Lågt selenstatus i serum och ökad dödlighet

Alltför få studier har undersökt sambandet mellan lågt selenstatus i serum och negativa följder för hälsan. Professor Urban Alehagen vid Linköpings universitet har publicerat resultaten av en studie som visar att lågt selenstatus har ett signifikant samband med ökad dödlighet i hjärt-kärlsjukdom och total dödlighet oavsett orsak.

Under en uppföljningsperiod på närmare sju år hade äldre friska svenska invånare med låg selenkoncentration i serum signifikant högre dödlighet i hjärt-kärlsjukdom samt dödlighet totalt sett vid jämförelse med personer med högre selenkoncentrationer.  Dödligheten i hjärt-kärlsjukdom var hela 56 % högre och i död oavsett orsak 43 % högre.  De svenska forskarna föreslog att selentillskott skulle rekommenderas till alla som bor i Sverige och har en selenkoncentration som understiger 57 mikrogram per liter [Alehagen 2016].

Professor Urban Alehagen och hans forskarteam vid Linköpings universitet påpekade dessutom att den genomsnittliga selenkoncentrationen i serum som uppmätts i studien av äldre svenska invånare – 67,1 mikrogram per liter – inte är tillräckligt för optimal funktion hos viktiga selenproteiner som delvis är uppbyggda av selen [Alehagen 2016]:

  • glutationperoxidas
  • tioredoxinreduktas
  • selenprotein P (SEPP1).

Dessa selenproteiner skyddar vävnaderna från skadliga effekter av oxidativ stress och skyddar endotelets funktion [Rayman 2012].

Tillskott av en kombination av selen och coenzym Q10

I KiSel-10 studien placerade de svenska forskarna slumpmässigt studiedeltagarna i antingen en aktiv behandlingsgrupp som fick 200 mikrogram av ett selenberikat jästpreparat och 200 milligram av ett medicinskt coenzym Q10-preparat eller i en grupp som fick matchande placebo.  Deltagarna i den aktiva behandlingsgruppen fick signifikant bättre hälsomässigt resultat än deltagarna i placebogruppen.  De positiva effekterna kvarstod under en tio-årsperiod [Alehagen 2015]:

  • minskad risk att dö i hjärtsjukdom
  • förbättrad hjärtfunktion enligt ekokardiografi
  • färre biomarkörer för hjärtsvikt

Dagligt selenintag och optimal SEPP1-aktivitet

Hurst et al [2010] i Storbritannien har beräknat att ett totalt selenintag på cirka 105 mikrogram per dag är vad som krävs för optimal SEPP1-aktivitet.  I Storbritannien skulle det innebära ungefär 55 mikrogram via födan och 50 mikrogram via ett selentillskott.  I sitt arbete drog Hurst et al slutsatsen att gynnsamma värden för selenkoncentrationen i plasma ligger mellan 120 och 150 mikrogram per liter [Hurst 2010].

Det är viktigt att komma ihåg att seleninnehållet i jorden och därmed den mängd selen man får i sig via kosten varierar betydligt mellan olika delar av världen.  Det kan vara bra att testa sitt serumselen och se om man behöver ett tillskott på 50 eller 100 mikrogram.

Selenvärde och oxidativ stress

Oxidativ stress är den biomedicinska termen för den skada på celler, lipider, proteiner och DNA som kan orsakas av fria radikaler om antalet fria radikaler kraftigt överstiger antalet neutraliserande antioxidanter.

En möjlig förklaring till det tydliga sambandet mellan låg selenhalt i serum och ökad dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar samt totalt dödlighet är den kända oxidativa stress som finns hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom och hjärtsvikt.  Alltför låg halt selenproteiner leder till att det antioxidativa skyddet mot fria radikaler blir otillräckligt. Det skulle kunna förklara de högre dödlighetstalen hos äldre personer med lågt selenvärde i serum [Alehagen 2016].

Förklaringen att det handlar om suboptimal aktivitet hos selenproteinerna eftersom det är kopplat till otillräckligt antioxidativt skydd verkar särskilt sannolik eftersom de svenska forskarna hade tagit hänsyn till effekter av andra kända kliniska tillstånd kopplade till ökad risk för dödsfall.  Till exempel mätte forskarna mängden av två biomarkörer för inflammation hos samtliga fyra kvartiler studiedeltagare och fann inga signifikanta skillnader mellan kvartilen med lägst serumselen och kvartilerna med högre serumselen [Alehagen 2016]:

  • mängden högkänsligt C-reaktivt protein
  • mängden lösliga P-selektinproteiner.

Selenkoncentrationen i serum och rökning

Aktiva rökare i studien hade lägre selenkoncentration i serum än icke-rökare, men skillnaden var inte statistiskt signifikant.  Professor Alehagen antog att anledningen till detta skulle kunna vara det låga antalet rökare (endast 9 % av det totala antalet deltagare).  I vissa studier har man funnit lägre selennivåer hos rökare, i andra har man inte sett något samband mellan rökning och selennivå [Alehagen 2015].

Selenkoncentrationen i serum och dödlighet i cancer

I den svenska studien såg man ingen signifikant skillnad i cancerdödlighet mellan kvartilen med lägst selenkoncentration och kvartilerna med något högre selenkoncentration [Alehagen 2016].

Sambandet mellan selenkoncentration i serum och hjärtsjukdom

Tidigare studier har också visat ett signifikant samband mellan lågt selenstatus och ökad risk för hjärt-kärlsjukdom:

  • En dansk studie på över 3 000 män visade att selenkoncentrationer i serum som understeg 60 mikrogram per liter har samband med ökad risk för ischemisk hjärtsjukdom [Suadicani 1992].
  • En finsk fallkontrollstudie visade att selennivåer i serum under 45 mikrogram per liter har samband med ökad risk för dödliga och icke-dödliga hjärtinfarkter [Salonen 1982].
  • I en fransk studie kunde man visa på ett samband mellan lågt plasmaselen och ökad dödlighet [Akbaraly 2005].

Slutsats

Det behövs fler studier av hur selenstatus och selentillskott kan vara positivt för vår hälsa.  De studier vi har tyder på att tillräcklig mängd selen är viktigt för att bevara en god hälsa hos äldre individer.

Forskningsdata från KiSel-10-studien visar att ett tillskott av en kombination av selenberikad jäst och coenzym Q10 till personer med lågt selenstatus förbättrar dödlighetstal och livskvalitet [Alehagen 2015].

Källor

Akbaraly, N. T., Arnaud, J., Hininger-Favier, I., Gourlet, V., Roussel, A., & Berr, C. (2005). Selenium and mortality in the elderly: results from the EVA study. Clinical Chemistry, 51(11), 2117-2123.

Alehagen, U., Johansson, P., Björnstedt, M., Rosén, A., Post, C., & Aaseth, J. (2016). Relatively high mortality risk in elderly Swedish subjects with low selenium status. European Journal of Clinical Nutrition, 70(1), 91-96. doi:10.1038/ejcn.2015.92

Hurst, R., Armah, C. N., Dainty, J. R., Hart, D. J., Teucher, B., Goldson, A. J., & Fairweather-Tait, S. J. (2010). Establishing optimal selenium status: results of a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. The American Journal of Clinical Nutrition, 91(4), 923-931.

Rayman, M.P. (2012). Selenium and human health.  Lancet, 379, 1256-1268.

Salonen, J. T., Alfthan, G., Huttunen, J. K., Pikkarainen, J., & Puska, P. (1982). Association between cardiovascular death and myocardial infarction and serum selenium in a matched-pair longitudinal study. Lancet (London, England), 2(8291), 175-179.

Suadicani, P., Hein, H. O., & Gyntelberg, F. (1992). Serum selenium concentration and risk of ischaemic heart disease in a prospective cohort study of 3000 males. Atherosclerosis, 96(1), 33-42.

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *