Regionala skillnader, ålders- och könsskillnader i selenstatus i serum

Selencystein är den 21:a aminosyran. Spårelementet selen har en viktig biologisk roll i kroppen som komponent i selencystein. Selencystein finns i minst 25 selenproteiner, bland annat selenprotein P och olika glutationperoxidaser, tioredoxireduktaser och jodtyronindejodinaser.

Resultat från kliniska studier har gett oss ett ungefärligt värde för vad som är en optimal selenkoncentration i serum eller plasma.

  • I plasma anses en selenkoncentration på under 100 mikrogram per liter – eller uttryckt som 100 nanogram per milliliter – i allmänhet som en suboptimal koncentration [Hurst 2010].
  • En selenkoncentration i plasma på minst 110–118 mikrogram per liter anses nödvändigt för optimalt uttryck av selenprotein P [Hurst 2010].
  • Letsiou et al [2014] fastställde den nedre gränsen för optimal selen P-aktivitet till minst 120 mikrogram per liter.
  • En selenkoncentration i plasma på 120–170 mikrogram per liter anses nödvändigt för att minska risken för prostatacancer [Hurst 2012].
  • Studier visar att det finns köns- och åldersrelaterade skillnader i upptag och spridning av selen i kroppen från kosten och från kosttillskott [Letsiou 2014, Galan 2005].

Observera: Mayo Medical Laboratories använder serumkoncentrationer på 70–150 mikrogram per liter som referensintervall för vuxna invånare i USA. Den genomsnittliga serumkoncentrationen i populationen är 98 mikrogram per liter [Mayo], men kom ihåg att detta medelvärde troligen inte är av så stor nytta beroende på dataintervall och standardavvikelse. Det viktiga när det gäller USA är att det finns regionala variationer i selenintag och selenstatus. Se nedan.

Selenintag och selenstatus

Selen får vi främst i oss via kosten och kosttillskott. Människans kropp kan inte själv framställa selen. Det är svårt att beräkna exakt hur mycket selen en person får i sig via kosten. Det kan också vara svårt att ta reda på exakt hur mycket selen en person tar upp från ett kosttillskott på grund av de olika typer och beredningar av selentillskott som finns på marknaden.

Därför är det lättare för forskarna att undersöka om det finns några samband mellan specifika plasma- eller serumkoncentrationer av selen och specifika hälsotillstånd.

Selenberikade jästtillskott det bästa alternativet

Den som har låga selenvärden gör bäst i att välja ett selenberikat jästtillskott med ett dokumenterat jämnt upptag på närmare 90 % och en dokumenterad stabil retention på närmare 75 % [Bügel]. En jämförande studie har visat att selenberikade jästtillskott minskar mängden biomarkörer för lipidperoxidering och oxidativa skador på DNA, medan tillskott som innehåller enbart selenmetionin inte har denna effekt [Richie 2014].

Regionala variationer i selenintag och selenstatus

Nordamerika
Här finns områden med såväl högt som lågt selenstatus. I följande områden innehåller jorden mindre selen, vilket därmed även gäller livsmedel och fodergrödor som växer där [National Research Council]:

  • nordvästra USA: Stillahavsområde
  • nordöstra USA
  • USA:s sydöstra Atlantkust
  • gränsområdet mellan Arizona och New Mexico
  • norra och östra Kanada.

Europa
I en systematisk granskning publicerad 2015 drogs slutsatsen att suboptimalt selenstatus är vanligt i hela Europa. Befolkningen i östra Europa har generellt lägre selenintag än i västra Europa. Det suboptimala selenintaget i Europa gäller även Storbritannien, medan Finland är ett undantag från regeln. I Finland har man genom ett omfattande program med selentillsats i gödningsmedel ökat befolkningens dagliga selenintag [Stoffaneller & Morse 2015].

Mellanöstern
Den systematiska granskningen som gjordes 2015 visar att studier av selenintag och selenstatus i Mellanöstern ger varierande resultat på grund av skillnader i livsmedelsimport och ätvanor. Generellt ser man dock suboptimalt selenstatus även i Mellanöstern [Stoffaneller & Morse 2015].

Övriga världen
Stora områden i övriga världen verkar också har suboptimala selennivåer i livsmedlen, men här behövs det ytterligare kartläggning [Haug]:

  • Kina: i ett bälte som sträcker sig från nordöstra Kina till de södra delarna av centrala Kina
  • Afrika: stora delar av Afrika söder om Sahara
  • Australien: har såväl områden med högt som lågt selenstatus
  • Nya Zeeland: områden med låga selenvärden
  • Asien och Latinamerika: suboptimalt seleninnehåll i livsmedel i många länder, som påminner om situationen i stora delar av Europa [Haug 2007]

Ålder och kön kan påverka totalt selenstatus

Totalt selenstatus
I en grekisk studie delade forskarna in deltagarnas resultat avseende totalt selenstatus i tertiler (tredjedelar). Seleninnehållet i tre viktiga selenproteiner ökade från den lägsta till den högsta tertilen för totalt selenstatus.

  • Glutationperoxidas (GPx)
  • Selenprotein (Sel-P)
  • Selenalbumin (SeAlb)

Dock såg man könsberoende skillnader i selendistributionen i tertilen med lägst selenstatus, dvs. i den undergrupp som hade mindre än 73 mikrogram selen per liter. I tertilerna med medelhöga och höga selenvärden var distributionen till selenproteiner densamma hos manliga och kvinnliga studiedeltagare [Letsiou 2014].

I den lägre tertilen såg man hos män att selen främst distribuerades till GPx-selenproteiner. Forskarna spekulerade i om denna könsspecifika distribution kunde bero på männens sämre hjärt- och metabola profil eller på endokrinologiska skillnader mellan könen [Letsiou 2014].

Man vet inte varför män främst distribuerar selenet till GPx-selenproteiner och kvinnor, i mindre utsträckning men dock signifikant, främst distribuerar det till SeAlb-selenproteiner. Denna variation i hur selenet distribueras skulle kunna bero på genetiska skillnader eller biokemiska och kliniska skillnader [Letsiou 2014].

Ålder
Den grekiska studien visade på en signifikant minskning av totalt selenstatus med åldern. Minskningen började redan i 35–45 års-åldern.

Man såg en könsspecifik aspekt av sambandet mellan ålder och selenstatus. Hos män minskade inte GPx-nivåerna i motsvarande grad som totalt selenstatus. Hos kvinnor minskade GPx-nivåerna parallellt med minskningen av totalt selenstatus. Av skäl som man inte lyckats förklara försöker män, men inte kvinnor, att upprätthålla tillräckliga GPx-nivåer när totalt selenstatus minskar med stigande ålder [Letsiou 2014].

En italiensk studie visade att den åldersrelaterade minskningen av selenstatus är särskilt märkbar hos män över 60 år [Morisi 1989].

Rökning
Rökning hade samband med lägre totalt selenstatus, lägre selen-GPx-kvoter och lägre selen-Sel-P-kvoter, men endast hos manliga studiedeltagare. I den grekiska studien hade manliga rökare och manliga icke-rökare samma matvanor. Rökarna hade högre nivåer av låggradig inflammation i kroppen [Letsiou 2014].

På samma sätt såg man i den franska Su.Vi.Max.-studien att rökning var kopplat till lägre selennivåer i serum [Gala 2005].

Fysisk aktivitet
Det fanns även en könsspecifik skillnad i sambandet mellan selenstatus och fysisk aktivitet. Hos stillasittande män sågs en liten men signifikant – omkring 10 % – minskning av selenstatus jämfört med hos fysiskt aktiva män.

När det gällde stillasittande respektive fysiskt aktiva kvinnor hade dessa dock jämförbara selenprofiler.

Frågan som kvarstår att utreda är om ålder och/eller menopaus komplicerar sambandet mellan fysisk aktivitet och selenstatus [Letsiou 2014].

BMI (kroppsmasseindex)
Resultaten från den grekiska studien visar att det finns ett könsspecifik omvänt samband mellan BMI och selenstatus, dock endast hos män. Detta omvända samband kvarstår även om man kompenserar för sådana variabler som ålder, högt blodtryck och högt blodsocker [Letsiou 2014].

Utbildning
Utbildning har inte varit föremål för särskilt många studier, sannolikt eftersom utbildning i sig kan förändra sådana variabler som kost, fysisk aktivitet och socioekonomisk status.

Kost
Kostens effekt är svår att bedöma eftersom dessa data bygger på studiedeltagarnas egna uppgifter. Dessutom varierar seleninnehållet i livsmedel från region till region och från årstid till årstid. Män äter mer än kvinnor, men har trots det inte högre totalt selenstatus [Letsiou 2014].

Alkoholkonsumtion
I den franska Su.Vi.Max.-studien var alkoholkonsumtion kopplat till högre selennivåer i serum [Gala 2005].

Slutsats

  • Mängden selen i serum eller plasma är avhängigt kosten och intag av kosttillskott.
  • Distributionen av selen till selenproteinerna varierar beroende på totalt selenstatus, ålder och kön.
  • Kvoten mellan total selenkoncentration och specifika selenproteiner kan ha betydelse för förståelsen av sambanden mellan selenstatus och olika sjukdomar [Letsiou 2014].
  • Resultatet av studien Nutritional Prevention of Cancer (NPC) visar att kön är en faktor som starkt påverkar selentillskottets effekt på cancerincidensen. T.ex. var riskkvoten för alla typer av cancer vid selentillskott signifikant negativt 0,67 för män och positivt 1,20 för kvinnor. Det innebär att 33 % färre män och 20 % fler kvinnor som tog selentillskott fick cancer, jämfört med män och kvinnor som fick placebo [Vinceti 2018].
    Kom ihåg: tre fjärdedelar av studiedeltagarna i NPC-studien var män.

Genom att slumpmässigt placera studiedeltagarna antingen i gruppen som fick selentillskott eller i kontrollgruppen som fick placebo, sammantaget med att man tog ett stort antal prover, avsåg man att minska risken för förväxlingseffekter (confounding) och effektmodifiering. Variabler som ålder, kön, fysisk aktivitet, rökning och alkoholintag kan dock tänkas båda förstärka och minska effekten.

De envisa frågorna kvarstår:

  • Är det alltför stor heterogenitet hos de studiedeltagare som testas?
  • Skulle ålder, kön, fysisk aktivitet osv. kunna påverka resultatet?
  • Om en studie huvudsakligen utförs på män, kan resultaten generaliseras till att även gälla kvinnor?
  • Om en studie huvudsakligen utförs på medelålders personer, kan resultaten generaliseras till att även gälla äldre personer?

Det bästa man kan göra – förutsatt att finansieringen finns – är att ta så många prover att studien får tillräcklig styrka för att undersöka sambanden i undergrupperna ålder, kön, fysisk aktivitet osv.

Källor

Bügel, S., Larsen, E. H., Sloth, J. J., Flytlie, K., Overvad, K., Steenberg, L. C., & Moesgaard, S. (2008). Absorption, excretion, and retention of selenium from a high selenium yeast in men with a high intake of selenium. Food & Nutrition Research, 52doi:10.3402/fnr.v52i0.1642

Galan, P., Viteri, F. E., Bertrais, S., Czernichow, S., Faure, H., Arnaud, J., & … Hercberg, S. (2005). Serum concentrations of beta-carotene, vitamins C and E, zinc and selenium are influenced by sex, age, diet, smoking status, alcohol consumption and corpulence in a general French adult population. European Journal of Clinical Nutrition, 59(10), 1181-1190.

Haug, A., Graham, R. D., Christophersen, O.A., & Lyons, G.H. (2007). How to use the world’s scarce selenium resources efficiently to increase the selenium concentration in food. Microb Ecol Health Dis., 19(4): 209–228. Published online 2007 Nov 27. doi:  10.1080/08910600701698986

Letsiou, S., Nomikos, T., Panagiotakos, D. B., Pergantis, S. A., Fragopoulou, E., Pitsavos, C., & … Antonopoulou, S. (2014). Gender-specific distribution of selenium to serum selenoproteins: associations with total selenium levels, age, smoking, body mass index, and physical activity. Biofactors (Oxford, England), 40(5), 524-535. doi:10.1002/biof.1176

Mayo Medical Laboratories. (2018).  Test ID: Selenium, Serum.  Mayo Clinic.  Retrieved from https://www.mayomedicallaboratories.com/test-catalog/Clinical+and+Interpretive/9765

Morisi G, Patriarca M, Marano G, Giampaoli S, Taggi F. Age and sex specific reference serum selenium levels estimated for the Italian population. Annali Dell’istituto Superiore Di Sanita [serial online]. 1989;25(3):393-403. Available from: MEDLINE with Full Text, Ipswich, MA. Accessed March 5, 2018.

National Research Council. (1983). Selenium in Nutrition: Revised Edition. Washington, DC: The National Academies Press. https://doi.org/10.17226/40.

Richie, J. J., Das, A., Calcagnotto, A. M., Sinha, R., Neidig, W., Liao, J., & … El-Bayoumy, K. (2014). Comparative effects of two different forms of selenium on oxidative stress biomarkers in healthy men: a randomized clinical trial. Cancer Prevention Research (Philadelphia, Pa.), 7(8), 796-804. doi:10.1158/1940-6207.CAPR-14-0042

Stoffaneller, R. & Morse, N. (2015). A review of dietary selenium intake and selenium status in Europe and the Middle East. Nutrients, 7(3): 1494–1537.

Vinceti, M., Filippini, T., Del Giovane, C., Dennert, G., Zwahlen, M., Brinkman, M., & … Crespi, C. M. (2018). Selenium for preventing cancer. The Cochrane Database Of Systematic Reviews, 1CD005195. doi:10.1002/14651858.CD005195.pub4

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte heller tolkas som sådan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *