Det finns ingen tillförlitlig metod för att förhindra utveckling och progression av Alzheimers sjukdom. Det finns inget känt botemedel. De tillvägagångssätt som vi har försökt under de senaste 20-25 åren har inte hindrat eller hämmat den försämring i kognitiv funktion som är associerad med Alzheimers sjukdom.
Professor Jan Aaseth (Norge) och professor Urban Alehagen (Sverige) föreslår nu selentillskott som en profylaktisk åtgärd för att hämma försämringen av kognitiv funktion, särskilt i de selenfattiga regionerna i världen. Hypotesen är att en optimal funktion hos selenoproteinerna SEPP, GPx och TrxR är nödvändig för att skydda mot den kognitiva försämring som associeras med Alzheimers sjukdom.
Det finns en stor mängd humanstudier, vilka ligger till grund för professorernas rekommendation.
Selen och hjärnfunktionen
Tillräcklig förekomst av selen är avgörande för hjärnans funktioner. Vid låg selenstatus bibehålls nivåerna selen i hjärnan på bekostnad av selen till andra celler och vävnader i kroppen.
Selenoproteinet SEPP – den cirkulerande selentransportören – är det viktigaste extracellulära selenoproteinet. Detta selenoprotein levererar selen till hjärnan och neuronerna.
Selenoproteinerna GPxl och GPx4 (glutationperoxidaser) och TrxR (tioredoxinreduktaser) är viktiga intracellulära antioxidanter i hjärnan och neuronerna.
Observationsstudier av selenstatus och kognitiv försämring
Dr. Aaseth och Dr. Alehagen har samlat in en mängd data från humanstudier, vilka visar en koppling mellan lågt selenintag och/eller låg selenstatus och olika aspekter av kognitiv försämring.
Vid läsning om de studier som sammanfattas nedan bör man ha i åtanke att forskare vid University of East Anglia i Storbritannien beräknat att det mest sannolika intervallet för optimal funktion hos selenoproteiner ligger mellan 120 och 150 mikrogram selen per liter plasma [ Hurst 2010].
- En italiensk studie på 1012 vuxna, 65 år eller äldre, visade lägre koordinationsresultat och lägre MMSE-poäng hos individer med selennivåer under 66,7 mikrogram per liter jämfört med individer som hade selennivåer över 82,3 mikrogram per liter.
- En fransk studie på 1166 vuxna, 60-70 år, visade en minskning i kognitiv förmåga hos individer med selennivåer under 75,8 mikrogram per liter jämfört med individer som hade selennivåer över 86,9 mikrogram per liter. Vidare visade den franska studien att minskningen av kognitiv förmåga över en nioårsperiod var förknippat med en minskning i koncentrationer av plasmaselen. När mängden selen tillgängligt för hjärnan och neuronerna minskade försämrades också den kognitiva förmågan.
- En kinesisk studie på 2000 vuxna, 65 år eller äldre, som bodde på landsbygden, visade en koppling mellan låga selenkoncentrationer i naglarna och låg kognitiv prestanda.
- En spansk studie visade lägre selenkoncentrationer i serum hos patienter med Alzheimers sjukdom (medelvärde: 121 mikrogram per liter) än hos andra patienter med milt kognitiva försämringar (medelvärde: 127 mikrogram per liter).
- En nederländsk studie visade lägre selenstatus hos patienter med mycket mild Alzheimers (82,2 mikrogram per liter jämfört med friska äldre personer (93,2 mikrogram per liter).
Interventionsstudier av selen och kognitiv försämring
Det har utförts färre interventionsstudier än observationsstudier, men resultaten av dessa är kanske ännu mer intressanta.
- En fransk studie på 4447 personer i åldern 45-60 år som fick en daglig antioxidantcocktail, inklusive 100 mikrogram selen i sex år, uppvisade bättre episodiskt minne, verbalt minne och verkställande funktion än de studiedeltagarna som fick placebobehandling.
- En nederländsk studie på 225 Alzheimerspatienter som tidigare inte fått medicinering för sjukdomen konsumerade en “medicinsk kost” innehållande 60 mikrogram selen dagligen i 12 veckor. Patienterna uppvisade en signifikant förbättring i ett typ av verbalt minnestest jämfört med de patienter som fick placebo.
- En brasiliansk studie på 31 äldre vuxna med mild kognitiv försämring (MCI) som fick äta en paranöt dagligen (uppskattat intag: 288,75 mikrogram selen per dag) i 6 månader. Studiedeltagarna uppvisade förbättring av selenstatus och positiva effekter på vissa kognitiva funktioner, jämfört med individer i en kontrollgrupp.
- I en svensk studie på 443 äldre hemmaboende personer, kallad KiSel-10 och där Dr. Alehagen var huvudforskare, visade att ett dagligt tillskott med 200 mikrogram av ett preparat med selenjäst och 200 milligram coenzym Q10 under fyra års tid resulterade i signifikanta förbättringar av hälsorelaterad livskvalitet och vitalitet samt i minskade inflammationsnivåer.
Selentillskott och kognitiv försämring av Alzheimers sjukdom
Dr. Aaseth och Dr. Alehagen föreslår tre mekanismer genom vilka selentillskott för att öka selenstatusen kan vara ett effektivt sätt att motverka den kognitiva försämring som är associerad med Alzheimers sjukdom.
Det verkar tydligt för dem att neurodegenereration är relaterad till låga nivåer av selen och Selenoprotein P (SEPP).
- För det första menar de att SEPP-selenoproteiner bildar starka bindningar med metaller som koppar och järn. SEPP-bindningen med koppar och järn kan bidra till att blockera den metallförmedlade aggregeringen av beta-amyloid.
Kom ihåg: Sammanklumpningen av beta-amyloid-proteinerna är vad som bildar det karaktäristiska hjärnplacket vid Alzheimers sjukdom.
- För det andra föreslår de att selen är nödvändigt för att förhindra eller hämma aggregeringen av tauproteiner i de neurofibrillära tanglerna som är typisk för Alzheimers sjukdom.
- För det tredje nämner de den intracellulära antioxidantrollen hos GPx- och TrxR-selenoproteiner. I detta sammanhang påpekar de att låg selenstatus innebär mindre SEPP-selenoprotein för att förhindra beta-amyloid-aggregering och att infångandet av tillgängliga SEPP-selenoproteiner med beta-amyloidplack innebär mindre selen tillgängligt för antioxidantfunktionen hos GPx- och TrxR- selenoproteinerna.
Optimala nivåer av selenoprotein nödvändiga för att undvika neurodegenerering
I många regioner i världen är det dagliga intaget av selen inte tillräckligt för att säkerställa selenoproteinernas optimala funktion. Dessa selenoproteiner är särskilt viktiga för hjärnans funktion och för att förebygga utveckling och progression av neurodegenerativa sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom.
Ett organiskt tillskott av selenjäst med läkemedelskvalitet, likt det som användes i KiSel-10-studien, kan vara ett delsvar i förebyggandet av åldersrelaterade sjukdomar, såsom hjärtsjukdomar, cancer och Alzheimers sjukdom. Självklart involverar Alzheimers sjukdom flera biologiska vägar, men några av de viktigaste kräver en tillräcklig försörjning med selen.
Källor:
Aaseth, J., Alexander, J., Bjørklund, G., Hestad, K., Dusek, P., Roos, P. M., & Alehagen, U. (2016). Treatment strategies in Alzheimer’s disease: a review with focus on selenium supplementation. Biometals: An International Journal on The Role of Metal Ions in Biology, Biochemistry, and Medicine, 29(5), 827-839. doi:10.1007/s10534-016-9959-8
Alehagen, U., Alexander, J., & Aaseth, J. (2016). Supplementation with Selenium and Coenzyme Q10 Reduces Cardiovascular Mortality in Elderly with Low Selenium Status. A Secondary Analysis of a Randomised Clinical Trial. Plos One, 11(7), e0157541. doi:10.1371/journal.pone.0157541
Alehagen, U., Lindahl, T. L., Aaseth, J., Svensson, E., & Johansson, P. (2015). Levels of sP-selectin and hs-CRP Decrease with Dietary Intervention with Selenium and Coenzyme Q10 Combined: A Secondary Analysis of a Randomized Clinical Trial. Plos One, 10(9), e0137680. doi:10.1371/journal.pone.0137680
Hurst, R., Armah, C. N., Dainty, J. R., Hart, D. J., Teucher, B., Goldson, A. J., & Fairweather-Tait, S. J. (2010). Establishing optimal selenium status: results of a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. The American Journal of Clinical Nutrition, 91(4), 923-931.
Johansson, P., Dahlström, Ö., Dahlström, U., & Alehagen, U. (2015). Improved Health-Related Quality of Life, and More Days out of Hospital with Supplementation with Selenium and Coenzyme Q10 Combined. Results from a Double Blind, Placebo-Controlled Prospective Study. The Journal of Nutrition, Health & Aging, 19(9), 870-877. doi:10.1007/s12603-015-0509-9
Ansvarsfriskrivning: Informationen som presenteras i denna text är inte avsedd som medicinsk rådgivning och bör inte användas som sådan.