Selen är ett spårämne. Det finns bara i mycket små mängder på jorden. Det produceras främst som en biprodukt vid kopparbrytning. Det kan inte återvinnas. Det är mycket ojämnt fördelat i jorden i olika geografiska områden.
Mängden selen i betesmarker och spannmål varierar därför kraftigt mellan olika regioner och därmed även i nästa steg i näringskedjan, nämligen i djuren. Följaktligen är också den mängd vi människor får i oss via kosten mycket skiftande, helt enkelt beroende på var vi bor.
Selen är ett viktigt näringsämne för människan
Selen är ett nödvändigt mikronäringsämne som kroppen inte kan producera själv. Den största delen får vi i oss via maten. Selen är viktigt för immunsystemets och sköldkörtelns funktion, för vår fortplantningsförmåga och för att skydda vårt DNA i cellerna.
De största producenterna av selen är USA, Kanada och Japan, medan mindre mängder kommer från Kina och Australien [Haug]. Den allra största delen av den årliga produktionen av selen används inom industrin. Högst 10 procent av den totala årliga produktionen används för gödsling av marken, och långt under 10 procent används som kosttillskott.
Selenkoncentrationen är låg i många av de livsmedel som produceras i Europa, Nya Zeeland och Mellanöstern och i stora delar av Afrika och Asien. I USA är selenkoncentrationen i livsmedel som produceras i de nordöstra, sydöstra och nordvästra staterna betydligt lägre än i livsmedel från landets mellersta delar[Haug].
Det tål att upprepas: Selen är ett essentiellt näringsämne för oss människor. Vi kan inte själva tillverka det i kroppen. Vi är helt beroende av det selen som finns i maten och i kosttillskott.
Vi har inte råd att slösa med det selen som vi kan få fram ur jorden. Vi lär nämligen inte kunna komma på något sätt att öka produktionen eller återvinna ämnet i någon större utsträckning.
Selen har viktiga biologiska funktioner
Förhindrar bristsjukdomar
Randomiserade kontrollerade kliniska prövningar har visat att ett jästpreparat med tillsats av selen minskar förekomsten och effekterna av bristsjukdomar, till exempel Keshans sjukdom (en hjärtsjukdom) och Kashin–Becks sjukdom (en skelettsjukdom).
Förebygger cancer
Randomiserade kontrollerade kliniska prövningar har visat att ett dagligt tillskott av ett jästpreparat med tillsats av selen signifikant minskar antalet cancerfall och dödligheten i cancer [Blot, Clark, Hercberg, Yu].
Minskar förekomsten och dödligheten i hjärtsjukdomar
En randomiserad kontrollerad prövning har på samma sätt visat att ett dagligt tillskott av ett jästpreparat med tillsats av selen samt ett patenterat coenzym Q10-preparat förbättrar hjärtfunktionen, minskar inflammation och oxidativ stress och sänker dödligheten i hjärtsjukdomar [Alehagen 2015].
Stärker immunförsvaret
Selenbrist har iakttagits i samband med nedsatt immunförsvar, medan tillskott av selen har satts i samband med ett förbättrat immunförsvar [Kiremidjian-Schumacher, Roy]. Vid tillskott av selen har man sett betydligt lägre risk för nedsatt immunförsvar och dödsfall på grund av hiv-infektion [Baum]. Flera studier har visat på ett nära samband mellan intaget av selen, mängden selen i kroppen och autoimmun sköldkörtelinflammation [Fan].
Myndigheterna anser att selen är viktigt för människans hälsa
US Food and Drug Administration
Selen anses vara så viktigt för hälsan att FDA (US Food and Drug Administration) har tillåtit följande texter på förpackningar till kosttillskott som innehåller selen:
”Selen kan minska risken för vissa cancerformer. Det finns forskningsresultat som tyder på att intag av selen kan minska risken för vissa former av cancer. FDA anser dock att evidensen är begränsad och att inga säkra slutsatser kan dras.”
”Selen kan ha cancerbekämpande effekter i kroppen. Det finns forskningsresultat som tyder på att intag av selen kan ha cancerbekämpande effekter i kroppen. FDA anser dock att evidensen är begränsad och att inga säkra slutsatser kan dras.”
Europeiska myndigheten för livmedelssäkerhet (Efsa)
I en Efsa-utredning drog man slutsatsen att ”ett orsakssamband och effektsamband har fastställts mellan intag av selen via kosten och en skyddseffekt mot oxidativ stress på DNA, proteiner och lipider, en normal immunfunktion, normal sköldkörtelfunktion och normal spermiebildning.”
Finlands regering
Från 1985 har regeringen i Finland, ett land som fram tills dess hade katastrofalt låga selenhalter i jorden, tillåtit tillsats av selen i gödningsmedel. Det uttalade syftet med selentillsatsen var att minska risken för cancer och hjärtsjukdomar orsakade av selenbrist.
Tjugo år senare kan forskningen visa att tillsatsen av selen i gödningsmedel i Finland har ökat intaget av selen hos djur och friska människor i Finland till säkra och tillfredsställande nivåer.
Gödningsmedel med tillsats av selen
Nya Zeeland, som började redan 1982, och Finland, som hållit på sedan 1985, har med framgång experimenterat med att tillsätta selen i gödningsmedel. Resultatet är en ökning av seleninnehållet i livsmedel som är tillräckligt hög för att människor ska få en god hälsa [Haug].
Men det finns ett problem, som Haug tar upp: Tillsats av selen i gödningsmedel är visserligen ett säkert och effektivt sätt att öka selenintaget via kosten, men det krävs 1 000 ton selen varje år, ungefär 40 % av den totala årliga produktionen, för att tillsätta 20 gram selen per hektar över en tredjedel av jordens odlingsbara yta. Och för att tillsätta 20 gram selen till en tredjedel av jordens betesmarker går det år cirka 2 000 ton selen per år [Haug].
Selen som kosttillskott är det enda alternativet för människan
Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket selen i världen för att man globalt ska kunna använda samma lösning som i Nya Zeeland och Finland. Världens befolkning ökar ständigt och det blir allt viktigare att spara och använda vårt lager av selen på ett förnuftigt sätt. Vi måste också tänka på att bygga upp en selenreserv för kommande generationer, för våra barn och barnbarn [Haug].
Kosttillskott med selen är den bästa lösningen som ger störst effekt med minsta mängd selen.
Källor
Baum, M. K., Campa, A., Lai, S., Sales Martinez, S., Tsalaile, L., Burns, P., & Marlink, R. (2013). Effect of micronutrient supplementation on disease progression in asymptomatic, antiretroviral-naive, HIV-infected adults in Botswana: a randomized clinical trial. Jama, 310(20), 2154-2163.
Blot, W. J., Li, J. Y., Taylor, P. R., Guo, W., Dawsey, S., & Wang, G. Q. (1993). Nutrition intervention trials in Linxian, China: supplementation with specific vitamin/mineral combinations, cancer incidence, and disease-specific mortality in the general population. Journal of The National Cancer Institute, 85(18), 1483-1492.
Clark, L. C., Combs, G. J., Turnbull, B. W., Slate, E. H., Chalker, D. K., Chow, J., & … Taylor, J. R. (1996). Effects of selenium supplementation for cancer prevention in patients with carcinoma of the skin. A randomized controlled trial. Nutritional Prevention of Cancer Study Group. Jama, 276(24), 1957-1963.
Fan, Y., Xu, S., Zhang, H., Cao, W., Wang, K., Chen, G., & … Liu, C. (2014). Selenium supplementation for autoimmune thyroiditis: a systematic review and meta-analysis. International Journal of Endocrinology, 2014904573.
Haug, A., Graham, R. D., Christophersen, O. A., & Lyons, G. H. (2007). How to use the world’s scarce selenium resources efficiently to increase the selenium concentration in food. Microbial Ecology in Health And Disease, 19(4), 209-228.
Hercberg, S., Galan, P., Preziosi, P., Bertrais, S., Mennen, L., Malvy, D., & Briançon, S. (2004). The SU.VI.MAX Study: a randomized, placebo-controlled trial of the health effects of antioxidant vitamins and minerals. Archives of Internal Medicine, 164(21), 2335-2342.
Kiremidjian-Schumacher, L., Roy, M., Wishe, H.I., Cohen, M.W,
& Stotzky, G. (1996). Supplementation with selenium augments the functions of natural killer and lymphokine-activated killer
cells. Biol Trace Elem Res., 52: 227-39.
Roy, M., Kiremidjian-Schumacher, L., Wishe, H.I., Cohen, M.W., & Stotzky, G. (1992). Effect of selenium on the expression of high affinity interleukin 2 receptors. Proc Soc Exp Biol Med., 200: 36-43.
Yu, S.Y., Zhu, Y.J., & Li, W.G. (1997). Protective role of selenium against hepatitis B virus and primary liver cancer in Qidong. Biol Trace Elem Res., 56: 117-24.
Ansvarsfriskrivning: Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.