Författarna till en nyligen genomförd meta-analys av 69 studier av selenexponering och cancerrisk drog slutsatsen att hög selenexponering kan minska cancerrisken, särskilt om den höga exponeringen återspeglas i höga selenkoncentrationer i plasma, serum eller tånaglar [Cai 2016]. Det är erkänt att ett högre selenintag (jämfört med ett lågt) kan påverka olika typer av cancer på olika sätt. Det behövs mer forskning för att ta reda på i vilken form och vid vilken dos selentillskottet har störst effekt när det gäller att minska cancerrisken. I den här artikeln sammanfattar jag resultaten av den forskning som utförts av dr Xianlei Cai med kollegor.
Vad är en meta-analys av selenexponering och cancerrisk?
En meta-analys är en forskningsmetod där man kombinerar data från flera utvalda forskningsstudier för att komma fram till slutsatser med högre statistisk styrka. I just det här faller valde Cai med kollegor ut 69 studier som uppfyllde deras kriterier. Var och en av de 69 valda studierna uppfyllde följande villkor:
- det var en randomiserad, kontrollerad prövning eller en kohortstudie eller en fallkontrollstudie
- undersökte selenexponeringen i utgångsläget och hade cancerrisken som resultatmått
- publicerades på engelska mellan 1980 och 2014
- innehöll alla data som behövdes för att göra meta-analysen.
De 69 studierna omfattade data från 364 742 studiedeltagare med 26 138 cancerfall. Det var alltså ett digert material att bearbeta. Först kontrollerade forskarna att sådana variabler som exponeringssätt, geografiskt område och studiens utformning inte påverkade resultaten hos någon studie. De kontrollerade även om det fanns några könsskillnader vad gällde effekten av att exponeras för selen, och fann inga signifikanta sådana.
Vilka resultat fick man fram från meta-analysen?
Total cancerrisk.
Forskarna drog slutsatsen att en hög selenexponering har en skyddseffekt mot cancer. Det vill säga – studiedeltagare som hade en högre selenexponering hade signifikant lägre cancerrisk än studiedeltagare med lägre selenexponering [Cai 2016],
Hurst m.fl. genomförde 2010 en studie som syftade till att bestämma optimal selenkoncentration i plasma. Man kom fram till att ett lågt selenvärde i plasma kan sägas vara en koncentration som ligger under 100 nanogram per milliliter (kan även uttryckas som 100 mikrogram per liter). Hurst m.fl. menade att ett selenvärde i plasma på minst 110–118 nanogram per milliliter behövs för optimal mängd av selenprotein P [Hurst 2010].
Risk för bröstcancer.
Forskarna fann att en hög selenexponering minskade risken för bröstcancer.
Risk för lungcancer.
Forskarna fann att en hög selenexponering har en skyddande effekt mot lungcancer.
Risk för prostatacancer.
Forskarna fann att en hög selenexponering minskade risken för prostatacancer.
Obs! I en separat artikel kommer jag att sammanfatta resultaten av en meta-analys från 2012 där man fokuserade på selenexponering och risk för prostatacancer. I denna meta-analys ingick 12 studier med totalt 13 254 deltagare och 5 007 fall av prostatacancer [Hurst 2012]. Meta-analysen visade att risken för prostatacancer minskade med stigande selenhalt i plasma/serum upp till 170 nanogram per milliliter.
Vilka slutsatser drog forskarna om selen och cancerrisk?
Dr Cai och hans forskarteam sammanfattade resultatet av sin meta-analys på följande sätt:
- det finns ett omvänt samband mellan selenexponering och total cancerrisk
- det finns en nedåtgående trend mellan selenkoncentration i serum/plasma och cancerrisk
- det finns en nedåtgående trend mellan selenkoncentration i tånaglar och cancerrisk
- selenexponeringen har olika effekt på olika typer av cancer
- olika typer av selentillskott kan ge olika effekter på människans hälsa
- för optimalt skydd mot cancer kan selenintaget behöva vara tillräckligt högt för att selenprotein P ska kunna produceras i full omfattning.
Genom vilka mekanismer minskar selen cancerrisken?
Den exakta mekanismen bakom selenets cancerförebyggande effekter är inte känd. Det finns olika hypoteser för att förklara dess positiva verkan:
- selenproteinerna har en antioxiderande effekt, i synnerhet glutationperoxidaser och selenprotein P
- selenet påverkar cancercellernas apoptos (biologiskt programmerade celldöd)
- selenet påverkar DNA:ets stabilitet.
Avslutningsvis om studier av selen och cancer
Cai m.fl. inriktade sig på studier av selenexponering och cancerrisk. I deras meta-analys ingick därför inga studier av hur selentillskott i kombination med andra antioxidanter påverkar cancerrisken. Några viktiga randomiserade kontrollerade studier var därför inte med i Cais meta-analys:
- Linxian Nutritional Intervention-studien [Blot 1993]
- Su.Vi.Max-studien [Hercberg 2010]
- Antioxidant Supplement-studien [Bonelli 2013]
Jag kommer att skriva mer om resultaten av dessa randomiserade kontrollerade studier av selen och andra antioxidanter i kommande artiklar på denna webbplats. Jag kommer naturligtvis också att skriva mer om de stora randomiserade kontrollerade studierna av selen:
- Nutritional Prevention of Cancer Trial [Clark 1996]
- Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT) [Lippman 2009]
- PREvention of Cancer by Intervention with Selenium (PRECISE) [Larsen 2004]
Källor
Blot, W. J., Li, J. Y., Taylor, P. R., Guo, W., Dawsey, S., & Wang, G. Q. (1993). Nutrition intervention trials in Linxian, China: supplementation with specific vitamin/mineral combinations, cancer incidence, and disease-specific mortality in the general population. Journal of The National Cancer Institute, 85(18), 1483-1492.
Bonelli, L., Puntoni, M., Gatteschi, B., Massa, P., Missale, G., Munizzi, F., & Bruzzi, P. (2013). Antioxidant supplement and long-term reduction of recurrent adenomas of the large bowel. A double-blind randomized trial. Journal of Gastroenterology, 48(6), 698-705
Cai, X., Wang, C., Yu, W., Fan, W., Wang, S., Shen, N., & Wang, F. (2016). Selenium Exposure and Cancer Risk: an Updated Meta-analysis and Meta-regression. Scientific Reports, 619213.
Clark, L. C., Combs, G. J., Turnbull, B. W., Slate, E. H., Chalker, D. K., Chow, J., & … Taylor, J. R. (1996). Effects of selenium supplementation for cancer prevention in patients with carcinoma of the skin. A randomized controlled trial. Nutritional Prevention of Cancer Study Group. JAMA, 276(24), 1957-1963.
Hercberg, S., Kesse-Guyot, E., Druesne-Pecollo, N., Touvier, M., Favier, A., Latino-Martel, P., & Galan, P. (2010). Incidence of cancers, ischemic cardiovascular diseases and mortality during 5-year follow-up after stopping antioxidant vitamins and minerals supplements: a postintervention follow-up in the SU.VI.MAX Study. International Journal of Cancer, 127(8), 1875-1881.
Hurst, R., Hooper, L., Norat, T., Lau, R., Aune, D., Greenwood, D. C., & Fairweather-Tait, S. J. (2012). Selenium and prostate cancer: systematic review and meta-analysis. The American Journal of Clinical Nutrition, 96(1), 111-122.
Hurst, R., Armah, C. N., Dainty, J. R., Hart, D. J., Teucher, B., Goldson, A. J., & Fairweather-Tait, S. J. (2010). Establishing optimal selenium status: results of a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. The American Journal of Clinical Nutrition, 91(4), 923-931.
Larsen, E. H., Hansen, M., Paulin, H., Moesgaard, S., Reid, M., & Rayman, M. (2004). Speciation and bioavailability of selenium in yeast-based intervention agents used in cancer chemoprevention studies. Journal of AOAC International, 87(1), 225-232.
Lippman, S. M., Klein, E. A., Goodman, P. J., Lucia, M. S., Thompson, I. M., Ford, L. G., & Coltman, C. J. (2009). Effect of selenium and vitamin E on risk of prostate cancer and other cancers: The Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT). JAMA, 301(1), 39-51.
Ansvarsfriskrivning: Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.