Ett dagligt tillskott under fyra år med en tablett innehållandes selenjäst och två coenzym Q10-kapslar minskade risken för dödsfall i hjärtsjukdom hos äldre män och kvinnor i åldern 70-80 år. Detta framgick tydligt av den randomiserade, kontrollerade studien KiSel-10. De effektiva doserna var 200 mikrogram selen och 200 milligram coenzym Q10 (100 milligram två gånger om dagen) [Alehagen 2013].
Det dagliga tillskottet upprätthöll också god hjärtfunktion, dokumenterad på ekokardiogram, och minskade koncentrationerna av biomarkörer för oxidativ skada och låggradig inflammation. Bäst av allt fortsatte de goda hälsoeffekterna av selen och coenzym Q10 i upp till tio år efter det fyraåriga tillskottet [Alehagen 2015].
KiSel-10-studierna dokumenterar effekten av den kombinerade verkan av selen och coenzym Q10 för att skydda hjärtmuskelceller mot skada orsakad av skadliga fria radikaler [Xia 2003].
Skydd mot hjärtsjukdom och selenstatus
Professor Urban Alehagen och ett team av forskare vid Linköpings Universitet designade och genomförde KiSel-10-studien. Nyligen gjorde forskarna en sekundär analys av datan från studien.
Specifikt har de ställt frågan: Är de positiva utfallen på hjärthälsa i studien beroende av baseline- selenstatus hos de äldre deltagarna? [Alehagen 2016]
Vad de svenska forskarnas sekundära analys har visat är intressant:
För det första: Dokumentation av äldre människors generellt låga selenstatus
Först och främst dokumenterade forskarna att selenstatusen hos äldre svenska medborgare i allmänhet är låg. Tillräckliga mängder selen för att optimera aktiviteten hos det viktiga selenoproteinet SEPP1 anses vara ett gott mått på tillräcklig selenstatus.
I en studie på friska, brittiska män och kvinnor i åldern 50-64 år dokumenterade Dr. Hurst et al att koncentrationer av plasmaselenoprotein-SEPP1 börjar nå en platå i intervallet 110-118 mikrogram per liter [Hurst 2010].
90 % av KiSel-10-studiens deltagare hade serumselenivåer under 85 mikrogram per liter. Nästan hälften av av studiedeltagarna (45 %) hade serumselenivåer under 65 mikrogram per liter.
Endast 1,6 % av deltagarna i KiSel-10-studien hade serum-selen-koncentrationer tillräckliga för att optimera aktiviteten hos SEPP1-selenoproteinerna [Alehagen 2016].
Kom ihåg att tillräckliga koncentrationer av selen behövs, inte bara för att optimera aktiviteten hos antioxidant-selenoproteinerna glutationperoxidas, tioredoxinreduktas och SEPP1. Tillräckliga koncentrationer av selen krävs också för att reducera ubiqinonformen av coenzym Q10 och för att regenerera ubiqinolformen av coenzym Q10, vilket ger skydd mot peroxideringen av lipider och proteiner [Xia 2003]. Coenzym Q10-tillskott förbättrade symtom och överlevnad hos kroniska hjärtsviktspatienter i studien Q-Symbio.
För det andra: Klassificeringen av baseline-selenivåerna i KiSel-10-studien
Professor Alehagen och de svenska forskarna delade in datan från gruppen som fått aktiv behandling i tre undergrupper baserat på deltagarnas serum-selenkoncentrationer vid studiens början:
- Låg: mindre än 65 mikrogram per liter (45% av gruppen)
- Medel: mellan 65 och 85 mikrogram per liter (45% av gruppen)
- Hög: över 85 mikrogram per liter (endast 10% av gruppen)
Obs! Hög är ett relativt koncept. En serum-selenstatus på 85 mikrogram per liter är hög endast i jämförelse med de svenska deltagarna med generellt låg selenstatus. Normalt kan 110-120 mikrogram per liter och mer anses som “hög” selenstatus.
För det tredje: Öka serumselen-koncentrationen via tillskott
Fyra års dagligt tillskott med 200 mikrogram av preparatet SelenoPrecise®, innehållandes selensjäst, resulterade i att nästan alla deltagare nådde mer eller mindre samma serumselen-status, oavsett personens grundnivå.
Nivåerna efter tillskottet varierade från 185 till 245 mikrogram selen per liter serum [Alehagen 2016].
För det fjärde: Dokumentation av betydande hälsofördelar för hjärtat i de nedre två tertilerna
Med hjälp av data från 98 studiedeltagare från gruppen som fick tillskott visade forskarna att statistiskt signifikanta minskningar av risken för att dö i hjärtsjukdom inträffade i de lägsta två undergrupperna:
- Under 65 mikrogram per liter
- Mellan 65 och 85 mikrogram per liter
Det fanns också en minskning av risken för att dö i hjärtsjukdom i den högre undergruppen av deltagare med en baseline-serum-selenkoncentration över 85 mikrogram per liter. Riskreduktionen nådde emellertid inte nivån för statistisk signifikans.
Det finns några möjliga förklaringar till varför riskminskningen i denna undergrupp inte uppnådde statistisk signifikans:
- Provstorleken var mycket liten
- Antalet dödsfall i undergruppen var låg [Alehagen 2016]
Den lilla provstorleken och det lilla antalet dödsfall gjorde det mycket svårare att upptäcka sanna populationsskillnader ifall de existerar vid nivåer över 85 mikrogram per liter.
För det femte: Dokumentation av effekten av selentillskott hos personer med låg selenstatus
Ju större individens behov av selentillskott var, dvs. ju lägre hens baseline-selenstatus var i KiSel-10-studien, desto större och mer uttalad var effekten av selentillskottet på hjärthälsan.
Om det här låter självklart, är det kanske så. Men det är bra att ha vetenskapliga resultat från en väl utformad studie för att säkerhetsställa hypoteserna. Vi behöver mer forskning kring frågorna om, när och på vilka nivåer av plasma- eller serum-selenkoncentrationer som de positiva hälsoeffekterna av selentillskott når en optimal platå.
Sammanfattning av huvudpunkterna från KiSel-10-studien
- KiSel-10-studien var en väl utformad och väl underbyggd studie som gav värdefull, vetenskaplig information om hjärtats hälsoeffekter av tillskott med selen och coenzym Q10.
- Ett dagligt tillskott ökar koncentrationen av serum-selen och coenzym Q10 till effektiva nivåer.
- Ett dagligt tillskott minskar risken för hjärtsjukdom och risk för dödsfall i hjärtsjukdom.
- Selen och coenzym Q10 arbetar tillsammans.
Enligt professor Alehagen kommer personer med suboptimala nivåer av antingen coenzym Q10, selen eller båda att ha högre risk för negativa kardiovaskulära händelser.
Källor:
Alehagen, U., Johansson, P., Björnstedt, M., Rosén, A., & Dahlström, U. (2013). Cardiovascular mortality and N-terminal-proBNP reduced after combined selenium and coenzyme Q10 supplementation: a 5-year prospective randomized double-blind placebo-controlled trial among elderly Swedish citizens. International Journal of Cardiology, 167(5), 1860-1866. doi:10.1016/j.ijcard.2012.04.156
Alehagen, U., Aaseth, J., & Johansson, P. (2015). Reduced cardiovascular mortality 10 years after supplementation with selenium and coenzyme q10 for four years: follow-up results of a prospective randomized double-blind placebo-controlled trial in elderly citizens. PLoS ONE 10(12): e0141641. doi:10.1371/journal.pone.0141641
Alehagen, U., Alexander, J., & Aaseth, J. (2016). Supplementation with selenium and Coenzyme Q10 reduces cardiovascular mortality in elderly with low selenium status. a secondary analysis of a randomised clinical trial. PLoS ONE 11(7):
e0157541. doi:10.1371/journal.pone.0157541
Alehagen, U., Johansson, P., Aaseth, J., Alexander, J., Wågsäter, D. (2017). Significant changes in circulating microRNA by dietary supplementation of selenium and coenzyme Q10 in healthy elderly males. A subgroup analysis of a prospective randomized double-blind placebo-controlled trial among elderly Swedish citizens.
PLoS ONE 12(4): e0174880. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0174880
Hurst, R., Armah, C. N., Dainty, J. R., Hart, D. J., Teucher, B., Goldson, A. J., & Fairweather-Tait, S. J. (2010). Establishing optimal selenium status: results of a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. The American Journal of Clinical Nutrition, 91(4), 923-931.
Xia, L., Nordman, T., Olsson, J. M., Damdimopoulos, A., Björkhem-Bergman, L., Nalvarte, I., & Björnstedt, M. (2003). The mammalian cytosolic selenoenzyme thioredoxin reductase reduces ubiquinone. A novel mechanism for defense against oxidative stress. The Journal of Biological Chemistry, 278(4), 2141-2146.
Ansvarsfriskrivning: Informationen som presenteras i denna review är inte avsedd som medicinsk rådgivning och bör inte användas som sådan.