Observationsstudierna visar oftast ett omvänt förhållande mellan selenexpoering och risk för vissa cancertyper [Vinceti 2018; Cai 2016]. Resultaten från omkring 70 observationsstudier tyder på att högre exponering för selen är kopplat till lägre cancerincidens och dödlighet i cancer [Vinceti 2018]. Observationsstudierna har hittills inte visat på något systematiskt mönster som skulle tyda på ett specifikt samband mellan dos och respons. [Vinceti 2018].
Observationsstudierna visar också att det kan finnas ett U-format samband mellan selen-exponering och sjukdomsrisk. I en studie såg man t.ex. att den bästa selenkoncentrationen i serum för skydd mot prostatacancer ligger mellan 119 och 137 mikrogram per liter [Chiang 2010]. I en annan studie visades att risken för prostatacancer minskar gradvis i takt med att selenkoncentrationen ökar så länge den senare ligger mellan 60 och 170 mikrogram per liter plasma. Vid koncentrationer över 170 mikrogram per liter minskar skyddet [Hurst 2012].
De randomiserade kontrollerade prövningarna är inte lika entydiga som observations-studierna. I den senaste Cochrane-granskningen analyseras resultaten från 11 randomiserade kontrollerade studier av selentillskott och cancerrisk på totalt 44 743 studiedeltagare (94% män). Man drog slutsatsen att selentillskott inte gav någon signifikant minskning av den totala cancerincidensen eller dödligheten [Vinceti 2018].
I viss mån är detta ett förvånande resultat. Varför, frågar man sig, skiljer sig resultaten från de 11 randomiserade kontrollerade studierna så markant från resultaten från de 70 observa-tionsstudierna som analyserades i granskningen?
Prövning av effekten av selen och vitamin E som cancerprevention (SELECT) i Cochrane-granskningen
Den mest betydelsefulla studien i Cochrane-granskningen var SELECT-studien, en randomiserad, placebokontrollerad studie av selen- och/eller vitamin E-tillskott för förebyggande av prostatacancer [Lippman 2009].
34 888 män fullföljde hela SELECT-studien. Dessa 34 888 deltagare utgjorde 78 % av det totala antalet studiedeltagare i den randomiserade kontrollerade delen av Cochrane-granskningen.
Författarna till Cochrane-granskningen säger: ”SELECT-studien hade det starkaste inflytandet på effektestimatet” för alla typer av cancerrisker, för risken för kolorektal cancer, risken för blåscancer, och risken för prostatacancer [Vinceti 2018].
Observera: SELECT-studien avbröts i förtid när data visade att varken vitamin E- eller selen-tillskott kunde kopplas till förebyggande av prostatacancer.
Föreslagna orsaker till att SELECT-studien misslyckades
Selenforskarna förde fram två möjliga förklaringar till varför SELECT-studien inte lyckades upprepa det lovande resultatet vad gällde att minska risken för prostatacancer som setts i den tidigare studien Nutritional Prevention of Cancer (NPC) [Duffield-Lillico 2002].
- Den form av selentillskott som användes: i SELECT-studien använde forskarna ett syntetiskt selenmetionintillskott, medan forskarna i NPC-studien hade använt selenberikad jäst.
- Studiedeltagarnas selenstatus i utgångsläget: deltagarna i SELECT-studien (genomsnitt: 135 mikrogram per liter) hade ett selenstatus i utgångsläget som var mycket högre än hos deltagarna i NPC-studien (genomsnitt: 114 mikrogram per liter). Det bästa cancerskyddet sågs hos studiedeltagare som i utgångsläget hade en selenkoncentration i plasma under 121,6 mikrogram per liter [Duffield-Lillico 2002].
Vikten av vilken form av selentillskott som används
En generell slutsats av SELECT-studien är att den selenform som är att föredra är den som användes i Nutritional Prevention of Cancer-studien (NPC), dvs. selenberikad jäst.
Ett selenberikad jästtillskott framställs genom odling av en jäststam i ett selenrikt medium. Selenatomerna i detta medium byggs in i jästproteinerna och blir organiskt bundna till jästen. Jästcellerna torkas och är döda och inaktiva i de selenberikade jästtillskotten.
Selenberikad jäst av god kvalitet innehåller cirka 60 % naturligt selenmetionin och hela 30 olika typer av selen. Vissa av dem verkar ha viktiga biologiska funktioner och kan vara de som står för cancerskyddet som observerades i NPC-studien.
Observera: Det var skillnad mellan variationen av naturliga selentyper i selenberikade jästpreparat och den till 100 % syntetiska selenmetioninkombination som användes i SELECT-studien. Det var även skillnad i selenvärdet i serum i utgångsläget mellan de två studierna.
Observera även att en studie i Nya Zeeland har visat att en daglig dos på 200 mikrogram selenberikad jäst är ett säkrare tillskott än samma dos syntetiskt selenmetionin [Karunasinghe 2013].
Separat analys av studier med enbart selenberikad jäst
När man blandar och analyserar resultateten av cancerstudier där man använt syntetiskt selenmetionin och cancerstudier där man använt selenberikad jäst, är det i vissa avseenden som att jämföra äpplen och päron.
Vad händer om man gör en separat analys av de studier där man använt selenberikad jäst?
Studier av selenberikad jäst och cancer
Algotar [2013], 699 deltagare = inga signifikanta resultat under fem år avseende incidensen av prostatacancer hos män med hög risk för prostatacancer från studiestarten
Dreno [2007], 184 deltagare = ingen signifikant förebyggande effekt under tre år av hudlesioner orsakade av humant papillomvirus (HPV)
Duffield-Lillico [2002], 1 312 deltagare = signifikant lägre cancerincidens och prostatacancerincidens under sex års uppföljning, med de kraftigaste positiva effekterna hos deltagare vars selen i plasma i utgångsläget låg under 121,6 mikrogram per liter
Karp [2013], 1 561 deltagare = ingen signifikant minskning under fem år av incidensen av en andra primärtumör hos patienter med resekerad icke-småcellig lungcancer
Reid [2008], 423 deltagare = signifikant lägre total cancerincidens (med 25 %) vid ett tillskott på 200 mikrogram per dag. Ingen signifikant minskning vid ett tillskott på 400 mikrogram per dag
Yu [1991], 2 474 deltagare = signifikant minskad incidens av primär levercancer (med 35 %) under 8 års uppföljning
Yu [1997], 226 deltagare = signifikant hämning av primär levercancer och hepatit B-infektion under fyra år
Andra randomiserade kontrollerade studier av selenberikad jäst och cancer har utförts och visat signifikanta positiva resultat. Dessa studier analyserades inte i Cochrane-granskningen eftersom de undersökte selenets effekt på cancer när det kombinerades med andra antioxidanter:
- Linxian Nutritional Intervention-studierna; signifikant lägre dödlighet i cancer och lägre dödlighet i magcancer [Blot 1993]
- Indian Oral Cancer-studien: signifikant lägre risk för cancer i munhålan [Prasad 1995]
- Su.Vi.Max.-studien: signifikant lägre total cancerincidens och dödlighet av alla orsaker hos män [Hercberg 2004]
Preliminära slutsatser om studier av selenberikad jäst och cancer
Vad är det vi ser?
Studierna av selenberikad jäst och cancer står för endast 16 % av det totala antalet deltagare i Cochrane-granskningen. Studierna av syntetiskt selenmetionin och cancer, SELECT-studien [Lippman 2009] och Marshall-studien [2011], står för 78 % av det totala antalet deltagare i Cochrane-granskningen [Vinceti 2018]. I återstående 6 % av de randomiserade kontrollerade studier som analyserades i Cochrane-granskningen användes oorganiska selenitpreparat [Vinceti 2018].
- Studierna av selenberikad jäst och cancer är för få och antalet studiedeltagare för litet för att man definitivt ska kunna dra slutsatsen att ett tillskott av selenberikad jäst inte ger en signifikant minskning av den totala cancerincidensen eller dödligheten i cancer.
- Resultatet av Nutritional Prevention of Cancer-studien [Duffield-Lillico 2002; Reid 2008] är uppmuntrande, liksom Yu-studierna [1991; 1997], Linxian-studierna [Blot 1993] och Su.Vi.Max.-studien [Hercberg 2004]. I dessa studier testades en annan form av selentillskott hos studiedeltagare som hade mycket lägre selenkoncentration i serum i utgångsläget.
Mer finansiering behövs för fler studier av selenberikad jäst och cancer
Vi skulle vilja se ökad finansiering till replikatstudier av dessa resultat, där man ger selenberikad jäst till populationer med lågt selenstatus och testar ett tillräckligt antal personer, både kvinnor och män. Det är alltför tidigt att avskriva selentillskott som cancerprevention grundat på resultaten från SELECT-studien.
Källor
Algotar, A. M., Stratton, M. S., Stratton, S. P., Hsu, C., & Ahmann, F. R. (2010). No effect of selenium supplementation on serum glucose levels in men with prostate cancer. The American Journal of Medicine, 123(8), 765-768.
Blot, W. J., Li, J. Y., Taylor, P. R., Guo, W., Dawsey, S., Wang, G. Q., et al. (1993). Nutrition intervention trials in Linxian, China: supplementation with specific vitamin/mineral combinations, cancer incidence, and disease-specific mortality in the general population. Journal of The National Cancer Institute, 85(18), 1483-1492.
Cai, X., Wang, C., Yu, W., Fan, W., Wang, S., Shen, N., & Wang, F. (2016). Selenium exposure and cancer risk: an updated meta-analysis and meta-regression. Scientific Reports, 619213.
Chiang, E. C., Shuren, S., Kengeri, S. S., Xu, H., Combs, Jr., G. F., Morris, J. S., Bostwick, D. G., & Waters, D. J. (2010). Defining the Optimal Selenium Dose for Prostate Cancer Risk Reduction: Insights from the U-Shaped Relationship between Selenium Status, DNA Damage, and Apoptosis. Dose Response, 8(3): 285–300. doi: 10.2203/dose-response.09-036.
Clark, L. C., Combs, G. J., Turnbull, B. W., Slate, E. H., Chalker, D. K., Chow, J., & Taylor, J. R. (1996). Effects of selenium supplementation for cancer prevention in patients with carcinoma of the skin. A randomized controlled trial. Nutritional Prevention of Cancer Study Group. JAMA, 276(24), 1957-1963.
Dréno, B., Euvrard, S., Frances, C., Moyse, D., & Nandeuil, A. (2007). Effect of selenium intake on the prevention of cutaneous epithelial lesions in organ transplant recipients. European Journal of Dermatology: EJD, 17(2), 140-145.
Duffield-Lillico, A. J., Reid, M. E., Turnbull, B. W., Combs, G. J., Slate, E. H., Fischbach, L. A., & … Clark, L. C. (2002). Baseline characteristics and the effect of selenium supplementation on cancer incidence in a randomized clinical trial: a summary report of the Nutritional Prevention of Cancer Trial. Cancer Epidemiology, Biomarkers & Prevention, 11(7), 630-639.
Hercberg, S., Galan, P., Preziosi, P., Bertrais, S., Mennen, L., Malvy, D., & Briançon, S. (2004). The SU.VI.MAX Study: a randomized, placebo-controlled trial of the health effects of antioxidant vitamins and minerals. Archives of Internal Medicine, 164(21), 2335-2342.
Hurst, R., Hooper, L., Norat, T., Lau, R., Aune, D., Greenwood, D. C., & Fairweather-Tait, S. J. (2012). Selenium and prostate cancer: systematic review and meta-analysis. The American Journal of Clinical Nutrition, 96(1), 111-122. doi:10.3945/ajcn.111.033373
Karp, D. D., Lee, S. J., Keller, S. M., Wright, G. S., Aisner, S., Belinsky, S. A., & Khuri, F. R. (2013). Randomized, double-blind, placebo-controlled, phase III chemoprevention trial of selenium supplementation in patients with resected stage I non-small-cell lung cancer: ECOG 5597. Journal of Clinical Oncology, 31(33), 4179-4187.
Karunasinghe, N., Han, D.Y., Zhu, S., Duan, H., Ko, Y.J., Yu, J.F., Triggs, C.M. & Ferguson, L.R. (2013). Effects of supplementation with selenium, as selenized yeast, in a healthy male population from New Zealand. Nutr Cancer, 65(3):355-66. doi: 10.1080/01635581.2013.760743.
Lippman, S.M., Klein, E.A., Goodman, P.J., Lucia, M.S., Thompson, I.M., Ford, L.G., et al. (2009). Effect of selenium and vitamin E on risk of prostate cancer and other cancers: the Selenium and Vitamin E Cancer Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT). JAMA, 301(1):39–51.
Prasad, M. P., Mukunda, M. A., & Krishnaswamy, K. (1995). Micronuclei and carcinogen DNA adducts as intermediate end points in nutrient intervention trial of precancerous lesions in the oral cavity. Eur. J. Cancer B Oral Oncol, 31B: 155-159.
Reid, M.E., Duffield-Lillico, A.J., Slate, E., et al. The nutritional prevention of cancer: 400 μg per day selenium treatment. Nutr Cancer. 2008;60(2):155-163.
Vinceti, M., Filippini, T., Del Giovane, C., Dennert, G., Zwahlen, M., Brinkman, M., & … Crespi, C. M. (2018). Selenium for preventing cancer. The Cochrane Database of Systematic Reviews, 1CD005195. doi:10.1002/14651858.CD005195.pub4
Yu, S.Y., Zhu, Y.J. & Li, W.G. Protective role of selenium against hepatitis B virus and primary liver cancer in Qidong. Biol Trace Elem Res. 1997;56(1):117-124.
Yu, S. Y., Zhu, Y. J., Li, W. G., Huang, Q. S., Huang, C. Z., Zhang, Q. N., & Hou, C. (1991). A preliminary report on the intervention trials of primary liver cancer in high-risk populations with nutritional supplementation of selenium in China. Biological Trace Element Research, 29(3), 289-294.
Disclaimer: The information presented in this review article is not intended as medical advice and should not be construed as such.