Selenbrist och covid-19-infektion

Selen är ett naturligt spårämne som har en viktig roll i immunsystemets funktion.

SARS-CoV-2 är ett enkelsträngat RNA-virus som orsakar covid-19-infektioner. Covid-19-infektioner har en komplex metabolism som är jämförbar med RNA-virusinfektioner som coxsackievirus, influensavirus, hantavirus och HIV-virusinfektioner.

Corona virus
Individer med låga selenkoncentrationer i serum, till exempel under 70 mcg/L, har större risk att få covid-19 och en större risk för ett allvarligare förlopp. Selentillskott kan ge terapeutiska fördelar.

Selenbrist främjar mutationer, replikering och ökad virulens hos RNA-virus

Selenbrist – ofta definierad som serumselenstatus under 70 mcg/L – ger ökad risk för infektion med RNA-virus:

  • Coxsackievirus:

Beck och Levander har visat att ett milt Coxsackievirus kan bli mycket virulent hos möss med brist på selen. På liknande sätt visade en normalt mild stam av influensavirus – influensa A – också ökad virulens när den gavs till möss med selenbrist. Den ökade virulensen följdes av flera förändringar i virusgenomet i ett segment som tidigare ansågs vara relativt stabilt (Beck 2003).

  • Hantavirus:

Förekomsten av Hantavirus är sex gånger högre i områden i Kina där det är selenbrist jämfört med områden som har tillräckligt med selen (Fang 2015).

  •  Influensavirus:

Under 2009 års svininfluensapandemi visade det sig att patienter som diagnostiserats med H1N1-lunginflammation hade mer selenbrist än patienter i en kontrollgrupp med influensaliknande sjukdomar, som dock inte sjuka av H1N1. Dessutom såg man, att patienter med H1N1-lunginflammation, som hade blodselennivåer som anses nödvändiga för normal glutationperoxidasaktivitet (mellan 70 och 90 mcg /L) återhämtade sig snabbare och hade en bättre överlevnadsgrad än lunginflammationspatienter med H1N1, som hade lägre selenblodnivåer (Moya 2013).

  • HIV-virus:

Serumselenstatus är associerad med svårare sjukdom samt dödsrisk vid HIV-infektioner. Att ge selentillskott till HIV-infekterade patienter har – i kliniska studier – visat sig ha terapeutiska fördelar (Baum 2013).

  • Covid-19:

Zhang et al. (2020) jämförde selenstatus (med användning av selenstatusdata från hårmätningar) med graden av tillfrisknandet från covid-19 i 17 kinesiska städer. Man fann ett mycket signifikant samband: Ju lägre selenstatus i ett område, desto sämre återhämtning från covid-19.

I den kinesiska staden Enshi, där invånarna har ett av de högsta selenintagen i världen, var tillfrisknandet från covid-19 nästan tre gånger det genomsnittliga tillfrisknandet när detta jämfördes med resten av städerna i Hubei-provinsen, inklusive Wuhan (Zhang 2020).

Terapeutiska fördelar med selentillskott

Selentillskott till individer med låg serumselenstatus kan vara fördelaktigt när det gäller återställandet av värdcellernas antioxidantkapacitet, minskning av apoptos, begränsning av skador på endotelceller och minskad trombocytaggregation.

  • Reparationen av värdcells antioxidant seleno-enzymer som tioredoxinreduktas och glutationperoxidas som ger ett försvar mot oxidativ skada (Rayman 2012).
  • Reparationen av värdcellens lager av selenoproteiner som bidrar till immunsystemets funktion och till antiinflammatoriska effekter (Rayman 2012).
  • Hämning av NFκB-signalering -–NFκB är proteinsignalkomplexet som fungerar som en central förmedlare av de proinflammatoriska molekylerna som är involverade i livshotande cytokinstormar i covid-19-infektioner.
  • Skydd av endotelcellernas funktion, vilket minskar risken för covid-19-inducerade inflammerade endotelceller.
  • Främjande av antitrombotiska effekter, skydd mot covid-19-associerad risk för arteriell och djupventrombos, lungemboli och mikrovaskulär trombos.
Sammanfattning

Låg serumselenstatus är vanligt vid tillstånd som fetma och metaboliskt syndrom. Det ökar risken för allvarligare covid-19-infektioner, särskilt hos äldre.

Att ge tillskott till individer med låg serumselenstatus kan ha förebyggande och terapeutiska effekter på känslighet för, och svårighetsgraden av covid-19-infektion.

Källor

Baum MK, Campa A, Lai S, Sales Martinez S, Tsalaile L, Burns P, Farahani M, Li Y, van Widenfelt E, Page JB, Bussmann H, Fawzi WW, Moyo S, Makhema J, Thior I, Essex M, Marlink R. Effect of micronutrient supplementation on disease progression in asymptomatic, antiretroviral-naive, HIV-infected adults in Botswana: a randomized clinical trial. JAMA. 2013 Nov 27;310(20):2154-63.

Beck MA, Levander OA, Handy J. Selenium deficiency and viral infection. J Nutr. 2003;133:1463–7S.

Fang L-Q, Goeijenbier M, Zuo S-Q, Wang L-P, Liang S, Klein S, et al.
The Association between Hantavirus infection and selenium deficiency in Mainland China. Viruses. 2015;7:333-51.

Hiffler L, Rakotoambinina B. Selenium and RNA Virus Interactions: Potential Implications for SARS-CoV-2 Infection (COVID-19). Front Nutr. 2020 Sep;7:164.

Moya M, Bautista EG, Velázquez-González A, Vázquez-Gutiérrez F,
Tzintzun G, García-Arreola ME, et al. Potentially-toxic and essential
elements profile of AH1N1 patients in Mexico City. Sci Rep. 2013;3:1284.

Rayman MP. Selenium and human health. Lancet. (2012) 379:1256-
68.

Zhang J, Taylor EW, Bennett K, Saad R, Rayman MP. Association between regional selenium status and reported outcome of COVID-19 cases in China. Am J Clin Nutr. 2020;11:1297–9.

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *