Kliniska studier visar att selenberikade jästpreparat ger de bästa hälsoeffekterna (Alehagen; Blot; Clark; Yu).
I dag tänkte jag berätta om de dokumenterade egenskaperna hos det selenberikade jästpreparat som togs fram för PRECISE-studierna. PRECISE står för PREvention of Cancer by Intervention with SElenium. Syftet med PRECISE-studierna vara att testa vilken effekt ett selentillskott har när det gäller att förebygga cancer.
Detta är samma selenberikade jästpreparat som användes i KiSel-10-studien där man kombinerade ett tillskott av selen och coenzym Q10 till friska äldre personer för att ge skydd mot hjärtsjukdomar. Professor Urban Alehagen och forskarna vid Linköpings universitet har skrivit om det ömsesidiga beroendet mellan selen och coenzym Q10: våra celler behöver selen i tillräcklig mängd för att få optimala koncentrationer av coenzym Q10, och våra celler behöver tillräckligt med coenzym Q10 för att selenproteinerna ska fungera optimalt (Alehagen).
När det gäller ett selenberikat jästpreparat måste följande egenskaper vara vetenskapligt dokumenterade:
- stabilitet
- absorption och biotillgänglighet
- effekt
- säkerhet
Stabilitet
Det effektiva selenberikade jästpreparatet innehåller cirka 60% naturligt (ej syntetiskt) l-selenmetionin och så mycket som 30 andra selentyper bland annat gamma-glutamyl-Se-metylselencystein. Metylselencystein antas vara en viktig komponent för att det selenberikade jästpreparatet ska ha god effekt. Specieringsstudier har visat att selenberikade jästpreparat innehåller mindre än en procent oorganiskt selen (Larsen).
Vad betyder det här egentligen? Det finns olika former av selen – såväl oorganiska som organiska – som en tillverkare av ett selentillskott kan använda sig av. Resultat av randomiserade (slumpmässiga) kontrollerade studier visar att jästpreparat med organiskt selen ger större hälsofördelar än preparat med oorganiskt selen (Alehagen; Clark; Blot; Yu).
Dessutom har selenberikade jästpreparat som innehåller organiskt l-selenmetionin satts i samband med bättre hälsoeffekter än selenpreparat med syntetiskt l-selenmetionin. Jämför t.ex. resultaten från Nutritional Prevention of Cancer-studien med resultaten från SELECT-studien (Clark; Lippman).
Det viktigaste för oss konsumenter är att vi kan lita på att vi får ett stabilt, standardiserat och medicinskt selenpreparat som innehåller samma andelar av de olika selentyperna i varje tillverkningssats.
Absorption och biotillgänglighet
På samma sätt är det viktigt för oss att vi kan köpa en selenberikad jästtablett som tas upp väl i kroppen, till någonstans mellan 80% och 90%, och att den gör så konsekvent.
Beroende på var vi bor kan vi behöva ett dagligt tillskott på 50 mikrogram, 100 mikrogram eller 200 mikrogram. Man kan få sin selenkoncentration i plasma eller serum testad. De kliniska studierna tyder på att ett effektivt serumvärde för att förebygga cancer ligger mellan 120 och 170 mikrogram per liter (Hurst 2012).
Tillverkaren av ett effektivt selenberikat jästpreparat har dokumenterade bevis för att ett dagligt tillskott på 100 mikrogram ökar en persons selenkoncentration i plasma med mer än 50% efter några månaders kontinuerlig användning, naturligtvis beroende på selenstatus i utgångsläget hos personen i fråga (Larsen).
Selenberikad jäst för att förebygga sjukdom
Många anser att de två viktigaste hälsofördelarna med selentillskott – när selenkoncentrationen väl har höjts till effektiva nivåer – är att det kan förebygga cancer och förbättra sköldkörtelfunktionen.
Jag har skrivit ett flertal artiklar om selen och cancerrisk på den här webbplatsen. I en senare artikel kommer jag att sammanfatta den biomedicinska litteraturen om selen och sköldkörtelfunktionen.
I resten av denna artikel går jag igenom några andra hälsofördelar med att använda ett medicinskt selenberikat jästpreparat.
Selenberikad jäst och graviditet
Minskad oxidativ stress: Mängden biomarkörer som visar på oxidativ stress ökar betydlig under graviditet, av förståeliga skäl. Ett tillskott av 100 mikrogram per dag från första trimestern (månad 1–3) och i sex månader gjorde att nivåerna av graviditetsrelaterade markörer för oxidativ stress förblev oförändrade. I placebogruppen ökade samma graviditetsrelaterade biomarkörer för oxidativ stress med 32%. Selentillskottet hade en skyddande effekt (Tara 2010).
Färre förlossningsdepressioner: Ett tillskott av 100 mikrogram per dag från första trimestern och fram till förlossningen hade samband med signifikant färre fall av förlossningsdepression (Mokhber 2011).
Minskad risk för havandeskapsförgiftning: Ett dagligt tillskott av 60 mikrogram selenberikad jäst till gravida kvinnor från vecka 12–14 och fram till förlossningen hade samband med lägre koncentration av SFlt-1-proteiner, som är biomarkörer för risken för havandeskapsförgiftning. Tillskottet på 60 mikrogram dagligen hade också samband med högre halt selenprotein P hos modern, vilket normalt sjunker under graviditeten eftersom selen då överförs till fostret (Rayman 2014).
Minskad risk för för tidig hinnbristning: Antalet fall av för tidig hinnbristning hos förstagångsgravida kvinnor var signifikant lägre i gruppen som fick 100 mikrogram selenberikad jäst dagligen än i placebogruppen (Tara 2010).
Selenberikad jäst och kvicksilverutsöndring
Vid ett dagligt tillskott av 100 mikrogram selenberikad jäst i 90 dagar sågs en betydande ökning av kvicksilverutsöndringen hos studiedeltagare som exponerats för kvicksilver under längre tid (Li 2012).
Selenberikad jäst och bättre fungerande immunsystem
I en studie fick deltagarna 0, 50, 100 eller 200 mikrogram selenberikad jäst dagligen i 12 veckor. Därefter fick deltagarna en influensavaccination. Resultatet var en dosberoende förstärkning av immunsvaret på vaccinationen (Goldson 2011).
Selenberikad jäst och kolesterolvärden
I en studie där äldre brittiska deltagare fick ett tillskott av 0, 100, 200 eller 300 mikrogram selenberikad jäst i sex månader sågs en blygsam förbättring av förhållandet mellan totalt kolesterol och det goda HDL-kolesterolet. Förhållandet mellan totalt kolesterol och det goda kolesterolet minskade med stigande doser selenberikad jäst (Rayman 2011). Med andra ord – det goda kolesterolet utgjorde en större andel av det totala kolesterolet hos de studiedeltagare som fick högre doser selenberikad jäst.
I en studie där äldre danska deltagare fick 0, 100, 200 eller 300 mikrogram selenberikad jäst under fem år sågs samma tendens mot förbättrad kolesterolkvot vid stigande doser selenberikad jäst (Cold 2015). Dessa resultat nådde inte statistisk signifikans men de förbättrade kolesterolvärdena kan ha klinisk betydelse.
Selenberikad jäst och hjärtsjukdom
I KiSel-10-studien var en kombination av selenberikad jäst och coenzym Q10 associerat med signifikant lägre risk att avlida av hjärtsjukdom (Alehagen).
Selenberikad jäst och kronisk njursjukdom
I utgångsläget hade patienter med kronisk njursjukdom tre gånger så mycket DNA-skador i de vita blodkropparna som friska individer. Ett dagligt tillskott av 200 mikrogram i tre månader till kroniskt njursjuka patienter resulterade i en signifikant minskning av DNA-skadorna i de vita blodkropparna, ner till en nivå som var 16% lägre än den hos friska individer (Zachara 2011).
Säkerhet med selenberikad jäst
Inga allvarliga biverkningar
En genomgång av resultaten från 47 studier med ett medicinskt selenberikat jästpreparat visade att inga rapporter om allvarliga biverkningar och inga förändringar av toxicitetsparametrar hos deltagarna förekom (Sindberg 2016).
Ingen ansamling i muskelvävnad
Selentillskott på mellan 62,5 och 262,5 mikrogram under flera år resulterade i att selenkoncentrationen i muskelvävnad nådde steady state. Man såg ingen kontinuerlig ansamling och ingen risk för skadlig ansamling i muskelvävnad. Dessutom sågs ett signifikant positivt samband mellan selenhalten i muskelvävnad och selenkoncentrationen i plasma, helblod, röda blodkroppar, huvudhår och tånaglar (Behne 2010).
Selenberikad jäst och diabetes
Ett dagligt tillskott under sex månader på 100, 200 eller 300 mikrogram till äldre studiedeltagare med låg selenstatus hade ingen effekt på adiponektinkoncentrationen, vilket övertygade forskarna om att selentillskott inte har någon diabetesframkallande effekt i en grupp äldre individer med relativt låg selenstatus (Rayman 2012).
Selenberikad jäst och graviditet
Ett dagligt tillskott på 100 mikrogram selenberikad jäst från första trimestern fram till förlossningen synes vara säkert under graviditet och är sannolikt något som många behöver (Tara 2010; Mokhber 2011; Rayman 2014).
Slutsats
I kroppen integreras det selen som finns i kosttillskott i selenproteiner, som har flera positiva effekter på hälsan:
- skyddar mot antioxidanter
- skyddar mot inflammationer
- skyddar mot virus
Det är viktigt att välja ett selenberikat jästpreparat som har dokumenterad stabilitet, absorption, effekt och säkerhet.
Källor
Alehagen, U., Johansson, P., Björnstedt, M., Rosén, A., & Dahlström, U. (2013). Cardiovascular mortality and N-terminal-proBNP reduced after combined selenium and Coenzyme Q10 supplementation: a 5-year prospective randomized double-blind placebo-controlled trial among elderly Swedish citizens. International Journal of Cardiology, 167(5), 1860-1866. doi:10.1016/j.ijcard.2012.04.156
Behne, D., Alber, D., & Kyriakopoulos, A. (2010). Long-term selenium supplementation of humans: selenium status and relationships between selenium concentrations in skeletal muscle and indicator materials. Journal of Trace Elements in Medicine and Biology, 24(2), 99-105. doi:10.1016/j.jtemb.2009.12.001
Blot, W. J., Li, J. Y., Taylor, P. R., Guo, W., Dawsey, S., Wang, G. Q., & Li, B. (1993). Nutrition intervention trials in Linxian, China: supplementation with specific vitamin/mineral combinations, cancer incidence, and disease-specific mortality in the general population. Journal of The National Cancer Institute, 85(18), 1483- 1492.
Clark, L. C., Combs, G. J., Turnbull, B. W., Slate, E. H., Chalker, D. K., Chow, J., & … Taylor, J. R. (1996). Effects of selenium supplementation for cancer prevention in patients with carcinoma of the skin. A randomized controlled trial. Nutritional Prevention of Cancer Study Group. JAMA, 276(24), 1957-1963.
Cold, S., Winther, K. H., Pastor-Barriuso, R., & Rayman, M. P. (2015). Randomised controlled trial of the effect of long-term selenium supplementation on plasma cholesterol. British Journal of Nutrition, 114(11): 1807-18.
Goldson, A. J., Fairweather-Tait, S. J., Armah, C. N., Bao, Y., Broadley, M. R., Dainty, J. R., & … Hurst, R. (2011). Effects of selenium supplementation on selenoprotein gene expression and response to influenza vaccine challenge: a randomised controlled trial. Plos One, 6(3), e14771. doi:10.1371/journal.pone.0014771
Hurst, R., Hooper, L., Norat, T., Lau, R., Aune, D., Greenwood, D. C., & Fairweather-Tait, S. J. (2012). Selenium and prostate cancer: systematic review and meta-analysis. The American Journal of Clinical Nutrition, 96(1), 111-122.
Larsen, E. H., Hansen, M., Paulin, H., Moesgaard, S., Reid, M., & Rayman, M. (2004). Speciation and bioavailability of selenium in yeast-based intervention agents used in cancer chemoprevention studies. Journal of AOAC International, 87(1), 225-232. Efficacy of a high-selenium yeast preparation
Li, Y., Dong, Z., Chen, C., Li, B., Gao, Y., Qu, L., & … Chai, Z. (2012). Organic selenium supplementation increases mercury excretion and decreases oxidative damage in long-term mercury-exposed residents from Wanshan, China. Environmental Science & Technology, 46(20), 11313-11318. doi:10.1021/es302241v
Lippman, S. M., Klein, E. A., Goodman, P. J., Lucia, M. S., Thompson, I. M., Ford, L. G., & Coltman, C. J. (2009). Effect of selenium and vitamin E on risk of prostate cancer and other cancers: The Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT). JAMA, 301(1), 39-51.
Mokhber, N., Namjoo, M., Tara, F., Boskabadi, H., Rayman, M. P., Ghayour-Mobarhan, M., & … Ferns, G. (2011). Effect of supplementation with selenium on postpartum depression: a randomized double-blind placebo-controlled trial. The Journal of Maternal-Fetal & Neonatal Medicine, 24(1), 104-108. doi:10.3109/14767058.2010.482598
Rayman, M. P., Searle, E., Kelly, L., Johnsen, S., Bodman-Smith, K., Bath, S. C., & … Redman, C. G. (2014). Effect of selenium on markers of risk of pre-eclampsia in UK pregnant women: a randomised, controlled pilot trial. The British Journal of Nutrition, 112(1), 99-111. doi:10.1017/S0007114514000531
Rayman, M. P., Stranges, S., Griffin, B. A., Pastor-Barriuso, R., & Guallar, E. (2011). Effect of supplementation with high-selenium yeast on plasma lipids: a randomized trial. Annals of Internal Medicine, 154(10), 656-665. doi:10.7326/0003-4819-154-10-201105170-00005
Rayman, M. P., Blundell-Pound, G., Pastor-Barriuso, R., Guallar, E., Steinbrenner, H., Stranges, S., & Guoying, W. (2012). A Randomized Trial of Selenium Supplementation and Risk of Type-2 Diabetes, as Assessed by Plasma Adiponectin. Plos ONE, 7(9), 1-9. doi:10.1371/journal.pone.0045269
Sindberg, C. D. (2016). Aspects of SelenoPrecise® documentation: A scientific summary of SelenoPrecise® absorption, speciation, effects in human material, and bio-marker measurements. Pharma Nord Research Library. Unpublished document.
Tara, F., Rayman, M. P., Boskabadi, H., Ghayour-Mobarhan, M., Sahebkar, A., Alamdari, D. H., & … Ferns, G. (2010). Prooxidant-antioxidant balance in pregnancy: a randomized double-blind placebo-controlled trial of selenium supplementation. Journal of Perinatal Medicine, 38(5), 473-478. doi:10.1515/JPM.2010.068
Tara, F., Rayman, M. P., Boskabadi, H., Ghayour-Mobarhan, M., Sahebkar, A., Yazarlu, O., & … Ferns, G. (2010). Selenium supplementation and premature (pre-labour) rupture of membranes: A randomised double-blind placebo-controlled trial. Journal of Obstetrics & Gynaecology, 30(1), 30-34. doi:10.3109/01443610903267507
Yu, S. Y., Zhu, Y. J., & Li, W. G. (1997). Protective role of selenium against hepatitis B virus and primary liver cancer in Qidong. Biological Trace Element Research, 56(1), 117-124.
Zachara, B. A., Gromadzinska, J., Palus, J., Zbrog, Z., Swiech, R., Twardowska, E., & Wasowicz, W. (2011). The effect of selenium supplementation in the prevention of DNA damage in white blood cells of hemodialyzed patients: a pilot study. Biological Trace Element Research, 142(3), 274-283. doi:10.1007/s12011-010-8776-0
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte användas som sådan.