Selen och typ 2-diabetes

Selentillskott och den möjliga risken för att utveckla typ 2-diabetes är en komplex frågeställning. Sambandet påverkas av många olika biologiska, hormonella och miljörelaterade faktorer.

En hand skriver diabetes
Observationsstudier visar att det finns betydande könsskillnader i sambandet mellan selenstatus och diabetes. Hos män som lever i områden med selenrika jordar eller som har ett högt långvarigt selenintag kan selen ha potentiellt negativa effekter. Samtidigt visar forskningen att selen kan ha potentiellt gynnsamma effekter på diabetesrisken hos kvinnor som lever i områden med selenbrist eller som har ett lågt selenintag.

I en översikt från 2024 under-sökte Demircan och en forskar-grupp ledd av professor Lutz Schomburg vid Charité Berlin den aktuella kunskapen om sam-bandet mellan selen och typ 2-diabetes.

Nya forskningsresultat visar att både selenintag och serum-selenstatus kan vara viktiga faktorer vid studier av komplika-tioner och prognos vid typ 2-diabetes.

Två studier baserade på data från den amerikanska undersökningen National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES) har visat att selenintag respektive serumselenstatus är associerade med förbättrad överlevnad hos patienter med typ 2-diabetes [Demircan 2024].

Selenstatus, diabetes och diabetesrelaterade följdsjukdomar

När det gäller samsjuklighet kopplad till typ 2-diabetes noterade Demircan et al. att högre serumselenstatus jämfört med lägre serumselenstatus har samband med:

  • lägre risk för hjärtsvikt, högt blodtryck och stroke
  • lägre risk för dödlighet oavsett orsak
  • lägre risk för hjärtinfarkt, särskilt hos kvinnor
  • lägre nivåer av biomarkörer för metabolt syndrom
Könets betydelse i forskning om selen och diabetes

Demircan, Schomburg och deras forskargrupp har analyserat de olika perspektiven och frågeställningarna kring sambandet mellan selen och risken för typ 2-diabetes.

Vid studier av sambandet mellan selen och diabetes betonar forskarna vikten av följande faktorer [Demircan 2024]:

  • deltagarnas selenstatus vid studiens början
  • deltagarnas kön
  • deltagarnas hälsotillstånd och eventuella sjukdomar

I sin genomgång av aktuell observationsforskning fann Demircan et al. att det finns tydliga könsspecifika skillnader i sambandet mellan selen och diabetes.

Forskningsresultat från studier där majoriteten av deltagarna varit män har alltför ofta generaliserats till hela befolkningen, vilket kan ha lett till missvisande slutsatser [Demircan 2024].

Forskarna framhåller att de exakta molekylära mekanismerna bakom de könsspecifika effekterna av selen på diabetesrisken fortfarande återstår att klarlägga.

Betydelsen av selenstatus vid studiestart

Utöver risken att dra slutsatser från en grupp till en annan finns en tydlig risk med att bortse från deltagarnas ursprungliga selenstatus i studier av selentillskott.

Olika studier kan omfatta deltagare med mycket varierande serumselenhalter. Det är därför problematiskt att slå samman resultat från studier där deltagarna huvudsakligen har god selenstatus med resultat från studier där deltagarna huvudsakligen har selenbrist [Demircan 2024].

Frågan om omvänd kausalitet i observationsstudier

Demircan et al. påpekar att insulinresistens utvecklas flera år innan en diagnos av typ 2-diabetes ställs.

Insulinresistens stimulerar leverns produktion och frisättning av selenoprotein P (SELENOP). Den ökade produktionen av SELENOP leder i sin tur till högre cirkulerande selenkoncentrationer i blodet [Demircan 2024].

Vid en första anblick kan detta tolkas som att högre selenstatus orsakar utvecklingen av typ 2-diabetes. Det är dock sannolikt att sambandet går i motsatt riktning.

Den ännu odiagnostiserade insulinresistensen leder till högre nivåer av SELENOP och högre selenkoncentrationer i blodet långt innan individen utvecklar diagnostiserad typ 2-diabetes [Demircan 2024; Schomburg 2020].

Kommentar: Insulinresistens innebär att kroppens celler blir mindre känsliga för insulinets verkan. Detta kan leda till förhöjda blodsockernivåer.

Selenintag och graviditet

I studien Odense Child Cohort var låg serumselenstatus under graviditet oberoende associerad med ökad risk för graviditetsdiabetes samt med ökad risk för att barnet skulle vara stort i förhållande till graviditetslängden.

Mätning av serumselen under graviditeten skulle därför kunna bidra till att identifiera kvinnor med ökad risk för graviditetsdiabetes, som eventuellt skulle kunna ha nytta av selentillskott [Demircan 2023].

Demircan et al. väcker frågan om selentillskott till gravida kvinnor bör rekommenderas tillsammans med tillskott av jod och folat [Demircan 2024].

Kommentar: Graviditetsdiabetes (gestationsdiabetes, GDM) kännetecknas av förhöjda blodsockernivåer och insulinresistens. Tillståndet utvecklas vanligtvis under andra eller tredje trimestern. Det går ofta tillbaka efter förlossningen, men kan medföra långsiktiga hälsorisker [Demircan 2024].

Slutsats: Selenstatus och risk för diabetes

Nya forskningsresultat visar att kön spelar en viktig roll i sambandet mellan selenstatus, insulinresistens och risken för typ 2-diabetes [Demircan 2024].

Att slå samman resultat från studier med olika utgångsnivåer av selenstatus, olika könsfördelning, olika hälsotillstånd samt olika former, doser och behandlingstider för selentillskott kan leda till missvisande slutsatser.

Aktuella observationsstudier tyder på att hög selenstatus kan vara förknippad med lägre risk för dödlighet av alla orsaker hos patienter med typ 2-diabetes samt med minskad risk för större kärlrelaterade diabeteskomplikationer.

Eftersom huvuddelen av kunskapen bygger på observationsdata går det ännu inte att dra säkra slutsatser om orsakssamband. Forskningsresultaten hittills talar dock för att selentillskott kan vara särskilt relevant för kvinnor med lågt selenintag och för kvinnor under graviditet [Demircan 2024].

Selentillskott till gravida kvinnor med begränsat selenintag kan ha potential att minska risken för graviditetsdiabetes, postpartum tyreoidit och andra graviditetsrelaterade komplikationer [Demircan 2024; Demircan 2023].

Källor

Demircan K, Chillon TS, Bang J, Gladyshev VN, Schomburg L. Selenium, diabetes, and their intricate sex-specific relationship. Trends Endocrinol Metab. 2024 Sep;35(9):781-792.

Demircan K, Jensen RC, Chillon TS, Jensen TK, Sun Q, Bonnema SJ, Hackler J, Korevaar TIM, Glintborg D, Schomburg L, Andersen MS. Serum selenium, selenoprotein P, and glutathione peroxidase 3 during early and late pregnancy in association with gestational diabetes mellitus: Prospective Odense Child Cohort. Am J Clin Nutr. 2023 Dec;118(6):1224-1234.

Schomburg L. The other view: the trace element selenium as a micronutrient in thyroid disease, diabetes, and beyond. Hormones (Athens). 2020 Mar;19(1):15-24.

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *