Selentillskott till för tidigt födda barn

Prematurer är barn som föds mer än tre veckor före normalt beräknad tid, det vill säga de föds före den 37:e graviditetsveckan. Blodförgiftning (sepsis) är ett tillstånd som orsakas av skadliga bakterier som kommer in i blodcirkulationen, vilket är en av komplikationerna i samband med för tidig födsel. Selentillskott kan minska risken för försenat sjukdomsutbrott av sepsis hos nyfödda.

Selentillskott minskar risken för sepsis hos för tidigt födda barn.

I tre studier som utfördes i de selenfattiga länderna Australien, Nya Zeeland och Indien, såg man att ett tillskott av selen minskade förekomsten av sepsis (blodförgiftning) hos för tidigt födda barn (Daniels, Darlow, Aggarwal).

Selentillskotten gavs både oralt och intravenöst. Båda sätten  förbättrade selenstatusen avsevärt hos de för tidigt födda barnen,  och minskade därmed förekomsten av ett försenat sjukdomsutbrott av sepsis (Darlow).

Ingen av studierna rapporterade några biverkningar av selentillskott (Daniels, Darlow, Aggarwal).

För tidigt födda barn som inte supplementeras med selentillskott riskerar att få sepsis.

När blodförgiftning uppstår hos nyfödda, i ett så kallat försenat
sjukdomsutbrott, brukar det oftast inträffa en vecka eller mer efter
födseln. Om de nyfödda barnen drabbas av sepsis beror det på
exponering av de infektioner som finns på sjukhuset. Ungefär
en av fem för tidigt födda barn med en födelsevikt under 1500 gram
drabbas.  Det finns dock nyfödda som får blodförgiftning inom de
första sju dagarna efter att de fötts, och då har barnen oftast exponerats
för smittsamma mikroorganismer som kommit via mammans moderkaka
i samband med förlossningen

För tidigt födda barn, så tidigt som redan i 22:a graviditetsveckan har en
ökad risk på 58 procent att få blodförgiftning, medan barn födda efter 28
veckor har en förhöjd risk på 20 procent (Camacho-Gonzalez).

En normal graviditet, mätt från första dagen efter sista menstruationen, är 40 veckor.

Spädbarns selenstatus går ned direkt efter födseln

Det är en vanlig utveckling att serum selenkoncentrationen hos spädbarn går ner under de första veckorna hos ett spädbarn. Både hos de för tidigt födda och de som föds i normal tid, det vill säga i 40:e veckan (Muntau).

Men en skillnad är att prematurer som väger mindre än 1500 gram vid födseln har mycket lägre serumkoncentrationer av selen.

När de för tidigt födda barnens serumnivåer börjar sjunka under de första veckorna efter födseln, sjunker de till farligt låga nivåer (Daniels). Som en följd av detta har prematurerna en stor risk för selenbrist under de första veckorna efter födseln, samtidigt som de har de en förhöjd risk att få blodförgiftning.

Betydelsen av mikronäringsämnet selen

Selen är ett essentiellt näringsämne som måste tillföras via kosten. I kroppen är selen involverat i många olika biologiska funktioner genom att den är en komponent av 25 selenoproteiner. Dessa selenoproteiner är beroende av selen för att kunna fungera optimalt. Bland de viktigaste av dessa selenoproteiner är, glutationperoxidas, tioredoxinreduktaser, jodtyronin-dejodinaser och selenoprotein P.

Selen och selenoproteiner spelar en viktig roll i följande biologiska funktioner:

  • Antioxidantskydd mot oxidativ skada
  • Bidrar till normal funktion av immunsystemet
  • Bidrar till normal sköldkörtelfunktion
  • Skydd mot infektionssjukdomar, till exempel AIDS och blodförgiftning

Vissa observationsstudier och några experimentella studier har visat att selen har en kemopreventiv effekt och är ett komplement vid behandling av vissa typer av cancer.

Selenbrist är förknippat med ökad risk för Keshan hjärtmuskelsjukdom (Chen) och Kashin-Beck osteoartropati (Zou).

Sammanfattning: förbättrad selenstatus = mindre risk för sepsis hos för tidigt födda barn

Tillförseln av det essentiella spårämnet selen i livsmedel varierar avsevärt i världen, vilket främst beror på seleninnehållet i respektive lands jordar. Många länder i Europa, särskilt länder i den skandinaviska regionen (utom Finland som gödslar med selen i åkermarken) och i Mellanöstern, är kända för att ha selenfattiga regioner (Stoffaneller & Morse).

I USA har staterna på öst- och västkusten i allmänhet lägre selenhalt i jorden än staterna i mitten av landet (National Research Council).

Spädbarn med låg födelsevikt – under 1500 gram – fick 7 mikrogram selen per kilo och dag intravenöst, eller 5 mikrogram selen per kilo och dag oralt. Signifikant färre barn av de som gavs selentillskott fick sepsis efter den första veckan i livet (p <0,038).

Mer forskning om optimal form och dosering av selen för nyfödda barn behövs.

Slutsats: Selentillskott för antioxidantskydd

Blodförgiftning är ett allvarligt och potentiellt livshotande tillstånd som orsakas av immunsystemets svar på en infektion. Blodförgiftning åtföljs av ett systemiskt inflammatoriskt responssyndrom, som vanligtvis involverar en extrem oxidativ stress.

Att komplettera med antioxidantrika mikronäringsämnen, som selen, förbättrar det kliniska resultatet för infekterade patienter genom att neutralisera skadliga fria radikaler. Två metaanalysstudier har visat att när selenstillskott ges till patienter med blodförgiftning och systemiskt inflammatoriskt responssyndrom minskar risken att dö signifikant (Alhazzani; Huang).

Ytterligare studier behövs för att bestämma lämpligt administreringssätt, dosering och varaktighet av selenbehandling.

Referencer

Aggarwal, R., Gathwala, G., Yadav, S., & Kumar, P. (2016). Selenium supplementation for prevention of late-onset sepsis in very low birth weight preterm neonates. J Trop Pediatr, 62(3):185-93.

Alhazzani, W., Jacobi, J., Sindi, A. & Jaeschke, R.Z. (2013). The effect of selenium therapy on mortality in patients with sepsis syndrome: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. Crit Care Med, 41(6):1555-1564.

Camacho-Gonzalez, A., Spearman, P.W. & Stoll, B.J. (2013). Neonatal infectious diseases: evaluation of neonatal sepsis. Pediatr Clin North Am, 60(2):367-89.

Chen, J. (2012).  An original discovery: selenium deficiency and Keshan disease (an endemic heart disease). Asia Pac J Clin Nutr, 21(3):320-326.

Daniels, L., Gibson, R. & Simmer, K. (1996). Randomised clinical trial of parenteral selenium supplementation in preterm infants. Arch Dis Child Fetal Neonatal Ed, 74(3):F158-164.

Darlow, B.A., Winterbourn, C.C., Inder, T.E., Graham, P.J., Harding, J.E., Weston, P.J., Austin, N.C., Elder, D.E., Mogridge, N., Buss, I.H. & Sluis, K.B. (2000). The effect of selenium supplementation on outcome in very low birth weight infants: a randomized controlled trial. The New Zealand Neonatal Study Group. J Pediatr, 136(4):473-80.

Huang, T.S., Shyu, Y.C., Chen, H.Y. & Chen, P.J. (2013) Effect of parenteral selenium supplementation in critically ill patients: a systematic review and meta-analysis. PLoS One, 8(1): e54431.

Muntau, A.C., Streiter, M., Kappler, M., Röschinger, W., Schmid, I., Rehnert, A., Schramel, P. & Roscher. A.A. (2002). Age-related reference values for serum selenium concentrations in infants and children. Clin Chem, 48(3):555-60.

National Research Council. (1983). Selenium in Nutrition. Revised Edition. Washington, DC: The National Academies Press.

Stoffaneller, R., & Morse, N. L. (2015). A review of dietary selenium intake and selenium status in Europe and the Middle East. Nutrients, 7(3), 1494–1537.

Zou, K., Liu, G., Wu, T. & Du, L. (2009). Selenium for preventing Kashin-Beck osteoarthropathy in children: a meta-analysis. Osteoarthritis Cartilage, 17(2):144-151.

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *