Plasma selenoprotein P-nivåer och risken för hjärt-kärlsjukdomar

Forskningsslutsats: ”De 20 procent med det lägsta SELENOP-koncentrationerna i en nordeuropeisk befolkning utan historia av hjärt-kärlsjukdom har en markant ökad risk för kardiovaskulär sjuklighet och dödlighet” (Schomburg 2019).

Heart attack — Selenoprotein-P-brist förutsäger hjärt-kärlsjukdom och död. Lågt selenintag resulterar i otillräcklig biosyntes av selenoprotein P i levern. Nu visar forskning att låga koncentrationer av selenoprotein P är associerade med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och dödlighet.

Det är slutsatsen av en befolkningsbaserad prospektiv kohortstudie gjord av Malmö Förebyggande Medicin, som undersökte sambandet mellan plasmaselenoprotein P-status och 1) risk för dödlighet av alla orsaker, 2) risk för kardiovaskulär dödlighet och 3) risk för en första kardiovaskulär händelse hos 4366 studiedeltagare.

Observera att detta var en studie gjord med studiedeltagare som inte hade någon historia av kardiovaskulär sjukdom. Det var verkligen en studie av sambandet mellan selenstatus och risken för hjärtsjukdomar.

Forskarna använde studiedeltagarnas personnummer för att spåra tre olika slutpunkter; svenska sjukhus och deras utskrivningsregister, svenska dödsorsaksregistret, strokeregistret i Malmö och registret för röntgenundersökning av hjärtmuskelns kärlsystem samt angioplastikregistret.

Selenoprotein P och risk för kardiovaskulära sjukdomar

Malmö Förebyggande Medicin (MFM) hade en medianuppföljningstid på 9,3 år med ett interkvartilintervall på 8,3 till 11 års uppföljningstid.

För dataanalyssyften delade forskarna in studiedeltagarna i kvintiler efter plasmaselenoprotein P-status, där kvintil 1 var studiedeltagarna med de lägsta plasmaselenoprotein P-nivåerna och kvintil 5 var studiedeltagarna med de högsta plasmaselenoprotein P-nivåerna.
Studiedeltagarna i kvintilerna 2 till 5 hade signifikant lägre risk än studiedeltagarna i kvintil 1 i alla tre slutpunkter: 1) dödlighet av alla orsaker, 2) kardiovaskulär dödlighet och 3) en första kardiovaskulär händelse.
Risken för alla tre slutpunkter minskade gradvis med den lägsta risken nådd i kvintil 4.
I kvintil 4, jämfört med kvintil 1, minskade risken för dödlighet av alla orsaker med 43 procent, risken för kardiovaskulär dödlighet minskade med 48 procent och risken för en första kardiovaskulär händelse var 44 procent reducerad.
Den lägre risken för en första kardiovaskulär händelse i kvintilerna 2–5 jämfört med kvintil 1 var signifikant för både kranskärlssjukdom och stroke.

Selen och selenoproteiner

Selen är ett viktigt spårämne som vi inte kan framställa i våra celler. Vi behöver ett tillräckligt intag från vår mat.
Selenintag och status varierar avsevärt från region till region i världen, beroende på innehållet av selen i jorden och i livsmedel. Schomburg (2019) anser att större delarna av Europa, Afrika och Asien är otillräckligt försett med selen i motsats till stora delar av USA och Kanada.
Hos människan innehåller en liten grupp på 25 proteiner selen i form av aminosyran selenocystein. Dessa selenoproteiner inkluderar glutationperoxidaser, tioredoxinreduktaser, jodtyronindeiodinaser, selenoprotein P och andra (Schomburg 2019).
Lågt selenintag resulterar i ett otillräckligt uttryck av selenoproteiner, i låga selenkoncentrationer i blodcirkulationen och i vävnader, och i en ökad risk för vissa sjukdomar inklusive kolorektal cancer, autoimmun sköldkörtelsjukdom och en icke mottaglig immunfunktion (Schomburg 2019).
Selenoprotein P produceras i levern och fungerar som det primära transportproteinet för leverans av selen från levern till vävnader. Dessutom är selenoprotein P kapabel till enzymatisk aktivitet och tros skydda vaskulära endotelceller från skador av skadliga fria radikaler (Schomburg 2019)

Varför selenoprotein P som en biomarkör för selenstatus?

Fullt uttryck av selenoprotein P kräver högre selenintag än vad som krävs för mättnad av selenenzymerna glutationperoxidas-1 och glutationperoxidas-3; följaktligen anses selenoprotein P-mättnad vara den mest lämpliga proteinbaserade biomarkören för selenstatus.
Selenoprotein P blir maximalt uttryckt vid serum- eller plasmaselenkoncentrationer på 125 mikrogram/L.
En total selenkoncentration i serum i intervallet 70 mikrogram/L och lägre, indikerar ett otillräckligt uttryck av de cirkulerande selenoproteinerna glutationperoxidas och selenoprotein P.
Lågriskkvintilen (Kvintil 1) i Malmö Förebyggande Medicins studie hade serumselenoprotein P-koncentrationer under 4,3 milligram/L, motsvarande serumselenkoncentrationer på mindre än 70 mikrogram/L.

KiSel-10-studien med selen- och coenzym Q10-tillskott

I en studie av friska äldre svenska seniorer rapporterade professor Urban Alehagen et al två viktiga resultat:

Studiedeltagarna hade ett lågt medelvärde av serumselenkoncentration – 67 mikrogram/L, och den kardiovaskulära dödligheten var högre i subgruppen med de lägre selenkoncentrationerna under 65 mikrogram/L än i subgruppen med en serumselenkoncentration högre än 85 mikrogram/L.
Tillskott med selen och coenzym Q10 var hjärtskyddande hos dem med låg selenkoncentration – mindre än eller lika med 85 mikrogram/L vid sammanräkningen.

BIOSTAT-CHF studien på selenstatus hos hjärtsviktspatienter

I en multinationell, observations-kohortstudie som inkluderade patienter med förvärrad hjärtsvikt, visade Bomer et al. (2019) att hjärtsviktspatienter med serumselenkoncentrationer under 70 mikrogram/L hade sämre funktionsklass i New York Heart Association, att de hade allvarligare tecken och symtom på hjärtsvikt, de hade sämre träningskapacitet (6 minuters gångtest) och sämre livskvalité. Forskarna fann att hjärtsviktspatienter med serumselenkoncentrationer under 100 mikrogram/L hade nästan lika dåliga symtom som patienter med under 70 mikrogram/L, vilket tyder på att den verkliga starten av otillräckliga nivåer av selen i blodet börjar när individer får under 90–100 mikrogram/L.

Kuria Meta-analys av selenstatus och hjärtsjukdom

I en metaanalys från 2020 av fem kohortstudier drog Kuria et al. slutsatsen att hög selenstatus signifikant minskade kardiovaskulär dödlighet och förekommandet av hjärt-kärlsjukdom, jämfört med låg selenstatus.

Slutsats: Serumselen och risk för hjärtsjukdom

Ovanstående bevis leder till en slutsats: Individer som bor i regioner med lågt selenintag bör testas för selenoprotein P-brist och informeras om de potentiella hjärthälsofördelarna med att ta naturliga selenrika produkter eller kosttillskott.

Alla med en serumkoncentration av selen under 70 mikrogram /L eller, som en försiktighetsåtgärd, under 90–100 mikrogram/L, kanske vill rådfråga en läkare om att ta ett selentillskott.

Källor

Alehagen U, Alexander J, Aaseth J. Supplementation with Selenium and Coenzyme Q10 Reduces Cardiovascular Mortality in Elderly with Low Selenium Status. A Secondary Analysis of a Randomised Clinical Trial. PLoS One. 2016 Jul 1;11(7):e0157541.

Bomer N, Grote Beverborg N, Hoes MF, Streng KW, Vermeer M, Dokter MM, IJmker J, Anker SD, Cleland JGF, Hillege HL, Lang CC, Ng LL, Samani NJ, Tromp J, van Veldhuisen DJ, Touw DJ, Voors AA, van der Meer P. Selenium and outcome in heart failure. Eur J Heart Fail. 2020 Aug;22(8):1415-1423.

Kuria A, Tian H, Li M, Wang Y, Aaseth JO, Zang J, et al. Selenium status in the body and cardiovascular disease: a systematic review and meta-analysis. Crit Rev Food Sci Nutr. 2020;1–10.

Schomburg L, Orho-Melander M, Struck J, Bergmann A, Melander O. Selenoprotein-P deficiency predicts cardiovascular disease and death. Nutrients. 2019 Aug 9;11(8):1852.

Informationen i denna artikel är inte avsedd som medicinsk rådgivning och ska inte tolkas som sådan.