Sex randomiserade och kontrollerade studier visar att när ett dagligt selentillskott ges till hivinfekterade vuxna ökar antalet CD4-celler, risken för svår/sjuklig diarré minskar och även antalet sjukhusvistelser minskade av hivrelaterade tillstånd och opportunistisk infektion hos vuxna med hiv (Kayode 2020).
Alexander et al (2020) har insett vikten av selen för immunsystemets funktion och har rekommenderat initiering av lämpligt selentillskott i högriskområden för covid-19, och detta så snart som möjligt efter att en misstänkt covid-19-infektion uppstått.
Richie et al (2014) har visat att selentillskott i form av selenberikad jäst ger signifikant större skydd mot oxidativ stress än vad tillskott med enbart selenmetionin gör.
Varför selen är viktigt för att öka antalet CD4-celler
CD4-celler är vita blodkroppar som bekämpar infektion. Antalet CD4-celler ger en indikation på immunförsvarets styrka hos hivpatienter. Dessa celler är en avgörande faktor för behovet av profylaktisk behandling mot opportunistiska infektioner.
De sex selen- och hivstudierna
186 hivinfekterade droganvändare
Burbano et al (2002) studerade effekten av ett dagligt selentillskott på 200 mikrogram som gavs till amerikaner med hiv som använde olagliga droger. Studien pågick i 12 månader och jämfördes med placebo.
- Data från studiens visade att signifikant fler patienter i placebogruppen hade en nivå på CD4-cellerna som var under 50-celler/mm3-nivån jämfört med gruppen som behandlades med selen.
- Resultaten visade en signifikant minskning av antalet sjukhusvistelser och antalet besök på sjukhus för hivrelaterade tillstånd och opportunistisk infektion i gruppen som fick selen jämfört med kontrollgruppen som fick placebo.
226 hivinfekterade amerikanska vuxna
Hurwitz et al (2007) fann att när vuxna amerikaner med hiv fick 200 mikrogram selen per dag i 9 månader fick de följande resultat jämfört med de som behandlades med placebo:
- Det fanns en signifikant ökning av serumselennivån och antalet CD4-celler.
- Det var en signifikant minskning av belastningen av hiv-1-virus.
300 hivinfekterade rwandiska vuxna
Kamwesiga et al (2015) presenterade data som visar att selentillskott på 200 mikrogram per dag i 24 månader är förknippat med en signifikant skillnad i antalet CD4-celler jämfört med gruppen som behandlades med placebo.
913 hivinfekterade gravida kvinnor i Tanzania
Kupka et al (2009) utvärderade effekten av ett dagligt selentillskott på 200 mikrogram per dag i 6 månader. Det fanns en statistiskt signifikant 40-procentig minskning av risken för svår/sjuklig diarré i gruppen som fick selen.
63 hivinfekterade amerikanska vuxna
Shor-Posner et al (2003) rapporterade om effekten av ett dagligt selentillskott på 200 mikrogram i 12 månader.
- De fann en signifikant ökad vitalitet och en signifikant minskning av ångest i selengruppen jämfört med placebogruppen.
- De fann också en signifikant ökning av serumselennivåerna i selengruppen men fann ingen signifikant skillnad i antalet CD4-celler och viral belastning.
878 hivpositiva vuxna i Botswana
Baum et al (2013) fann att ett dagligt selentillskott på 200 mikrogram tillsammans med en kombination av multivitaminer (B-C- och E-vitaminer) i 24 månader (medianlängden för uppföljning av studien) var associerad med följande resultat:
- Deltagarna som fick selentillskottet i kombination med multivitaminer hade en signifikant lägre risk att få ett CD4-cellantal på 250/mikroliter eller mindre jämfört med placebogruppen.
- Selentillskottet tillsammans med multivitaminerna minskade risken för kombinerade resultat i förvärrandet av sjukdomen jämfört med placebo.
- Det fanns ingen effekt av selen- och multivitamintillskott på ökad hivvirusbelastning jämfört med placebo.
Slutsats: Selentillskott och hivinfektioner
Ett dagligt selentillskott på 200 mikrogram till hivsmittade vuxna är associerad med följande fördelaktiga resultat (Kayode 2020):
- en ökning av serumselennivån
- en ökning av antalet CD4-celler
- en minskning av hiv-1-virusbelastningen
- en minskning av sjukhusinläggningar
- en minskning av svår/sjuklig diarré hos gravida kvinnor
- en förhöjd vitalitet och minskad ångest
Källor
Alexander J, Tinkov A, Strand TA, Alehagen U, Skalny A, Aaseth J. Early Nutritional Interventions with Zinc, Selenium and Vitamin D for Raising Anti-Viral Resistance Against Progressive COVID-19. Nutrients. 2020 Aug 7;12(8):2358.
Baum MK, Campa A, Lai S, et al. Effect of micronutrient supplementation on disease progression in asymptomatic, antiretroviral-naive, HIV-infected adults in Botswana: a randomized clinical trial. JAMA. 2013;310(20):2154-2163.
Burbano X, Miguez-Burbano M, McCollister K, Zhang G, Rodriguez A, Ruiz P, et al. Impact of a selenium chemoprevention clinical trial on hospital admissions of HIV-infected participants. HIV Clin Trials. 2002;3:483-91.
Hurwitz E, Klaus R, Llabre M, Gonzalez A, Lawrence PJ, Maher KJ, et al. Suppression of human immunodeficiency virus Type 1 viral load with selenium supplementation: a randomized controlled trial. Arch Intern Med. 2007;167:148-54.
Kamwesiga J, Mutabazi V, Kayumba J, Tayari J, Uwimbabazi JC, Batanage G, et al. Effect of selenium supplementation on CD4+ T‐cell recovery, viral suppression and morbidity of HIV‐infected patients in Rwanda: a randomized controlled trial. AIDS. 2015;29:1045‐52.
Kayode I, Anaba U. Effect of Vitamin D, selenium, or zinc supplementation in HIV: A systematic review. AIDS Rev. 2020 Oct 26;23(3).
Kupka R, Mugusi F, Aboud S, Hertzmark E, Spiegelman D, Fawzi WW, et al. Effect of selenium supplements on haemoglobin concentration and morbidity among HIV infected Tanzanian women. Clin Infect Dis. 2009;48:1475-78.
Richie JP Jr, Das A, Calcagnotto AM, Sinha R, Neidig W, Liao J, Lengerich EJ, Berg A, Hartman TJ, Ciccarella A, Baker A, Kaag MG, Goodin S, DiPaola RS, El-Bayoumy K. Comparative effects of two different forms of selenium on oxidative stress biomarkers in healthy men: a randomized clinical trial. Cancer Prev Res (Phila). 2014 Aug;7(8):796-804.
Shor-Posner G, Robert L, Miguez M, Moreno-Black G. Psychological burden in the era of HAART: impact of selenium therapy. Int J Psychiatry Med. 2003;33:56-69.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.