Om man tidigt utsätts för naturliga men giftiga ämnen – som kadmium, kvicksilver och bly – kan det medföra konsekvenser för hälsan på lång sikt. Barn som utsätts för dessa ämnen redan i moderlivet och när de ammas kan få bestående skador på hjärna och nervsystem och även på njurar och lever. Frågan är: I viken utsträckning kan selentillskott minska risken för skador orsakade av toxiska ämnen?
Eftersom dessa giftiga tungmetaller – kadmium, kvicksilver och bly – är skadliga både för modern, fostret och den nyfödde, är det svårt att göra randomiserade (med slumpvis fördelning) kontrollerade studier. De bästa bevis vi har för en gynnsam effekt av selentillskott kommer från studier där man mätt exponering och selenstatus hos modern och barnet.
Minskar en högre selenkoncentration risken för förgiftning av kadmium, kvicksilver och bly? Jag ska gå igenom några av de studier som gjorts.
Transport av tungmetaller genom moderkakan (placenta)
Dr Chen och ett forskarteam analyserade prover från moderns blod, navelsträngsblod och det nyfödda barnets blod, hos deltagare i studien Boston Birth Cohort. Följande resultat rapporterades:
- I Boston Birth Cohort var moderns exponering för dessa toxiska ämnen – kadmium, kvicksilver och bly – större än man hade trott.
- En stor andel av dessa giftiga ämnen överfördes från modern till fostret.
- Mängden kvicksilver i moderns blod, i navelsträngsblod och i moderns röda blodkroppar var betydligt högre hos mödrar vars barn föddes för tidigt eller hade låg födelsevikt, än hos mödrar med fullgångna barn och barn med normal födelsevikt [Chen].
Dessa resultat visar att man i förväg skulle behöva kontrollera om mängden kadmium, kvicksilver och bly är hög hos kvinnor som planerar att skaffa barn. Beroende på resultatet av denna undersökning skulle man sedan kunna sätta in behandling med selenberikad jäst.
Kadmium och selen och det nyfödda barnet
Dr Al-Saleh och ett forskarteam mätte mängden kadmium och selen i navelsträngsblod och moderkaka (placenta) hos 250 friska mödrar. Resultaten visade på ett negativt samband mellan exponering för kadmium i livmodern och barnets tillstånd vid födelsen.
- Höga kadmiumhalter i navelsträngsblodet hade ett negativt samband med följande mått på barnets hälsa vid födelsen:
- Apgar-poäng efter fem minuter
- barnets längd
- barnets vikt
- moderkakans tjocklek.
- Höga kadmiumhalter i moderns blodprover hade samband med ökad risk för underviktiga barn (barn som är små för antalet graviditetsveckor).
- Höga kadmiumhalter i moderkakan hade samband med lägre vikt hos moderkakan.
Obs! Apgar-poängen är resultatet av en snabb bedömning av barnets hälsa vid födelsen och efter fem minuter. Man bedömer barnets hudfärg, puls, muskelspänning, reflexer och andning.
I Al-Saleh-studien var högre selenhalter kopplade till tyngre och tjockare moderkaka.
Forskarna fann att man ännu inte känner till vilka mekanismer som gör att selen kan minska de negativa effekterna av kadmiumförgiftning på nyfödda barn. De antog att den positiva effekten av att ta selentillskott inte bara är beroende av att selenstatus förbättras, utan även av vilken form selenet i selentillskottet har.
De vill se fortsatt specifikation av selen i studier av dess effekt på kadmium-, kvicksilver- och blyförgiftning [Al-Saleh]. Vilken form av selen har bäst effekt mot tungmetallförgiftning? Det behöver vi ta reda på. För närvarande verkar det som om selenberikade jästpreparat är effektivast.
Kadmium, selen och njurfunktion
Dr Skröder och ett forskarteam undersökte njurfunktionen hos barn som var 4 1/2 år gamla. Barnen hade utsatts för skiftande nivåer av kadmium, arsenik och selen i maten och dricksvattnet.
Resultaten visade på ett samband mellan kadmiumexponering, selenstatus och njurfunktion:
- Barnens exponering för kadmium hade negativa effekter på njurfunktionen.
- Mer selen i blodet hade en skyddande effekt mot kadmiums skadliga effekter [Schröder].
Kadmium och selen och födelsevikt
Dr Sun och ett forskarteam undersökte selenstatus och exponeringen för kadmium och bly hos mödrar och barn. Forskningen gav följande resultat:
- Mödrarnas kadmium-, bly- och selenstatus i blodet påverkade kadmium-, bly- och selenstatus i navelsträngen.
- Barnens födelsevikt påverkades av exponeringen för kadmium.
- Ett högre intag av selen verkade minska mängden kadmium i navelsträngsblodet.
- Ett högre intag av selen verkade gynna fostrets tillväxt [Sun].
Selen och kvicksilver och amalgambaserade tandmaterial
Dr Razagui och ett forskarteam mätte mängden kvicksilver och selen i håret (på huvudet) hos nyblivna mödrar och deras nyfödda barn.
Data från denna studie visade att amalgambaserade tandmaterial under graviditet har samband med högre exponering för kvicksilver hos nyfödda barn.
Sambandet mellan de högre kvicksilverkoncentrationerna hos modern och barnet var särskilt starkt om modern hade fått sina amalgamfyllningar borttagna och/eller utbytta under graviditeten.
Bättre selenstatus mildrade risken för skadliga effekter av hög kvicksilverexponering [Razagui].
Rökning och selen och kadmiumnivåer
Dr Kosanovic och ett forskarteam undersökte kadmium- och selenstatus hos mödrar och foster under graviditeten hos kvinnor med normalt blodtryck och med högt blodtryck.
- Gravida kvinnor som rökte hade betydligt högre kadmiumkoncentration och lägre selenkoncentration i blodet än icke-rökarna.
- Selenkoncentrationen i navelsträngsblodet hos rökare var också betydligt lägre än hos icke-rökare, vilket betydde att fostret fick mindre av det skyddande selenet.
- Selenkoncentrationen i fostervätskan hos rökare var också betydligt lägre än i fostervätskan hos icke-rökare.
- Data från studier visar att högt blodtryck hos gravida kvinnor som röker har ett signifikant samband med högre kadmiumkoncentration i blodet [Kosanovic].
Planerar du att skaffa barn?
Ovan nämnda studier visar att kvinnor som planerar att bli gravida behöver testa hur mycket skadliga tungmetaller och skyddande selen de har i blodet.
Tillräckliga mängder selen före och under graviditeten kan skydda, inte bara mot de svåraste effekterna av tungmetallförgiftning utan även mot risken för havandeskapsförgiftning, en allvarlig sjukdom under graviditeten.
Källor
Al-Saleh, I., Al-Rouqi, R., Obsum, C. A., Shinwari, N., Mashhour, A., Billedo, G., & Rabbah, A. (2015). Interaction between cadmium (Cd), selenium (Se) and oxidative stress biomarkers in healthy mothers and its impact on birth anthropometric measures. International Journal Of Hygiene And Environmental Health, 218(1), 66-90.
Chen, Z., Myers, R., Wei, T., Bind, E., Kassim, P., Wang, G., & Wang, X. (2014). Placental transfer and concentrations of cadmium, mercury, lead, and selenium in mothers, newborns, and young children. Journal Of Exposure Science & Environmental Epidemiology, 24(5), 537-544.
Kosanovic, M., Jokanovic, M., Jevremovic, M., Dobric, S., & Bokonjic, D. (2002). Maternal and fetal cadmium and selenium status in normotensive and hypertensive pregnancy. Biological Trace Element Research, 89(2), 97-103.
Razagui, I. B., & Haswell, S. J. (2001). Mercury and selenium concentrations in maternal and neonatal scalp hair: relationship to amalgam-based dental treatment received during pregnancy. Biological Trace Element Research, 81(1), 1-19.
Skröder, H., Hawkesworth, S., Kippler, M., El Arifeen, S., Wagatsuma, Y., Moore, S. E., & Vahter, M. (2015). Kidney function and blood pressure in preschool-aged children exposed to cadmium and arsenic–potential alleviation by selenium. Environmental Research, 140,205-213.
Sun, H., Chen, W., Wang, D., Jin, Y., Chen, X., & Xu, Y. (2014). The effects of prenatal exposure to low-level cadmium, lead and selenium on birth outcomes. Chemosphere, 10,833-39.
Ansvarsfriskrivning: Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.