Selen som näringsämne och förebyggande medicin

Berlin Brandenburger Tor
Professorn och doktorn Lutz Schomburg, som är ansluten till Charité Institute of Experimental Endocrinology, Humboldt University och Free University i Berlin, har analyserat forskningslitteraturen gällande selentillskott. Han drar slutsatsen att aktuella data visar att selentillskott inte orsakar diabetes.

Professor Lutz Schomburg, som länge studerat selen, har granskat de näringsmässiga och förebyggande medicinska aspekterna av selentillskott. Enligt honom utgör en selenbrist i sig en hälsorisk som bör korrigeras genom koståtgärder eller genom extra selenintag via tillskott (Schomburg 2020).

Han tolkar tillgängliga bevisen för positiva hälsoeffekter av selentillskott som ett resultat av att korrigera låg selenstatus eller brist på selen.

Hans genomgång av forskningslitteraturen visar att selentillskott inte orsakar diabetes. Istället antyder de nuvarande bevisen att utvecklingen av typ 2-diabetes, med låga insulinnivåer och höga glukosnivåer, kan orsaka ökningar av selennivåerna, och därmed det upplevda sambandet mellan förekomsten av diabetes och den högre selenstatusen (Schomburg 2020).

Hälsorisker förknippade med selenbrist

Professor Schomburgs genomgång av tillgänglig litteratur kan sammanfattas enligt följande:

  • Kraftig selenbrist förhindrar ett tillräckligt immunsvar.
  • Långsiktigt lågt selenintag ökar risken för sköldkörtelsjukdom, särskilt hypotyreos och hypertyreos, framförallt hos män. Vissa patienter med Hashimotos tyreoidit, Graves sjukdom eller Graves oftalmopati reagerar positivt på selentillskott.
  • De lägsta percentilerna av selenstatus är associerade med en ökning av cancerrisker (kolorektal och hepatocellulär) hos europeiska försökspersoner.
  • Selenbrist är förknippat med ökad risk för dödsfall hos patienter som intensivvårdas, hos patienter med svår sepsis och hos patienter med polytrauma.
  • Selenbrist är förknippat med ökad risk för graviditetskomplikationer.
  • Selenbrist är associerat med ökad risk för dödlighet i kardiovaskulär sjukdom, särskilt vid inflammatoriska tillstånd.
  • Selenbrist är förknippat med högre risk för dödlighet efter operation.

Selenstatus och diabetes

Låg selenstatus och risk för metaboliskt syndrom

Professor Schomburgs genomgång av Complex Diseases in the Newfoundland Population: Environment and Genetics study i Kanada (n> 3000 försökspersoner) visade att lågt selenintag kan associeras till dosering – ett ökat midjemått, högt BMI och kroppsfett, vilket i sin tur kan innebära att selenbrist kan vara en riskfaktor för metabolt syndrom (Schomburg 2020).

Metabolt syndrom = en kombination av insulinresistens, förhöjda kolesterol- och/eller triglyceridnivåer, förhöjda blodnivåer av glukos samt förhöjt blodtryck som ökar risken för hjärt-kärlsjukdom.

Hög selenstatus och diabetes

Professor Schomburg drar slutsatsen att resultaten från Nutritional Prevention of Cancer (NPC) Trial, Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT) och University of Arizona Selenium Trial indikerar att selenstillskott inte medför någon relevant diabetesrisk, inte heller bland de försökspersoner som fått högre doser, oavsett ålder och kön.

Sambandet mellan Selenoprotein P och diabetes

Professor Schomburgs analys av tillgänglig litteratur indikerar att hög selenstatus inte ökar diabetesrisken, snarare ger diabetes ökade nivåer av selenoprotein P.

Han säger att interaktionen mellan selenoprotein P och diabetes är sannolikt ett framkallande av selenoprotein P via insulinresistens och inte tvärtom.

I de senare stadierna av typ 2-diabetes, när insulinnivåerna minskar på grund av den progressiva minskningen av betacellfunktionen, fortsätter de höga glukoskoncentrationerna att främja selenoprotein P:s biosyntes och utsöndring om de inte motverkas av läkemedel såsom Metformin.

Selenoprotein P = selenoproteinet som innehåller flera selenocysteinrester vilka är ansvariga för transporten av selen, även till vävnader som hjärnan och testiklarna.

Selentillskott och prostatacancer

För professor Schomburg är det viktigt att bedöma effekten av selentillskott från vilken selennivå deltagare hade vid studiens start. Hans grundläggande hypotes är att de positiva hälsoeffekterna av selentillskott begränsas till patienter som har ett lågt selenintag och vem som kan anses ha selenbrist, och som därmed är i behov av ett ökat selenintag eller ett selentillskott.

När han tittade på resultaten från studien Nutritional Prevention of Cancer (NPC) och Selen and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT) blev han inte förvånad över att en signifikant minskning av risken för prostatacancer sågs hos studiedeltagarna vars serumstatus vid baslinjen var under 123 mikrogram per liter, det vill säga under tröskelnivån för ett fullständigt uttryck av selenoprotein P.

Slutsats: Selentillskott i regioner med låg selenintag

Professor Schomburg fann att frånvaron av negativa effekter i selentillskottstudier i regioner där selenintag i kosten är låg, är det förenligt med hypotesen att återställandet av selenstatusen via selentillskott är säker.

Han konstaterar att studier där dagliga selendoser på 50–200 mikrogram getts via selentillskott inte visar någon toxicitet.

Två punkter nämns här:

  1. Doktor Margaret P. Rayman, professor i näringsmedicin vid University of Surrey, har påpekat att det verkar finnas ett U-format samband mellan selenstatus och hälsa. Hennes kurva visar att personer med selenstatus under 100 mcg/L och över 170 mcg/L är mer benägna att drabbas av hälsoproblem.
  2. Doktor John P. Richie Jr har tillsammans med kollegor vid Pennsylvania State University i Hershey visat att ett selenjästtillskott med högt innehåll av selen skyddar mot oxidativ stress bättre än ett tillskott med rent selenometionin.

Källor

Duffield-Lillico AJ, Reid ME, Turnbull BW, Combs GF Jr, Slate
EH, Fischbach LA, Marshall JR, Clark LC (2002) Baseline characteristics
and the effect of selenium supplementation on cancer incidence
in a randomized clinical trial: a summary report of the Nutritional Prevention of Cancer Trial. Cancer Epidemiol Biomark Prev 11:630–639.

Lippman SM, Klein EA, Goodman PJ, Lucia MS, Thompson IM,
Ford LG, Parnes HL, Minasian LM et al (2009) Effect of selenium
and vitamin E on risk of prostate cancer and other cancers: the
Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT).
JAMA 301:39–51.

Rayman MP. Selenium and human health. Lancet. 2012 Mar 31;379(9822):1256-68. doi: 10.1016/S0140-6736(11)61452-9.

Richie JP Jr, Das A, Calcagnotto AM, Sinha R, Neidig W, Liao J, Lengerich EJ, Berg A, Hartman TJ, Ciccarella A, Baker A, Kaag MG, Goodin S, DiPaola RS, El-Bayoumy K. Comparative effects of two different forms of selenium on oxidative stress biomarkers in healthy men: a randomized clinical trial. Cancer Prev Res (Phila). 2014 Aug;7(8):796-804.

Schomburg L. The other view: the trace element selenium as a micronutrient in thyroid disease, diabetes, and beyond. Hormones (Athens). 2020 Mar;19(1):15-24.

Thompson PA, Ashbeck EL, Roe DJ, Fales L, Buckmeier J, Wang
F, Bhattacharyya A, Hsu CHet al (2016) Selenium supplementation
for prevention of colorectal adenomas and risk of associated type 2
diabetes. J Natl Cancer Inst 108.

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *