Hjärtsvikt – Selenbrist.se

Låga plasmanivåer av selenoprotein P är associerade med en högre risk för hjärtsvikt i den svenska befolkningen (Jujic 2023).

Heart rate — Selenbrist hos hjärtsviktspatienter är signifikant associerad med ökad risk för kardiovaskulär dödlighet, nedsatt träningsförmåga och sämre livskvalitet (Bomer 2020). Selenoprotein P är den primära proteintransportören av selen i blodet.

Selenoprotein P är den primära proteintransportören av selen i blodet.

Koncentrationer av plasma- och serumselenoprotein P är använd-bara biomarkörer för selenstatus hos individer med relativt lågt selenintag eftersom selenoprotein P reagerar på olika intagsformer av selen (Hurst 2010).

Selenbrist – definierat som selen-koncentrationer i serum under 70 mikrogram per liter – har associerats med allvarligare symtom på hjärtsvikt, sämre träningskapacitet och sämre livskvalitet. Bristfälliga koncentrationer av serumselen, 70–100 mikrogram per liter, har liknande negativa samband, vilket tyder på att värden mindre än 100 mikrogram per liter kan anses vara onormala (Bomer 2020). Läs mer

Selenintag i kosten och i kosttillskott: I den här översiktsartikeln sammanfattar vi de viktigaste resultaten av de bästa studierna gällande selenintag.

Optimalt selenintag och status

I sin genomgång av tillgänglig forskningslitteratur drog professor Urban Alehagen, Linköpings universitet, slutsatsen att ett dagligt intag av 100–150 mikrogram selen per dag är nödvändigt.

Detta är den intagsnivå som möjliggör ett optimalt uttryck av det viktiga selenoproteinet P som transporterar selen från levern till perifera vävnader (Alehagen 2022). För att andra selenoproteiner ska optimeras, det vill säga för att uttryckas fullt ut, hävdar professor Alehagen att en selenstatus på cirka 120 mikrogram per liter mätt i röda blodkroppar är nödvändigt (Alehagen 2022). Läs mer

Milstolpar i den tidiga selenforskningen

1817 Den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius upptäcker selen

1957 Biokemisten Klaus Schwarz visar att selen i mikroskopiska mängder har en avgörande betydelse för däggdjurs hälsa

1969 Professor J.T. Rotruck upptäcker att selen har en biokemisk roll som en komponent i antioxidant-enzymet glutationperoxidas

1969 Professorer R.J. Shamberger och D.V. Frost rapporterar en möjlig skyddande effekt av selen mot cancer hos människa

1973 Professor J.T. Rotruck identifierar enzymet glutationperoxidas som ett selenberoende protein

1977 Professor G.N. Schrauzer publicerar korrelationsstudier kring cancerdödlighet som visar ett omvänt samband mellan intaget av selen och dödlighet i cancer i 27 länder

1988 Professor G.Q Yang sammanfattar lärdomar om selenrelaterade folksjukdomar, Keshans sjukdom och Kashin-Becks sjukdom samt vikten av lämpligt dagligt selenintag

1989 Professor G.G. Duthie publicerar bevis för selens roll i förebyggandet av hjärt-kärlsjukdomar

1993 Forskaren W.J. Blot publicerar resultaten av Nutrition Intervention Trials i Linxian, Kina, som visar att tillskott med en kombination av selen och andra antioxidanter minskar risken för cancer

1994 Professor G.N. Schrauzer publicerar bevis för att selen är viktigt i underhåll och behandling av HIV-infekterade patienter

1996 Professor Larry Clark publicerar resultaten av en randomiserad, kontrollerad studie - Nutritional Prevention of Cancer - som visar selens cancerskyddande effekter på tjocktarmscancer, lungcancer och prostatacancer

1997 Professor G.F. Combs sammanfattar bevisen för de skyddande effekterna av selen mot cancer

1999 Professor J.E. Oldfield publicerar sin Selen World Atlas, en kartläggning över områden med selenbrist runt om i världen

2000 Forskaren O.A. Levander publicerar bevis kring en antiviral effekt av selen

2002 Forskaren R. Gärtner visar att tillskott med selen minskar inflammation hos patienter med autoimmun tyreoidit

2002 Forskaren Margaret Rayman presenterar argument för att öka selenintaget i avsikt att förverkliga selens antioxidant-, anti-virala- och anti-inflammatoriska effekter, liksom att förstärka immunförsvar och reproduktion.

Tag: Hjärtsvikt

Hjärtsviktsrisk och selenbrist

Studier av selenintag

Optimalt selenintag och status