Häromdagen läste jag en intressant fråga: hur kan vi göra detta tråkiga spårämne mer intressant?
Det handlade om selen, grundämnet med atomnummer 34 i det periodiska systemet. Selen är en av komponenterna i de selenberoende selenproteinerna och har därför många biologiska funktioner i kroppen:
- Antioxidant protection of the cells against harmful free radical damage
- Counteraction of DNA mutation
- Inhibition of chronic low-grade inflammation
- Optimal production of thyroid hormones
- Proper reproduction of cells
- Protection of lymph channels and blood vessel walls
- Reduced risk of certain types of cancer
- Reduced risk of cardiovascular disease
- Regeneration of the antioxidant forms of vitamin C, vitamin E, and Coenzyme Q10
Ändå är det nästan ingen som känner till att selen är ett viktigt biologiskt näringsämne. Ingen tar blodprover för att kontrollera sina selennivåer. Det är konstigt.
Selentillskott med rätt dos
Liksom så mycket annat är form och dos av största vikt.
Det finns flera faktorer man måste ta hänsyn till för att hitta rätt selendos.
- Selenintaget varierar betydligt mellan olika regioner, olika kulturer, och särskilt mellan olika typer av kost. Det är svårt att uppskatta hur mycket selen man får i sig via maten.
- Mängden selen i maten beror på jorden där livsmedlet har växt. Rent allmänt får amerikaner som bor på ostkusten och nordvästra stillahavskusten i sig mindre selen via kosten än de som bor i inlandet. Men även det beror på hur varje persons måltider är sammansatta.
- Selen är ett essentiellt näringsämne i små doser, men om man får i sig mycket stora mängder kan det vara skadligt i det långa loppet.
- Den mänskliga kroppen kan inte själv tillverka selen. Utan tillräckligt med selen i kosten och från näringstillskott, finns det inte tillräckligt mycket selen som kan byggas in i aminosyran selencystein. Selencystein är en nödvändig komponent för att de 25 kända selenproteinerna ska kunna tillverkas i kroppen.
Selenproteinernas funktioner
I nuläget känner vi till 25 gener som kodar för syntesen (bildandet) av selenproteiner i kroppen.
*** Det finns åtta kända glutationperoxidaser. Många av dem har viktiga antioxiderande skyddsfunktioner i olika delar av kroppen.
*** Det finns tre kända tioredoxinreduktaser, som är viktiga för att reglera cellernas tillväxt och överlevnad. Tioredoxinreduktaserna medverkar också i bildandet av andra antioxidanter i kroppen såsom vitamin C, vitamin E och coenzym Q10.
*** Det finns jodtyronindejodinaser ,som är viktiga för aktivering av sköldkörtelhormonet T4 så att T3-hormonet produceras, och för att inaktivera sköldkörtelhormonerna.
Just nu är det ganska stora kliniska studier på gång där man undersöker hur tillskott av selenberikad jäst påverkar sköldkörtelsjukdomar.
I CATALYST-prövningen undersöks selentillskottets effekt på Hashimotos sjukdom, en sjukdom som leder till låg ämnesomsättning [Winther]. I GRASS-prövningen undersöks selentillskottets effekt på Graves sjukdom, som leder till hög ämnesomsättning [Watt]. Båda är autoimmuna sjukdomar, dvs. det är immunsystemet som angriper sköldkörteln.
*** Selenprotein P är det selenprotein som är vanligast i blodet där det står för ca 60% av de totala mängden. Det är därmed det selenprotein som är mest involverat i tillförsel och distribution av selen till olika delar av kroppen. Därmed bidrar det till att upprätthålla ett jämnt selenstatus i hjärnan.
***Forskarna fortsätter att kartlägga struktur och funktion hos övriga selenproteiner [Bellinger].
Selen och cancerprevention
Observationsstudier visar i allmänhet att högre selenhalt är kopplat till lägre risk för olika typer av cancer [Cai].
Följande interventionsstudier har visat en positiv effekt av selentillskott på cancerrisken:
- Studien Nutritional Prevention of Cancer [Clark]: signifikant minskning av den totala incidensen av cancerfall och av antalet fall av prostatacancer, kolorektal cancer och lungcancer.
- Linxian Nutrition Intervention-prövningarna [Blot]: signifikant lägre total dödlighet, cancerdödlighet och dödlighet i magcancer.
- Su.Vi.Max., studie av vitamin- och antioxidanttillskott [Hercberg]: signifikant lägre cancerrisk hos män och lägre total dödlighetsrisk hos män.
- Bonelli-studien av selen och återkommande adenom [Bonelli]: signifikant lägre risk för återkommande adenom, en känd riskfaktor för kolorektal cancer.
Selen och hjärtkärlsjukdom
Uppföljningen av KiSel-10-studien har visat en kvarstående effekt av fyra års dagligt tillskott av 200 mikrogram selenberikad jäst och 200 milligram coenzym Q10 till friska äldre personer. Skyddet mot att avlida av hjärtkärlsjukdom har även visat sig kvarstå under den 12-åriga uppföljningsperioden.
Professor Urban Alehagen framhåller särskilt den speciella interaktionen mellan selen och coenzym Q10, som har en terapeutisk effekt. Man såg betydligt färre biomarkörer för oxidativ stress, inflammation och fibros, och högre halt insulinliknande tillväxtfaktor-1 hos de äldre personerna som fick aktivt selen och coenzym Q10 [Alehagen].
Selen och god hälsa
Det bästa hälsoresultatet har man uppnått med det organiska selenberikade jästpreparatet. Det selenberikade jästpreparatet har bättre effekt på biomarkörer för oxidativ stress än syntetiskt selenmetionin [Richie].
Maximalt dagligt intag selen via kost och näringstillskott för en vuxen person har fastställts till 400 mikrogram per dag [Institute of Medicine]. Ett normalt dagligt intag via kost och näringstillskott är oftast mycket lägre än 400 mikrogram per dag, men det varierar betydligt.
Det kan vara bra att göra ett test av mängden selen i blodet. Därefter kan man bedöma om man behöver ta ett tillskott på 50 eller 100 eller 200 mikrogram per dag för att hålla selenkoncentrationen i blodet inom det optimala området som är 120–170 mikrogram per liter [Hurst]. Hur stort dagligt tillskott man behöver beror på hur mycket man tar upp från den mat man äter.
Källor
Alehagen, U., Aaseth, J., Alexander, J., & Johansson, P. (2018). Still reduced cardiovascular mortality 12 years after supplementation with selenium and coenzyme Q10 for four years: A validation of previous 10-year follow-up results of a prospective randomized double-blind placebo-controlled trial in elderly. Plos One, 13(4), e0193120. doi:10.1371/journal.pone.0193120
Bellinger, F. P., Raman, A. V., Reeves, M. A., & Berry, M. J. (2009). Regulation and function of selenoproteins in human disease. The Biochemical Journal, 422(1), 11-22. doi:10.1042/BJ20090219
Blot, W. J., Li, J. Y., Taylor, P. R., Guo, W., Dawsey, S., Wang, G. Q., et al. (1993). Nutrition intervention trials in Linxian, China: supplementation with specific vitamin/mineral combinations, cancer incidence, and disease-specific mortality in the general population. Journal of The National Cancer Institute, 85(18), 1483-1492.
Bonelli, L., Puntoni, M., Gatteschi, B., Massa, P., Missale, G., Munizzi, F., & … Bruzzi, P. (2013). Antioxidant supplement and long-term reduction of recurrent adenomas of the large bowel. A double-blind randomized trial. Journal of Gastroenterology, 48(6), 698-705.
Cai, X., Wang, C., Yu, W., Fan, W., Wang, S., Shen, N., & Wang, F. (2016). Selenium exposure and cancer risk: an updated meta-analysis and meta-regression. Scientific Reports, 619213.
Clark, L. C., Combs, G. F., Turnbull, B. W., Slate, E., & Alberts, D. (1996). The nutritional prevention of cancer with selenium 1983-1993; a randomized clinical trial. JAMA, 276: 1957-1963.
Clark, L. C., Dalkin, B., Krongrad, A., Combs, G. F., & Turnbull, B. W. (1998). Decreased incidence of prostate cancer with selenium supplementation: results of a double-blind cancer prevention trial. Brit. J. Urol, 81: 730-734.
Hercberg, S., Galan, P., Preziosi, P., Bertrais, S., Mennen, L., Malvy, D., & … Briançon, S. (2004). The SU.VI.MAX Study: a randomized, placebo-controlled trial of the health effects of antioxidant vitamins and minerals. Archives of Internal Medicine, 164(21), 2335-2342.
Hurst, R., Hooper, L., Norat, T., Lau, R., Aune, D., Greenwood, D. C., & Fairweather-Tait, S. J. (2012). Selenium and prostate cancer: systematic review and meta-analysis. The American Journal of Clinical Nutrition, 96(1), 111-122.
Institute of Medicine. (2000). Selenium. Dietary reference intakes for vitamin C, vitamin E, selenium, and carotenoids. Washington, D.C.: National Academy Press; 284-324.
Richie, J. J., Das, A., Calcagnotto, A. M., Sinha, R., Neidig, W., Liao, J., & … El-Bayoumy, K. (2014). Comparative effects of two different forms of selenium on oxidative stress biomarkers in healthy men: a randomized clinical trial. Cancer Prevention Research (Philadelphia, Pa.), 7(8), 796-804. doi:10.1158/1940-6207.CAPR-14-0042
Watt, T., Cramon, P., Bjorner, J. B., Bonnema, S. J., Feldt-Rasmussen, U., Gluud, C., & … Rasmussen, A. K. (2013). Selenium supplementation for patients with Graves’ hyperthyroidism (the GRASS trial): study protocol for a randomized controlled trial. Trials, 14119. doi:10.1186/1745-6215-14-119
Winther, K. H., Watt, T., Bjørner, J. B., Cramon, P., Feldt-Rasmussen, U., Gluud, C., & … Bonnema, S. J. (2014). The chronic autoimmune thyroiditis quality of life selenium trial (CATALYST): study protocol for a randomized controlled trial. Trials, 15115. doi:10.1186/1745-6215-15-115
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte användas som sådan.