Selenstatus och risk för icke alkoholrelaterad fettlever

Data från en observationsstudie gjord i USA har visat följande samband (Reja 2020):

Smärta i levern brukar kännas som en dunkande smärta i övre högra buken. Icke alkoholrelaterad fettlever (NAFLD) är den vanligaste formen av leversjukdom. Det kännetecknas av att för mycket fett lagras i levervävnader, på grund av inflammation och fibros. Leverfibros är en degenerativ sjukdom där levervävnad skadas och ersätts av ärrvävnad.

Högre serumselenstatus är kopplad till lägre risk för avancerad leverfibros.
Detta samband är särskilt tydligt hos leverpatienter som är äldre, icke-latinamerikanska vita eller kvinnor.
Patienter med fettleversjukdom, som inte är alkoholrelaterad (NAFLD), och som hade högre serumselenhalter hade också 28 procent lägre risk för dödsfall på grund av alla orsaker jämfört med NAFLD-patienter med de lägsta serumselenhalterna.

Serumselenennivåer och risken för avancerad leverfibros och dödlighet på grund av alla orsaker hos NAFLD-patienter

Vad baserades studien på?

De data som analyserades i studien kom från 33 944 NAFLD -patienter som identifierades i den tredje nationella hälso- och näringsundersökningen (NHANES).

Vilka var serumselennivåerna i studien?

Forskarna analyserade svårighetsgraden av leverfibros i termer av patienternas serumselennivåer uppdelade i kvartiler:

Kvartil 1: mindre än 113 mikrogram per liter
Kvartil 2: 113–122 mikrogram per liter
Kvartil 3: 122–133 mikrogram per liter
Kvartil 4: högre än 133 mikrogram per liter

Vad var studieresultaten?

NAFLD -patienter i den högsta serumselenkvartilen (större än 133 mikrogram per liter) hade 45 procent minskad risk för avancerad leverfibros.

Kvinnor i den högsta serumselenkvartilen hade en minskad risk på 68 procent.
Icke latinamerikanska vita patienter i den högsta serumselenkvartilen hade en minskad risk på 59 procent.
Patienter över 47 år i den högsta serumselenkvartilen hade 53 procent minskad risk.

Information att komma ihåg: Selen och leversjukdom

NAFLD-patienter med avancerad leverfibros hade lägre nivåer av serumselen.

Högre selenintag och selenstatus spelar en roll för att förebygga leverfibros hos NAFLD- patienter.
Serumselennivåer är associerade med ett stort antal effekter på människors hälsa, i synnerhet antioxidanteffekter och antiinflammatoriska effekter.
Selenbrist kan inkludera skadliga effekter men inte begränsat till avancerad leverfibros och hepatocellulärt carcinom (Reja 2020).

Ytterligare information om selenstatus och hälsa

Hur jämförs selenhalterna i Europa och Mellanöstern i allmänhet med selennivåerna i USA?

Serumselenhalten är generellt sett betydligt lägre i stora delar av Europa och Mellanöstern än i stora delar av USA.

Data från NHANES-undersökningen 2003–2004 visade att den genomsnittliga serumkoncentrationen i selen hos vuxna amerikaner, 40 år eller äldre, är 136,7 mikrogram per liter (Laclaustra 2010).

En genomgång av Stoffaneller & Morse (2015) av 48 europeiska/brittiska studier och 44 studier i Mellanöstern visade att bristfällig selenstatus är utbredd i hela Europa, Storbritannien och Mellanöstern. Bristfällig selenstatus definierades som selennivåer under 90–100 mikrogram per liter.

Vad är det friska intervallet för serumselenhalter?

Professor Margaret P. Rayman föreslår en U-formad relation mellan selenstatus och hälsa. I hennes graf är det fördelaktiga intervallet för serumselenstatus ett intervall mellan 100 och 170 mikrogram per liter (Rayman 2012, sidan 4, figur 3).

Hurst et al. (2010) rapporterar att nivåerna av serumselenoprotein P har identifierats som en bra biomarkör för selenstatus i flera studier. Selenoprotein P är ett plasmaselen transportprotein med antioxidant aktivitet.

Nivån av selenoprotein P i blodet tycks ligga på en platå vid en serumselennivå som är större än 125 mikrogram per liter.

Därför kan serumselenhalter på 125 mikrogram per liter vara ett bra mål.

Vilka nivåer av selentillskott är nödvändiga för att nå en optimal serumselenstatus?

I en studie av 119 friska män och kvinnor i åldrarna 50–64 år som alla bor i Storbritannien, fann Hurst et al. följande samband mellan selentillskott och selenstatus vid en jämviktskoncentration:

Studiedeltagarna hade en selenstatus vid baslinjen 95,7 =/– 11,5 mikrogram per liter.
Dagligt tillskott i tio veckor med 50 mikrogram, 100 mikrogram och 200 mikrogram av en selenberikad jästberedning höjde studiedeltagarnas selenstatus till 118,3, 152,0 respektive 177,4 mikrogram per liter.

I KiSel-10-studien administrerade professor Urban Alehagen och ett team av forskare 200 mikrogram per dag av en selenberikad jästberedning till svenska pensionärer (medelålder: 78 år) i fyra år.

De svenska studiedeltagarna hade en genomsnittlig selenstatus på 67,1 mikrogram per liter vid studiens start.
I slutet av studien, som pågick i 48 månader, hade den genomsnittliga selenstatusen för studiedeltagarna stigit till 210,3 mikrogram per liter (Alehagen 2020).
Seniorerna fick ett dagligt tillskott av 200 mikrogram selen och 200 mikrogram Q10. De resulterade i betydande minskningar av biomarkörer för oxidativ skada, systemisk inflammation och fibros (Alehagen 2018).

Vilken form av selentillskott ger de bästa resultaten?

Richie et al. (2014) har visat att tillskott med en selenberikad jästberedning resulterar i en signifikant minskning av biomarkörer för oxidativ stress. Tillskott med lika stora mängder 100-procentig selenometionin gjorde det inte.

Studieresultaten tyder på att de fördelaktiga effekterna av selentillskottet gentemot oxidativ stress kommer från andra selenatyper än selenometionin.

Källor

Alehagen U, Aaseth J, Alexander J, Johansson P. (2020). Supplemental selenium and coenzyme Q10 reduce glycation along with cardiovascular mortality in an elderly population with low selenium status. Journal of Trace Elements in Medicine and Biology, 61: 126541.

Alehagen U, Aaseth J, Alexander J, Johansson P. Still reduced cardiovascular mortality 12 years after supplementation with selenium and coenzyme Q10 for four years: A validation of previous 10-year follow-up results of a prospective randomized double-blind placebo-controlled trial in elderly. PLoS One. 2018 Apr 11;13(4):e0193120.

Laclaustra M, Stranges S, Navas-Acien A, Ordovas JM, Guallar E. Serum selenium and serum lipids in US adults: National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES) 2003-2004. Atherosclerosis. 2010 Jun;210(2):643-8.

Rayman MP. Selenium and human health. Lancet. 2012;379(9822):1256–1268.

Reja M, Makar M, Visaria A, Marino D, Rustgi V. Increased serum selenium levels are associated with reduced risk of advanced liver fibrosis and all-cause mortality in NAFLD patients: National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES) III. Ann Hepatol. 2020 Nov-Dec;19(6):635-640.

Richie JP Jr, Das A, Calcagnotto AM, Sinha R, Neidig W, Liao J, Lengerich EJ, Berg A, Hartman TJ, Ciccarella A, Baker A, Kaag MG, Goodin S, DiPaola RS, El-Bayoumy K. Comparative effects of two different forms of selenium on oxidative stress biomarkers in healthy men: a randomized clinical trial. Cancer Prev Res (Phila). 2014 Aug;7(8):796-804.

Stoffaneller R, Morse NL. A review of dietary selenium intake and selenium status in Europe and the Middle East. Nutrients. 2015 Feb 27;7(3):1494-537.

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.