Alla vill vi vara unga och friska. Och helst friska så sent i livet som det bara går. Åldrandet är oundvikligt, men hur kan vi fördröja åldrandes biokemiska och fysiologiska konsekvenser?
- Motion?
- Kaloribegränsning?
- Intag av mikronäringsämnen?
Selenstatus och äldre personers hälsa
Författarna till en översiktsartikel från 2019 har funnit att det generellt sett finns ett omvänt orsakssamband mellan ålder och blodselennivåer. Högre ålder är förknippat med lägre selenkoncentrationer i blodet (Robberecht 2019).
Otillräckligt intag av selen via kosten och låg selennivå (mindre än 85 mikrogram per liter blod) kan öka risken för ohälsa (Robberecht):
- oxidativ stress (= obalans mellan skadliga fria radikaler och skyddande antioxidanter)
- förstörelse av nervceller (neuroner)
- demens
Selenstatus, biologiska och sociala faktorer
En mängd olika faktorer måste tas i beaktande när vi undersöker sambandet mellan åldrande och selenintag och dess status. Först och främst finns det avsevärda regionala variationer i tillgängligheten av selen i jordarna och i livsmedel (Stoffaneller & Morse).
För det andra, följande biologiska och sociala faktorer påverkar selenintaget och gör åldersfaktorn svår att isolera som en möjlig orsak till lägre selenstatus i blodet:
- utbildningsnivå
- etnicitet
- fiskkonsumtion
- kön
- hälsostatus
- livsstil
- yrkesstatus
- rökning
- social klass
- tillskott med selen
Dessa och andra faktorer måste undersökas för att bedöma sambandet mellan selenstatus och ålder.
Intressant är att selenstatus är positivt associerad med alkoholkonsumtion. Forskare spekulerar i att alkohol antingen ökar biotillgängligheten för selen, eller så påverkar alkohol upptaget av selen i levern (Robberecht).
Selenstatus och cancer
2106 gjordes en granskning av 69 observationsstudier. Den visade ett omvänt samband mellan selen och risken för olika cancerformer (Cai 2016):
- bröstcancer
- cancer i matstrupen
- magcancer
- lungcancer
- prostatacancer
Samma omvända förhållande gällde inte följande former av cancer (Cai 2016):
- blåscancer
- kolorektal cancer
- hudcancer
Det lutar mot tanken om det U-formade kurvförhållandet mellan selenstatus och risken för sjukdom (Rayman 2019; Rayman 2012, fig. 3).
Konceptet med den U-formade kurvan är att både för låg och för hög selenstatus är förknippade med ökad risk för sjukdom. Att ha en selenstatus i botten av U:et anses vara bättre än att ha en selennivå som är för låg eller för hög. I botten av U:et verkar serum- och plasmaselennivån ligga i mellan 125 till 135 mikrogram per liter (Rayman 2019; Rayman 2012, fig. 3).
Den lägre nivån av serum/plasmaselennivå är den nivå där risken för all form av dödlighet och även risken att dö i cancer, verkar ökar. Där ligger selennivån på mindre än 87 mikrogram per liter. Det är den nivå som det rapporterats om i studien, Epidemiology of Vascular Aging (EVA) där 1389 äldre franska personer deltog (Akbaraly 2010).
Den övre nivån av serum/plasmaselenstatus, den nivån där den ökade risken för sjukdom kan bli signifikant, är en selennivå som är större än 150 mikrogram per liter (Rayman 2012, fig. 3).
Observera: Kommersiella laboratorier kan analysera blodselennivån.
Selenstatus och hjärt-kärlsjukdomar
Resultaten från studien, Epidemiology of Vascular Aging (EVA), som gjordes i Frankrike, visade att fetma och negativa kardiovaskulära händelser associerades med en åldersrelaterad minskning av plasmakoncentrationer av selen (Arnaud 2007).
I KiSel-10-studien fick friska svenska pensionärer (i åldern 70 till 88 år när studien startade) antingen ett selenberikat jästpreparat (200 mikrogram per dag) tillsammans med ett Q10-preparat (2 gånger 100 milligram per dag) eller motsvarande placebo under fyra år. Pensionärerna som fick selen- och Q10 fick en signifikant minskning
av dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar, förbättrad hjärtfunktion och bättre hälsorelaterad livskvalitet jämfört med placebo (Alehagen 2013).
Den skyddande verkan av den kombinerade dosen av selenjäst och Q10 sträckte sig längre än interventionsperioden och kvarstod efter 12 år (Alehagen 2018) Forskarna tror att följande biologiska mekanismer kan förklara hälsofördelarna för hjärtat av Q10 och selen:
- minskad oxidativ stress
- minskad inflammation
- minskad fibros
Selenstatus och neurologiska störningar
Forskning visar att minskat uttryck av flera olika selenproteiner är förknippat med utvecklingen av åldersrelaterade sjukdomar, och de inkluderar även Parkinsons- och Alzheimers sjukdom (Robberecht 2019).
De flesta studierna visar att patienter som diagnostiserats med Alzheimers sjukdom eller annan demens generellt sätt har låg selenstatus eller att deras selennivån inte är högre än hos friska personer. Studier av selentillskott behövs för att testa de förebyggande- eller terapeutiska effekterna av selen (Robberecht 2019; Aaseth 2016).
Hur selen i form av en antioxidant kan fördröja uppkomsten av Parkinsons sjukdom är inte tydlig eller fastställd. Resultaten från genomförda studier är motstridiga. Återigen betonas vikten av randomiserade kontrollerade studier av selentillskott (Robberecht 2019).
Tillskott med selen har visat potential för att stimulera kognitiv förbättring (Aaseth 2016).
Sammanfattning: Selen, livslängd och åldrande
Forskare har dragit slutsatsen att selennivån spelar en roll när det handlar om att bibehålla god hälsa i takt med att vi blir äldre. Det exakta mekanismerna är inte helt kända (Robberecht 2019). I den mån lägre selenintag och lägre biotillgänglighet av selen påverkar äldres allmänna hälsa kan det finnas följande förklaringar av effekten av selen (Alehagen 2018):
- förbättrad hjärtfunktion
- minskad låggradig systemisk inflammation
- minskad oxidativ stress
- minskad fibros
Källor
Aaseth, J., Alexander, J, Bjørklund, G, Hestad, K, Dusek, P, Roos, P & Alehagen, U. (2016).
Treatment strategies in Alzheimer’s disease: a review with focus on selenium supplementation.
Biometals; 29(5): 827–839.
Akbaraly TN, Arnaud J & Rayman MP. (2010). Plasma selenium and risk of dysglycemia in an elderly French population: results from the prospective Epidemiology of Vascular Ageing Study. Nutr Metab; 7: 21.
Alehagen, U., Johansson, P., Björnstedt, M., Rosén, A., & Dahlström, U. (2013). Cardiovascular mortality and N-terminal-proBNP reduced after combined selenium and Coenzyme Q10 supplementation: a 5-year prospective randomized double-blind placebo-controlled trial among elderly Swedish citizens. International Journal of Cardiology, 167(5), 1860-1866.
Alehagen, U., Aaseth, J., Alexander, J., & Johansson, P. (2018). Still reduced cardiovascular mortality 12 years after supplementation with selenium and coenzyme Q10 for four years: A validation of previous 10-year follow-up results of a prospective randomized double-blind placebo-controlled trial in elderly. Plos One, 13(4), e0193120.
Arnaud J, Akbaraly TN, Hininger I, Roussel AM & Berr C. (2007). Factors associated with longitudinal plasma selenium decline in the elderly: the EVA study. J Nutr Biochem 2007; 18(7): 482-7.
Cai X, Wang C, Yu W, Fan W, Wang S, Shen N, & Wang F. (2016). Selenium exposure and cancer risk: an updated meta-analysis and meta-regression. Scientific Reports, 619213.
Rayman, MP. (2019). Selenium intake, status, and health: a complex relationship. Hormones, doi: 10.1007/s42000-019-00125-5. [Epub ahead of print].
Rayman MP. (2012). Selenium and human health. Lancet, 379: 1256-68.
Robberecht H, De Bruyne T, Davious-Charvet E, Mackrill J & Hermans N. (2019). Selenium status in elderly people: Longevity and age-related diseases. Current Pharmaceutical Design, 25; 1694-1706.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.