Selentillskott och risken för prostatacancer? Vad vet vi? Vi måste tolka resultaten med försiktighet (och det behövs mer forskning), men visst finns det belägg för ett omvänt samband mellan risken för prostatacancer och selenstatus [Hurst 2012].
När detta skrivs (i april 2017) verkar selenets skyddande effekt mot prostatacancer ligga inom ett relativt smalt intervall av plasmakoncentrationer [Hurst 2012]. Det verkar också finnas ett U-format samband mellan selenstatus och skyddet mot prostatacancer.
Om selenkoncentrationen i plasma är för låg är risken för prostatacancer högre. Detta ger anledning till stor oro i många områden i världen.
Om selenkoncentrationen i plasma är för hög ser man inte ett lika bra skydd mot prostatacancer.
Det kritiska intervallet för selenstatus för skydd mot prostatacancer
Selen skyddar mot prostatacancer inom koncentrationsområdet 120 nanogram per milliliter till 170 nanogram per milliliter plasma [Hurst 2012].
Koncentrationer under 120 nanogram per milliliter plasma är med stor sannolikhet kopplade till ökad risk för prostatacancer. På motsvarande sätt börjar skyddseffekten avta om koncentrationen ligger över 170 nanogram per milliliter.
Meta-analys av dos–respons-förhållandet för selen och prostatacancer
Bevisen för vad som är det kritiska intervallet för selenkoncentrationen i plasma kommer från en systematisk genomgång och meta-analys av dos och respons i forskningsstudier där man undersökt sambandet mellan selenstatus och risken för prostatacancer. Dr Hurst och dr Fairweather-Tait med forskningskollegor vid Norwich Medical School, University of East Anglia i Storbritannien analyserade data från 12 forskningsstudier med 13 254 deltagare och 5 007 fall av prostatacancer [Hurst 2012].
Obs! Forskarna inriktade sig på de biomarkörer som visar selenstatus – koncentrationen i plasma, serum eller tånaglar – och inte selenintaget, eftersom det är mycket svårt att mäta det totala selenintaget via kosten. Data från frågeformulär om hur ofta man äter, kostjournaler och kosthistorik är helt enkelt inte tillräckligt tillförlitliga. Studier där man mäter selenkoncentrationen i plasma, serum eller tånaglar ger mer tillförlitliga data.
Stora randomiserade kontrollerade prövningar av selen och prostatacancer
När vi talar om selen och prostatacancer tänker vi först på de stora randomiserade kontrollerade prövningarna:
- Nutritional Prevention of Cancer Trial (NPC-prövningen)
- Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT-prövningen)
Prövningen Nutritional Prevention of Cancer
NPC-prövningen visade på en statistiskt signifikant skyddande effekt av en daglig dos om 200 mikrogram av ett jästpreparat med högt seleninnehåll, som gavs till en riskgrupp män med selenbrist [Clark 1998]. Detta är spännande nyheter! Selentillskottets skyddseffekt sågs hos män med en selenkoncentration som låg under 123,3 nanogram per milliliter [Duffield-Lillico 2003].
SELECT-prövningen
SELECT-prövningen skilde sig från NPC-prövningen på minst två viktiga punkter:
- I SELECT-prövningen var deltagarnas selenkoncentration i utgångsläget mycket högre (medelvärde = 136 nanogram per milliliter) än i NPC-prövningen (medelvärde = 114 nanogram per milliliter).
- I SELECT-prövningen användes en beredning av syntetiskt selenmetionin medan man i NPC-prövningen använde en organisk beredning med selenberikad jäst.
När man använde selenmetionin som selentillskott till deltagarna i SELECT-prövningen sågs ingen skyddande effekt mot prostatacancer [Lippman].
Andra studier av selen och prostatacancer
Två stora tvärsnittsstudier har visat på ett klart samband mellan låga selenkoncentrationer och ökad risk för prostatacancer.
- Den ena studien utfördes i Danmark och omfattade data från 27 179 manliga deltagare [Outzen 2016].
- Den andra studien utfördes i Nederländerna och i denna analyserades data från 58 279 manliga deltagare [Outzen 2013].
Den systematiska granskning som utförts av Hurst et al omfattade forskningsdata som publicerats under 2005–2010. En tidigare genomförd systematisk granskning av dr Etminan analyserade resultaten av kohortstudier och fallkontrollstudier som publicerats under 1996–2005.
Sammanslagna resultat från 16 studier visade på 26 % lägre risk för prostatacancer hos personer med bättre selenstatus. Dr Etminans analys visade att förbättrad selenstatus efter selentillskott hade en uttalad skyddande verkan mot prostatacancer [Etminan 2005].
Typen av selentillskott
Dr Etminans analys visade att en viktig faktor för selenets skyddande verkan är i vilken form det tas [Etminan 2005]. Denna slutsats bekräftades senare i en jämförande studie utförd av dr Richie och dr el-Bayoumy [Richie 2014].
De jämförde vilken verkan tillskott av selenberikade jästtabletter respektive tabletter med selenmetionin hade på biomarkörer för prostatacancer. De kom fram till följande:
- Risken för prostatacancer minskade mest hos de studiedeltagare som i utgångsläget hade låga selenkoncentrationer i plasma (mindre än 127 nanogram per milliliter).
- Tillskott av selenberikade jästpreparat hade ett positivt samband med en betydande minskning av biomarkörer för oxidativ stress.
- Användning av syntetiska selenmetioninpreparat hade inte något positivt samband med någon betydande minskning av biomarkörer för oxidativ stress.
Dr Richie och dr el-Bayoumy antog att det måste finnas seleninnehållande föreningar i de selenberikade jästpreparaten som ledde till minskad oxidativ stress. Enbart selenmetionin minskade inte oxidativ stress [Richie 2014].
Slutsats
- Selentillskott har en potentiell skyddande verkan mot prostatacancer.
- Den forskning som hittills genomförts visar att den bästa formen av selentillskott för att förhindra cancer är jästbaserade tillskott med högt seleninnehåll, eller så kallad selenberikad jäst.
- Om kosttillskottet har genomgått korrekt beredning och formulering för detaljhandeln innehåller det L-selenmetionin och ett 30-tal andra typer av selen [Larsen].
Källor
Clark, L. C., Dalkin, B., Krongrad, A., Combs, G. J., Turnbull, B. W., Slate, E. H., & Rounder, J. (1998). Decreased incidence of prostate cancer with selenium supplementation: results of a double-blind cancer prevention trial. British Journal of Urology, 81(5), 730-734.
Duffield-Lillico, A. J., Dalkin, B. L., Reid, M. E., Turnbull, B. W., Slate, E. H., Jacobs, E. T., & Clark, L. C. (2003). Selenium supplementation, baseline plasma selenium status and incidence of prostate cancer: an analysis of the complete treatment period of the Nutritional Prevention of Cancer Trial. BJU International, 91(7), 608-612.
Etminan, M., FitzGerald, J. M., Gleave, M., & Chambers, K. (2005). Intake of selenium in the prevention of prostate cancer: a systematic review and meta- analysis. Cancer Causes & Control: CCC, 16(9), 1125-1131.
Geybels, M. S., Verhage, B. J., van Schooten, F. J., Goldbohm, R. A., & van den Brandt, P. A. (2013). Advanced prostate cancer risk in relation to toenail selenium levels. Journal of The National Cancer Institute, 105(18), 1394-1401.
Hurst, R., Hooper, L., Norat, T., Lau, R., Aune, D., Greenwood, D. C., & Fairweather-Tait, S. J. (2012). Selenium and prostate cancer: systematic review and meta-analysis. The American Journal of Clinical Nutrition, 96(1), 111-122.
Larsen, E. H., Hansen, M., Paulin, H., Moesgaard, S., Reid, M., & Rayman, M. (2004). Speciation and bioavailability of selenium in yeast-based intervention agents used in cancer chemoprevention studies. Journal of AOAC International, 87(1), 225-232.
Lippman, S. M., Klein, E. A., Goodman, P. J., Lucia, M. S., Thompson, I. M., Ford, L. G., & Coltman, C. J. (2009). Effect of selenium and vitamin E on risk of prostate cancer and other cancers: the Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT). JAMA, 301(1), 39-51.
Outzen, M., Tjønneland, A., Larsen, E. H., Friis, S., Larsen, S. B., Christensen, J., & Olsen, A. (2016). Selenium status and risk of prostate cancer in a Danish population. The British Journal of Nutrition, 115(9), 1669-1677.
Richie, J. J., Das, A., Calcagnotto, A. M., Sinha, R., Neidig, W., Liao, J., & El-Bayoumy, K. (2014). Comparative effects of two different forms of selenium on oxidative stress biomarkers in healthy men: a randomized clinical trial. Cancer Prevention Research (Philadelphia, Pa.), 7(8), 796-804.
Ansvarsfriskrivning: Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte användas som sådan.