Selentillskott
Det finns två huvudsakliga synsätt på selentillskott. Det ena betraktar selentillskott som en direkt farmakologisk behandling. I detta perspektiv ses selen som en form av behandling som ges till patienter med sköldkörtelsjukdomar. Antingen ensamt eller tillsammans med annan sköldkörtelmedicin är syftet med selentillskottet att:
1. lindra symtom
2. bromsa sjukdomens utveckling
3. eventuellt bidra till förbättrad sjukdomskontroll [Schomburg 2019]

Dessa selenoproteiner behövs för att minska hälsorisker och bidra till att lindra sjukdomsrelaterade symtom. Selentillskott kan därför vara nödvändigt för att möjliggöra en fullständig endogen produktion av selenoproteiner [Schomburg 2019].
När det gäller sambandet mellan selenstatus och sköldkörtelsjukdom påpekar Schomburg att situationen är komplex. Ett långvarigt lågt selenintag är associerat med ökad risk för både hypotyreos och hypertyreos, särskilt hos män [Schomburg 2019].
Prioriterad tillförsel av selen till sköldkörteln
Schomburg betonar att hjärnan och de endokrina körtlarna, inklusive sköldkörteln, prioriteras när kroppen fördelar tillgängligt selen. Därför är det inte sannolikt att mindre variationer i det dagliga selenintaget i någon större omfattning påverkar selenstatus och selenoproteinuttryck i själva sköldkörtelcellerna.
Trots detta visar kliniska studier att vissa patienter med Hashimotos tyreoidit, Graves sjukdom eller Graves orbitopati kan svara positivt på selentillskott. Hur kan detta positiva svar förklaras?
Selentillskottets effekt på immunsystemet
Schomburg menar att den mest sannolika förklaringen till förbättringen hos vissa personer med sköldkörtelsjukdom är selentillskottets påverkan på immunsystemet.
Vid perioder av lågt selenintag får immunsystemet inte samma prioriterade tillgång till selen som sköldkörteln får. Vid selenbrist kan immunsystemet därför inte fullt ut uttrycka de selenoproteiner som krävs för en balanserad och effektiv immunrespons vid olika belastningar [Schomburg 2019].
Vid otillräckligt selenintag kan samspelet mellan sköldkörtelceller och lymfocyter (vita blodkroppar som deltar i immunförsvaret) bli stört och mindre effektivt. Detta kan vara särskilt betydelsefullt när immunsystemet utsätts för påfrestningar, exempelvis vid virusinfektioner som hiv och SARS, jodbrist, graviditet, svår sjukdom, chock eller trauma [Schomburg 2019].
Det finns stöd för ett samband mellan selenbrist och utveckling samt progression av hypotyreos, framför allt Hashimotos tyreoidit, liksom autoimmun sköldkörtelpåverkan. Hos män finns även stöd för ett samband mellan selenbrist och hypertyreos, framför allt Graves sjukdom [Schomburg 2021].
Att identifiera selenbrist
Schomburg framhåller att det är svårt att diagnostisera måttlig selenbrist. Selenbrist som medicinskt tillstånd ger i sig ofta inga tydliga symtom. Låg selenstatus är däremot associerad med långsiktiga hälsorisker som sträcker sig längre än autoimmuna sköldkörtelsjukdomar [Schomburg 2019].
Baserat på analyser av data från European Prospective Investigation into Cancer and Nutrition (EPIC) har Schomburg och kollegor identifierat följande ökade hälsorisker associerade med lågt selenintag och låg selenstatus:
- ökad risk för cancer (kolorektal cancer och levercellscancer)
- ökad risk för dödlighet på intensivvårdsavdelning
- ökad risk för graviditetskomplikationer
- ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och hjärt-kärlrelaterad dödlighet
- ökad risk för total dödlighet och hjärt-kärldödlighet hos äldre
- högre postoperativ dödlighet
- ökad risk för åldersrelaterade sjukdomar
Ett tillräckligt selenintag krävs för bildningen av selenoproteiner med följande viktiga biologiska funktioner för en välfungerande sköldkörtel:
- antioxidativt skydd av sköldkörtelceller
- antiinflammatoriskt skydd av sköldkörteln
-
reglering av immunsystemets funktion (aktivering av T-celler och naturliga mördarceller)
Missförstånd kring sambandet mellan selen och typ 2-diabetes
Precis som sambandet mellan selenstatus och sköldkörtelsjukdom är komplext, är även sambandet mellan selenstatus och typ 2-diabetes komplicerat.
Schomburg framhåller följande punkter [Schomburg 2019]:
- Selenbrist verkar vara en riskfaktor för metabola störningar. Välkontrollerade studier visar att lågt selenintag kan vara associerat med högre BMI, större andel kroppsfett och större midjemått. Resultaten visar ett dosberoende samband.
- Det ofta upprepade påståendet att selentillskott skulle kunna orsaka typ 2-diabetes kan vara en feltolkning av sambandet mellan selenstatus och diabetesrisk.
- Vid diabetes kan leverns produktion av selenoprotein P (SELENOP) öka, vilket leder till högre cirkulerande nivåer av SELENOP och selen. SELENOP är det huvudsakliga transportproteinet för selen i blodcirkulationen och distribuerar selen till kroppens vävnader och organ.
- Hos personer utan diabetes minskar normal insulinsignalering leverns produktion och frisättning av SELENOP. Frånvaro av diabetes är därför associerad med lägre selenstatus.
- Hos personer med insulinresistens är hämningen av SELENOP-produktionen mindre effektiv, vilket kan leda till högre SELENOP-nivåer och därmed högre cirkulerande selenhalter. Sambandet går sannolikt från insulinresistens mot högre selenstatus – inte från högre selenstatus mot ökad insulinresistens.
- I senare stadier av typ 2-diabetes minskar insulinnivåerna till följd av försämrad betacellsfunktion. Samtidigt kan höga blodsockernivåer fortsätta att stimulera produktion och frisättning av SELENOP. Detta kan bidra till att sambandet mellan typ 2-diabetes och högre selenstatus misstolkas.
Slutsats: Selenets roll vid sköldkörtelsjukdom och typ 2-diabetes
Selenbrist begränsar kroppens produktion av selenoproteiner och kan öka risken för autoimmuna sjukdomsprocesser. Ett tillräckligt selenintag är viktigt för att minska hälsorisker och bidra till att lindra sjukdomsrelaterade symtom.
Otillräckligt selenintag kan påverka sköldkörtelns funktion negativt genom en försämrad immunreglering. Mer klinisk forskning behövs för att undersöka effekten av selentillskott på immunsystemet, oxidativ stress och låggradig inflammation hos personer med sköldkörtelsjukdomar [Larsen 2024].
I selenfattiga områden kan selentillskott bidra till att möjliggöra ett fullständigt uttryck av selenoproteiner. För optimal bildning av SELENOP behöver serumselen sannolikt ligga inom intervallet 120–130 mikrogram per liter. För att uppnå denna nivå krävs ett dagligt selenintag på minst cirka 100 mikrogram [Larsen 2024].
Den mest sannolika förklaringen till sambandet mellan högre selenstatus och ökad risk för typ 2-diabetes är att selentillskott inte orsakar diabetes. Snarare kan insulinresistens och typ 2-diabetes leda till ökad bildning och frisättning av SELENOP, vilket resulterar i högre cirkulerande selenhalter.
Schomburg [2021] anser att det är olyckligt att kliniker ofta förbiser hälsoriskerna med selenbrist, samtidigt som de ibland överdriver risken för negativa effekter av selentillskott. Detta är särskilt relevant vid virusinfektioner (inklusive covid-19), graviditet och svår sjukdom. I dessa situationer kan selenbrist öka risken för autoimmuna sjukdomsprocesser, bidra till långvarig nedsättning av hälsan och fördröja återhämtningen [Schomburg 2021].
Källor
Alehagen U, Alexander J, Aaseth JO, Larsson A, Opstad TB. Supplementation with selenium and coenzyme Q10 in an elderly Swedish population low in selenium – positive effects on thyroid hormones, cardiovascular mortality, and quality of life. BMC Med. 2024 May 7;22(1):191.
Larsen C, Winther KH, Cramon PK, Rasmussen ÅK, Feldt-Rasmusssen U, Knudsen NJ, Bjorner JB, Schomburg L, Demircan K, Chillon TS, Gram J, Hansen SG, Brandt F, Nygaard B, Watt T, Hegedus L, Bonnema SJ. Selenium supplementation and placebo are equally effective in improving quality of life in patients with hypothyroidism. Eur Thyroid J. 2024 Jan 1;13(1):e230175.
Schomburg L. The other view: the trace element selenium as a micronutrient in thyroid disease, diabetes, and beyond. Hormones (Athens). 2020 Mar;19(1):15-24.
Schomburg L. Selenium deficiency due to diet, pregnancy, severe illness, or COVID-19: a preventable trigger for autoimmune disease. Int J Mol Sci. 2021 Aug 8;22(16):8532.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.
