Normala nivåer av selen i serum

Dr Margaret P. Rayman, professor i näringsvetenskap vid universitet i Surrey, Guildford, sa 2002: ”Selenbrist definieras av Baum et al (1997) som en plasmanivå under 85 mikrogram per liter, en nivå som inte uppnås i många länder i norra Europa”.

Selen är ett viktigt spårämne som behövs för att våra celler ska fungera bra. Det behövs i mycket små mängder, men det kan vara en bra idé att göra ett blodprov för att kontrollera selennivån i serum.

Mayo klinikens laboratorium menar att den normala koncentrationen i vuxnas blodserum är 70 till 150 mikrogram per liter (samma som 70 till 150 nanogram per milliliter). Enligt Mayo kliniken är den amerikanska befolkningens medelvärde 98 mikrogram per liter (Mayo Clinic).

Variationer i selennivån i serum

Selennivån i serum påverkas av kost, geografisk plats, demografiska faktorer och miljöfaktorer.

Följande faktorer förutsäger högre selennivå i USA (Park):

  • manligt kön
  • bor i västra USA och norra delarna av Mellanvästern
  • konsumtion av bröd och nötköttsprodukter
  • användning av selentillskott

Andra faktorer som förutsäger lägre selennivå i USA (Park):

  • rökning
  • alkoholkonsumtion
  • äldre personer
  • konsumtion av ägg, vitt ris, mejeriprodukter, kaffe

Regional variation av selenintag och selennivå

USA

Det finns en betydande geografisk variation i selenstatus i USA och över hela världen. Med tanke på det omfattande transportsystemet för livsmedelsprodukter i USA är det förvånande att det fortfarande finns så mycket regional variation i selenhalten i livsmedel i olika regioner, men flera studier har dock visat en regional variation av selenhalten i jordarna och i livsmedel (Park).

Amerikaner som bor i Mellanvästern och i västra och södra delarna av landet har betydligt högre nivåer av selen i tånaglarna än amerikaner som bor i andra regioner i landet. Män som bor i de nordvästra staterna har i allmänhet högre nivåer av selen än män som bor i de sydöstra delstaterna (Park).

  • De högsta nivåerna av selen finns i staterna, Wyoming, Syddakota, Norddakota, Nebraska och Washington med serumselennivåer från 94 till 100 mikrogram per liter.
  • De lägsta selennivåerna finns i Nordkarolina, Kentucky, Pennsylvania, Nevada och Sydkarolina med serumselennivåer från 75 till 77 mikrogram per liter.

Det finns inga bevis för att dessa geografiska variationer av selennivå kan förvillas av kön, rökning eller användningen av tillskott (Park).

Europa och Mellanöstern

En granskning från 2015 visade att selennivåerna i Europa och Mellanöstern totalt sett är betydligt lägre än selennivåerna i USA.

Forskarna rapporterade bristfälliga selennivåer i hela Europa, Storbritannien och Mellanöstern (Stoffaneller & Morse).

  • Människor i östeuropeiska länder har i allmänhet ännu lägre selenintag än de som bor i Västeuropa.
  • Det uppskattade dagliga intaget av selen i många europeiska länder ligger under det amerikanska rekommenderade kostintaget på 55 mikrogram per dag.
  • Selenintaget i länder i Mellanöstern varierar avsevärt, möjligen på grund av variation i matvanor och importerade livsmedel i olika regioner och inom olika socioekonomiska grupper.
  • Det uppskattade dagliga intaget av selen i Iran, Jordanien och Turkiet ligger under det amerikanska rekommenderade kostintaget på 55 mikrogram per dag.
  • Tidigare forskning visade att minst 98,7 mikrogram per liter selen i plasma eller serum är nödvändiga för en optimal aktivitet av antioxidantenzymet glutationperoxidas (GPx). Med det i åtanke drog Stoffaneller och Morse slutsatsen att selenintaget och selennivån i Europa och Mellanöstern i allmänhet är bristfälliga, även om det finns mindre brist i Mellanöstern.
Asien och Afrika

Många delar av Afrika och Asien, särskilt delar av Kina, Korea, Sibirien och Tibet, är kända för att ha lågt seleninnehåll i jordarna och i kosten. Detsamma gäller för Nya Zeeland (Haug).

Selengödning jämförs med selentillskott

I selenfattiga regioner i världen är selentillskott ett mindre slöseri och mer hållbart än storskaliga gödslingsprogram med selenberikade gödningsmedel liknande det framgångsrika gödslingsprogrammet som görs i de finska jordarna. Dessutom verkar det inte finnas tillräcklig årlig produktion av selen ämnad för gödsling att leverera till de storskaliga jordbruken (Haug).

Observera: Se min artikel med titeln ”Selenintag och selennivå relaterad till hälsa” för mer information om selentillskott.

Varför vi behöver tillräckliga halter av selen

Selen är ett viktigt mikronäringsämne eftersom det ingår i viktiga selenproteiner och enzymer. Dessa selenproteiner och enzymer är viktiga (Rayman 2004):

  • för ett antioxidantskydd av våra celler mot oxidativ stress
  • för en minskning av systemisk inflammation
  • för produktion av sköldkörtelhormon
  • för DNA-syntesen
  • för fertilitet och reproduktion
  • för att minska risken för hjärtsjukdomar och vissa former av cancer

I en fyraårig randomiserad kontrollerad studie undersökte professor Urban Alehagen och en forskargrupp från Linköpings universitet effekten hos pensionärer när de gavs ett dagligt tillskott med 200 mikrogram högt innehåll av selenjäst och 200 milligram Q10. Forskarna rapporterade följande resultat som är signifikanta och statistiskt säkerställda:

Selenbrist är direkt associerad med tre specifika sjukdomar:

  • Keshans sjukdom som kännetecknas av ett förstorat hjärta och dålig hjärtfunktion
  • Kashin-Beck sjukdom som leder till osteoartropati, som är en ledsjukdom
  • Myxedematös endemisk kretinism som leder till intellektuell funktionsnedsättning

Källor

Haug, A, Graham, RD, Christophersen, OA & Lyons, GH. (2007). How to use the world’s scarce selenium resources efficiently to increase the selenium concentration in food. Microb Ecol Health Dis. 2007 Dec; 19(4): 209–228.

Mayo Clinic Laboratories. (2019). Selenium, serum. Retrieved from https://pediatric.testcatalog.org/show/SES

Park, K, Rimm, E, Siscovick, D, Spiegelman, D, Morris, JS & Mozaffarian, D. (2011). Demographic and lifestyle factors and selenium levels in men and women in the U.S. Nutr Res Pract. 2011 Aug; 5(4): 357–364.

Rayman MP. (2004). The use of high-selenium yeast to raise selenium status: how does it measure up? British Journal of Nutrition, 92, 557-573.

Stoffaneller, R & Morse, NL. (2015). A review of dietary selenium intake and selenium status in Europe and the Middle East. Nutrients. 2015 Feb 27;7(3):1494-537.

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *