kadmium – Selenbrist.se

Kadmium som läcker från vattenledningar av järn till dricksvatten kan vara en primär orsak till ökad risk för åderförkalkning – som innebär en tillväxt av plack på insidan av artärväggarna med inflammation som följd. Denna teori för danske kardiologen Anton Dorph-Petersen fram i en avhandling.

Hjärtattack — Kadmium från dricksvatten ackumuleras i kroppen och orsakar skador på cellskiktet på insidan av artärerna, vilket leder till en tillväxt av plack och till ökad risk för åderförkalkning och hjärtinfarkt. Kadmium är en tungmetall som finns i våra åkermarker. Det ansamlas främst i lever och njurar med toxiska effekter på framför allt njurarna. Människor med otillräckliga nivåer av selen och järn samlar på sig mer kadmium och det tar lång tid för kadmium att elimineras från kroppen. Vattenledningar av järn och cigarettrökning är betydande källor till kadmium i kroppen.

Läkaren Dorph-Petersen hävdar att risken för kadmiumtoxicitet är störst i de områden i världen där selenhalten i jordarna och växterna är låga, och i de regioner i världen där intaget av fisk, som innehåller selen, är lågt (Dorph-Petersen 2017).

Kardiologen Dorph-Petersens hypotes har ännu inte verifierats av kliniska prövningar.

Men vi vet dock, enligt en amerikansk studie, där 15 689 personer deltog, att låga nivåer av selen i blodet och högt kadmium i blodet är oberoende riskfaktorer för hjärtsvikt. Läs mer

Hos individer äldre än 50–60 år minskar njurarnas glomerulära filtrationshastighet med stigande ålder. Den glomerulära filtrationshastigheten är ett mått på hur väl dina njurar fungerar. I dina njurar finns det små filter (kallade glomeruli) som tar bort avfall och överflödig vätska från blodet.

Exponering för giftiga metaller – kvicksilver, kadmium, bly – kan vara skadligt för njurarna hos vuxna. Följaktligen kan exponering för giftiga metaller påverka individer med reducerad glomerulär filtrationshastighet ännu mer negativt.

Professor Jan Aaseth och ett team med forskare har granskat tillgänglig forskningsdata. Deras resultat visar följande samband (Aaseth 2021): Läs mer

Milstolpar i den tidiga selenforskningen

1817 Den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius upptäcker selen

1957 Biokemisten Klaus Schwarz visar att selen i mikroskopiska mängder har en avgörande betydelse för däggdjurs hälsa

1969 Professor J.T. Rotruck upptäcker att selen har en biokemisk roll som en komponent i antioxidant-enzymet glutationperoxidas

1969 Professorer R.J. Shamberger och D.V. Frost rapporterar en möjlig skyddande effekt av selen mot cancer hos människa

1973 Professor J.T. Rotruck identifierar enzymet glutationperoxidas som ett selenberoende protein

1977 Professor G.N. Schrauzer publicerar korrelationsstudier kring cancerdödlighet som visar ett omvänt samband mellan intaget av selen och dödlighet i cancer i 27 länder

1988 Professor G.Q Yang sammanfattar lärdomar om selenrelaterade folksjukdomar, Keshans sjukdom och Kashin-Becks sjukdom samt vikten av lämpligt dagligt selenintag

1989 Professor G.G. Duthie publicerar bevis för selens roll i förebyggandet av hjärt-kärlsjukdomar

1993 Forskaren W.J. Blot publicerar resultaten av Nutrition Intervention Trials i Linxian, Kina, som visar att tillskott med en kombination av selen och andra antioxidanter minskar risken för cancer

1994 Professor G.N. Schrauzer publicerar bevis för att selen är viktigt i underhåll och behandling av HIV-infekterade patienter

1996 Professor Larry Clark publicerar resultaten av en randomiserad, kontrollerad studie - Nutritional Prevention of Cancer - som visar selens cancerskyddande effekter på tjocktarmscancer, lungcancer och prostatacancer

1997 Professor G.F. Combs sammanfattar bevisen för de skyddande effekterna av selen mot cancer

1999 Professor J.E. Oldfield publicerar sin Selen World Atlas, en kartläggning över områden med selenbrist runt om i världen

2000 Forskaren O.A. Levander publicerar bevis kring en antiviral effekt av selen

2002 Forskaren R. Gärtner visar att tillskott med selen minskar inflammation hos patienter med autoimmun tyreoidit

2002 Forskaren Margaret Rayman presenterar argument för att öka selenintaget i avsikt att förverkliga selens antioxidant-, anti-virala- och anti-inflammatoriska effekter, liksom att förstärka immunförsvar och reproduktion.

Tag: kadmium

Selen skyddar mot kadmiumförgiftning och åderförkalkning

Selen och giftiga metaller och den åldrande njuren