Selen och selenoproteiner är viktiga för människors hälsa (Rayman 2012). Men selenintaget från livsmedel varierar avsevärt från region till region i världen, beroende på hur rik eller selenfattig jorden och livsmedlen är.
En utbredd otillräcklig selenstatus har rapporterats i hela Europa, Storbritannien och Mellanöstern (Stoffaneller & Morse 2015). Däremot har jorden och maten i stora delar av USA och Kanada en mycket högre selenhalt. Serumselennivåer hos amerikanska medborgare är i allmänhet över 120 mikrogram per liter. I många europeiska länder är motsvarande selen-nivåer i serum i genomsnitt 90 mikrogram per liter (Alehagen 2016).
- Den bästa uppskattningen för optimal serumselenstatus är cirka 125 mikrogram per liter (Winther 2020, fig. 3).
- Serumselennivåer under 70 mikrogram per liter tyder på otillräcklig selenstatus (Bomer 2020).
- Serumselennivåer under 100 mikrogram per liter tyder på selenbrist (Al-Mubarak 2021).
Selenoprotein P som det viktigaste selentransportproteinet
Selen från kosten finns i aminosyran selenocystein, som blir en viktig komponent av 25 selenoproteiner. De mest kända selenoproteinerna är glutationperoxidaser, tioredoxinreduktaser och jodtyronindeiodinaser (Schomburg 2019).
Selenoprotein P är det mest framträdande selenoproteinet i blodcirkulationen. Selenoprotein P framställs i levern. Den står för transporten av selen till de organ som är viktigast för överlevnad och reproduktion, till exempel till hjärnan och de endokrina körtlarna. I tider med låg selentillförsel tillförs främst dessa organ selen (Schomburg 2022).
Selenoprotein P som en biomarkör för selenstatus
Selenoprotein P är också en funktionell biomarkör för att testa selenstatus, åtminstone tills selenoprotein P-nivåerna nått en platå. Kliniska studier har visat nära samband mellan låga koncentrationer av cirkulerande selenoprotein P och hälsorisker (Schomburg 2022).
- I den svenska kohortstudien i Malmö Förebyggande Medicin fann forskare att selenoprotein P-brist förutspådde större risk för hjärt-kärlsjukdom och död (Schomburg 2019).
- I den svenska SCAN-B-studien fanns ett omvänt orsakssamband mellan tre komplementära biomarkörer för serumselenstatus – totalt serumselen, serumselenoprotein P och serumglutationperoxidas aktivitet – och dödlighet och återfall hos patienter med diagnosen bröstcancer. Förutsägelsen av dödlighet baserat på alla tre biomarkörerna överträffade förutsägelse av dödlighet baserat på tumörstorlek och egenskaper och antalet påverkade lymfkörtlar (Demircan 2021).
- I en tysk studie var låga totala selennivåer i serum och låga nivåer av selenoprotein P i serum signifikant associerade med risken att dö i covid-19 (Moghaddam 2020).
- I en svensk kohortstudie för akut hjärtsvikt mätte forskare plasma-koncentrationer av selenoprotein P. De fann att varje ökning av standard-avvikelsen i plasmaselenoprotein P var associerad med en minskad risk för 1) dålig hälsorelaterad livskvalitet, 2) 30 dagars återinläggning på sjukhus och 3) dödlighet (Jujic 2019).
Obs: Ovannämnda studier har utförts i Sverige och Tyskland, länder med selenfattiga jordar och otillräckligt selenintag (Alehagen 2016; Muecke 2018).
Test för selenstatus
Selenforskare har föreslagit att en tredelad metod för att testa selenstatus är att föredra framför att endast testa den totala selenkoncentrationen i serum.
Dessa forskare går längre och testar för koncentrationen av selenoprotein P i serum och för graden av glutationperoxidas aktivitet i serum. Till exempel, i SCAN-B-studien, fann de ett omvänt samband mellan dessa tre komplementära biomarkörer för selenstatus i serum och dödlighet och återfall hos patienter som diagnostiserats med bröstcancer (Demircan 2021).
Slutsats: Selenoprotein P som en biomarkör för låg selenstatus
Selenoprotein P är den primära transportören av selen till målorganen i kroppen (Schomburg 2022).
Plasma- eller serumkoncentrationer av selenoprotein P är en användbar biomarkör för selenstatus i populationer med relativt lågt selenintag eftersom selenoprotein P reagerar på olika selenföreningar från kosten. (Hurst 2010).
Den totala plasma/serumkoncentrationen av selen som behövs för att selenoprotein P-aktiviteten ska nå en platå uppskattas vara något större än 125 mikrogram per liter (Hurst 2010).
Hos individer med låg till måttlig selenstatus, det vill säga mindre än 100 mikrogram per liter, finns ett nära orsakssamband mellan serumnivåerna av selenoprotein P och med selenintag och selenstatus. Men när individer når en tillräcklig selenstatus upphör den linjära korrelationen mellan serum-selenstatus och serumselenoprotein P-nivåer. Ett mättat uttryck av selenoprotein P sträcker sig över intag av selen från cirka 100 till 300 mikrogram per dag (Schomburg 2022, fig. 6).
Observera att EFSA har satt den övre gränsen för selenintag till 255 mikrogram per dag (EFSA 2023).
Ett extra selenintag på 50 mikrogram per dag från ett selenjästpreparat optimerade plasmaselenoprotein P-koncentrationerna hos friska brittiska män och kvinnor i åldern 50–64 år. Studiedeltagarna hade ett genomsnittligt dagligt intag av 55 mikrogram selen från mat och tillsammans med ett dagligt selentillskott blev serumselennivå 95 mikrogram per liter (Hurst 2010).
Källor
Al-Mubarak AA, van der Meer P, Bomer N. Selenium, Selenoproteins, and Heart Failure: Current Knowledge and Future Perspective. Curr Heart Fail Rep. 2021 Jun;18(3):122-131.
Alehagen U, Johansson P, Björnstedt M, Rosén A, Post C, Aaseth J. Relatively high mortality risk in elderly Swedish subjects with low selenium status. Eur J Clin Nutr. 2016 Jan;70(1):91-6.
Bomer N, Grote Beverborg N, Hoes MF, Streng KW, Vermeer M, Dokter MM, IJmker J, Anker SD, Cleland JGF, Hillege HL, Lang CC, Ng LL, Samani NJ, Tromp J, van Veldhuisen DJ, Touw DJ, Voors AA, van der Meer P. Selenium and outcome in heart failure. Eur J Heart Fail. 2020 Aug;22(8):1415-1423.
Demircan K, Bengtsson Y, Sun Q, Brange A, Vallon-Christersson J, Rijntjes E, Malmberg M, Saal LH, Rydén L, Borg Å, Manjer J, Schomburg L. Serum selenium, selenoprotein P and glutathione peroxidase 3 as predictors of mortality and recurrence following breast cancer diagnosis: A multicentre cohort study. Redox Biol. 2021 Nov;47:102145.
EFSA Panel on Nutrition, Novel Foods and Food Allergens (NDA); Turck D, Bohn T, Castenmiller J, de Henauw S, Hirsch-Ernst KI, Knutsen HK, Maciuk A, Mangelsdorf I, McArdle HJ, Peláez C, Pentieva K, Siani A, Thies F, Tsabouri S, Vinceti M, Aggett P, Crous Bou M, Cubadda F, Ciccolallo L, de Sesmaisons Lecarré A, Fabiani L, Titz A, Naska A. Scientific opinion on the tolerable upper intake level for selenium. EFSA J. 2023 Jan 20;21(1):e07704.
Hurst R, Armah CN, Dainty JR, Hart DJ, Teucher B, Goldson AJ, Broadley MR, Motley AK, Fairweather-Tait SJ. Establishing optimal selenium status: results of a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. Am J Clin Nutr. 2010 Apr;91(4):923-31.
Jujić A, Melander O, Bergmann A, Hartmann O, Nilsson PM, Bachus E, Struck J, Magnusson M. Selenoprotein P Deficiency and Risk of Mortality and Rehospitalization in Acute Heart Failure. J Am Coll Cardiol. 2019 Aug 20;74(7):1009-1011.
Moghaddam A, Heller RA, Sun Q, Seelig J, Cherkezov A, Seibert L, Hackler J, Seemann P, Diegmann J, Pilz M, Bachmann M, Minich WB, Schomburg L. Selenium deficiency is associated with mortality risk from COVID-19. Nutrients. 2020 Jul 16;12(7):2098.
Muecke R, Micke O, Schomburg L, Buentzel J, Kisters K, Adamietz IA; AKTE. Selenium in radiation oncology-15 years of experiences in Germany. Nutrients. 2018 Apr 13;10(4):483.
Rayman MP. Selenium and human health. Lancet. 2012 Mar 31;379(9822):1256-68.
Schomburg L. Selenoprotein P – Selenium transport protein, enzyme and biomarker of selenium status. Free Radic Biol Med. 2022 Oct;191:150-163.
Schomburg L, Orho-Melander M, Struck J, Bergmann A, Melander O. Selenoprotein-P Deficiency Predicts Cardiovascular Disease and Death. Nutrients. 2019 Aug 9;11(8):1852.
Stoffaneller R, Morse NL. A review of dietary selenium intake and selenium status in Europe and the Middle East. Nutrients. 2015 Feb 27;7(3):1494-537.
Winther KH, Rayman MP, Bonnema SJ, Hegedüs L. Selenium in thyroid disorders – essential knowledge for clinicians. Nat Rev Endocrinol. 2020 Mar;16(3):165-176.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.