Statinläkemedel: goda nyheter och dåliga nyheter. Å ena sidan är statinläkemedel effektiva för att minska kolesterolnivåerna, och det är bra, liksom att de tycks minska antalet dödsfall i hjärtinfarkt. Å andra sidan har vi sett en mycket stor ökning i antalet fall av kronisk hjärtsvikt under samma period som statinläkemedel har ordinerats. Drs. Okuyama och Langsjoen med kolleger har förklarat de farmakologiska mekanismer genom vilka denna medicinska paradox kan förekomma [Okuyama].
Statiner hämmar kroppens produktion av coenzym Q10
Jag kände till bevis från väl utformade studier, vilka associerar intag av statinläkemedel med minskade plasmanivåer av coenzym Q10. Coenzym Q10 är en viktig faktor i cellulär energiproduktion och en viktig fettlöslig antioxidant [Folkers, Littarru, McMurray]. Jag visste att ett energiberövat hjärta är ett sviktande hjärta [Folkers, Molyneux, Mortensen]. Därför visste jag också att de som tar statinläkemedel behöver prata med sin hjärtspecialist om att ta ett bra coenzym Q10-preparat.
Statiner hämmar också kroppens produktion av selenoproteiner
Drs. Okuyama och Langsjoen går längre i sin förklaring av de oavsiktliga konsekvenserna av statinmedicinering, längre än till den inhiberande effekten av statiner på kroppens bio-syntes av coenzym Q10.
De förklarar hur statinläkemedel hämmar kroppens produktion av de selenhaltiga proteiner som kallas selenoproteiner. Bland dessa selenoproteiner finns glutationperoxidas och tioredoxinreduktas. Dessa selenoproteiner fungerar som antioxidant-enzymer, vilka dämpar oxidativa skador på lipider, proteiner och DNA orsakade av skadliga fria radikaler.
Drs. Okuyama och Langsjoen hävdar att statinläkemedel, som hämmar kroppens produktion av selenoproteiner, mycket väl kan vara en faktor i den markanta ökningen av hjärtsvikt under de senaste åren. Det är ju känt att selenbrist kan förknippas med utvecklingen av dilaterad kardiomyopati (= minskad förmåga hos det försvagade hjärtat att pumpa blod).
Keshan–sjukdom och selenbrist
Jag hade läst om en ofta dödlig hjärtsjukdom, kallad Keshan-sjukdom, i en selenfattig region i Kina och om framgångsrik behandling av denna sjukdom med selentillskott [Chen]. Jag blev genast intresserad av vad Drs. Okuyama och Langsjoen hade att säga. Jag var tvungen att göra en Medline-sökning för att se vilka andra bevis det finns för en länk mellan intag av statinläkemedel och minskad produktion av selenoproteiner.
Biverkningar av statinläkemedel och produktion av selenoproteiner
Ganska snabbt hittade jag publicerade artiklar av forskarna Moosmann och Behl samt Kromer och Moosmann vid Johannes Gutenberg Universitetet i Mainz, Tyskland. De visar hur statinläkemedel minskar kroppens produktion av kolesterol genom att hämma den biologiska vägen där mevalonsyra och dess derivat mevalonat produceras. Mevalonat är nödvändigt för produktion av kolesterol. Mindre mevalonat är lika med mindre kolesterol. Men mevalonat behövs också för kroppens produktion av isopentenylpyrofosfat (IPP), och IPP är nödvändigt för produktion av aminosyran selenocystein
Mindre selenocystein = färre selenoproteiner
Vi vet att selen från mat och kosttillskott inte flyter runt i blodet och cellerna i sin elementära form. Selen införlivas antingen i aminosyran selenometionin eller i aminosyran selenocystein. På liknande sätt existerar inte selenocystein fritt i cellerna.
Selenocystein införlivas i de 25 kända selenoproteinerna. Det finns över 22,000 proteiner i människokroppen. Endast 25 av dessa proteiner är selenoproteiner innehållande selenocystein. Trots sin relativa sällsynthet är selenoproteinerna viktiga för många olika funktioner:
- antioxidantfunktion
- hjärtmuskelfunktion
- skelettmuskelfunktion
- immunförsvarsfunktion
- sköldkörtelfunktion
- fortplantningsfunktion
- cancerförebyggande funktion [Bellinger]
Oavsiktlig konsekvens av statinmedicinering
I kraftigt förkortad form har statiner följande negativa biverkningar relaterade till produktion av selenoproteiner:
- statiner blockerar bildningen av mevalonat
- mindre mevalonat innebär mindre produktion av selenocystein
- mindre selenocystein innebär färre selenoproteiner
Hämning av selenoprotein ännu allvarligare än hämning av coenzym Q10:s bio-syntes?
Om kroppens produktion av coenzym Q10 blockeras genom användning av statinläkemedel är det möjligt att kompensera för denna biverkning genom att ta ett bra coenzym Q10-tillskott med måltiderna [Folkers, Littarru].
I fallet med statinmedicinering och (oavsiktlig) hämning av syntesen av selenoproteiner är emellertid svaret inte så lätt. Ökad dosering och frekvens av selentillskott kommer inte att vara till hjälp om problemet är att kroppen inte kan använda selen för att producera aminosyran selenocystein.
Blockeringen av metaboliserandet av mevalonat genom statinläkemedel berövar effektivt kroppen IPP, ett ämne som den behöver för utveckling och mognad av selenocystein. Och selenoproteiner behöver selenocystein för att bli selenoproteiner [Moosmann]. Detta är en allvarlig biverkan av statinläkemedel.
Samband med hjärtsvikt?
Kom ihåg: Vi definierar hjärtsvikt som en sjukdom där hjärtmuskeln berövas energi. Hjärtsvikt kännetecknas av följande biverkningar:
- låga nivåer av cellulär ATP-produktion
- ökad mitokondriell dysfunktion
- ökad oxidativ skada från fria radikaler
- ökad endoteldysfunktion
- dålig kalciumbearbetning [Sharma]
Hjärtsvikt är en sjukdom med dålig prognos, trots många medicinska och tekniska terapier tillgängliga för kardiologer [Mortensen, Sharma]. Adjuvant behandling med coenzym Q10-tillskott – utöver konventionell hjärtsviktsmedicinering – har visat sig bidra avsevärt.
Drs. Okuyama och Langsjoen med kolleger har beskrivit de negativa effekterna av statinläkemedel på coenzym Q10 och selenfunktionen i hjärtmuskeln.
De har tagit upp frågan om de epidemiska proportionerna av hjärtsvikt i vår tid kan förvärras av den omfattande användningen av statinläkemedel. De har krävt att riktlinjerna för användning av statiner kritiskt omvärderas.
Under tiden pågick en randomiserad, kontrollerad studie där friska, äldre studiedeltagare i åldern 70 – 88 år fick 200 mikrogram av en högselenjäst-beredning och 200 milligram av coenzym Q10 dagligen under fyra år, vilken visade betydande fördelar för den aktiva behandlingsgruppen jämfört med placebogruppen:
- minskad dödlighet i hjärtsjukdom
- bättre hjärtfunktion, visad på ekokardiogram
- minskade nivåer av en bio-markör för hjärtsjukdom
Slutsats för patienter
De som tar statinläkemedel bör prata med sin kardiolog om de potentiellt skadliga effekterna av statinläkemedel på kroppens coenzym Q10-status och kroppens glutationperoxidas-status.
Dessutom bör vi vara medvetna om att det verkar finnas ett särskilt inbördes förhållande mellan selen och coenzym Q10, vilket innebäratt de två i kombination kompletterar och förstärker varandras effekt.
Källor:
Bellinger, F. P., Raman, A. V., Reeves, M. A., & Berry, M. J. (2009). Regulation and function of selenoproteins in human disease. The Biochemical Journal, 422(1), 11-22.
Chen, J. (2012). An original discovery: selenium deficiency and Keshan disease (an endemic heart disease). Asia Pacific Journal of Clinical Nutrition, 21(3), 320-326.
Folkers, K., Vadhanavikit, S., & Mortensen, S. A. (1985). Biochemical rationale and myocardial tissue data on the effective therapy of cardiomyopathy with coenzyme Q10. Proceedings of The National Academy of Sciences of The United States of America, 82(3), 901-904.
Folkers, K, Langsjoen, P., Willis, R., Richardson, P., Xia, L.J., Ye, C.Q., & Tamagawa, H. (1990”. Lovastatin decreases coenzyme Q levels in humans. Proceedings of The National Academy of Sciences of The United States of America 87, no. 22: 8931-8934.
Kromer, A., & Moosmann, B. (2009). Statin-induced liver injury involves cross-talk between cholesterol and selenoprotein biosynthetic pathways. Molecular Pharmacology, 75(6), 1421-1429.
Littarru, G. P., & Langsjoen, P. (2007). Coenzyme Q10 and statins: biochemical and clinical implications. Mitochondrion, 7 SupplS168-S174.
McMurray, J. V., Dunselman, P., Wedel, H., Cleland, J. F., Lindberg, M., Hjalmarson, A., & Wikstrand, J. (2010). Coenzyme Q10, rosuvastatin, and clinical outcomes in heart failure: a pre-specified substudy of CORONA (controlled rosuvastatin multinational study in heart failure). Journal of The American College of Cardiology, 56(15), 1196-1204.
Molyneux, S. L., Florkowski, C. M., George, P. M., Pilbrow, A. P., Frampton, C. M., Lever, M., & Richards, A. M. (2008). Coenzyme Q10: an independent predictor of mortality in chronic heart failure. Journal of The American College of Cardiology, 52(18), 1435-1441.
Moosmann, B., & Behl, C. (2004). Selenoproteins, cholesterol-lowering drugs, and the consequences: revisiting of the mevalonate pathway. Trends in Cardiovascular Medicine, 14(7), 273-281.
Moosmann, B., & Behl, C. (2004). Selenoprotein synthesis and side-effects of statins. Lancet (London, England), 363(9412), 892-894.
Mortensen, S. A., Rosenfeldt, F., Kumar, A., Dolliner, P., Filipiak, K. J., Pella, D., & … Littarru, G. P. (2014). The effect of coenzyme Q10 on morbidity and mortality in chronic heart failure: results from Q-SYMBIO: a randomized double-blind trial. JACC. Heart Failure, 2(6), 641-649.
Sharma, A., Fonarow, G. C., Butler, J., Ezekowitz, J. A., & Felker, G. M. (2016). Coenzyme Q10 and Heart Failure: A State-of-the-Art Review. Circulation. Heart Failure, 9(4), e002639.