Data från en observationsstudie gjord i USA har visat följande samband (Reja 2020):
Högre serumselenstatus är kopplad till lägre risk för avancerad leverfibros.
De data som analyserades i studien kom från 33 944 NAFLD -patienter som identifierades i den tredje nationella hälso- och näringsundersökningen (NHANES).
På den amerikans sajten, Selen: Fact Sheet for Health Professionals, the US Office of Dietary Supplements, som är en del av myndigheten National Institutes of Health, står det att läsa att selen kan spela en roll i förebyggandet av cancer på grund av följande skäl:
Bevisen från vetenskapliga studier på effekten av selen i förebyggandet av cancer kan vara förvirrande. Två observationer om selentillskott kan hjälpa till att förklara de förvirrande resultaten från befintliga selen- och cancerstudier:
Det mest uppenbara exemplet på denna förvirring var när syntetiskt selenometionin uteslutande användes i SELECT-studien (Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial).
Richie et al. (2014) har i en direkt jämförande studie visat att jästtillskott med högt innehåll av selen är förknippat med signifikanta minskningar av biomarkörer i blodet för oxidativ stress medan selenometionin-tillskott inte är det. Resultaten från Richie-studien tyder på att det inte är selenometionin utan istället andra selenhaltiga föreningar som står för minskningen av oxidativ stress.
Kliniska studier visar att ett dagligt tillskott med selen kan förbättra fertiliteten hos män (Moslemi et al.; Safarinejad & Safarinejad; Scott et al.).
I en studie gjord 2009, som varade i 26 veckor, tilldelades forskare i Teheran slumpmässigt infertila män, med en medelålder på 31 år, och i intervallet 25–48 år, till följande grupper (Safarinejad & Safarinejad):
En öppen studie samlade 690 infertila män, med en medelålder på 28,5 år, i intervallet 20–45 år. Männen fick ett dagligt selentillskott (200 mikrogram) tillsammans med ett dagligt syntetiskt vitamin E (400 enheter, α-tokoferol) i minst 100 dagar. Forskarna drog slutsatsen att tillskott med selen och vitamin E förbättrar spermiekvaliteten och har positiva effekter på spermierörligheten (Moslemi et al.).
Kardiologer vid universitetet i Groningen i Nederländerna har publicerat en omfattande genomgång av den samlade kunskapen om selenbrist och selenoproteinets roll hos hjärtsviktspatienter (Al-Mubarak 2021).
Nyckelpunkterna i deras granskning är följande:
Tre metaanalyser har visat att det finns ett samband mellan selenstatus och risken för hjärtsjukdom:
Den mest intressanta kliniska studien är KiSel-10-studien där äldre personer, med en medelålder på 78 år, som hade låg selenstatus (genomsnittlig baslinjestatus: 67,1 mikrogram per liter), behandlades dagligen i fyra år med en kombination av 200 mikrogram av en organisk högselenjästberedning och 200 mikrogram coenzym Q10.
Två randomiserade kontrollerade studier utförda med små prover från hjärtsviktspatienter är av intresse:
Selen är ett naturligt spårämne som har en viktig roll i immunsystemets funktion.
SARS-CoV-2 är ett enkelsträngat RNA-virus som orsakar covid-19-infektioner. Covid-19-infektioner har en komplex metabolism som är jämförbar med RNA-virusinfektioner som coxsackievirus, influensavirus, hantavirus och HIV-virusinfektioner.
Selenbrist främjar mutationer, replikering och ökad virulens hos RNA-virus
Selenbrist – ofta definierad som serumselenstatus under 70 mcg/L – ger ökad risk för infektion med RNA-virus:
Beck och Levander har visat att ett milt Coxsackievirus kan bli mycket virulent hos möss med brist på selen. På liknande sätt visade en normalt mild stam av influensavirus – influensa A – också ökad virulens när den gavs till möss med selenbrist. Den ökade virulensen följdes av flera förändringar i virusgenomet i ett segment som tidigare ansågs vara relativt stabilt (Beck 2003).
Hos personer med selenbrist (olika definierat som serumselenstatus under 60 mcg/L eller 70 mcg/L) kan svaren från det medfödda och adaptiva immunsystemet försämras.
Selenbrist kan leda till en immunförsämring som är förknippad med ökad mottaglighet för infektioner (Avery & Hoffmann 2018; Hiffler et al. 2020).
I cellodlingsmodeller, i gnagarmodeller, i djur- och fågelstudier och i humana studier har forskare funnit bevis för att tillräckliga nivåer av selen i kosten, och effektivt upptag av selen i selenoproteiner, är viktiga för immunsystemets funktion (Avery & Hoffmann 2018).
Studier av selentillskott – för att öka immuniteten mot patogener – har inte gett helt tydliga resultat; däremot spelar selen och selenoproteiner en roll för att reglera immuncellsfunktioner. En störning av dessa immun-cellsprocesser kan leda till inflammation och immunrelaterade sjukdomar (Avery & Hoffmann 2018).
Här kommer slutsatserna från en genomgång av tillgänglig forskningslitteratur om selen och inflammatorisk tarmsjukdom (Ala & Kheyri 2021).
Selenbrist är vanligt hos patienter med inflammatorisk tarms
jukdom (IBD) och det finns ett orsakssamband mellan ökad selenbrist och sjukdomars svårighetsgrad.
Hur hjälper tillräcklig selenstatus patienter med inflammatorisk tarmsjukdom?
Tillräckligt intag av selen behövs för biosyntesen av selenoproteiner, vilket bidrar till antioxidativt skydd av celler och till att immunsystemet fungerar effektivt.
En sak som covid-19 har lärt oss är att biologiska könsskillnader påverkar hur vi reagerar på viruset. Dr. Sabra Klein, som är biolog vid Johns Hopkins universitetet, säger att män är mer benägna att dö av covid-19, de är också mer benägna att läggas in på sjukhus med allvarligare sjukdomsbild.
Detta verkar vara sant, även om kvinnor är lika benägna att smittas och även när forskare kontrollerar effekten av faktorer som ålder och region.
Kvinnor verkar ha ett starkare immunsvar mot patogener – bakterier, virus, parasiter – och också ha en högre antikroppsproduktion efter vaccination. Å andra sidan löper kvinnor större risk att utveckla autoimmuna sjukdomar.
Det är inte känt varför män och kvinnors immunsystem verkar svara olika på en smittsam sjukdom. Förklaringen kan mycket väl komma från könsrelaterade skillnader i genuttryck och hormonaktivitet.
Resultaten från en italiensk studie har tillfört bevis för att tillräcklig selenstatus är nödvändig för att förhindra hjärtsjukdomar, särskilt hos äldre personer.
De italienska studieresultaten visade att försökspersoner med plasmakoncentrationer av selen under 60 mikrogram per liter var 1,9 gånger mer benägna att drabbas av hjärt-kärlsjukdom jämfört med deltagare som hade högre selenstatus (Giacconi 2021).
Minskad selenstatus i plasma associerades med förhöjda nivåer av biomarkörer för inflammation, ökat uttryck av cytokiner och nedreglering av sirtuiner i perifera mononukleära blodceller (Giacconi 2021).
I en klinisk studie på äldre försökspersoner, där medelålder var 78 år, hade dessa en låg selenstatus (medelvärde: 67,1 mikrogram per liter). Pensionärerna gavs ett kombinerat selen- och Q10-tillskott i 48 månader. I en uppföljning efter tio år, och en annan efter tolv år, fann forskarna en minskad kardiovaskulär dödlighet (Alehagen 2018, 2015).
Professor Lutz Schomburg, som länge studerat selen, har granskat de näringsmässiga och förebyggande medicinska aspekterna av selentillskott. Enligt honom utgör en selenbrist i sig en hälsorisk som bör korrigeras genom koståtgärder eller genom extra selenintag via tillskott (Schomburg 2020).
Han tolkar tillgängliga bevisen för positiva hälsoeffekter av selentillskott som ett resultat av att korrigera låg selenstatus eller brist på selen.
Hans genomgång av forskningslitteraturen visar att selentillskott inte orsakar diabetes. Istället antyder de nuvarande bevisen att utvecklingen av typ 2-diabetes, med låga insulinnivåer och höga glukosnivåer, kan orsaka ökningar av selennivåerna, och därmed det upplevda sambandet mellan förekomsten av diabetes och den högre selenstatusen (Schomburg 2020).
