Måttlig selenbrist kan öka risken för kroniska sjukdomar

Måttlig selenbrist är förenad med ökad risk för kroniska sjukdomar: cancer, hjärtsjukdomar, sköldkörtelsjukdom.
Ett tillskott med 100 mikrogram selen per dag kan tillgodose behoven av de viktigaste selenoproteinerna.

Måttlig selenbrist är förenad med ökad risk för kroniska sjukdomar: cancer, hjärtsjukdomar, sköldkörtelsjukdom. Omvänt kan ett selentillskott innehållande hundra (100) mikrogram selen dagligen minska risken för allvarliga, åldersrelaterade sjukdomar hos personer med måttlig selenbrist, detta enligt den kända forskaren Bruce Ames så kallade ”triage-teori”.

Forskarna Joyce McCann och Bruce Ames vid barnsjukhuset Oakland Research Institute (CHORI) har analyserat data från hundratals vetenskapliga artiklar. De drar slutsatsen att vissa selenberoende proteiner, som anses vara av avgörande betydelse för kroppens överlevnad under perioden fram tills människor når reproduktiv ålder, är mycket mer resistenta mot selenbrist än andra icke-essentiella selenoproteiner.

Triage-teorin
Den nya studien stödjer Dr. Ames triage-teori som först föreslogs år 2006 i tidskriften PNAS. Triage-teorin förklarar varför åldersrelaterade sjukdomar såsom hjärtsjukdomar, cancer och demens kan vara oönskade konsekvenser av mekanismer som utvecklats genom människans evolutionära historia för att skydda oss från periodisk vitamin- och mineralbrist.

Ordet ”triage”  kommer från det franska verbet trier som betyder sortera, separera eller välja och utvecklades under Napoleonkrigen, då det fanns ett behov av ett system som skulle ge förtur till sårade baserat på deras troliga chanser att överleva. Detta system kunde snabbt identifiera de soldater som snart var kapabla att återvända till striden efter behandling.

Dr. Ames teori liknar denna princip; teorin föreslår att måttlig brist på något vitamin eller mineral kan öka risken för åldersrelaterade sjukdomar. Vitamin- och mineralberoende proteiner, som behövs för korttidsöverlevnad och/eller reproduktion, skall kategoriseras som “essentiella” och antas bli skyddade i fall av vitamin- och mineralbrist före andra “icke-essentiella” vitamin- och mineralberoende proteiner, vilka enbart behövs för långsiktig hälsa.

Prioriteringen av kortsiktig överlevnad kontra långsiktig hälsa är en prioritering som kroppen tvingas göra vid bristtillstånd. Emellertid blir resultatet en ansamling av dolda cell- eller proteinskador som med tiden ökar risken för kronisk degenerativ sjukdom.

Forskarna har tidigare framgångsrikt testat teorin på vitamin K.

Kortsiktig nödsituation
Ett bra exempel, som stödjer Dr. Ames triage-teori, är då kalcium frisätts från ben till blod som ett kortsiktigt överlevnadssvar för att neutralisera syraöverskott i blodet till följd av ett högt proteinintag. Dessa kortsiktiga nödåtgärder som kroppen ofta tar till har en långsiktig konsekvens i form av osteoporos.

Triage-teorin är ett sätt att mäta de lömska skador som långsiktigt kan uppstå. Dr. Ames förklarar att triage-teorin är hans försök att bygga en solid grund för nutrition.

Rangordna selenoproteiner
I sin nya studie analyserade McCann och Ames aktiviteten och koncentrationen av ungefär hälften av de 25 kända selenoproteinerna hos däggdjur. De rankade fem selenoproteiner som essentiella och sju selenoproteiner som icke-essentiella; de upptäckte att aktiviteten och nivåerna av de icke-essentiella selenoproteinerna företrädesvis försvann när organismen led av måttlig selenbrist.

Detta resultat stödjer starkt Dr. Ames teori, att bland alla selenoproteiner kommer sannolikt de icke-essentiella selenoproteinerna som inte fungerar optimalt att vara en viktig orsak till ökad risk för kronisk degenerativ sjukdom.

Följder av Rekommenderat Dagligt Intag (RDI)
Det nuvarande rekommenderade intaget på 55 mikrogram selen per dag, vilket motsvarar cirka 100 mikrogram per liter plasmaselen, är en rekommendation som bygger på den maximala aktiviteten i blodet av selenenzymet glutationperoxidas (GPX).

McCann och Ames anser att nuvarande RDI kan vara otillräckligt, eftersom ett livsviktigt selenberoende protein kallat SEPP1 har visat sig mer känsligt för selenbrist än GPX.

McCann och Ames föreslår att det rekommenderade dagliga intaget för selen bör fastställas till en nivå som fyller på SEPP1-koncentrationerna. De menar att RDI bör höjas till 75 mikrogram per dag. EU:s övre acceptabla gräns för selen är satt till 300 mikrogram per dag.

 

Reference
McCann, J. C., & Ames, B. N. (2011). Adaptive dysfunction of selenoproteins from the perspective of the triage theory: why modest selenium deficiency may increase risk of diseases of aging. FASEB Journal: Official Publication Of The Federation Of American Societies For Experimental Biology, 25(6), 1793-1814.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *