En internationell kohortstudie har visat att selenbrist hos hjärtsviktpatienter är förknippat med nedsatt fysisk förmåga och med 50 procent högre dödlighet (Bomer).
In vitro-studier av odlade humana hjärtmuskelceller tagna från hjärtsviktpatienter visar att låga selennivåer i hjärtmuskelns celler är associerade med nedsatt mitokondriell funktion (Bomer).
Färsk information visar att upp till 50 procent av hjärtsviktpatienter lider av brister av mikronäringsämnen som till exempel selen, zink, järn eller jod (Bomer).
Selen: Ett viktigt mikronäringsämne
Selenintaget och selennivåerna varierar avsevärt mellan olika regioner och är beroende av hur höga nivåerna av selen är i jordarna och i maten.
Tillräckligt intag av selen är nödvändigt för viktiga biologiska funktioner:
- antioxidantförsvaret
- immunsystemets funktion
- sköldkörtelhormonernas funktion och metabolism
Tillräckliga selennivåer är också viktigt för att förebygga vissa former av cancer. På molekylär nivå införlivas spårämnet selen och är betydelsefullt för enzymernas påverkan på 25 selenoproteiner (Bomer).
Selenbrist och Keshans sjukdom
Allvarliga brister av selen är förknippade med en sällsynt, men dödlig form av hjärtsjukdom som kallas Keshans sjukdom. Det är en form av utvidgad kardiomyopati, en sjukdom där hjärtats vänstra kammare förstoras och försvagas och blir mindre kapabel att pumpa ut tillräckliga mängder blod i kroppen. Keshans sjukdom kan vändas med selentillskott (Bomer).
BIOSTAT-CHF – Internationell observationell kohortstudie: Selen och hjärtsvikt
Tillsammans med en forskargrupp samlade Doktor Nils Bomer information och prover från 2 516 hjärtsviktpatienter som behandlades på 69 olika ställen i 11 europeiska länder. Hjärtsviktpatienterna i studien var patienter som ännu inte ordinerats medicin efter rådande riktlinjer (till exempel ARB/angiotensinreceptorblockerare och/eller betablockerare).
Observera! Selenintaget är i allmänhet betydligt lägre i Europa och Mellanöstern (Stoffaneller & Morse) än i Venezuela, Kanada, USA och Japan (Bomer).
BIOSTAT-CHF – Internationell observationell kohortstudie: Selen och hjärtsvikt
Tillsammans med en forskargrupp samlade Doktor Nils Bomer information och prover från 2 516 hjärtsviktpatienter som behandlades på 69 olika ställen i 11 europeiska länder. Hjärtsviktpatienterna i studien var patienter som ännu inte ordinerats medicin efter rådande riktlinjer (till exempel ARB/angiotensinreceptorblockerare och/eller betablockerare).
Observera! Selenintaget är i allmänhet betydligt lägre i Europa och Mellanöstern (Stoffaneller & Morse) än i Venezuela, Kanada, USA och Japan (Bomer).
BIOSTAT-CHF-studien och patientegenskaper
Den genomsnittliga serumselennivån bland hjärtsviktpatienterna i studien var 87 mikrogram per liter (Bomer).
- Den 25:e procentuella nivån var 73 mikrogram per liter.
Den 75:e procentuella nivån var 103 mikrogram per liter (Bomer).
485 av de 2 516 patienterna med hjärtsvikt, som beräknades vara 20,4 procent, ansågs ha selenbrist eftersom de hade serumselennivåer under 70 mikrogram per liter. Patienterna med selenbrist var följande (Bomer):
- De var äldre.
- De var oftare kvinnor.
- De hade värre symtom och tecken på hjärtsvikt.
- De var mer benägna att ha anemi, järnbrist och kronisk njursvikt.
- De hade lägre serumalbumin och lägre kolesterolnivåer.Patienterna med selenbrist hade en större påvisbar förlust av fysiska funktioner jämfört med patienter med högre serumselennivåer (Bomer):
- Det var mindre troligt att de slutförde en promenad på 6 minuter.
- Om de slutförde promenaden, gick de en kortare sträcka under 6 minuter.
- De hade lägre totalpoäng i Kansas Citys medicinvetenskapliga frågeformulär.
- De hade högre dödlighet.
- De hade oftare återbesök på sjukhuset på grund av hjärtsvikt.
Sammanfattningsvis hade patienter med hjärtsvikt serumselennivåer under 70 mikrogram per liter och följande hälsoproblem:
- Dålig livskvalitet
- Lägre träningskapacitet
- Sämre prognos
Tillräckliga serumselennivåer
Resultatet av BIOSTAT-CHF-studien visar att hjärtsviktpatienter med serumselennivåer mellan 70 och 100 mikrogram per liter hade biverkningar som liknar de som hjärtsviktpatienter med serumselennivåer under 70 mikrogram per liter hade (Bomer).
- Det antyder att serumselennivåer under 100 mikrogram per liter kan betraktas som onormala (Bomer).
- Förhållandet mellan selenbrist, tecken och symtom på hjärtsvikt var ännu starkare än förhållandet till järnbrist (Bomer).
- I BIOSTAT-CHF-studien visade data att träningskapacitet och livskvalitet endast fick negativa effekter vid nivåer under 100 mikrogram per liter (Bomer).
BIOSTAT-CHF in vitro-studier av hjärtmuskelceller
Forskarna sökte en förklaring till sambandet mellan selenbrist och hjärtsvikt och utförde några in vitro-experiment med odlade humana hjärtmuskelceller från hjärtsviktpatienter. Resultaten av experimenten antyder att selenbristen stör den mitokondriella elektrontransportkedjefunktion med följande resultatet (Bomer):
- mindre effektiv ATP-produktion
- ökad produktion av skadliga fria radikaler (Bomer).
I KiSel-10-studien fick pensionärerna selen och Q10-tillskott
Professor Urban Alehagen och hans forskargrupp tilldelades slumpmässigt friska pensionärer i åldern 70 till 80 år. Dessa ordinerades en daglig dos av 200 mikrogram selen och 200 milligram Q10 eller motsvarande placebo under en genomsnittsperiod på 5,1 år.
Det dagliga selentillskottet ökade pensionärernas serumselennivåer från 45 och 87 mikrogram per liter vid studiens början till 185 och 245 mikrogram per liter efter 48 månader. Placebobehandlingen förbättrade inte selennivån (Alehagen).
Pensionärerna som fick den aktiva behandlingen med selen och Q10 hade betydande fördelar rörande hjärtfunktioner jämfört med de som fick placebo (Alehagen):
- Lägre dödlighet i hjärtsjukdomar
- Lägre plasmanivåer av NT-proBNP-biomarkörer för hjärtsvikt
- Förbättrat hjärtresultat vid ekokardiografi
- Förbättrad livskvalitet
Slutsats: Selennivå och hjärtsvikt
Tillräckligt intag av selen och lämpliga serumselennivåer behövs för att upprätthålla god hälsa, särskilt för att bibehålla normal mitokondriell funktion och normal hjärtfunktion. Äldre personer har sannolikt låga nivåer av serumselen, något som är förknippat med allvarligare symtom och sämre prognos vid hjärtsvikt (Bomer).
Det kan vara en bra idé att testa serumselennivån för att se om den är under 70 till 100 mikrogram per liter.
Källor
Alehagen, U., Johansson, P., Björnstedt, M., Rosén, A., & Dahlström, U. (2013). Cardiovascular mortality and N-terminal-proBNP reduced after combined selenium and Coenzyme Q10 supplementation: a 5-year prospective randomized double-blind placebo-controlled trial among elderly Swedish citizens. International Journal of Cardiology, 167(5), 1860-1866.
Alehagen, U., Aaseth, J., Alexander, J., & Johansson, P. (2018). Still reduced cardiovascular mortality 12 years after supplementation with selenium and coenzyme Q10 for four years: A validation of previous 10-year follow-up results of a prospective randomized double-blind placebo-controlled trial in elderly. Plos One, 13(4), e0193120.
Bomer N, Grote Beverborg N, Hoes MF, Streng KW, Vermeer M, Dokter MM, IJmker J, Anker SD, Cleland JGF, Hillege HL, Lang CC, Ng LL, Samani NJ, Tromp J, van Veldhuisen DJ, Touw DJ, Voors AA & van der Meer P. (2019). Selenium and outcome in heart failure. Eur J Heart Fail. 2019 Dec 6. doi: 10.1002/ejhf.1644. [Epub ahead of print].
Stoffaneller, R. & Morse, N. (2015). A review of dietary selenium intake and selenium status in Europe and the Middle East. Nutrients, 7(3): 1494–1537.
Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.