Antioxidativ – Selenbrist.se

Antioxidanter. Flera selenoproteiner spelar viktiga roller som antioxidantenzymer i skyddet av cellerna och mitokondrierna mot de oxidativa skador som orsakas av skadliga fria radikaler. Framträdande bland antioxidanternas selenenzymer är glutationperoxidaserna och tioredoxinreduktaserna (Alehagen 2022)

Professor Urban Alehagen, ledande forskare i KiSel-10-studien, uppskattar att ett dagligt selenintag på 110–150 mikrogram per dag är nödvändigt för att uppnå optimalt uttryck av selenoprotein P, ett av de viktigaste selenoproteinerna i plasman och huvudtransportör av selen i blodet (Alehagen 2022).

Notera: Oxidativ stress är den biomedicinska termen för en obalans i förhållandet mellan 1) skadliga fria radikaler, mestadels de reaktiva syreämnena, och 2) skyddande antioxidanter, som bör neutralisera skadliga fria radikaler.

In many regions of the world, particularly in large parts of Europe and the Middle East, selenium-deficient soil and selenium-deficient foods are found. In Sweden, for example, the average daily intake of selenium among the elderly is approxi-mately 35 micrograms per day, far below the amounts (110–150 micro-grams per day) needed for optimal expression of the selenoprotein antioxidants (Alehagen 2022). Läs mer

Milstolpar i den tidiga selenforskningen

1817 Den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius upptäcker selen

1957 Biokemisten Klaus Schwarz visar att selen i mikroskopiska mängder har en avgörande betydelse för däggdjurs hälsa

1969 Professor J.T. Rotruck upptäcker att selen har en biokemisk roll som en komponent i antioxidant-enzymet glutationperoxidas

1969 Professorer R.J. Shamberger och D.V. Frost rapporterar en möjlig skyddande effekt av selen mot cancer hos människa

1973 Professor J.T. Rotruck identifierar enzymet glutationperoxidas som ett selenberoende protein

1977 Professor G.N. Schrauzer publicerar korrelationsstudier kring cancerdödlighet som visar ett omvänt samband mellan intaget av selen och dödlighet i cancer i 27 länder

1988 Professor G.Q Yang sammanfattar lärdomar om selenrelaterade folksjukdomar, Keshans sjukdom och Kashin-Becks sjukdom samt vikten av lämpligt dagligt selenintag

1989 Professor G.G. Duthie publicerar bevis för selens roll i förebyggandet av hjärt-kärlsjukdomar

1993 Forskaren W.J. Blot publicerar resultaten av Nutrition Intervention Trials i Linxian, Kina, som visar att tillskott med en kombination av selen och andra antioxidanter minskar risken för cancer

1994 Professor G.N. Schrauzer publicerar bevis för att selen är viktigt i underhåll och behandling av HIV-infekterade patienter

1996 Professor Larry Clark publicerar resultaten av en randomiserad, kontrollerad studie - Nutritional Prevention of Cancer - som visar selens cancerskyddande effekter på tjocktarmscancer, lungcancer och prostatacancer

1997 Professor G.F. Combs sammanfattar bevisen för de skyddande effekterna av selen mot cancer

1999 Professor J.E. Oldfield publicerar sin Selen World Atlas, en kartläggning över områden med selenbrist runt om i världen

2000 Forskaren O.A. Levander publicerar bevis kring en antiviral effekt av selen

2002 Forskaren R. Gärtner visar att tillskott med selen minskar inflammation hos patienter med autoimmun tyreoidit

2002 Forskaren Margaret Rayman presenterar argument för att öka selenintaget i avsikt att förverkliga selens antioxidant-, anti-virala- och anti-inflammatoriska effekter, liksom att förstärka immunförsvar och reproduktion.

Tag: Antioxidativ

Antioxidativ effekt av selen och selenoproteiner