum- och plasmanivåer under 85 mikrogram per liter är associerade med minskad överlevnad hos HIV-infekterade patienter (Bomer 2019; Rayman 2012).
Professor Margaret P. Rayman, vid universitet i Surrey, Guildford, Storbritannien, antydde i sin artikel från 2019 (i figur 2) ”Selenintag, status och hälsa” att en selenstatus på cirka 125 mikrogram per liter är en säker och hälsosam serumselenkoncentration (Rayman 2019).
Selenstatus och immunförsvar
Avery et al (2019) rapporterar följande effekter på immunsystemet vid tillräcklig selennivå:
- Högre selenstatus har en gynnsam effekt på spridning och differentieringen av CD4 + T-hjälparceller.
- Mer information om effekterna av selennivåer på CD8 + T-celler (mördarceller) behövs.
- Selennivån påverkar makrofagernas förmåga att signalera inflammation och icke sjukdomsbringande aktivitet.
- Selenintag från kosten påverkar de naturliga mördarcellernas aktivitet direkt och indirekt.
- Både det medfödda och det adaptiva immunförsvaret som arbetar mot bakterie- och parasitinfektioner är beroende av tillräckliga selennivåer för att eliminera patogener.
- Antioxiderande egenskaper hos vissa selenoproteiner bidrar till ökad antivirusimmunitet.
- Det bästa beviset för selenets roll som virusdödare är bevis från HIV-infektion, som är en infektion som direkt försämrar immunförsvaret. Låg selenstatus är inblandad i utvecklingen av HIV-sjukdomen. Lågt selenintag har associerats med förekomsten av HIV-infektion. Selenstatusen hos HIV-positiva patienter har satts samman med statusen för CD4 + T-celler.
Slutsats: Selen, selenoproteiner och immunsystemet
- Selenintag och selenstatus samt uttrycket från selenoproteiner är viktiga faktorer i immunsystemets svar på smittsamma ämnen.
- Det medfödda och det adaptiva immunförsvaret försämras hos människor med låg selenstatus (definierad som en selennivå mindre än 85 mikrogram per liter).
- Selentillskott kan vara nödvändigt för att förbättra immunsvaret mot patogener.
- Manipulation av enskilda selenoproteiner kan förbättra immunförsvaret och mildra effekterna av kronisk inflammation.
Källor
Avery JC, Hoffmann PR. Selenium, Selenoproteins, and Immunity. Nutrients. 2018;10(9):1203. Published 2018 Sep 1. doi:10.3390/nu10091203
Bomer N, Grote Beverborg N, Hoes MF & Streng KW. 2019. Selenium and outcome in heart failure. Eur J Heart Fail; doi:10.1002/ejhf.1644.
Guillin OM, Vindry C, Ohlmann T & Chavatte L. 2019. Selenium, selenoproteins and viral infection. Nutrients; 11(9). pii: E2101.
Méplan C & Hughes DJ. 2020. The Role of selenium in health and disease: emerging and recurring trends. Nutrients; 12(4). pii: E1049.
Rayman MP. 2012. Selenium and human health. Lancet; 379(9822): 1256-68.
Rayman MP. 2019. Selenium intake, status, and health: a complex relationship. Hormones (Athens); 19(1): 9-14.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.