Selen är ett essentiellt mikronäringsämne för oss människor. Det finns i selenproteinerna som vi behöver för antioxidativt skydd och ett välfungerande immunsystem. Glutationperoxidas, tioredoxinreduktas och selenprotein P sägs vara de viktigaste selenproteinerna [Alehagen 2014].
Skiftande seleninnehåll och selenintag
Eftersom selen finns i jorden varierar den mängd man får i sig via kosten betydligt i olika delar i världen. Därför är också behovet av selentillskott väldigt skiftande. Generellt sett är selenintaget lägre i Europa än i USA, men även inom USA är variationerna stora. Det allra bästa är att låta testa sin selenkoncentration i plasma eller serum.
Dagligt minimiintag av selen
Professor Urban Alehagen vid Linköpings universitet, ledande forskare i KiSel-10-studien och en av forskarna i Q-Symbio-studien, beräknar att vuxna behöver få i sig minst 75–105 mikrogram selen per dag för att få optimal aktivitet i plasma av de seleninnehållande enzymerna glutationperoxidas och selenprotein P [Alehagen 2014]. Professor Alehagen poängterar också att vuxna, enligt gällande beräkningar, behöver ett dagligt intag på 75–125 mikrogram selen för att minska risken för cancer [Alehagen 2014].
Optimal form för selentillskott
I KiSel-10-studien använde professor Alehagen ett medicinskt organiskt selenberikat jästpreparat som innehåller fler olika typer av selen [Alehagen 2014].
KiSel-10-studien var en fyraårig studie av hur ett dagligt tillskott av selen och coenzym Q10 påverkade hjärthälsan hos äldre personer i Sverige. Forskarna placerad slumpmässigt 443 studiedeltagare i antingen en grupp som fick aktiv behandling med 200 mikrogram selen och 200 milligram coenzym Q10 dagligen, eller i en kontrollgrupp som fick matchande placebo.
Data från KiSel-10-studien visade följande viktiga resultat av ett tillskott av selen och coenzym Q10 när man jämförde med placebobehandling [Alehagen 2013; Johansson 2013]:
- färre antal dödsfall i hjärtsjukdom
- förbättrad hjärtmuskelfunktion observerades vid undersökning med hjärtultraljud
- lägre plasmakoncentration av en känd biomarkör för hjärtsvikt.
Selen och coenzym Q10 i kombination
I KiSel-10-studien testade professor Alehagen och hans kolleger hypotesen att ett tillskott av en kombination av selen och coenzym Q10 till äldre friska personer skulle kunna ge vissa teoretiska fördelar. Hypotesen grundades på fyra kända fakta:
- Det finns ett dokumenterat biomedicinskt ömsesidigt samband mellan selen och coenzym Q10 i människokroppen, som innebär att lågt selenstatus begränsar cellernas förmåga att uppnå optimala koncentrationer av coenzym Q10, och att cellerna behöver tillräckliga mängder coenzym Q10 för att selenet och selenproteinerna ska fungera optimalt [Xia 2003, Nordman 2003].
- Patienter som diagnostiserats med hjärtsvikt har visat sig ha lägre selenkoncentration i plasma än personer som inte har hjärtsvikt [Le Bouil 1992]. På samma sätt har patienter med hjärtsvikt visat sig ha lägre koncentration av coenzym Q10 i hjärtmuskelvävnaden än personer utan hjärtsvikt [Folkers 1985].
- Från 20 års ålder sjunker tillverkningen av coenzym Q10 i människokroppen med stigande ålder. Den brist som därmed uppstår är praktiskt taget omöjlig att kompensera via kosten och ett tillskott behövs därför [Kalén 1989].
- Statiner rubbar syntesen av selenproteiner i kroppen och biosyntesen av coenzym Q10 [Alehagen 2014, Moosman 2004].
Kombinerat tillskott av selen och coenzym Q10
Vad har vi lärt oss av den forskning som utförts av professor Urban Alehagen och hans forskarteam vid Linköpings universitet?
- Oxidativ stress, inflammatoriska sjukdomar, ateroskleros – alla dessa har samband med ökad risk att dö i hjärtsjukdom, såväl ischemisk hjärtsjukdom som hjärtsvikt [Alehagen 2014].
- Forskningen visar på ett signifikant samband mellan oxidativ stress och inflammation, vilket också är associerat till ökad risk för hjärtsjukdom [Abramson 2005].
- Selen är en av de viktigaste antioxidanter i människokroppen. Det är en av byggstenarna i selenproteinerna som skyddar cellerna mot oxidativa skador [Alehagen 2014].
- Det finns ett specifikt biomedicinsk ömsesidigt beroende mellan selen och coenzym Q10, som innebär att båda ämnena krävs i tillräckliga koncentrationer för att skydda mot oxidativ stress och inflammation [Alehagen 2014].
- Resultatet av den randomiserade kontrollerade studien KiSel-10 visar att ett dagligt tillskott av en kombination av selenberikad jäst och noggrant formulerat coenzym Q10 minskar mängden biomarkörer för såväl oxidativ stress som kronisk inflammation [Alehagen 2015].
Källor
Abramson, J.L., Hooper, W.C., Jones, D.P., Ashfaq, S., Rhodes, S.D., & Weintraub, W.S. (2005). Association between novel oxidative stress markers and C-reactive protein among adults without clinical coronary heart disease. Atherosclerosis, 178:115–21
Alehagen, U., Johansson, P., Björnstedt, M., Rosén, A., & Dahlström, U. (2013). Cardiovascular mortality and N-terminal-proBNP reduced after combined selenium and coenzyme Q10 supplementation: a 5-year prospective randomized double-blind placebo-controlled trial among elderly Swedish citizens. International Journal of Cardiology, 167(5), 1860-1866. doi:10.1016/j.ijcard.2012.04.156
Alehagen, U., & Aaseth, J. (2014). Selenium and coenzyme Q10 interrelationship in cardiovascular diseases – A clinician’s point of view. Journal of Trace Elements in Medicine and Biology, doi:10.1016/j.jtemb.2014.11.006
Alehagen, U., Lindahl, T. L., Aaseth, J., Svensson, E., & Johansson, P. (2015). Levels of sP-selectin and hs-CRP decrease with dietary intervention with selenium and coenzyme q10 combined: a secondary analysis of a randomized clinical trial. Plos One, 10(9), e0137680. doi:10.1371/journal.pone.0137680.
Alehagen, U., Aaseth, J., & Johansson, P. (2015). Less increase of copeptin and MR-proADM due to intervention with selenium and coenzyme Q10 combined: Results from a 4-year prospective randomized double-blind placebo-controlled trial among elderly Swedish citizens. Biofactors (Oxford, England), 41(6), 443-452.
Folkers, K., Vadhanavikit, S., & Mortensen, S.A. (1985). Biochemical rationale and myocardial tissue data on the effective therapy of cardiomyopathy with Coenzyme Q10. Proc Natl Acad Sci USA, 82:901–4.
Johansson, P., Dahlström, Ö., Dahlström, U., & Alehagen, U. (2013). Effect of selenium and Q10 on the cardiac biomarker NT-proBNP. Scandinavian Cardiovascular Journal: SCJ, 47(5), 281-288. doi:10.3109/14017431.2013.820838
Kalen A, Appelkvist EL, Dallner G. (1989). Age-related changes in the lipid compositions of rat and human tissues. Lipids, 24(7):579–584.
Le Bouil, A., Briand, P., Allain, P., Dupuis, J.M., Geslin, P., & Tadei, A. (1992). Plasma selenium in congestive heart failure. Clin Chem, 38:1192–3.
Moosmann, B. & Behl, C. (2004). Selenoproteins, cholesterol-lowering drugs, and the consequences: revisiting of the mevalonate pathway. Trends Cardiovasc Med, 14:273–81
Nordman, T., Xia, L., Björkhem-Bergman, L., Damdimopoulos, A., Nalvarte, I., Arnér, E. J., & Olsson, J. M. (2003). Regeneration of the antioxidant ubiquinol by lipoamide dehydrogenase, thioredoxin reductase and glutathione reductase. Biofactors (Oxford, England), 18(1-4), 45-50.
Xia, L., Nordman, T., Olsson, J. M., Damdimopoulos, A., Björkhem-Bergman, L., Nalvarte, I., & Björnstedt, M. (2003). The mammalian cytosolic selenoenzyme thioredoxin reductase reduces ubiquinone. A novel mechanism for defense against oxidative stress. The Journal of Biological Chemistry, 278(4), 2141-2146.
Ansvarsfriskrivning: Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.