Forskare på universitetet i Arizona och deras cancercentrum i Tucson har rapporterat intressanta resultat som avser selentillskott (Jacobs 2019):
- Tillskott med 200 mikrogram per dag av ett seleniserat jästpreparat under 2,9 år hade ingen effekt på insulinkänsligheten eller betacellsfunktionen jämfört med placebogruppen.
- Ytterligare indelning av uppgifterna efter kön och ålder visade ingen effektändring som svar på selentillskottet.
Viktig punkter om denna selenforskning
- Forskningsavdelningen vid Arizonas cancercentrum stöder inte idén om att selen har en viktig roll för i insulinkänsligheten eller betacellsfunktionen.
- Forskarna vid universitet i Arizona skriver att deras resultat ger viktig information för kliniker att förmedla till patienter i USA gällande användningen av kosttillskott med seleniserad jäst.
Selenstudiens forskningsdesign
Forskarna analyserade data från en delmängd av 400 individer som deltog i selenstudien – en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie på effekten av 200 mikrogram selentillskott per dag på adenomatösa tjocktarmspolyper (Jacobs 2019).
Uppgifterna inkluderade fastande plasmaglukos och insulin som mättes både före randomiseringen och inom 6 månader efter avslutad intervention.
Forskarna jämförde förändringar i homeostas modellbedömning – betacellfunktion (HOMA2-% beta) och insulinkänslighet (HOMA2-% S) mellan den aktiva selengruppen och placebokontrollgruppen.
Forskarna jämförde också förändringarna i data från ett oralt glukostoleransprov (mOGTT) sammanställt för en undergrupp på 175 patienter (79 selen och 96 placebo).
Forskningsresultat för selentillskottbehandlingen
Data visade inga statistiskt signifikanta skillnader av förändringarna i HOMA2-% beta eller HOMA2-% S mellan patienterna som fick selenjästpreparatet jämfört med placebo (Jacobs 2019).
När forskarna delade in uppgifterna efter kön eller ålder hos patienterna fann det fortfarande inga statistiskt signifikanta effekter på insulinkänsligheten hos behandlingsgrupperna.
Slutsatser av selentillskott behandlingen
Forskarna skriver att deras resultat inte stöder hypotesen att det kan finnas en signifikant negativ effekt vid ett intag av 200 mikrogram selentillskott per dag i seleniserad jäst på betacellfunktionen eller insulinkänsligheten (Jacobs 2019).
Observera: Insulinresistens är den biomedicinska termen för att kroppen inte svarar bra på det insulin som bukspottkörteln tillverkar, med den konsekvensen att glukos i blodet har svårare att komma in i cellerna. Patienter med insulinresistens kan utveckla typ 2-diabetes.
Observera: Betacellfunktionen är den biomedicinska termen för funktionen hos bukspottkörtelcellerna som syntetiserar och utsöndrar insulin. Minskad betacellfunktion leder till otillräcklig insulinsekretion och till höga blodsockernivåer.
Lågdoserat selentillskott utan effekt på insulinkänslighet hos gravida kvinnor
Forskare i Storbritannien mätte plasmakoncentrationen av adiponektin, som erkänns som en biomarkör för insulinresistens, i lagrade plasmaprover som tagits från gravida kvinnor i studien; Selenium in Pregnancy Intervention Trial(SPRINT) (Mao 2016).
I SPRINT randomiserades de 230 första gravida kvinnorna till en behandling med selenberikad jäst (60 mikrogram/dag) eller placebo från 12:e graviditetsveckan fram till förlossningen.
- Det fanns ingen signifikant skillnad i förändringen av adiponektin-nivåerna mellan selen och placebogrupperna från vecka 12 i graviditeten.
- Det fanns fortfarande ingen signifikant skillnad i förändringen av adiponektin-nivåerna mellan de två grupperna när forskarna analyserade de nedre och övre kvartilerna av helblodselen från baslinjen.
Forskarna fann det betryggande att en dos på 60 mikrogram selenberikad jäst per dag inte hade någon negativ effekt på plasmakoncentrationerna av adiponektin hos gravida kvinnor, eftersom adiponektin är en känd biomarkör för insulinresistens (Mao 2016).
Därför väljer forskare selenberikad jäst (högt innehåll av selen)
Resultat från kliniska prövningar har antytt att naturlig organisk selenberikad jäst effektivt kan minska risken för prostatacancer medan syntetiskt selenometionin inte verkar vara effektivt (Richie 2014).
I en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie som jämförde tillskott med selenberikad jäst (både 200 och 285 mikrogram/dag) och selenometionin (200 mikrogram/dag) hos 69 friska män under 9 månader, kunde forskare visa att tillskottet med selenberikad jäst var associerad med signifikant minskning av biomarkörer för oxidativ stress medan tillskott med selenometionin inte var det (Richie 2014).
Resultatet av studien antyder att andra selentyper än selenometionin kan stå för minskningen av oxidativ stress.
Syftet med en dos på 285 mikrogram selenberikad jäst var att den dosen innehöll en mängd selenometionin som motsvarande 200 mikrogram selenometionin i det rena selenometioninpreparatet. Innehållet i selenberikade jästpreparat varierar från tillverkare till tillverkare. Ett bra selenberikat preparat innehåller 55-60 procent naturligt selenometionin samt så många som 20 andra selentyper i mycket mindre kvantiteter och högst 1-2 procent oorganiskt selen.
Oxidativ stress definieras vanligtvis som en överproduktion av fria radikaler som skadar celler och manipulerar signalvägar. Oxidativ stress har identifierats som en nyckelmekanism för insulinresistens.
Källor
Jacobs, ET, Lance, P, Mandarino LJ, … & Thompson, PA. (2019). Selenium supplementation and insulin resistance in a
randomized, clinical trial. BMJ Open Diab Res Care, 7: e000613. doi:10.1136/bmjdrc-2018-000613.
Mao, J, Bath, SC, Vanderlelie, JJ, Perkins, AV, Redman, CW, & Rayman MP. (2016). No effect of modest selenium supplementation on insulin resistance in UK pregnant women, as assessed by plasma adiponectin concentration. Br J Nutr. 2016 Jan 14;115(1):32-8. doi: 10.1017/S0007114515004067. Epub 2015 Oct 20.
Richie, JP, Das, A, Calcagnotto, AM, Sinha, R, Neidig, W, Liao, J, … & El-Bayoumy, K. (2014). Comparative effects of two different forms of selenium on oxidative stress biomarkers in healthy men: a randomized clinical trial. Cancer Prev Res (Phila). 2014 Aug;7(8):796-804. doi: 10.1158/1940-6207.CAPR-14-0042. Epub 2014 Jun 17.
Sies, H. (2016). The concept of oxidative stress after 30 years. In: Gelpi, R, Boveris, A, & Poderoso, J., eds. Advances in Biochemistry in Health and Disease. New York: Springer, pp. 3–11.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.