Citat: ”Plocka nästan vilken cell som helst från din kropp, och den kommer att ha en miljon eller fler selenatomer i sig, fast fram tills alldeles nyligen hade ingen någon som helst aning om vad de var där för. Nu vet vi att selen bildar två vitala enzymer, vars brist på har kopplats till högt blodtryck, artrit, anemi, vissa cancerformer, och till och med eventuellt minskat antal spermier. Så det är tydligt att det är en bra idé att ha selen i kroppen (selen hittas särskilt i nötter, fullkornsbröd och fisk), men samtidigt, om du tar för mycket, kan du omedelbart förgifta din lever. Och som med mycket annat i livet kan det vara svårt att hitta rätt balans. ” Slut citat.
Ovanstående rader är citat hämtade från Bill Brysons bok, The Body: A Guide for Occupants. ISBN-13: 978-0385539302. Jag kan starkt rekommendera boken. Bryson använder engelska språket på ett sätt som gör det till ett rent nöje att läsa. Det är en bok som är full av fakta och samband. Du kanske redan känner till honom och hans tidigare bok om vetenskap och teknik, The Short History of Almost Everything.
Selen, selenenzymer och god hälsa
Om du vill ha en snabb och grundläggande information om mikronäringsämnet selen kan du besöka Linus Paulings Institut – Micronutrient Information Center. Där hittar du följande basfakta om selen:
- De kemiska formerna och halterna av selen i växtbaserade livsmedel varierar beroende på selenhalten i jorden. Det finns stora variationer i selennivåerna i olika länder och regioner runt om världen. Selenintaget från mat är relativt högt i exempelvis Kanada, Japan, USA och Venezuela medan det är mycket lägre i Europa, särskilt i norra och östra Europa. Kina har regioner som kännetecknas av selenbrist och andra regioner som har ett överskott av selen (Rayman 2012).
- För ungdomar och vuxna är den acceptabla övre nivån av selenintag från både mat och kosttillskott 400 mikrogram per dag. I USA är vuxnas genomsnittliga selenintag uppskattat till cirka 100 mikrogram per dag. Där finns det dock stora variationer i selenhalten i livsmedel. Att jämföra med det genomsnittliga dagsintaget av selen från livsmedel i Storbritannien och Skandinavien som ligger på cirka 50 mikrogram (Hurst 2010; Larsen 2002).
- Spårämnet selen och dess biologiska funktioner sker främst genom att selen integrerats med aminosyran selenocystein.
- Selenocystein är en komponent i 25 identifierade selenoproteiner.
- Vi människor behöver ett tillräckligt selenintag för att selenoproteinerna ska fungera.
Selenenzymer: De mest studerade och viktigaste selenoproteinerna
- Glutationperoxidaser: GPx-enzymerna är huvudsakligen viktiga som antioxidanter som neutraliserar väteperoxid och lipidhydroperoxider (Rayman 2012).
- Jodtyronin deiodinaser: Selenenzymerna är involverade i produktionen av aktivt sköldkörtelhormon T3 (Rayman 2012).
- Tioredoxinreduktaser: Bland annat reducerar Trx-R-1 den oxiderade Q10-formen – ubiquinon – till den reducerade formen ubiquinol, och återbildar därmed antioxidantformen och skyddar cellerna från oxidativ stress (Nordman 2003).
- Selenoprotein P: SEPP:s huvudsakliga funktion är att transportera och leverera selen i kroppen; den har också vissa antioxidantfunktioner (Rayman 2012).
Selen och typ 2-diabetes: Beviset
I en intervju med Dr. Richard Passwater 2013 påpekade Dr. Gerhard N. Schrauzer att ett påstående om selen och diabetes, som gjordes 2007, fick dåligt stöd och baserades på forskningsresultat som tycktes indikera att diabetiker har plasmanivåer av selen som tenderar att vara högre än plasmanivåerna av selen hos friska människor (Passwater 2013).
Dr Schrauzer förklarade dock att sambandet mellan selennivåer och risken för diabetes var resultatet av sjukdomsrelaterade förändringar i diabetikernas plasmaproteiner, och inte resultatet av att selen påstås ha orsakat diabetes. Dr Schrauzer uppmärksammade nyare forskningsresultat från 2010 som visade att selen faktiskt kan skydda mot utveckling av diabetes (Passwater 2013).
Dr Passwater påpekade att regioner i världen med högre selenintag också tenderar att ha lägre förekomst av typ 2-diabetes (Passwater 2013).
- 2019 publicerades Jacobs et al medarbetare resultaten från en delmängdsanalys av data från selenstudien i Arizona. Resultaten visade inga statistiskt signifikanta skillnader i insulinkänslighet och betacellsfunktion mellan deltagarna i behandlingsgruppen eller de som gavs placebo. Försökspersonerna i den behandlade gruppen fick 200 mikrogram selen från selenberikat selenjästpreparat. Deltagare i båda grupperna tog det tilldelade preparatet en gång dagligen under en medianperiod på 33,6 månader (Jacobs 2019).
- Under 2018 rapporterade Kohler et al resultaten av en systematisk granskning och en metaanalys vars syfte var att undersöka eventuella samband mellan selennivåer och förekomsten av typ 2-diabetes. Resultaten visade att det, i randomiserade kontrollerade studier inte finns någon signifikant effekt av selen i utvecklandet av typ 2-diabetes (Kohler 2018). Kohler et al drog slutsatsen att deras analys inte visar några konsekventa bevis för att selentillskott har en roll i utvecklingen av typ 2-diabetes hos vuxna.
- Under 2014 redovisade Mao et al resultaten från en metaanalys där fyra randomiserade och kontrollerade studier ingick med totalt 20 294 deltagare. Resultatet tyder på att selenstillskott inte ger en ökad risk för vita personer att få typ 2-diabetes (Mao 2014).
- I en uppföljningsrapport från 2011 av resultaten från SELECT-studien rapporterade Klein et al ingen statistiskt signifikant ökad risk för typ 2-diabetes i gruppen som fick selentillskott jämfört med placebogruppen. I SELECT-studien fick 8 752 personer 200 mikrogram syntetiskt selenometionin dagligen; 8 696 personer fick placebo (Klein 2011).
- Observationsstudier visar dock ett samband mellan blodselennivåer och risken för typ 2-diabetes (Kim 2019).
- Resultat från observationsstudier fastställer inte ett orsakssamband. Mer vikt bör läggas på resultaten av randomiserade och kontrollerade studier, och dessa studier visar ingen signifikant effekt av selentillskott och risken att utveckla typ 2-diabetes (Kohler 2018; Mao 2014; Klein 2011).
- Det kan vara så att sjukdomsutvecklingen vid typ 2-diabetes har en effekt på blodselennivåerna, och att typ-2-diabetes orsakar högre blodselennivåer än tvärtom (Schrauzer i Passwater 2013).
- Avvikelsen mellan resultaten från observationsstudierna och de randomiserade, kontrollerade studierna kan relateras till en hittills oupptäckt och förvirrande variabel som påverkar både exponeringen av selen och att slutligen få typ 2-diabetes.
- Studier mellan 2008 och 2010 har visat att högre blodselennivåer:
1) kan vara skyddande mot diabetes och metaboliska syndromet
2) kan minska skador från diabetes
3) kan vara positivt associerade med en lägre förekomst av obalans i sockermetabolismen (Kornhauser 2008; Puchau 2009; Akbaraly 2010).
Information att ta med: Varför vi behöver ett tillräckligt selenintag
I en intervju 2010 med doktor Passwater poängterade doktor Schrauzer följande: (Passwater 2010):
- Selenjästpreparat fördubblar nästan de naturliga källorna till selen i vår mat. Selenberikad jäst är det bästa tillskottet.
- För att selenstillskott ska ge en effektiv minskning av cancerrisken bör ett intag av tillskottet starta tidigt i vuxenlivet och det bör fortsätta under hela livet.
- De cancerskyddande egenskaperna hos selen undermineras genom exponering för arsenik, kadmium, bly och kvicksilver. Vi måste begränsa vår exponering för dessa element i maten, dricksvattnet och miljön.
Källor
Akbaraly TN, Arnaud J, Rayman MP, et al. Plasma selenium and risk of dysglycemia in an elderly French population: results from the prospective Epidemiology of Vascular Ageing Study. Nutr Metab (Lond). 2010;7:21.
Hurst R, Armah CN, Dainty JR, et al. Establishing optimal selenium status: results of a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. Am J Clin Nutr. 2010;91(4):923-931.
Jacobs ET, Lance P, Mandarino LJ, et al. Selenium supplementation and insulin resistance in a randomized, clinical trial. BMJ Open Diabetes Res Care. 2019;7(1):e000613. Published 2019 Feb 7.
Kim J, Chung HS, Choi MK, et al. Association between Serum Selenium Level and the Presence of Diabetes Mellitus: A Meta-Analysis of Observational Studies. Diabetes Metab J. 2019;43(4):447-460.
Klein EA, Thompson IM Jr, Tangen CM, et al. Vitamin E and the risk of prostate cancer: the Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT). JAMA. 2011;306(14):1549-1556.
Kohler LN, Foote J, Kelley CP, et al. Selenium and Type 2 Diabetes: Systematic Review. Nutrients. 2018;10(12):1924.
Kornhauser C, Garcia-Ramirez JR, Wrobel K, Pérez-Luque EL, Garay-Sevilla ME, Wrobel K. Serum selenium and glutathione peroxidase concentrations in type 2 diabetes mellitus patients. Prim Care Diabetes. 2008;2(2):81-85.
Larsen EH, Andersen NL, Møller A, Petersen A, Mortensen GK, Petersen J. Monitoring the content and intake of trace elements from food in Denmark. Food Addit Contam. 2002;19(1):33-46.
Mao S, Zhang A, Huang S. Selenium supplementation and the risk of type 2 diabetes mellitus: a meta-analysis of randomized controlled trials. Endocrine. 2014;47(3):758-763.
Passwater R.A. Selenium and Human Health: An Interview with Gerhard Schrauzer, Ph.D. WholeFoods. 2013. Retrieved from http://www.drpasswater.com/nutrition_library/SeleniumHumanHealth.html.
Passwater RA. New FDA Qualified Health Claims for Selenium: An Interview with Gerhard Schrauzer. WholeFoods. Retrieved from https://wholefoodsmagazine.com/columns/vitamin-connection/new-fda-qualified-health-claims-selenium/.
Puchau B, Zulet MA, González de Echávarri A, Navarro-Blasco I, Martínez JA. Selenium intake reduces serum C3, an early marker of metabolic syndrome manifestations, in healthy young adults. Eur J Clin Nutr. 2009;63(7):858-864.
Rayman MP. Selenium and Human Health. Lancet. 2012;379(9822):1256-1268.
Thompson PA, Ashbeck EL, Roe DJ, et al. Selenium Supplementation for Prevention of Colorectal Adenomas and Risk of Associated Type 2 Diabetes. J Natl Cancer Inst. 2016;108(12):djw152. Published 2016 Aug 16
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.