Dagligt intag av selen

Det dagliga intaget av selen varierar betydligt från person till person och från region till region. Selentillskott är nödvändigt för att höja selenstatusen tillräckligt för att förhindra oxidativ skada på cellerna, förbättra immunförsvaret och minska risken för cancer och hjärtsjukdomar.

Hur mycket selen från mat och kosttillskott behöver vi per dag? Vilka biologiska markörer på optimal selen status verkar vara de mest användbara för att få svar på dessa frågor? Dr. Rachel Hurst och Dr. Susan J. Fairweather-Tait, Norwich Medical School, Storbritannien, med kolleger beslöt sig för att hitta svaren. Utformningen av deras studie är mycket intressant.

De registrerade 119 friska brittiska män och kvinnor i åldern 50-64 år för en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie som varade i 12 veckor [Hurst]. De uteslöt följande personer från studien:

  • rökare
  • överviktiga personer
  • personer med redan hög plasma-selenstatus
  • personer med långvariga sjukdomar
  • människor på olika läkemedel
  • människor ovilliga att upphöra med vitaminer/naturläkemedel minst en månad före studien

De 119 studiedeltagarna fick antingen placebo eller en av följande behandlingar:

  • selenberikade jästtabletter innehållande 50, 100 eller 200 mikrogram patenterat, organiskt selen (SelenoPrecise® från Pharma Nord, Danmark)
  • selenberikade lökmåltider motsvarande 50 mikrogram selen per dag
  • icke-berikade lökmåltider motsvarande mindre än 4 mikrogram selen per dag

Mätningar av selen
Kom ihåg:
Selen är ett spårämne. Vi mäter intaget i mikrogram per dag, inte milligram.
Vi mäter selenstatus i plasma, serum, tånaglar eller hår i termer av mikrogram per liter (eller ekvivalent i nanogram per milliliter).

Resultat från Hurst-studien av selenstatus
Baslinjens plasmaselen-koncentrationer hos hela deltagarantalet visade ett medelvärde på 95,7 mikrogram per liter med en standardavvikelse på 11,5 mikrogram per liter. Det betyder att ungefär 68 procent av studiedeltagarna hade plasmaselen-koncentrationer varierande mellan 84,2 och 107,2 mikrogram per liter. Ungefär 95 procent av studiedeltagarna hade plasmaselen-koncentrationer varierande mellan 72,7 och 118,7 mikrogram per liter.

Dessa är grundläggande plasmaselen-koncentrationer och något högre än vad som kan förväntas i hela landet, som tillhör de selenfattiga länderna i världen.

Observera: 95,7 mikrogram per liter är samma koncentration som 95,7 nanogram per milliliter (nanogram är mikrogram delat med 1000, milliliter är liter delat med 1000).
Du kan se begreppet nanogram per milliliter när du läser forskningsrapporter.

Efter 10 veckors tillskott ökade studiedeltagarnas plasmaselen-koncentrationer markant från baslinjenivåerna till följande:

  • 118,3 +/- 13,1 mikrogram per liter för deltagarna som tog 50 mikrogram selen dagligen
  • 152,0 +/- 24,3 mikrogram per liter för deltagarna som tog 100 mikrogram selen dagligen
  • 177,4 +/- 26,3 mikrogram per liter för deltagarna som tog 200 mikrogram selen dagligen

Vad hände efter 10 veckors selentillskott?
Plasma-glutationperoxidas
-aktivitet förändrades inte markant.

Bakgrundsinformation: glutationperoxidaser (förkortning: GPX) är selenoproteiner. De är enzym vars primära biologiska funktion tycks vara att fungera som antioxidanter och förhindra oxidativ skada som orsakas av fria radikaler.

Egentligen förväntade inte forskarna att plasma-glutationperoxidas-nivåerna skulle respondera, eftersom intervallet där plasma-glutation-aktiviteten verkar nå optimala nivåer  mellan 70 och 90 mikrogram per liter. De flesta av studiedeltagarna hade den nivån eller högre redan när studien började.

Blodplättarnas glutation-peroxidas-aktivitet ändrades inte signifikant av någon dos eller form av selensupplementering genom kosten.

Forskarna förväntade sig inte heller här något väsentligt svar på blodplättarnas glutation-peroxidas-aktivitet – vilken betraktas som en känsligare markör för selenstatus än plasma- glutationperoxidas-aktivitet – eftersom medelnivån av baseline-plasmaselen-koncentrationen på 95,7 mikrogram per liter låg inom antagen platå för trombocyters glutationperoxidas- koncentration: 80 – 120 mikrogram per liter.

Selenoprotein P-nivåerna ökade markant i alla organiska högselen-interventionerna.

Forskarnas konklusion: Plasma-selenoprotein P är en mer användbar biologisk markör för selenstatus, åtminstone i populationer med relativt låg selenstatus (definierad som mindre än 100 mikrogram per liter), eftersom selenoprotein P reagerar mer känsligt på olika kostformer av selen än glutationperoxidas.

Observera: Selentillskott flyter inte runt i plasma eller i kroppsvävnaderna som en singulär substans. Det är införlivat med aminosyrorna selenometionin och selenocystein. Aminosyran selenocystein är en viktig beståndsdel i de biologiskt aktiva selenoproteinerna.

Selenoprotein P (förkortning: SePP) är det mest förekommande selenoproteinet i blodet hos människor. Det utgör ca. 25-50 % av totalt plasmaselen. Glutationperoxidas är det näst vanligaste selenoproteinet i blodet, vanligen innefattande ca. 10-30 % av totalt plasmaselen. Utöver antioxidantfunktionen, som skyddar cellerna mot oxidativ skada, har selenoprotein P också  andra viktiga biologiska funktioner [Hurst]:

• minskar risken för sjukdom och död som orsakas av infektioner
• minskar risken att dö av vissa cancerformer
• hjälper till att bevara cellhomeostas

Selenintag och selenstatus
Dr. Hurst och Dr. Fairweather-Tait med kolleger uppskattade det dagliga intaget av selen hos   studiedeltagarna till ca. 55 mikrogram per dag. Naturligtvis finns det en betydlig variation i intaget av selen hos den allmänna befolkningen.

Fast om man antar ett genomsnittligt dagligt intag av 55 mikrogram från mat, skulle minst ett tillskott på 50 till 100 mikrogram per dag vara nödvändigt för att optimera plasma-selenoprotein P-koncentration hos människor som liknar studiedeltagarna  biokemiskt.

Forskning om selentillskott behövs
Hurst / Fairweather-Tait studien måste upprepas i studier med samma karakteristika samt i studier med olika karakteristika. Vi behöver se hur mycket ökningen av selenstatus varierar i enlighet med olika typer av selentillskott och med olika studiedeltagares karakteristika (inklusive skillnader i ålder, kön och etnisk bakgrund). Vi behöver fler bevis för att etablera sambandet mellan plasma-selenstatus, cancerincidens och dödlighet, vilket interesserar oss mest rörande selenintag.

Selentillskott och cancerrisk
Vi vet från randomiserade, kontrollerade studier att tillskott med ett organiskt högselenjäst- preparat associeras med signifikant minskning av cancerrisken [Just, Clark, Yu]. Dessutom vet vi att tillskott med organiskt selenometionin har visat sig minska risken för återkommande förstadier till canceradenom i kolon [Bonelli].

Kosttillskott med selen och risken för hjärtsjukdomar
Därutöver vet vi att tillskott med en kombination av samma organiska högselenjäst-preparat och ett patenterat Coenzym Q10-preparat markant minskade risken för död i hjärtsjukdom (Alehagen).

Källor:
Alehagen, U., Aaseth, J., & Johansson, P. (2015). Reduced Cardiovascular Mortality 10 Years after Supplementation with Selenium and Coenzyme Q10 for Four Years: Follow-Up Results of a Prospective Randomized Double-Blind Placebo-Controlled Trial in Elderly Citizens. Plos One, 10(12), e0141641.

Blot, W.J., Li, J.Y., Taylor, P.R., Guo, W., Dawsey, S., Wang, G.Q., Yang, C.S., Zheng, S.F., Gail, M., Li, G.Y. (1993). Nutrition intervention trials in Linxian, China: supplementation with specific vitamin/mineral combinations, cancer incidence, and disease-specific mortality in the general population. J Natl Cancer Inst, 85(18):1483-92.

Bonelli, L., Puntoni, M., Gatteschi, B., Massa, P., Missale, G., Munizzi, F., & Bruzzi, P. (2013). Antioxidant supplement and long-term reduction of recurrent adenomas of the large bowel. A double-blind randomized trial. Journal of Gastroenterology, 48(6), 698-705.

Clark LC, Combs GF, Jr., Turnbull BW, et al. Effects of selenium supplementation for cancer prevention in patients with carcinoma of the skin. A randomized controlled trial. Nutritional Prevention of Cancer Study Group. JAMA. 1996;276(24):1957-1963.

Hurst, R., Armah, C.N., Dainty J.R., Hart, D.J., Teucher, B., Goldson, A.J., Broadley, M.R., Motley, A.K., Fairweather-Tait, S.J. (2010). Establishing optimal selenium status: results of a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. Am J Clin Nutr, 91(4):923-31.

Reid ME, Duffield-Lillico AJ, Slate E, et al. The nutritional prevention of cancer: 400 μg per day selenium treatment. Nutr Cancer. 2008;60(2):155-163.

Yu SY, Zhu YJ, Li WG. Protective role of selenium against hepatitis B virus and primary liver cancer in Qidong. Biol Trace Elem Res. 1997;56(1):117-124.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *