Dagligt selenintag? Vi måste få detta viktiga spårämne – selen – genom vår kost och våra kosttillskott, eftersom våra kroppar inte kan framställa det åt oss. Forskning utförd av Gerhard N. Schrauzer, Dr. Raymond J. Shamberger och Dr. Douglas V. Frost har visat att det finns ett omvänt förhållande mellan vår selenstatus och risken för dödlighet i cancer. Djurstudier visar ett inverterat samband mellan selenstatus och förekomsten av cancer. Observationsstudier visar lägre risk för olika typer av cancer vid högre selenstatus.
Interventionsstudier av selentillskott och cancer
Kliniska studier i Kina
Stora interventionsstudier i Kina, en region i världen med selenfattiga jordar och livsmedel, har visat att selentillskott skyddar mot hepatit B-virus och primär levercancer [Yu] och att tillskott med en kombination av selen och andra antioxidanter minskar cancerincidens och dödlighet i en region som kännetecknas av hög cancerdödlighet [Blot].
Studien Nutritional Prevention of Cancer (NPC)
Forskning utförd av Dr. Larry Clark (Nutritional Prevention of Cancer) och hans kollegor har visat att långtidssupplementering med 200 mikrogram organisk högkvalitativ selenjäst resulterar i en betydande minskning av prostata-, kolorektal- och lungcancer, liksom cancer totalt [Clark].
The Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT)
Istället för att försöka replikera NPC-studien genom att använda samma organiska, högkvalitativa selenjäst använde forskarna i SELECT-studien en helt annan selenberedning, en syntetisk selenometionin-formula, och de tillförde ett E-vitaminpreparat för behandling. Supplementeringen med det nya preparatet misslyckades i att åstadkomma samma hälsofördelar som NPC-preparatet hade gjort och SELECT-studien avbröts i förtid.
Problemen i SELECT-studien verkar ha orsakats av formuleringen och studiedesignen – inte av selen i sig (jag vill ytterligare diskutera selenometionin och andra selentyper i kommande artiklar på denna webbsida).
Bonelli-studien om selen och återkommande adenom
Den långsiktiga Bonelli-studien visade att tillskott under fem år med följande näringstillskott signifikant minskade antalet patienter med återfall av adenom i tjocktarmen:
- 200 mikrogram selen
- 30 milligram zink
- 2 milligram vitamin A
- 180 milligram vitamin C
- 30 milligram vitamin E
Den skyddande effekten av kosttillskotten, som tillhandahölls av Pharma Nord (Danmark), kvarstod väl förbi den första femårsperioden med supplementering.
Obs: Jag ämnar skriva mer i detalj om NPC-studien, SELECT-studien och Bonelli-studien i kommande artiklar på denna webbsida.
Interventionsstudie av selen/coenzym Q10 och hjärtsjukdomar
Under fyra år gav docent Urban Alehagen och andra forskare vid Linköpings Universitet friska, äldre personer i åldern 70 – 88 år en daglig kombination av 200 mikrogram selen och 200 milligram coenzym Q10 eller matchande placebo. Studiedeltagarna som fick aktiv behandling med selen och coenzym Q10 uppvisade en signifikant minskad risk för kardiovaskulär dödlighet både vid första uppföljningen (5,2 år i genomsnitt) och igen vid ytterligare en uppföljning 10 år efter den inledande behandlingen [Alehagen].
Antioxidativa egenskaper hos selenberoende enzymer
En tänkbar förklaring till den skyddande effekten av selen- och coenzym Q10-tillskott mot cancer och hjärtsjukdomar är baserad på de viktiga antioxidativa egenskaperna hos de två substanserna. Selen är en viktig del av antioxidant-glutationperoxidas-enzymer och andra selenberoende antioxidant-enzymer, som tjänar till att minimera skador på proteiner och DNA i cellerna orsakade av skadliga fria radikaler, så som väteperoxider och organiska peroxider.
Selens biokemi
Selens biokemi är komplicerad med avseende dagligt selenintag och selenstatus. Till exempel uppvisade NPC-studien, med 200 mikrogram selen dagligen, betydande hälsofördelar medan tillskott med 400 mikrogram selen emellertid inte gjort det [Reid]. Det är tydligt att formen och doseringen av selentillskott är viktiga faktorer.
Olika formuleringar och doser av selen
Olika former av selentillskott verkar ha olika effekter med avseende på upptag och lagring av selenet. Följaktligen är det svårt att ange exakta formuleringar och exakta doser för att uppnå och upprätthålla önskade selenkoncentrationer i blodet [Thomson].
Olika kostfaktorer påverkar selenupptaget
Individer varierar i sin biokemi. Kosten varierar i kemi. Olika egenskaper hos friska personer och patienter påverkar absorption och bevarande av selen. Till exempel verkar det finnas avsevärd skillnad i det sätt som rökare och icke-rökare bearbetar kost och kompletterande selen. Vissa dieter kan innehålla fler (eller färre) vitaminer och mineraler, som antingen är till hjälp för eller antagonistiska till selen. Vissa dieter kan innehålla substanser som påverkar absorption och aktivitet hos selenet i kroppen, t.ex. tungmetaller som kvicksilver.
Låg selenstatus och cancerrisk
En viktig fråga har länge varit: förorsakar cancer låg selenstatus eller bidrar låg selenstatus till utvecklingen av cancer?
Willett och kollegor utformade en studie för att minimera möjligheten att det är cancer som orsakar låg selenstatus. De fann då att patienterna i den lägsta kvintilen av blodselenkoncentration hade en dubbelt så hög risk för död i cancer som patienterna i den högsta kvintilen av blodselenkoncentration. Låg selenstatus är en bidragande orsak till utveckling av cancer.
Nödvändiga och tillräckliga blodselenkoncentrationer
Vid denna tidpunkt (2017) ger vår kunskapsbas inte exakt information om de nödvändiga
blodselenkoncentrationerna för att uppnå följande resultat:
- Optimal glutationperoxidas-aktivitet
- Optimal selenoprotein P-aktivitet
- Optimalt immunförsvar
- Optimalt skydd mot utveckling av cancer och hjärtsjukdomar
Biomarkörer för adekvat selenstatus
Selenforskare undersöker fortfarande vilka biologiska markörer som är de mest lämpliga för adekvata selennivåer. Selenkoncentrationen i tånaglar och hår har föreslagits som bättre långsiktiga markörer än selenkoncentration i plasma. Koncentration av plasma- glutationperoxidas och trombocyt-glutationperoxidas har studerats. På senare tid har ett samförstånd börjat utvecklas kring lämpligheten av selenoprotein P (SEPP)-koncentration som en lämplig markör för selenstatus.
I en kommande artikel ämnar jag presentera resultaten av the Hurst randomized controlled study i Storbritannien. Hurst et al försökte etablera optimal selenstatus och relatera optimal selenstatus till optimalt selenintag, en svår uppgift.
Varför är det viktigt med optimal selenstatus?
De biologiska funktionerna hos selen kommer främst från dess införlivande i aminosyran selenocystein, som i sin tur är en viktig komponent i 25 olika selenoproteiner. Bland dessa selenoproteiner förtjänar följande biologiska funktioner extra uppmärksamhet:
- Glutationperoxidaser är viktiga antioxidantenzymer
- Tioredoxinreduktaser reglerar celltillväxt och regenererar andra antioxidanter, särskilt coenzym Q10
- Jodtyronindeiodinaser reglerar sköldkörtelns funktion
- Selenoprotein P är det vanligast förekommande selenoproteinet i plasma och fungerar som antioxidant samt utför andra viktiga biologiska funktioner
Randomiserade, kontrollerade studier har visat att selentillskott är associerat med skyddande effekter mot utveckling av cancer och hjärtsjukdomar.
Källor:
W.J., Li, J.Y., Taylor, P.R., Guo, W., Dawsey, S., Wang, G.Q., Yang, C.S., Zheng, S.F., Gail, M., Li, G.Y. (1993). Nutrition intervention trials in Linxian, China: supplementation with specific vitamin/mineral combinations, cancer incidence, and disease-specific mortality in the general population. J Natl Cancer Inst, 85(18):1483-92.
Bonelli, L., Puntoni, M., Gatteschi, B., Massa, P., Missale, G., Munizzi, F., & … Bruzzi, P. (2013). Antioxidant supplement and long-term reduction of recurrent adenomas of the large bowel. A double-blind randomized trial. Journal of Gastroenterology, 48(6), 698-705.
Clark LC, Combs GF, Jr., Turnbull BW, et al. Effects of selenium supplementation for cancer prevention in patients with carcinoma of the skin. A randomized controlled trial. Nutritional Prevention of Cancer Study Group. JAMA. 1996;276(24):1957-1963.
Hurst, R., Armah, C.N., Dainty J.R., Hart, D.J., Teucher, B., Goldson, A.J., Broadley, M.R., Motley, A.K., Fairweather-Tait, S.J. (2010). Establishing optimal selenium status: results of a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. Am J Clin Nutr, 91(4):923-31.
Reid ME, Duffield-Lillico AJ, Slate E, et al. The nutritional prevention of cancer: 400 μg per day selenium treatment. Nutr Cancer. 2008;60(2):155-163.
Thomson, C.D. (2004). Assessment of requirements for selenium and adequacy of selenium status: a review. Eur J Clin Nutr 58, 391-402.
Willett, W.C., Polk, B.F., & Morris,J.S. (1983). Prediagnostic serum selenium and risk of cancer. Lancet, ii: 130-4.
Yu SY, Zhu YJ, Li WG. Protective role of selenium against hepatitis B virus and primary liver cancer in Qidong. Biol Trace Elem Res. 1997;56(1):117-124.
Kategorier:Antioxidant, Cancer, Hjärt-kärlsjukdom, Brist, Selenoproteiner,