Kardiologer vid universitetet i Groningen i Nederländerna har publicerat en omfattande genomgång av den samlade kunskapen om selenbrist och selenoproteinets roll hos hjärtsviktspatienter (Al-Mubarak 2021).
Nyckelpunkterna i deras granskning är följande:
- Selen är ett viktigt mikronäringsämne. Det ingår i 25 olika selenoproteiner som har många biologiska funktioner i kroppen.
- Suboptimalt (otillräckligt) selenintag och selenstatus leder till försämrad cellulär syntes av selenoproteiner och till nedsatt funktion av selenoproteinerna, vilket kan förvärra oxidativ stress och inflammation. Dessa tillstånd är förknippade med svårare hjärtsvikt.
- 70 procent av patienterna som diagnostiserats med hjärtsvikt har suboptimala selennivåer i serum (under 100 mikrogram per liter).
- Hjärtsviktspatienter med suboptimala serumkoncentrationer av selen har lägre träningskapacitet, lägre livskvalitet och en sämre prognos än hjärtsviktpatienter med serumkoncentrationer över 100 mikrogram per liter.
- Effekten av selentillskott, i kliniska prövningar av patienter med hjärtsvikt, har visat förbättrade kliniska symtom: Förbättringar i New York Heart Associations funktionsklass, i vänster ventrikulär ejektionsfraktion (nedsatt pumpförmåga) och i lipidprofilen.
Selenbrist och hjärtsvikt
- Selenbrist har länge förknippats med ökad förekomst av Keshans sjukdom, en form av kardiomyopati (sjukdom eller störning i hjärtmuskeln). I Kina har intaget av ett oralt selentillskott nästan helt eliminerat Keshans sjukdom i områden där det en gång var begränsat till vissa platser (Zhou 2018).
- Viktiga selenoproteiner som glutationperoxidaser och selenoprotein P kräver ett tillräckligt högt selenintag för att nå platånivå, i allmänhet serumselennivåer från 90 till 125 mikrogram per liter (Hurst 2010).
- I en väldokumenterad kohortstudie på hjärtsvikt har serumselennivåer under 100 mikrogram per liter associerats med minskad träningskapacitet, sämre livskvalitet och en sämre prognos (Bomer 2020).
- Holländska kardiologer föreslår att patienter med serumselennivåer under 100 mikrogram per liter bör anses ha suboptimala koncentrationer (Bomer 2020).
Observationsstudier av selenkoncentration och hjärtsvikt
Tre metaanalyser har visat att det finns ett samband mellan selenstatus och risken för hjärtsjukdom:
- I poolade prospektiva kohortstudier visade Flores-Mateo (2006) att högre selenkoncentrationer är förknippade med 15 procent minskad risk för akut kranskärlssjukdom. Poolade fall-kontrollstudier visade en minskad risk på 57 procent.
- Zhang (2016) visade att patienter med den högsta nivån av selenstatus (ett medelvärde på 101,5 mikrogram per liter) hade en 13 procent lägre risk att utveckla hjärtsjukdom jämfört med den lägsta kategorin (ett medelvärde på 53,7 mikrogram per liter).
- Kuria (2020) visade att högre selenstatus minskar dödligheten i hjärtsjukdom med 25 procent och förekomsten av hjärtsjukdom med 20 procent, jämfört med låg selenstatus.
Studier av selentillskott – KiSel-10-studien
Den mest intressanta kliniska studien är KiSel-10-studien där äldre personer, med en medelålder på 78 år, som hade låg selenstatus (genomsnittlig baslinjestatus: 67,1 mikrogram per liter), behandlades dagligen i fyra år med en kombination av 200 mikrogram av en organisk högselenjästberedning och 200 mikrogram coenzym Q10.
- Data från studien visade att det kombinerade tillskottet var signifikant associerat med en minskning av dödsfall i hjärtsjukdomar, en minskning av NT-proBNP-blodnivåerna (en känd biomarkör för hjärtsvikt) och med bättre hjärtfunktionspoäng på ekokardiografi (Alehagen 2013).
- En delanalys av data från studien visade att andelen dödsfall i hjärtsjukdom var signifikant högre i undergruppen med de lägre serum-koncentrationerna under 65 mikrogram per liter, jämfört med undergruppen med en selenkoncentration på 85 mikrogram per liter eller högre (Alehagen 2016).
- Delanalysen visade att selentillskott skyddade hjärtat hos försökspersonerna med ett lågt serumselen vid baslinjen – att de hade 85 mikrogram per liter eller lägre (Alehagen 2016).
Studier av selentillskott och hjärtsvikt
Två randomiserade kontrollerade studier utförda med små prover från hjärtsviktspatienter är av intresse:
- Garakyaraghi (2015) gav 32 hjärtsviktspatienter en daglig kombination av 90 milligram Q10 och 200 mikrogram selen i tre månader. Behandling med tillskotten var associerat med signifikant förbättring av patienternas New York Heart Associations funktionsklass, vänster ventrikulär ejektionsfraktion och hjärtinfarkt, jämfört med kontrollgruppen.
- Raygan (2018) gav 53 patienter med hjärtsvikt 200 mikrogram selen dagligen i 12 veckor. Resultaten visade en signifikant minskning av LDL-kolesterol, insulinnivåer och C-reaktiva proteinnivåer (en biomarkör för inflammation) samt ökade HDL-kolesterolnivåer.
Information att ta till sig: Selenstatus och hjärtsjukdom
- Det finns bevis för att det kan finnas ett U-format samband mellan selenstatus och hälsa med en optimal serum/plasmaselenstatus i intervallet 100–170 mikrogram per liter (Rayman 2012).
- De flesta patienter med hjärtsvikt har serumselennivåer under 100 mikrogram per liter, så tillskott med selen är mycket lovande vid behandling av hjärtsvikt.
- Selen i selenoproteiner kan ge positiva hälsoeffekter på hjärtat, både lokalt i hjärtmuskelvävnaden och systematiskt.
- Selenoproteiner kan hjälpa till att återställa hjärtfunktionen genom flera mekanismer, inklusive 1) att upprätthålla hälsosamma mitokondrier, 2) att minska oxidativ stress, 3) ha en antiinflammatorisk effekt, 4) att förbättra immunsystemets funktion och 5) att minska endoplasmatisk retikulum stress.
- En studie vid Penn State Universitetet har visat att tillskott med en organisk selenjäst är förknippat med signifikanta minskningar av biomarkörer för oxidativ stress medan ett 100-procentigt selenometionin-tillskott inte visade liknande minskningar, vilket tyder på att andra selentyper än selenometionin står för minskningen i oxidativ stress (Richie 2014).
Sources
Al-Mubarak, A.A., van der Meer, P. & Bomer, N. Selenium, selenoproteins, and heart failure: current knowledge and future perspective. Curr Heart Fail Rep (2021). https://doi.org/10.1007/s11897-021-00511-4.
Alehagen U, Alexander J, Aaseth J. Supplementation with selenium and Coenzyme Q10 reduces cardiovascular mortality in elderly with low selenium status. a secondary analysis of a randomised clinical trial. PLoS One. 2016;11(7):e0157541.
Alehagen U, Johansson P, Bjornstedt M, Rosen A, Dahlstrom U. Cardiovascular mortality and N-terminal-proBNP reduced after combined selenium and coenzyme Q10 supplementation: a 5-year prospective randomized double-blind placebo-controlled trial among elderly Swedish citizens. Int J Cardiol. 2013;167(5):1860–6.
Bomer N, Grote Beverborg N, Hoes MF, Streng KW, Vermeer M, Dokter MM, et al. Selenium and outcome in heart failure. Eur J Heart Fail. 2020;22(8):1415–23.
Flores-Mateo G, Navas-Acien A, Pastor-Barriuso R, Guallar E.
Selenium and coronary heart disease: a meta-analysis. Am J Clin
Nutr. 2006;84(4):762–73.
Garakyaraghi M, Bahrami P, Sadeghi M, Rabiei K. Combination
effects of selenium and coenzyme Q10 on left ventricular systolic
function in patients with heart failure. Iran Heart J. 2015;15(4):6–
12.
Hurst R, Armah CN, Dainty JR, Hart DJ, Teucher B, Goldson AJ,
et al. Establishing optimal selenium status: results of a randomized,
double-blind, placebo-controlled trial. Am J Clin Nutr.
2010;91(4):923–31.
Kuria A, Tian H, Li M, Wang Y, Aaseth JO, Zang J, et al. Selenium status in the body and cardiovascular disease: a systematic review and meta-analysis. Crit Rev Food Sci Nutr. 2020;1–10.
Loscalzo J. Keshan disease, selenium deficiency, and the selenoproteome. Longo DL, editor. N Engl J Med. 2014;370(18):1756–60.
Raygan F, Behnejad M, Ostadmohammadi V, Bahmani F, Mansournia MA, Karamali F, et al. Selenium supplementation lowers insulin resistance and markers of cardio-metabolic risk in patients with congestive heart failure: a randomised, double-blind, placebo-controlled trial. Br J Nutr. 2018;120(1):33–40.
Rayman MP. Selenium and human health. Lancet. 2012;379(9822):1256–68.
Richie JP Jr, Das A, Calcagnotto AM, Sinha R, Neidig W, Liao J, Lengerich EJ, Berg A, Hartman TJ, Ciccarella A, Baker A, Kaag MG, Goodin S, DiPaola RS, El-Bayoumy K. Comparative effects of two different forms of selenium on oxidative stress biomarkers in healthy men: a randomized clinical trial. Cancer Prev Res (Phila). 2014 Aug;7(8):796-804.
Zhang X, Liu C, Guo J, Song Y. Selenium status and cardiovascular
diseases: meta-analysis of prospective observational studies
and randomized controlled trials. Eur J Clin Nutr. 2016;70(2):
162–9.
Zhou, H., Wang, T., Li, Q. et al. Prevention of Keshan Disease by selenium supplementation: a systematic review and meta-analysis. Biol Trace Elem Res 186, 98–105 (2018).
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.