Här är huvudpunkterna från en nyligen genomförd översiktsartikel om ämnet åldrande och exponering för tungmetaller och njurfunktion:
- Effektiviteten med vilken njurarna tar bort avfall och överflödig vätska från blodet minskar med åldern hos personer som är äldre än 50–60 år.
- Exponering för metallföroreningar kan vara skadligt för njurarna hos normala friska vuxna och förvärrar funktionsförsämringen i njurarna hos äldre. Med tanke på förekomsten i miljön av dessa tungmetallgifter är det nästan omöjligt för människor att undvika exponering.
- Studier har visat att exponering för kvicksilver, kadmium och/eller bly är associerat med en ökning av förekomsten och svårighetsgraden av njursjukdom hos äldre personer. Det finns anledningar att tro att lämplig selenstatus hjälper till att skydda mot skador från tungmetallgifter.
- Tyvärr går tidiga tecknen på njurdysfunktion ofta obemärkt förbi.
Kvicksilver, kadmium, bly – svårt att undvika
Professor Aaseth et al. skriver att giftiga metaller är så rikliga i miljön att det nästan är omöjligt för människor att undvika kontakt med dem.
Njurarna är kroppens huvudsakliga utsöndringsväg, så njurarna är särskilt känsliga för de toxiska skador som orsakas av kvicksilver, kadmium och bly.
När äldre personer utsätts för en ökad exponering av dessa föroreningar kan det resultera i tilltagande njurförsämring.
Kvicksilver
Även vid små exponeringar är kvicksilver av det tre formerna; elementärt kvicksilver, metylkvicksilver och oorganiskt kvicksilver, farligt för njurarna. Observationsstudier har visat att både akut och kronisk exponering av de olika formerna av kvicksilver kan skada njurarna.
Kadmium
Flera observationsstudier har rapporterat negativa hälsoeffekter associerade med miljöexponering för kadmium, ibland även vid låga exponeringsnivåer, i grupper i Kina, Japan, Europa och USA.
I levern och andra vävnader bildar kadmiumjoner ett komplex med proteinet metallotionein. Metallotionein kan transporteras till njurarna och filtreras där, sedan reabsorberas det in i den proximala njurtubulin. Inuti de tubulära njurcellerna frigör MT-komplexet överskott av fria kadmiumjoner, vilket orsakar njurskador.
Bly
Blyföreningar absorberas lätt av tarmarna och lungorna vid exponering.
En kohortstudie har visat att den observerade nedgången i njurfunktionen hos medelålders och äldre individer beror både på bly lagrat i kroppen och cirkulerande bly; nedgången i njurfunktionen var mest uttalad bland personer med diabetes eller högt blodtryck.
En andra kohortstudie bestående av personer som var närmare 60 år vid studiens början, och med en uppföljningsperiod på 16 år, visade att även en låg nivå av exponering av bly var associerad med nedsatt njurfunktion.
Selenets roll i åldrande och vid njursjukdom
Professor Aaseth har förklarat åldrandeprocessen på följande sätt:
- Åldrande är kopplat till en redox-obalans i cellerna.
- Redox-obalansen kännetecknas av en ökad produktion av skadliga fria radikaler och/eller minskad effektivitet i att neutralisera skadliga fria radikaler.
- Resultatet är försämrad cellulär funktion.
- Tillskott med selen har rapporterats öka den skyddande antioxidantkapaciteten i cellerna.
- Selentillskott är associerat med en ökad antioxidativ enzymaktivitet av selenoproteinerna i glutationperoxidasfamiljen (GPX), och i synnerhet av GPX3. GPX3 syntetiseras i njurarna och hittas ackumulerat i membranet som omger proximala tubuli i njurarna.
Professor Aaseth har noterat följande samband mellan selenstatus och njursjukdom.
- Låg serumselenstatus rapporteras ofta hos patienter med avancerad njursjukdom.
- Låga serumselennivåer ses ofta hos patienter i hemodialys eller peritonealdialys och kan vara relaterat till kroppens minskade kvarhållande av selen på grund av den associerade kroniska oxidativa stressen.
- Patienter med njursjukdom i slutstadiet, och med låg selenstatus i serum (<63 mikrogram/L) visade en ökad risk för dödlighet jämfört med patienter med normalt eller högt selen (>118 mikrogram /L) i en kohortstudie.
Kombinerat tillskott av selen och coenzym Q10 i KiSel-10-studien
I den randomiserade kontrollerade KiSel-10-studien, som pågick under fyra år, fick äldre personer med en medelålder på 78 år, ett dagligt tillskott med en kombination av 200 mikrogram selen i en selenberikad jästtablett och 2 x 100 milligram coenzym Q10.
- Analys av data från studien visade ett samband mellan låg selenstatus och nedsatt njurfunktion.
- Behandlingen med det kombinerade tillskottet selen och Q10 förbättrade njurfunktionen avsevärt.
- Forskarna tillskrev förbättringen till optimerad funktion av antioxidativa selenenzymer som exempelvis GPX och tioredoxinreduktaserna (Alehagen 2020).
Selenets roll i att skydda mot kvicksilver
Kvicksilver binder till selenföreningar och ”avgiftas” på så sätt; men både Ralston & Raymond och Spiller et al. har framfört argumentet att den viktigaste konsekvensen av exponering för kvicksilverförgiftning kännetecknas av ett tillstånd av selenbrist, särskilt i hjärnan.
Med andra ord är selen målet för det giftiga kvicksilvret. Ja, selen kan binda till kvicksilvret, men det betyder att det då finns mindre selen tillgängligt för biosyntesen av de selenenzymer som behövs för att förhindra och vända oxidativ skada i hjärnan (Ralston & Raymond 2018). Tecken och symtom på överdriven oxidativ skada i hjärnan är de typiska effekterna av kvicksilverförgiftning.
Vid exponering av kvicksilver behövs selentillskott för att hjälpa till att återställa koncentrationerna av selenoprotein och möjliggöra en återaktivering av några av de befintliga selenoproteinerna. Tillskott med selen kan öka avlägsnandet av kvicksilver från målorganen till mindre känsliga organ, det kan öka elimineringen av kvicksilver samt hjälpa till att binda kvicksilver och göra det ofarligt (Spiller et al. 2021).
Spiller et al. bekräftar att rätt doseringen och varaktighet av selentillskott vid exponering för kvicksilver inte är känd. För patienter utan symtom rekommenderar de initialt ett selentillskott på 100 mikrogram per dag, och för patienter med symtom rekommenderas 500 mikrogram per dag under 90 dagar. Att fortsätta selenbehandlingen längre än 90 dagar bör bero på läkarnas utvärdering av olika faktorer rörande patienten inklusive patientens svar på behandlingen, följsamhet och förekomsten och svårighetsgraden av eventuella biverkningar som kan motivera att behandlingen avbryts (Spiller et al. 2021).
Selenets roll i att skydda mot kadmium och bly
Kadmium
I en översiktsartikel från 2020 förklarar Zwolak att selen har setts minska kadmiumassocierad toxicitet i lever, njurar, mjälte, hjärna eller hjärta i djurmodeller och i cellodlingsstudier. Selen motverkar toxiciteten av kadmium främst genom att binda kadmium till biologiskt inerta komplex och möjligen också genom verkan av seleninnehållande antioxidativa selenenzymer.
Bly
Den möjliga fördelaktiga rollen av enbart selentillskott vid blyinducerad oxidativ stress är fortfarande oklar hos människor; dock förblir tillskott med selen ett potentiellt alternativ på grund av selenets antioxidantegenskaper.
Pawlas et al. (2016) involverade 324 män vars arbete exponerade dem för ovanligt höga halter av bly i luften: 0,083 ± 0,12 mg/kubikmeter för att undersöka sambandet mellan serumselenkoncentrationer, kronisk blyexponering, biomarkörer för oxidativ stress och parametrar som kännetecknar antioxidantförsvarets funktion.
Forskarna delade in männen i en grupp med lågt selen och en grupp med högt selen. De två grupperna skilde sig inte signifikant åt med avseende på ålder, längd, vikt, antal arbetade år, rökvanor eller om männen hade diagnostiserats med kranskärlssjukdom, högt blodtryck eller diabetes.
Den stora skillnaden mellan de två grupperna låg i männens serumkoncentrationer av selen: 57,9 +/- 8,62 mikrogram/L i gruppen med lågt selen och 90,1 +/- 15,6 mikrogram /L i gruppen med högt selen.
Studien visade att blykoncentrationerna var betydligt lägre i gruppen med högre selen än i gruppen med lågt selen. Glutation-nivån och aktiviteten hos antioxidantenzymerna glutationperoxidas- och katalas var signifikant högre i gruppen med högt selen.
Studieresultaten är tankeväckande men är inte tillräckliga för att forskarna ska rekommendera selentillskott vid varaktig blyexponering förutom vid selenbrist.
Källor
Aaseth J, Alexander J, Alehagen U, Tinkov A, Skalny A,,Larsson A., Crisponi G, Nurchi VM. The Aging kidney—as influenced by heavy metal exposure and selenium supplementation. Biomolecules 2021, 11, 1078.
Alehagen U, Aaseth J, Alexander J, Brismar K, Larsson A. Selenium and Coenzyme Q10 Supplementation Improves Renal Function in Elderly Deficient in Selenium: Observational Results and Results from a Subgroup Analysis of a Prospective Randomised Double-Blind Placebo-Controlled Trial. Nutrients. 2020 Dec 9;12(12):3780.
Pawlas N, Dobrakowski M, Kasperczyk A, Kozłowska A, Mikołajczyk A, Kasperczyk S. The Level of Selenium and Oxidative Stress in Workers Chronically Exposed to Lead. Biol Trace Elem Res. 2016;170(1):1-8.
Ralston NVC, Raymond LJ. Mercury’s neurotoxicity is characterized by its disruption of selenium biochemistry. Biochim Biophys Acta Gen Subj. 2018 Nov;1862(11):2405-2416.
Spiller HA. Rethinking mercury: the role of selenium in the pathophysiology of mercury toxicity. Clin Toxicol (Phila). 2018 May;56(5):313-326.
Zwolak I. The Role of Selenium in Arsenic and Cadmium Toxicity: an Updated Review of Scientific Literature. Biol Trace Elem Res. 2020 Jan;193(1):44-63.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.