Oxidativ stress är den biomedicinska termen för brist på balans mellan 1) produktionen av skadligt reaktivt syre och reaktiva kvävearter och 2) antioxidantsystemets skyddande effekt. Enligt Mayo klinikens nyhetsnätverk har oxidativ skada kopplats till flera tillstånd som bland annat Alzheimers sjukdom, cancer, gråstarr, diabetes, hjärtsjukdom, makuladegeneration och Parkinsons.
Fria radikaler och oxidativ skada
Reaktivt syre och reaktiva kvävearter kallas populärt för fria radikaler. De är molekyler som produceras som naturliga biprodukter vid metaboliska processer, och som en följd av exponeringen av föroreningar, tungmetaller, industriella kemikalier, vissa läkemedel och vissa former av strålning där röntgenstrålning inkluderas samt av rökning.
Vissa fria radikaler har fördelaktiga roller i kroppen, som till exempel att fungera som signalmolekyler. Skadliga fria radikaler kan skada celler, DNA och RNA, proteiner och lipider.
Antioxidantförsvaret
Med tanke på det ständiga hotet från skador orsakad av oxidation har vi människor utvecklat antioxidantmekanismer för att neutralisera de skadliga fria radikalerna. Antioxidantförsvaret består av följande system (Zoidis 2018):
- de vattenlösliga antioxidanterna (vitamin C och aminosyran taurin)
- de fettlösliga antioxidanterna (karotenoider, Q10 i reducerad form och vitamin A- och E)
- antioxidativa enzymer (superoxiddismutas, katalas och glutationperoxidas)
- antioxidativa selenenzymer (glutationperoxidas- och tioredoxinreduktas och dess antioxidantsystemen)
Selenberoende antioxidantenzymer
De selenberoende glutationperoxidaserna och tioredoxinreduktaserna är väsentliga antioxidativa selenenzymer som skyddar celler från oxidativ stress (Zoidis 2018).
Selen, selenoproteiner och hjärtsjukdomar
Skadorna på cellulära lipider, proteiner och DNA, som orsakas av ett överskott av fria radikaler, har associerats med hjärtsjukdomar. Överskott av skadliga fria radikaler kan orsaka oxidation av lipoproteiner med låg densitet, vilket i sin tur är förknippat med utvecklingen av åderförkalkning vid hjärtsjukdom.
I en multinationell, prospektiv observations- och kohortstudie från 2019 visade Bomer et al att hjärtsviktpatienter med serumkoncentrationer under 70 mikrogram per liter hade sämre värden mätt enligt New York Heart Association-klassificering. Patienterna hade allvarligare tecken och symtom på hjärtsvikt och sämre träningsförmåga (på ett 6 minuters gångtest) samt sämre livskvalitet (när de fyllde i ett frågeformulär från Kansas City Cardiomyopathy). Hjärtsviktspatienter med serumselenivåer på 70 till 100 mikrogram per liter hade nästan lika dåliga symtom som patienter med en selennivå under 70 mikrogram per liter (Bomer 2019).
Selen, selenoproteiner och cancer
En metaanalys gjord 2020 där 37 populationsbaserade prospektiva studier (kohortstudier, nested case-control studier, randomiserade och kontrollerade studier samt interventionsstudier) av selen och cancer visar att ett extra selenintag från kosttillskott skyddar mot cancer vid selennivåer över 55 mikrogram per dag. Effekten kan variera från en cancerform till en annan (Kuria 2020).
Metaanalysen inkluderade 15 studier genomförda i USA, 11 studier i Europa, 9 studier i Asien och 2 studier i Australien. Studierna behandlade cancer i urinblåsan, blodet, brösten, tjocktarm och ändtarm, matstrupen, levern, lungorna, bukspottkörteln, prostatan, huden, magen och andra cancerformer. Det dagliga selendoserna varierade från 0 till 400 mikrogram per dag och förekomsten av cancer fanns hos 13 484 personer av totalt 579 878 studiedeltagare (Kuria 2020).
Selen, selenoproteiner och immunsvar
I tabell 1 i en artikel från 2018 med titeln ”Selen, selenoproteiner och immunitet” sammanfattar Avery et al den nuvarande kunskapen om de olika selenoproteinfunktionerna i människokroppen. De poängterar att nästan alla vävnader påverkas av förändringar i selenstatus eller selenoproteinuttryck (Avery 2018).
För det mesta har selentillskott en stimulerande effekt på immunsystemet, som kan mätas i parametrar som T-cellproliferation, aktiviteten från naturliga mördarceller, medfödda immuncellsfunktioner med mera. Den stimulerande effekten syns bäst när selentillskott ökar selenkoncentrationer från otillräckliga till optimala nivåer. Det återstår att se om en ökning från en optimal nivå av selen till en nivå långt över den optimala nivån gynnar immunförsvaret. (Avery 2018).
Sedan 1990-talet har vi vetat att en brist på selen i värdorganismen resulterar i en aggressivare form av RNA-virus som exempelvis coxsackievirus B3 och influensa (Beck 2004). Selentillskott har visat signifikanta kliniska fördelar vid virusinfektioner, i synnerhet i HIV-1-infektioner, i levercancer associerad med hepatit B och i blödarfeber. Selentillskott verkar ha immunmodulerande effekter som är relevanta för flera virus inklusive fall med covid-19 i Kina (Zhang 2020).
Selen, selenoproteiner och sköldkörtelstörningar
Vår sköldkörtel innehåller större mängder selen per gram vävnad än något annat organ. De selenberoende deiodinasenzymerna (typ I, II, III) har viktiga roller i sköldkörtelns hormonmetabolismen (Tingii 2008).
En möjlig mekanism, som gör att selentillskott kan minska effekten av autoimmunitet i sköldkörteln (= när immunsystemet reagerar mot friska sköldkörtelceller) involverar den roll som de antioxidativa glutationperoxidaserna och tioredoxinreduktaserna har för att neutralisera skadliga fria radikaler, särskilt väteperoxidfria radikaler, av syntesen av sköldkörtelhormonerna.
Slutsats:
Selentillskott skyddar mot oxidativ stress, inflammation och infektion (Zoidis 2018).
Källor
Avery JC, Hoffmann PR. Selenium, selenoproteins, and immunity. Nutrients. 2018;10(9):1203.
Beck MA, Handy J, Levander OA. Host nutritional status: the neglected virulence factor. Trends Microbiol 2004;12:417–23.
Bomer N, Grote Beverborg N, Hoes MF, et al. Selenium and outcome in heart failure. Eur J Heart Fail. 2019;10.1002/ejhf.1644.
Kuria A, Fang X, Li M, et al. Does dietary intake of selenium protect against cancer? A systematic review and meta-analysis of population-based prospective studies. Crit Rev Food Sci Nutr. 2020;60(4):684-694.
Tinggi U. Selenium: its role as antioxidant in human health. Environ Health Prev Med. 2008;13(2):102-108.
Zhang J, Taylor EW, Bennett K, Saad R, Rayman MP. Association between regional selenium status and reported outcome of COVID-19 cases in China. Am J Clin Nutr. 2020;111(6):1297-1299.
Zoidis E, Seremelis I, Kontopoulos N, Danezis GP. Selenium-Dependent Antioxidant Enzymes: Actions and Properties of Selenoproteins. Antioxidants (Basel). 2018;7(5):66.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.