När det gäller cancer och selen som cancerförebyggande medel har forskningen gett oss vissa grundläggande fakta:
- selen förhindrar eller fördröjer tumörutveckling hos djur [Schrauzer]
- i regioner med lågt selenintag är cancerincidensen högre [Schrauzer]
- högre exponering för selen är kopplat till lägre cancerincidens [Cai]
- interventioner med enbart selenberikat jäst-preparat minskar cancerincidensen [Clark; Yu; Li]
Vad visar randomiserade kontrollerade studier om vilken effekt en kombination av selen och antioxidanter har mot cancertumörer, frågade jag mig.
De första studierna jag kom att tänka på var Linxian-studierna Nutritional Intervention Studies, som troligen är precis lika viktiga för forskningen om selen och cancer som professor Larry Clarks studie Nutritional Prevention of Cancer.
Professor Blots Nutrition Intervention Studies i Linxian, Kina
Linxian-studierna var ett mycket omfattande forskningsprojekt. Forskarna rekryterade 29 584 studiedeltagare i åldern 40 till 69 år från fyra områden i Linxian. Studiedeltagarna bodde i ett område i Kina där intaget av selen är konstant lågt och dödligheten i cancer är hög.
Studiedeltagarna placerades slumpmässigt i en av fyra forskningsgrupper:
- Grupp A: fick zink och retinol (vitamin A)
- Grupp B: fick riboflavin och niacin (B-vitaminer)
- Grupp C: fick vitamin C och molybden
- Grupp D: fick selenberikad jäst, vitamin E och betakaroten
Studiedata visade att de första tre behandlingsregimerna inte gav något intressant resultat. Data från grupp D däremot, gruppen som fick ett selenberikat jästtillskott dagligen, var spännande.
- 9 % färre dödsfall av alla orsaker
- 13 % färre dödsfall i alla typer av cancer
- 21 % färre dödsfall i cancer i magsäcken
- 20 % färre dödsfall i alla övriga cancertyper
Resultaten från Linxian Nutrition Intervention-studierna bekräftade det som redan setts i djurstudier: selen förhindrade eller fördröjde utvecklingen av cancertumörer [Blot].
Professor Hercbergs Su.Vi.Max.- studie i Frankrike
Därefter kom rapporter från den stora franska studien – Supplémentation en Vitamines et Minéraux Antioxydants (Su.Vi.Max.) – även denna en randomiserad, dubbelblind och placebokontrollerad studie. Till Su.Vi.Max.-studien rekryterades 13 017 vuxna i åldern 35–60 år, av vilka cirka 60 % var kvinnor [Hercberg].
Behandlingen bestod av följande mikronäringsämnen:
- 100 mikrogram selenberikad jäst
- 6 milligram betakaroten
- 120 milligram vitamin C
- 30 milligram vitamin E
- 20 milligram zink
Studiedeltagarna i kontrollgruppen tog matchande placebo dagligen.
Forskarna följde upp studiedeltagarna i median i 7,5 år. Resultatet av studien var överraskande. Tillsatsen av mikronäringsämnen till 100 mg selenberikad jäst gav betydande hälsofördelar hos franska män men inte hos franska kvinnor:
- lägre total förekomst av cancer
- lägre dödlighet av alla orsaker
- en friskare ålderdom [Assman 2015]
Hur kan man förklara dessa oväntade könsskillnader i Su.Vi.Max.-studien? Forskarna föreslog olika hypoteser:
- Kvinnorna i studien hade högre vitamin C- och betakarotenvärden i utgångsläget än männen – det kan vara orsaken till skillnaden.
- Hormonskillnader kan ha orsakat denna skillnad.
- Det fanns skillnader i antioxidantstatus i utgångsläget mellan män och kvinnor. Dessa skillnader i antioxidantstatus var kopplade till skillnaden i cancerrisk hos männen men inte hos kvinnorna [Galan 2005].
Dr Prasads studie av cancer i munhålan i Indien
Forskare i Hyderabad i Indien rapporterade om en mindre studie av kemoprevention där man använde selenberikad jäst i kombination med antioxidanter [Prasad]. Forskarna rekryterade 298 patienter som diagnostiserats med precancerösa lesioner i munhålan, antingen till en grupp med aktiv behandling eller till en placebogrupp.
Patienterna i gruppen med aktiv behandling tog följande kombination av selen och antioxidant i ett år:
- Selenberikad jäst
- Vitamin A
- Riboflavin
- Zink
Tillskottet av selen och antioxidant i kombination minskade antalet mikrokärnor och DNA-addukter signifikant. Placebo ledde inte till någon minskning.
Observera: Antalet celler med mikrokärnor och antalet karcinogena DNA-addukter är en indikator på DNA-skadans omfattning. Färre mikrokärnor och DNA-addukter är en indikation på minskad cancerrisk [Prasad].
Dr Bonellis studie av återkommande adenom i Italien
De italienska forskarna undersökte hur ett tillskott av selen och antioxidant påverkade frekvensen av återfall i adenom i tjocktarmen.
Forskarna rekryterade 411 patienter som hade fått polyper bortopererade från tjocktarmen. Patienterna i gruppen med aktiv behandling fick följande antioxidanter i kombination med 200 mikrogram selen dagligen:
- 2 milligram vitamin A
- 4,4 milligram vitamin B6
- 180 milligram vitamin C
- 30 milligram vitamin E
- 30 milligram zinkglukonat
Patienterna i kontrollgruppen tog matchande placebo dagligen.
Forskarna undersökte patienterna med koloskopi efter 1 år, 3 år och 5 år i studien.
De fann att behandling med selen och antioxidant ledde till en minskning av återkommande adenom med 39 %, både avseende små tubulära adenom och avancerade adenom. Resultatet är spännande eftersom återkommande adenom är en faktor som ökar risken för kolorektal cancer [Bonelli 2013].
Selen i kombination med antioxidanter och cancerprevention
Blot och Linxian, Hercberg och Su.Vi.Max., Prasad och mikrokärnor och DNA-addukter, Bonelli och återkommande adenom – de är alla tillförlitliga och goda forskningsresultat som bekräftar att selen och antioxidanter har betydelse för att förebygga cancer.
Återstår dock att beskriva den största av dem alla: SELECT-studien (Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial) i USA.
SELECT-studien av selen och vitamin E och prostatacancer
Den viktigaste förutsättningen i SELECT-studien – till vilken man rekryterade 35 533 män vid hundratals kliniker i USA, Kanada och Puerto Rico – var att det fanns goda skäl att anta att ett tillskott av selen och vitamin E kunde förhindra prostatacancer [Lippman].
SELECT-studien avbröts i förtid eftersom ingen av behandlingarna med kosttillskott gav den förväntade nyttan [Klein].
Många selenforskare har ifrågasatt beredningsformen för selentillskottet (syntetiskt l-selenmetionin i stället för selenberikad jäst) och den höga selenkoncentrationen hos studiedeltagarna redan i utgångsläget.
Varför, med tanke på de goda resultaten som uppnåtts i professor Clarks Nutritional Prevention of Cancer-studie, professor Blots Linxian Nutrition Intervention-studie, dr Yus Qidong Selenium Treatment-studie och dr Prasads Nutrition Intervention-studie, som samtliga använt selenberikade jästpreparat, valde SELECT-forskarna att använda ett syntetiskt l-selenmetioninpreparat?
Jag kommer att skriva mer om problemen med den felplanerade SELECT-studien i en kommande artikel på denna webbplats.
Slutsats
Selentillskott, såväl ensamt som i kombination med andra antioxidanter, har visat viktiga resultat vad gäller att minska cancerincidens och cancerdödlighet. Den exakta mekanismen bakom selenets effekt som kemoprevention är ännu inte känd.
Möjliga förklaringar till selenets verkan som cancerförebyggande behandling är dess effekter på:
- apoptosprocessen
- selenberoende selenenzymers aktivitet
- immunsystemets funktion
- nedbrytningen av karcinogenertumörcellernas tillväxt [Lü 2016]
Selenberikade jästtillskott är de mest verkningsfulla selentillskotten.
Källor
Assmann, K. E., Andreeva, V. A., Jeandel, C., Hercberg, S., Galan, P., & Kesse-Guyot, E. (2015). Healthy Aging 5 Years After a Period of Daily Supplementation With Antioxidant Nutrients: A Post Hoc Analysis of the French Randomized Trial SU.VI.MAX. American Journal of Epidemiology, 182(8), 694-704.
Blot, W. J., Li, J. Y., Taylor, P. R., Guo, W., Dawsey, S., Wang, G. Q., & Li, B. (1993). Nutrition intervention trials in Linxian, China: supplementation with specific vitamin/mineral combinations, cancer incidence, and disease-specific mortality in the general population. Journal of The National Cancer Institute, 85(18), 1483- 1492.
Bonelli, L., Puntoni, M., Gatteschi, B., Massa, P., Missale, G., Munizzi, F., & Bruzzi, P. (2013). Antioxidant supplement and long-term reduction of recurrent adenomas of the large bowel. A double-blind randomized trial. Journal of Gastroenterology, 48(6), 698-705.
Cai, X., Wang, C., Yu, W., Fan, W., Wang, S., Shen, N., & Wang, F. (2016). Selenium Exposure and Cancer Risk: an Updated Meta-analysis and Meta-regression. Scientific Reports, 619213.
Galan, P., Briançon, S., Favier, A., Bertrais, S., Preziosi, P., Faure, H., & Hercberg, S. (2005). Antioxidant status and risk of cancer in the SU.VI.MAX study: is the effect of supplementation dependent on baseline levels? The British Journal of Nutrition, 94(1), 125-132.
Hercberg, S., Galan, P., Preziosi, P., Bertrais, S., Mennen, L., Malvy, D., & Briançon, S. (2004). The SU.VI.MAX Study: a randomized, placebo-controlled trial of the health effects of antioxidant vitamins and minerals. Archives of Internal Medicine, 164(21), 2335-2342.
Klein, E. A., Thompson, I. J., Tangen, C. M., Crowley, J. J., Lucia, M. S., Goodman, P. J., & Baker, L. H. (2011). Vitamin E and the risk of prostate cancer: the Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT). JAMA, 306(14), 1549-1556.
Li, W., Zhu, Y., Yan, X., Zhang, Q., Li, X., Ni, Z., & … Zhu, J. (2000). [The prevention of primary liver cancer by selenium in high risk populations]. Zhonghua Yu Fang Yi Xue Za Zhi [Chinese Journal of Preventive Medicine], 34(6), 336-338.
Lippman, S. M., Klein, E. A., Goodman, P. J., Lucia, M. S., Thompson, I. M., Ford, L. G., & … Coltman, C. J. (2009). Effect of selenium and vitamin E on risk of prostate cancer and other cancers: the Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT). Jama, 301(1), 39-51.
Prasad, M. P., Mukundan, M. A., & Krishnaswamy, K. (1995). Micronuclei and carcinogen DNA adducts as intermediate end points in nutrient intervention trial of precancerous lesions in the oral cavity. European Journal of Cancer. Part B, Oral Oncology, 31B(3), 155159.
Schrauzer, G.N., White, D.A., & Schneider, C.J. (1977). Cancer mortality correlation studies–III: statistical associations with dietary selenium intakes. Bioinorganic Chemistry, 7(1):23-31.
Yu, S. Y., Zhu, Y. J., & Li, W. G. (1997). Protective role of selenium against hepatitis B virus and primary liver cancer in Qidong. Biological Trace Element Research, 56(1), 117-124.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.