Vi människor behöver se till att få i oss tillräckligt med selen i den mat vi äter. Liksom järn och jod behöver vi tillräckliga mängder av detta viktiga spårämne för att våra kroppar ska ges goda förutsättningar att upprätthålla sina funktioner.
Innehållet av selen i kosten varierar beroende på selenhalten i jorden, vilket i sin tur beror på var vi bor och var maten vi äter kommer ifrån (Stoffaneller & Morse 2015). Tyvärr är jordarna fattiga på selen i de flesta områden i Norden och Baltikum. Därför har också grödorna och frukterna oftast en låg selenhalt. Ett undantag är vårt grannland Finland, som berikar åkermarken via gödsel med selen.
I Norge har import av vete från regioner med höga halter av selen tidigare varit en viktig källa till selen (Alexander & Olsen 2023).
Finlands berikningsmodell av selen kan tyvärr inte alla selenfattiga regioner i världen anamma. De industriella kraven på selen är så pass stora att det inte finns tillräckligt med selen för att möjliggöra en utbredd berikning av jordarna. Att komplettera kosten med selentillskott verkar vara det mer ekonomiska alternativet (Haug 2007).
Selen för syntesen/framställningen av selenoproteiner
Vi behöver ett tillräckligt intag av selen för syntes och underhåll av 25 kända selenproteiner. Upptaget av selen i kroppen är ungefär 70–80 procent, oavsett om det sker via kosten eller kosttillskott. Selen absorberas som selenocystein, den 21:a aminosyran, vilket i denna form finns i de selenberoende proteinerna (Alexander & Olsen 2023).
Flera av de här selenproteinerna har viktiga antioxidativa egenskaper. Vissa selenproteiner är också involverade i regleringen av sköldkörtelhormonerna (Alexander & Olsen 2023).
Betydelsen av selenoprotein P
Selenproteinet som kallas selenoprotein P (SELENOP) är den huvudsakliga transportören av selen i blodcirkulationen. Det här proteinet spelar en central roll i transporten av selen till vävnader utanför levern. Det framställs dock främst i levern, och härifrån verkar det som om selenbalansen i hela kroppen styrs och kontrolleras (Alexander & Olsen 2023).
Studier av selentillskott visar att selenoprotein P-koncentrationerna ökar i plasma tills koncentrationen stabiliseras. Därefter, även om selenintaget och selenstatusen i plasma ökar, förblir selenoprotein P-nivån i blodplasman konstant. Det vill säga att ytterligare selenintag hos personer som redan har höga nivåer av selen inte ger en ökning av selenoprotein P-koncentrationen (Alexander & Olsen 2023).
Flera faktorer påverkar hur lång tid det tar för selenoprotein P att nå en mättnadsnivå. En anledning är individens selenstatus innan den börjar ta mer selen. En annan faktor är hur stor dos som planeras att tas och vilken typ av selen som man tänker ta. I studier har den tid som behövs för att nå en mättnadsnivå av selenoprotein P varierat från fyra veckor till 30–40 veckor (Alexander & Olsen 2023).
Mättnadsnivån av selenoprotein P inträffar när selenkoncentrationen i plasma eller serum når cirka 110 mikrogram per liter (Alexander & Olsen 2023).
Forskare har upptäckt att selenoprotein P-koncentrationen i plasma är den lämpligaste biomarkören för selenstatus i kroppens reglering av selensammansättningen. Mätningar av selenkoncentrationer i plasma eller serum är en indikator på selenintag via kosten. Selenoprotein P-status i blodet ger den bästa bilden av den totala selenstatusen (Alexander & Olsen 2023).
Betydelsen av andra selenoproteiner
Det skulle kunna skrivas väldigt mycket om alla biologiska funktioner för alla selenoproteiner. Men om du vill ha en mer detaljerad förståelse, se översiktsartikeln Selen – en omfattande granskning för de Nordiska Näringsrekommendationerna 2023 av Jan Alexander och Ann-Karin Olsen.
Glutationperoxidaser
Några av de viktigaste selenoproteinerna är enzymer som neutraliserar peroxider och skyddar mot oxidativ skada. Dessa antioxidativa selenenzymer inkluderar fem glutationperoxidaser (GPX) som i sin tur omvandlar hydroperoxider och lipoperoxider till vatten eller alkoholer i kroppen (Alexander & Olsen 2023).
Tioredoxinreduktaser
Tre tioredoxinreduktaser (TXNRD) spelar nyckelroller i redoxregleringen i cellerna i olika delar av kroppen (Alexander & Olsen 2023).
Jodtyronindejodinaser
Tre typer av dejodinaser reglerar hormonaktiviteten i sköldkörteln. Jodtyronindejodinaserna (DIO1, DIO2, DIO3) styr den centrala och yttre aktiveringen och inaktiveringen av sköldkörtelhormoner (Alexander & Olsen 2023). En normal aktivitet i sköldkörteln är viktig av flera anledningar. Sköldkörteln reglerar bland annat kroppens ämnesomsättning, bidrar till att effektivt omvandla mat till energi, reglerar hjärtslagen samt hur mycket vi går upp eller ner i vikt.
Uppskattat intag selen
När ett tillskott används för att öka selenintaget kommer det att påverka hur mycket selenkoncentrationen i plasma ökar, oavsett formen av selen. Det kan vara oorganiskt eller organiskt, rent selenmetionin eller en selenberikad jästförening.
I Finland har ett uppskattat dagligt selenintag på 88 mikrogram för män och 68 mikrogram för kvinnor gett plasmaselenkoncentrationer på cirka 110 mikrogram per liter i genomsnitt (Alexander & Olsen 2023).
Det som är viktigt att tänka på är att medan selenkoncentrationerna i serum hos amerikanska medborgare uppskattats till cirka 120 mikrogram per liter i genomsnitt, är medelvärdet av selen i många nordeuropeiska länder under 90 mikrogram per liter (Alehagen 2020).
En rapport från 2022 visar det dagliga intaget av selen hos vuxna i de nordiska länderna (Lemming & Pitsi 2022):
- Danmark: 61 mikrogram (män) och 46 mikrogram (kvinnor)
- Finland: 88 mikrogram (män) och 68 mikrogram (kvinnor)
- Sverige: 50 mikrogram (män) och 42 mikrogram (kvinnor)
Vegetarianer och veganer kan få i sig mindre selen i kosten eftersom livsmedel från växtriket kan innehålla lägre nivåer av selen. På liknande sätt riskerar de som alltid äter ekologiskt odlad mat att få ett lägre selenintag. Det beror på att selenhalten i kött och mjölk från djur som utfodrats med ekologiskt odlat foder är lägre än selenhalten i kött och mjölk från djur som utfodrats med konventionellt foder (Alexander & Olsen 2023).
Selentillskott och selenstatus
I en studie av 119 friska män och kvinnor i åldrarna 50–64 år i Storbritannien mätte Hurst et al. en genomsnittlig plasmaselenkoncentration på 95,7 mikrogram per liter ± 11,5 mikrogram per liter vid studiens början hos alla deltagare. Forskarna uppskattade deltagarnas dagliga selenintag i mat till 55 mikrogram selen. Efter tio veckor, när deltagarna hade fått 50 mikrogram selen från ett selenberikat jästpreparat, mättes den genomsnittliga plasmakoncentrationen av selen till cirka 118,3 mikrogram per liter (Hurst 2010).
I den brittiska studien var deltagarnas plasmanivåer vid studiens start något högre än vad som är typiskt i nordiska och baltiska länder. Ett selenintag på 55 mikrogram per dag från kosten plus 50 mikrogram per dag från ett selentillskott resulterade i att selenoprotein P-koncentrationen nådde sin mättnad (Hurst 2010).
Accepterad övre intagsnivå för selen
Att ta för mycket selen kan ge negativa effekter. För att skydda befolkningen har den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA 2023) och de Nordiska Näringsrekommendationerna (Blomhoff 2023) fastställt att 255 mikrogram per dag för vuxna är en accepterad övre gräns för selenintag.
Selenintag och att förebygga sjukdomar
Det finns några kliniska bevis för att ett ökat selenintag kan minska risken för hjärt-kärlsjukdom och vissa cancerformer hos personer med lågt selenintag och status (Kuria 2021; Kuria 2020). Men att öka selenintaget hos personer som har en tillräcklig selenstatus verkar dock inte vara gynnsamt (Alexander & Olsen 2023).
Slutsatsen är att selen är avgörande för god hälsa
Tillräckligt intag av selen behövs för syntesen av 25 kända selenproteiner, som har en mängd olika biologiska funktioner.
Koncentrationer av selenoprotein P i plasma är en användbar biomarkör för selenstatus i en befolkning med relativt låg selenstatus.
En selenstatus mätt i blodplasma på cirka 110 mikrogram per liter verkar behövas för att selenoprotein P-status ska bli optimal.
Ett dagligt intag i kosten och selenberikade kosttillskott på cirka 80–90 mikrogram selen hos kvinnor och män optimerar selenoprotein P-koncentrationen i plasma.
Individer med lägre eller högre initiala selennivåer i plasma kan behöva olika mängder selentillskott.
Selentillskott är inte motiverat för personer med plasmaselenkoncentrationer över 125 mikrogram per liter (Winther 2020).
Källor
Alehagen U, Aaseth J, Alexander J, Johansson P, Larsson A. Supplemental selenium and coenzyme Q10 reduce glycation along with cardiovascular mortality in an elderly population with low selenium status – A four-year, prospective, randomised, double-blind placebo-controlled trial. J Trace Elem Med Biol. 2020 May 4;61:126541.
Alexander J, Olsen AK. Selenium – a scoping review for Nordic Nutrition Recommendations 2023. Food Nutr Res. 2023 Dec 28;67.
Blomhoff R et al. Nordic Nutrition Recommendations 2023. Copenhagen: Nordic Council of Ministers, 2023.
EFSA Panel on Nutrition, Novel Foods and Food Allergens (NDA). Scientific opinion on the tolerable upper intake level for selenium. EFSA J. 2023 Jan 20;21(1):e07704.
Haug A, Graham RD, Christophersen OA, Lyons GH. How to use the world’s scarce selenium resources efficiently to increase the selenium concentration in food. Microb Ecol Health Dis. 2007 Dec;19(4):209-228.
Hurst R, Armah CN, Dainty JR, Hart DJ, Teucher B, Goldson AJ, et al.. Establishing optimal selenium status: results of a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. Am J Clin Nutr 2010; 91(4): 923–31.
Kuria A, Tian H, Li M, Wang Y, Aaseth JO, Zang J, Cao Y. Selenium status in the body and cardiovascular disease: a systematic review and meta-analysis. Crit Rev Food Sci Nutr. 2021;61(21):3616-3625.
Kuria A, Fang X, Li M, Han H, He J, Aaseth JO, Cao Y. Does dietary intake of selenium protect against cancer? A systematic review and meta-analysis of population-based prospective studies. Crit Rev Food Sci Nutr. 2020;60(4):684-694.
Lemming EW & Pitsi T. The Nordic Nutrition Recommendations
2022 – food consumption and nutrient intake in the adult population
of the Nordic and Baltic countries. Food Nutr Res 2022; 66: 1–10.
Stoffaneller R, Morse NL. A review of dietary selenium intake and selenium status in Europe and the Middle East. Nutrients. 2015 Feb 27;7(3):1494-537.
Winther KH, Rayman MP, Bonnema SJ, Hegedüs L. Selenium in thyroid disorders – essential knowledge for clinicians. Nat Rev Endocrinol. 2020 Mar;16(3):165-176.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.